Ekeblad, släkter

Ekeblad, släkter. Under medeltiden och 1500-talet fördes av skilda svenska frälsesläkter eller personer såsom vapen ett eller flera eklöv, »ekeblad», på olika sätt ställda i skölden. För några av dessa ha i litteraturen med tanke på vapenbilden nyttjats konventionella släktnamn som Ekeblad, Ekelöf eller Eklöf, ibland skrivna som rent heraldisk beteckning (ekeblad, ekblad, eklöv). Vapnet fördes även av frälsemän med fixerat men icke heraldiskt släktnamn (Tasto, se C nedan), samt av en släkt, som, omväxlande med Ekelöf eller Eklöf, från 1700-talet ibland, men utan tillräcklig motivering, kallats Röd (se E nedan). Ehuru särskilt två ätter småningom fixerade det heraldiska namnet, nämligen de introducerade ätterna Ekeblad (se nedan F) och Ekelöf (från Nyland, se nedan G), var namnskicket in på 1630-talet ännu vacklande. Med »Ekelöf» menas då ofta just den senare ätten Ekeblad, medan »Ekeblad» nyttjas av och om den siste (d. 1611) av den släkt, som senare gått under namnen »Ekelöf», »Eklöf» eller »Röd». Därtill kommer, att den genealogiska och historiska litteraturen, i ett par fall intill senaste tid, både förblandat dessa olika ätter eller personer, som fört eklöv, på ett förvirrande sätt och även misstagit sig rörande vilka, som verkligen förde eklövet eller ej, samt i fråga om själva vapenbildens utgestaltning och namnskickets växling. Nedan lämnas därför en kort översikt av de olika släkterna. De voro alla från början lågfrälse, medan två av dem (E och F) på 1500-talet fingo anknytning till högfrälset, och den ena senare definitivt blev högaristokratisk (Stola-ätten, se F). Utöver dessa förekommo under medeltiden även andra familjegrupper eller enstaka frälsemän med eklövsvapen.

A. Västerfärnebo-släkten E. Eklövet som heraldisk bild återfinnes i Sverige 1344 i sigill (fragment jämte sigillritning i Skokloster, I, Fol., vol. 214, p. 18 v) för Kettilbjörn Ingebjörnsson och 1348 i sigill för väpnaren Karl Ingebjörnsson (namnes 1341–70), som var fogde i Dalarna 1351 och häradshövding 1366 i Åkers härad (Söd.). Då en deras bror ägde jord i Västerfärnebo sn (Västm.), voro de troligen söner av jordägaren där Ingebjörn i Rörabo, som namnes 20 juli 1336 och vars namnform snarast är en bondes. Bror till Karl var även väpnaren Lars (Laurens) Ingebjörnsson (nämnes 1346–79), som också var fogde i Dalarna (1362) och som två år tidigare anges som hertiginnan Ingeborg Håkansdotters fogde på Dåvö (Västra.). Son till Karl var väpnaren Folke Karlsson (namnes; från. 1377), som ägde jord i Västmanland och tydligen 1386 dog samt slöt ätten. – B. Ödeby-släkten E. Ätten är i huvudsak utredd av N. G. Djurklou (1890), dock med vissa genealogiska misstag. Den förste av denna släkt, som förde ett eklöv, var underlagmannen i Västmanland 1424 och häradshövdingen i Snävringe härad (Västm.) 1432 Jöns Karlsson, vars sigill med vapnet är känt från fyra brev 1424–31 och som 1445 skrev sig till Ön i Ödeby sn i Närke. Eklövet förde även hans två söner Karl Jönsson (namnes 1455–85) till Berg i Ödeby och Paine Jönsson (namnes 1470–91) till Tuna i samma sn, den senare ingift i en känd lågfrälsesläkt från Yxta(holm) i Lilla Mällösa sn (Söd.) och svärfar till Gustav Vasas tre fogdar Bengt Eriksson Skrivare, Nils Henriksson och Sven Frijs. I pergamentsbrev 11 febr. 1513 (RA) tilldömdes Karl Jönssons son, borgaren i Stockholm Anders Karlsson, fädernegården Berg, som han dock några dagar senare sålde. Den sistnämnde blev rådman och kämnär i huvudstaden och var skottherre 1516. Anders deltog i stadens underhandlingar med Sten Sture d. y. och Kristian II i aug. 1518 å Gråmunkeholmen och i sept. s. å. vid Kaknäs, medbeseglade 8 sept. 1520 stadens hyllningsbrev till konungen och avrättades i Stockholms blodbad 8 nov. s. å. Uppgift om en hans son har ej kunnat verifieras. Oriktig