Johan Bilmark

Bilmark (Billmark), Johan, f. 3 juli 1728 i Skara, d 12 apr. 1801 i Åbo. Föräldrar: teol. lektorn, slutligen kyrkoherden i Vinköl Johan Bilmark och Anna Maria Bierchenia. Student i Åbo 10 sept. 1746; disp. 3 okt. 1750 (De Holmgardia, p. I och II; pres. A. Scarin) samt 31 mars 1752 (Diss. sistens methodum determinandi sequationes temporis; pres. J. Gadolin); fil. magister 25 juli 1754 (primus); studerade vid Uppsala universitet 1761 (inskriven 3 aug.). Informator hos teol. professorn Samuel Pryss 1746–58; kurator för Sveogoterna 1755–62; e. fil. adjunkt vid Åbo universitet 30 juli 1756; uppförd på tredje förslagsrummet till professor i matematik i Åbo 6 juli 1758; ekonomiskt biträde hos biskopen och prokanslern, sedermera ärkebiskopen K. F. Mennander 1759–67; professor i historia och moral i Åbo 9 maj 1763; inspektor för Sveogoterna.

Gift 12 mars 1776 med Ulrika Helena Hastfer, f. 30 juli 1751 å Kallela kaptenlöjtnantsboställe i Masku socken, d 16 nov. 1776, dotter till ryttmästaren Jakob Johan Hastfer.

Under sin landsman professor Algot Scarins ledning sysselsatte B. sig med historiska studier, och till historiens studium återvände han, sedan han 1755 och 1757 med ett par matematiska disputationer förgäves speciminerat för professur i matematik. Han lämnade bidrag till K. Kr. Gjörwells lärda tidskrifter och var på dennes uppmaning betänkt på att uppsätta ett veckoblad för Finland, från vilken plan han dock avstod. I Auroraförbundets stiftande 1770 deltog han och meddelade i dess organ Åbo tidningar några uppsatser, bl. a. i årgången 1782 en minnesteckning över Algot Scarin. Vidare arbetade han på en ny upplaga av Stiernmans »Aboa litterata» med rättelser och tillägg; arbetet utkom icke, men ett med tillägg av honom utvidgat exemplar av Stiernmans arbete jämte en fortsättning med titeln »Aboa litterata continuata» finnes i Helsingfors universitetsbibliotek. År 1774 utgav B. Messenius' rimkrönika över Finland och 1775 en disputation med korta anmärkningar därom. För Gjörwells uppfostringssällskap författade han en prisskrift över Mikael Wexionius-Gyldenstolpe. Priset tillerkändes honom, men han avsade sig prismedaljen. Vid särskilda tillfällen anlitades han som festtalare och latinsk skald. Från det litterära livet drog han sig emellertid småningom tillbaka.

B:s nit som professor framgår av att under hans presidium 232 akademiska disputationer utkommo. Hans avhandlingar fördela sig på de båda ämnen, han som professor företrädde: den praktiska filosofien (moralen) och historien. De moraliska ämnena behandlade han eklektiskt enligt Pufendorf, Wolff och andra på den tiden godkända författare. Såsom historiker var han en förbindande länk mellan Scarin och H. G. Porthan. I början upptog han frågor, som lågo Scarins forskningar nära, och följde denne bl. a. i att med etymologiserande metod draga godtyckliga slutsatser ur namnlikheter. Så i disputationerna De Holmgardia. I en del av sina tidigare disputationer återger han Scarins manuskript, som han förvärvat sig. Senare rönte han inflytande av Sv. Lagerbrings och Porthans nya kritiska metod. Av varaktigt värde äro hans disputationer om Åbo universitets historia, som fortsattes med disputationer om dess professorer, vilka efter hans död trycktes av Porthan. Han har här anlitat universitetsarkivet.

B:s enkla levnadssätt gav honom möjlighet att samla en förmögenhet av omkring 46,000 rdr, som enligt hans testamente till största delen tillföll Åbo akademi. Consistorium academicum lät å hans grav å Reso sockens kyrkogård resa en minnesvård, som avtäcktes 11 nov. 1803. Porthan höll i en av universitetets lärosalar ett latinskt minnestal över honom. Jakob Tengström talade vid graven och Franzén uppläste ett poem till den avlidnes minne.