C Arthur Sjögren

Sjögren, Carl Arthur, f 2 okt 1874 i Sthlm, Nik, d 13 jan 1951 där, Matt. Föräldrar: vedhandlaren Anders Lorens S o Carin Jonsdtr. Studier vid Tekn skolan i Sthlm, ritare på I G Clasons (bd 8) arkitektkontor 90–93, elev vid Konstnärsförb:s målarskola 93, tf amanuens o förest för saml av Stockholmsbilder på Stadsarkivet (från 34 på Stadsmuseet ) 24–40, allt i Sthlm. Bokkonstnär, kulturhist skriftställare.

G 2 juli 1906(-08) i Sthlm (enl vb för Sthlm, Gust Vasa) m skådespelerskan Anna Rosenbaum, f 22 jan 1881 i Haparanda (ej i fdb där), d 2 febr 1948 i Ed, Sth, dtr till handlanden Elias R o Berta Schenck samt omg 1913 m musikskriftställaren Hillgard (Helge) Ragnar Malmberg.

Arthur S:s formella skolgång var endast den obligatoriska. Han visade tidigt konstnärliga intressen och fick viss hjälp och uppmuntran av porträttmålarinnan Fanny Hjelm, som var vän i familjen. Efter avslutad skolgång ägnade han sig åt konstnärliga studier och arbetade bl a några år på ritkontor. Under denna period verkade S också som medhjälpare till Agi Lindegren (bd 23) vid utsmyckningen av Uppsala domkyrka.

I början av sitt konstnärskap arbetade S med både målning, etsning och torrnål. Det var en period av sökande. Han studerade etsning för Axel Tallberg och experimenterade även med denna teknik tillsammans med Knut Änder. Han var elev på Konstnärsförbundets målarskola och han studerade japanska färgträsnitt tillsammans med Ivan Aguéli. Dock var det intresset för boken som kom att prägla S:s livsgärning, främst när det gällde det konstnärliga, utsmyckningen och typografin, men intresset sträckte sig längre och djupare än så: det kom att omfatta allt, från innehåll till den tekniska slutprocessen.

Åren kring sekelskiftet 1900 inträffade flera händelser som kom att få stor betydelse för S. Bröderna Carl och Hugo Lagerström började utge tidskriften Nordisk boktryckarekonst, och S blev en av de flitigaste medarbetarna, både som skribent och tecknare. Vänskapen med Hugo Lagerström (bd 22) fick även i fortsättningen stor betydelse för S, och bakom många, ibland långtifrån kommersiella, produkter, ligger välvillig medverkan av Lagerströms tryckeri.

Redan tidigt kom S att arbeta med bokformgivning, och det är som bokkonstnär han är mest känd. Hans sätt att förena nya konstnärliga strömningar med egna krav på enhetlighet i typografi och bild gjorde honom till en förnyare inom sv bokkonst. I början av 1900-talet satte han sin prägel på en stor del av sv bokproduktion. Tidiga exempel på denna verksamhet är vinjetterna i jugendstil till tidskriften Ord och bild 1895 och från s å omslaget till Vårkalender: från Lundagård och Helgonabacken. Det egentliga genombrottet kan kopplas till den kontakt som S via Bonniers etablerade med Strindberg. Deras personliga samarbete, som sträckte sig över perioden 1900-05, inleddes med verket Sveriges natur (1901), varefter följde ett antal omslagsillustrationer, ofta av enklare bokarbeten men också av mera påkostade projekt, t ex Ordalek och småkonst... (1905), Historiska miniatyrer (1905) och Antibarbarus (1906). Trots en brytning med Strindberg 1906 fortsatte S att göra omslagen till flera av hans böcker. Samtidigt formgav S även flera andra arbeten, bl a Sextus Propertius' Cynthia (1905), Selma Lagerlöfs läsebok Nils Holgerssons underbara resa (1–2, 1906–07), Sveriges rikes grundlagar (1910), Sven Hedins Ett varningsord (1912), Handbok för Svenska kyrkan (1917) och de två vackert illustrerade barnböckerna Djur (1904), utgiven i samarbete med A M Roos (bd 30), och Bröderna Grimms sagor (1905). S skapade också bl a affischer och förlagor till konsthantverk.