är notisen (hos E. Hildebrand), att denne rådman skulle varit far till riksrådet Kristoffer Andersson, vilken tillhörde en helt annan släkt (se E nedan). – C. Släkten Tasto. Med släkterna A och B ovan samt den senare Stola-ätten E. (F nedan) har ibland hopblandats en släkt Tasto, som är föga känd. Väpnaren Mickel Tasto (nämnes 1444–63, var död 1478) förde ett eklöv i sigillet och var utan tvivel son till väpnaren Magnus Mickelsson Tasto (namnes 1399–1418), enär båda ägt jord i Oppeby, Helgesta sn (Söd.). Magnus' sigill synes, i motsats till vad som hävdats i litteraturen, vara okänt; han kallas »beskedlig man», vilket vittnar om socialt låg ställning och börd. — D. Rekarne-släkten E. I Österrekarne (Söd.) spåras 1462–66 en väpnare Erik Andersson, som var jordägare i bl. a. Husby-Rekarne; hans hustru Katarina Andersdotter namnes 1470 och var då tydligen omgift. Både Erik och Katarina uppgivas ha fört ett eklöv, men den förres sigill är numera förstört och den senares alltför otydligt för att säkert tillåta denna slutsats. Däremot har deras son väpnaren Anders Eriksson (namnes 1470–95), som omtalas som häradshövding i Österrekarne 1478–90, fört eklövet. Detta visar både en teckning av hans sigill 14 maj 1478 (L. Sparres kopiebok B 16, RA) och hans originalsigill 29 aug. 1486, vilket feltolkats (H. Lagergren 1923) som pil. Denne Anders har särskilt intresse som mödernestamfar till Stolaätten E. (F nedan). Han äktade 1486 Ingeborg Markvardsdotter (Link), dotter av fogden i Vartofta härad (Vg.), sedan häradshövdingen i Åkers härad (Söd.) Markvärd Link. Troligen genom sidoarv kom gården Sövsta (i Stenkvista sn, Söd.) till Anders Eriksson, som bebodde den 1489. Det är på grund av Anders' och Ingeborgs dotter Brita Andersdotters andra gifte med Hans Jakobsson (av dalasläkten Simla) till Krokfors i Sundborns sn (Kopp.), som eklövet upptogs av deras son Anders Hansson till Stola i Strö sn (Skarab.) (se F och vidare nedan). – E. Hedåkers-släkten E., som i vapnet förde tre eklöv, bar i äldre generationer ej fixerat släktnamn men i sista generation namnet Ekeblad. I litteraturen har den vanligen gått under de heraldiska namnen Ekelöf, Eklöf eller eklöv samt också som »Röd». Sistnämnda namn har uppkommit därigenom, att den fantasilike och föga självständige 1700-talsgenealogen J. O. Åkerstein anger, att ätten härstammar från en frälseman »Anders kallad Röd» 1450, hittills ej belagd i urkunderna, liksom ej heller hans av Åkerstein angivna söner Erik och Nils. Troligen föreligger förväxling med häradsdomhavanden i Österrekarne, väpnaren Nils (Nisse) Rödh (namnes 1425–37), som även ägde jord i Västmanland. Denne tycks ha fört blad (ovisst om eklöv) i skölden men kan icke knytas till någon av ekebladssläkterna. Hedåkerssläkten E. är aldrig kritiskt genealogiskt utredd. Dess tre eklöv fördes antingen två och ett (Kristoffer Andersson, Gudmund Andersson, Anders Gudmundsson) eller stolpvis ställda, bjälkvis ordnade, utgående från gemensamt fäste och med ett eklöv mellan hjälmens två horn (Anders Eriksson d. y.). Vapnets tinkturer växla och äro osäkra. Stamfadern, frälsemannen Anders Eriksson (1509, 1515) – enligt släktböcker från 1500-talets mitt son till en Erik Andersson – ägde sätesgården Skälleryd (Skelderid, Skelleryd, nu Sällerhög) i Asklanda sn (Älvsb.). Han förde de tre eklöven, var g. m. Anna, dotter av häradshövdingen Gudmund Torbjörnsson (bagghuvud) i Forstena, och hade fyra söner. Den märkligaste av dessa är den bekante politikern Kristoffer Andersson (d. 1548), vars gren gick upp i högfrälset. Han skrevs 1537 till Hedåker (Hyringa sn, Skarab.), 1541 till Skälleryd och 1543 till Ervalla, en gård som han fick genom sitt gifte med Brita Jönsdotter (Roos av Ervalla), änka efter Måns Bryntesson (Lilliehöök). Kristoffer, som blev magister i Wittenberg 1529, sekreterare