Karl Magnusson (Eka-släkt)

3. Karl Magnusson, den föregåendes halvbroder, levde ännu 21 sept. 1467, var d 25 juni 1473. Föräldrar: riddaren Magnus Trottesson och Märta Magnusdotter (Kase). Nämnes 29 juni 1421, var häradshövding i Vaksala (Upps.) 17 juni 1440 och ännu 28 nov. 1457; riddare tydligen vid konung Kristofers kröning 14 sept. 1441; var riksråd 7 okt. 1449; var hövitsman på Kastelholm 18 mars 1453 och 21 juli 1463.

G. m. Birgitta Arentsdotter (Pinnow), som levde ännu 9 juli 1489, dotter av väpnaren Arent Pinnow och Elin Andersdotter (2 spetsar uppifrån). .

K. skrev sig 1447 och ännu 1453 till sin hustrus gård Finsta men köpte sistnämnda år Eka, som hans broder Gregers tidigare ägt, och skrev sig sedan till denna gård.

I Karl Knutssons belägring av Stockholms slott 1436 deltogo enligt Ericus Olai 300 av ärkebiskop Olofs män under befäl av K. Under den följande tiden finner man honom ofta på rådsmöten och herredagar. Hans politiska inställning har antagligen påverkats av hans släktförbindelser med ätten Oxenstierna – bröderna Bengt och Nils Jönsson voro kusiner till hans moder. Vid förlikningen 10 okt. 1441 mellan Karl Knutsson och Krister Nilsson (Vasa), Bengt Jönssons svärfader, var K. en av Kristers sex löftesmän och framträder alltså tydligt som Karl Knutssons motståndare. Efter dennes tronbestigning användes K. dock i hans tjänst. Sommaren 1449 deltog han i den för konungen olyckliga expeditionen till Gotland under Magnus Grens ledning. Samma år var han närvarande vid kröningen i Trondheim. År 1453 kallas han hövitsman på Kastelholm och Åland. Men då Karl Knutsson 1457 fördrevs från riket genom Jöns Bengtssons uppror, finner man åter K. bland hans motståndare, och han var också en av de sex herrar, som i den landsflyktige konungens s. k. andra försvarsskrift stämdes till Danzig för att stå till ansvar. Under Kristian I:s tid uppträder K. i flera brev som medlem av rådsaristokratien. Sommaren 1463 följde han konungen på dennes resa till Finland och kallas då (21 juli) åter hövitsman på Kastelholm. Detta slott var 16 okt. s. å. förlänat till Krister Bengtsson (Oxenstierna), som denna dag var tvungen att avge en högtidlig försäkran till konungen för att få behålla det – den oxenstiernska gruppen stod efter fängslingen av ärkebiskopen, Jöns Bengtsson, i spänt förhållande till Kristian. Då K. endast några månader tidigare varit hövitsman på Kastelholm, är upplysningen om förläningen av slottet till Krister något överraskande, och dess närmare innebörd är okänd. I den ovannämnda försäkran uppträder K. emellertid som en av Kristers löftesmän, vilket är ännu ett tecken på att han stod den oxenstiernska gruppen nära. Då Jöns Bengtsson hösten 1466 måste avstå riksföreståndarskapet åt Erik Axelsson (Tott), som stöddes av rådsmajoriteten, stod K. emellertid på den senares sida att döma av förlikningen mellan de två partierna; hans son Trotte Karlsson (se nedan 4) var däremot då en av Jöns' anhängare. Med denne synes K. även i fortsättningen ha haft personliga förbindelser; samma vinter fick Jöns genom brev från K. vissa upplysningar om sina fiender, Nils Stures anhängare. Då utvecklingen 1467 ledde till Karl Knutssons återkallande, var K. ett av de riksråd, som utfärdade uppmaningen till honom att återvända. Därefter försvinner K. ur källorna.