Nära kopplade till S:s verksamhet som bokkonstnär var hans insatser som exlibrist. Som sådan utförde S mer än vad någon annan åstadkommit, möjligen med undantag av C M Carlander (bd 7). Aren 1911–17 utgav S – säkerligen under stor ekonomisk uppoffring – Svensk exlibris-tidskrift. Det blev 450 rikt illustrerade sidor med intressanta artiklar och med flera hundra originalbilagor. Till Föreningen Bokhantverks utställning i Nordiska museet 1908 fick S i uppdrag att göra en katalog. Uppdraget resulterade i ett omfattande och välgjort bokverk, Förteckning å svenska bokägarmärken, på nära 200 sidor och med ett hundratal avbildningar. Aret innan utgav S som privattryck Bibliotheca Sjögreniana, en förteckning över böcker försedda med t ex pärmlibris och namnchiffer.

Andra arbeten av S på exlibrisområdet är Bokförläggaremärken under 1400-talet (1915), Något om konstnärliga visitkort (1910) och Topografiska exlibris (1915). Ett av S:s mest omfångsrika och utförliga verk inom ämnet är Svenska kungliga och furstliga bokägarmärken (1915), som innehåller ett 50-tal planscher och över 900 avbildningar, allt samlat, beskrivet och formgivet av S. Att S var en av Sveriges mest produktiva författare och forskare inom området framgår bl a av den exlibris-bibliografi som publicerades i Exlibrisföreningens årsbok redan 1938. Där återgavs 75 titlar av S, vilket motsvarade ca 30 procent av vad som då skrivits i ämnet.

Under en tidig period i slutet av 1800-talet visade S ett starkt intresse för att skriva dikter, att uttrycka sig poetiskt. Någon större framgång rönte emellertid inte detta och dokumentationen är liten. Han publicerade dock bl a dikterna Vårbrytningstid i Nordisk revy 1895 och Döden går i skönhets spår i Varia 1898. S:s mest kända dikter ingår i samlingen Maskros, som skrevs, textades och illustrerades 1890-98 och trycktes i sin helhet som faksimil i 500 exemplar 1903. Boken har kommit att räknas som ett av de mest framstående sv jugendbokverken. S skrev även ett annat liknande arbete, Iris, men detta kom aldrig att tryckas.

Som fackförfattare utförde S ett imponerande forskningsarbete, trots sin i grunden bristfälliga utbildning. Förutom sina många exlibrisarbeten publicerade han flera bokhistoriska tryck och uppsatser, bl a Svenska boktryckareporträtt (1,1913), Ur anteckningsboken (1921) och Reformationen och boktryckarekonstens utveckling (1919). Han deltog även i redigeringen av Klemmings antikvariats skriftserie Meddelande för bokvänner. Under sin tid i Sthlms stads tjänst behandlade S ämnen som gällde Sthlm och dess historia, bl a i skriften Stockholms gamla väderkvarnar (1939), rörande ett tema som han tidigare bearbetat vid sin medverkan i Stockholmsbilder från fem århundraden, 1523–1923 (1–2, 1922–23). För detta praktverk var S dessutom en av fyra redaktörer. 1923 utkom S:s eget arbete Drottninggatan genom tiderna och några år senare även Stenskär-Strömsborg (1926).

S:s mest produktiva period omfattade ungefär 20 år i seklets början. Detta framgår bl a av att ca 210 av totalt 373 redovisade nummer är daterade mellan 1900 och 1920. S var då också livligt engagerad i sammanslutningar som rörde hans områden: han var stiftare och medlem av Michaelisgillet och ledamot och ett par år sekreterare i Konstnärsklubben. Hälsoproblem bidrog troligen till att S från början av 1920-talet inte kunde hålla samma höga tempo som tidigare. I stället ägnade han mera tid åt forskning, och under drygt 15 år var han föreståndare för Sthlms stads samling av Stockholmsbilder.

S hopbragte under åren en stor exlibris-samling, som han tillsammans med sina övriga samlingar 1932-33 sålde till NordM. Han deltog i en lång rad utställningar, och 1944 arrangerades på NM en retrospektiv utställning som uppmärksammade S:s insatser som bokkonstnär. I samband därmed framhölls hans stora betydelse för sv bokhantverk och för de strävanden att skapa en nationell, sv bokstil som växte fram kring och efter sekelskiftet 1900.