i Gustav Vasas kansli 1532, riksråd senast 1535 och riddare (mellan 25 nov. 1536 och 29 aug. 1537), var en flera gånger använd diplomat men bröt med konungen, gick i landsflykt och dog i Lübeck. Närmare om K. A. se art. Kristoffer Andersson. Han hade en son, Måns Kristoffersson, som dog ung, och dottern Ingeborg (d. 1558), som äktade riksrådet och riddaren, sedermera greve Gustaf Johansson (Tre rosor). Bröder till Kristoffer voro frälsemannen Anders Andersson till Velanda i Gärdhems sn (Älvsb.), som namnes 1561–68, och Erik Andersson, som var g. m. Ebba Jörans-dotter (Forstena-släkt, omgift m. Knut Axelsson Posse) och död före 1552. Eriks son Anders Eriksson d. y. ägde Velanda 1576 och förde eklöven i sigill 1590. Denne Anders' syster Kerstin Eriksdotter var senast 1590 g. m. Erik Åkesson Soop, som 1607 skrevs till Velanda. Hon torde vid sin död 1619 ha slutit Erik Anderssons gren. En fjärde bror till Kristoffer, Anders och Erik var frälsemannen Gudmund Andersson till Livered i Hålanda sn (Älvsb.), som namnes 1561–76. Med faderns sigill (jfr ovan) beseglar 1590 även hans son Anders Gudmundsson (d. 1598), som skrev sig till farbrodern Kristoffers forna gods Hedåker 1586. Denne Anders var stallmästare hos hertig Karl och tidvis fogde över Vadsbo och Valla härader (Skarab.), kallas 1592 ståthållare i Valla och förlänades 1588 av hertigen med Torp i Skrake sn (Skarab.). Han äktade Elin An-dersdotter, en dotter till regementsrådet Anders Hansson av Sundborn-Stola-ätten (se ovan D och nedan F), som småningom tog namnet Ekeblad. Den förste, som bar detta släktnamn, var emellertid Anders Gudmundssons och Elins son hovjunkaren Anders A ndersson Ekeblad (Ekeblaadh, d. 1611) till Torp. Utan tvivel slöt denne ätten på manssidan, medan hela släkten utgick på kvinnosidan 1628 med system Ebba Andersdotter, g. m. ståthållaren Peder Jöransson Ulfsparre af Broxvik. – F. Sundborns-frälse släkten Simla, senare Stola-ätten E., utgrenad i grevliga ätten Ekeblad; om denna släkt se nedan efter G. – G. Nylands-frälsesläkten Ekelöf från Gesterby i Sibbo sn erhöll adelsbrev 1558 och introducerades 1634 med assessorn i Krigskollegium, majoren. Clas Bertilsson Ekelöf (d. 1646). Hans fader ryttmästaren Bertil Henriksson (d. 1603) och farbror kvartermästaren Torsten Henriksson framträdde under striderna mellan Sigismund och hertig Karl. Ätten, senast behandlad av P. Nyberg 1931, utdog på 1700-talet.

Den ovan (D och F) berörda Sundborns-frälsesläkten Simla, senare Stola-ätten Ekeblad, härstammar från häradsdomhavanden i Dala hundare Henrik Simla (nämnes 1406–37), som i vapnet förde en femuddig stjärna och 1414 köpte Karlborn i Sundborns sn (Kopp.). Hans son bergsmannen i Karlborn Jakob Henriksson Simla (namnes 1440–52) var fader till Hans Jakobsson (namnes från 1485, d. före 1530) till Krokfors i Sundborn. Den sistnämnde erhöll därtill Sundby i Åkers och Ärila socknar (Söd.) genom sitt gifte med Brita Andersdotter av Rekarnesläkteh E. (D ovan), dotter av häradshövdingen Anders Eriksson. Efter morfadern upptogs vapnet av Hans' och Britas son Anders Hansson (d. 1543) och ätten förde ett balkvis ställt eklöv av guld i rött fält. Anders Hansson, som bevistade Västerås riksdag, var en av Gustav, Vasas förtroendemän men satt aldrig i riksrådet (motsatt uppgift hos S. Lindholm 1947 beror på feltolkning). Anders var med i domstolen över västgötaherrarna 1529, fick andra uppdrag och förläningar i Västergötland, blev regementsråd där 1540 och satt i slottsloven på Läckö både 1534 och 1543. Avgörande för hans och släktens förflyttning blev hans förnäma och rika gifte 1529 med Agneta Nilsdotter, dotter och arvtagerska efter riksrådet Nils Classon (Stola-ätt; vapen: halvmåne) till Stola i Strö sn (Skarab.) och Ebba Andersdotter (tillbakaseende ulv); Anders Hansson var bosatt på Stola i varje fall redan 1537. På denna gård satt huvudlinjen av ätten kvar till 1800-talets början. Släktens namnfixering börjar med en av Anders Hanssons söner, men ännu i Riddarhusets lottningslistor 1625 (Liedgren) kallas släkten Ekelöf (»Ekalööffven»), liksom det 1627 talas om »Jöran Ekelöf», d. v. s. Anders Hanssons på Stola sonson Jöran Johansson Ekeblad och på 1630-talet (Forssell) om »Johan Nilsson Ekelöf», en namnform som figurerar ännu 1647, efter hans död (Johan Ekeblad var sonsons son till Anders Hansson). När Nylandssläkten (se G) introducerats 1634 med namnet Ekelöf, har Stola-ätten i stället tydligen småningom övergått till namnformen Ekeblad, därvid utan tvivel influerad också av namnet på Anders Hanssons 1611 döde dotterson hovjunkaren Anders Andersson E. av Hedåkersätten (se E). Namnformen varierar emellertid länge (Ekebladh, Ekenbladh, Ekebla, Ekebladt, Eichenblatt, o. s. v.). Anders Hanssons ene son ryttmästaren och befallningsmannen på Älvsborg Johan Andersson (d. 1608), var fader till bl. a. överstarna Jöran E. och den märklige Christopher E. (E. 1) på Stola. Jöran E. (f. 1596, d. 1631) deltog i kriget i Preussen och sedan i Gustav II Adolfs tyska krig, blev överste för sedermera Skaraborgs regemente 1630, men sjuknade och dog i Schwerin; brodern Christopher förde hans stoft till familjegraven i Strö kyrka (Skarab.). Andra söner till Anders Hansson voro hovjunkaren och köksmästaren hos Johan III Erik Andersson (d. 1585), känd som en av Erik XIV:s fångvaktare, och slottsloven på Älvsborg Clas Andersson (d. 1614). Av bl. a. gravstenarna i Strö och Sunnersbergs kyrkor över ättens medlemmar framgår, att namnet Ekeblad i varje fall användes av, barn till Johan Andersson och barnbarn till Clas Andersson (jfr dock ovan om den sistnämndes sonson Johan Nilsson Ekelöf eller Ekeblad). Erik Andersson efterlämnade blott en dotter, Clas Anderssons gren utgick på manssidan 1640.

Ätten fortlevde genom Christopher E. (jfr ovan), som var fader till diplomaten och epistolärskribenten Johan E. (E. 2), med vilken släkten definitivt blev högadlig. Ätten uppflyttades i riddarklassen 1689 och blev grevlig 1719 med Johan E:s son riksrådet Clas E. d. ä. (E. 3), fader till kanslipresidenten greve Clas E. d. y. (E. 4): även den senares maka Eva E., född De la Gardie, har gjort sig känd (E. 5). Den siste på Stola av ätten var Clas d. y:s son landshövdingen greve Clas Julius E. (E. 6). Med en hans kusins son utdog ätten på manssidan 1827 (på kvinnolinjen 1833).

Ätten E. på Stola är emellertid icke blott känd genom medlemmarnas verksamhet i offentlig tjänst utan också och ej minst genom fem generationers entusiastisk och pietetsfull samlarverksamhet, orsakad av släktens betydande religiösa, litterära, historiska och genealogiska intressen. Det därigenom, så länge ätten levde, mycket väl vårdade, värdefulla stora Stolaarkivet blev emellertid senare; tyvärr i hög grad splittrat. Delar ärvdes genom Clas Julius E:s syster Hedvig Piper, född Ekeblad (d. 1812), av familjen Hamilton på Hedensberg och kom därifrån till Riksarkivet. En annan del kom med L. von Engeströms samling och från E. G. Geijers stärbhus till K. biblioteket; medeltidsbreven från von Engeströmska samlingen äro nu i Riksarkivet. En tredje del kom med den De la Gardieska samlingen till Lunds universitetsbibliotek (medeltidsbreven även därifrån nu i Riksarkivet) och blev 1892 kompletterad av en sista rest från gården Stola. Redogörelse för arkivhistorien ger O. Mannerfelt i Personhistorisk tidskrift 1922. Närmare uppgifter om det nuvarande beståndet lämnas å särbiografierna nedan.

Namnet E. har burits även av ofrälse släkter, bl. a. av en prästsläkt (1600-talets slut och 1700-talets förra del) i Södermanland samt av hästslaktaren och litteratören Karl Johan Gustafsson Ekeblad (se denne, s. 608 f. ovan).