Ellen V Rydelius (-Wägner)

Rydelius(-Wägner), Ellen Viktoria, f 27 febr 1885 i Norrköping, S:t Olai, d 1 april 1957 i Sthlm, Högalid. Föräldrar: grosshandlaren Per Axel R o Anna Vilhelmina Ström. Mogenhetsex vid Lyceum för flickor i Sthlm 18 maj 03, inskr vid UU 24 sept 03, FKdär 31 maj 07, medarb i SvD 08–09, i DN 09–14, redaktionssekr på tidn Idun 21–23. Förf, översättare.

G 24 aug 1911 (–22) i Sthlm, Kungsh, m författaren o journalisten FL Sven Harald Wägner, f 3 april 1885 i Lund, d 12 mars 1925 i Paris (kbf i Lund), son till rektorn Sven W o Anna Mathilda Elisabeth Ekedahl.

Efter att vid UU ha avlagt fil kand-examen i ämnena teoretisk filosofi, engelska, romanska språk, slaviska språk och tyska for Ellen R till universitetet i Kazan, Ryssland, för att ytterligare förkovra sig i ryska språket. Vistelsen där avbröts dock efter ett halvt år på grund av faderns död och familjens ekonomiska obestånd. I stället för fortsatta akademiska studier med sikte på en lärarkarriär fick R nu ge sig ut på arbetsmarknaden, och hon inledde en livslång journalistisk bana. Hennes första anhalter blev SvD och DN, varefter hon med ett par korta avbrott arbetade på frilansbasis. R ingick i Ligan, en grupp bestående av Sthlms kvinnliga journalister, vid denna tid endast en handfull personer, till vilken bl a Célie Brunius, Vera v Kraemer (bd 21) och Gerda Marcus (bd 25) hörde. En av Ligans mera uppmärksammade gemensamma manifestationer var inspelningen av en film i journalistmiljö, Hon fick platsen eller Exkonung Manuel i Stockholm (1911). R agerade där platssökande kvinnlig journalist och för manus svarade Elin Wägner, med vars yngre bror R gifte sig.

R:s framgångsrika karriär som översättare inleddes 1910 med publiceringen av Leo Tolstojs Döda icke! Under de närmast följande åren överförde hon flera verk av Dostojevskij till svenska: De förtrampade (1912), Döda huset (1913) och Bröderna Karamasov (1918). Med publiceringen av sistnämnda verk inledde R ett livslångt samarbete med Albert Bonniers förlag. Hon svarade också för översättningen av Dostojevskijs Idioten (1919-20), Brott och straff (Raskolnikov) (1922) och Ynglingen (1928). Ett urval av dennes kortare prosastycken, Ur en drömmares memoarer och andra noveller, utgavs 1920. R kom att översätta epik och dramatik från i huvudsak ryska, men även från engelska, franska, italienska och ryska. Hennes tolkningar av Dostojevskij och Tjechov, bl a den senares Måsen (1947), blev banbrytande. Bland övriga ryska klassiker hon översatte kan Gogol, Gorkij och Turgenjev nämnas. Även för den modernare litteraturen blev R en oförtröttlig introduktör. Till de verk hon presenterade för sina förläggare och sedan själv fick översätta hörde Vladimir Nabokovs Han som spelade schack med livet (1936). Andra bemärkta författare hon översatte för bokmarknaden var t ex Arnold Bennett och nobelpristagarna Grazia Deledda och John Galsworthy. Ansedda kritiker som Alfred Jensen (bd 20), Johan Mortensen (bd 25) och Anders Österling lovordade R:s översättningar. Kvaliteten på tolkningarna framgår i viss mån även av det faktum att de funnits på marknaden under flera generationer.

Det havererade äktenskapet och makens död 1925 ökade R:s försörjningsbörda och tvingade henne till ett hektiskt arbetstempo. Till journalistiken och översättarverksamheten lade hon författandet av verk avsedda för bokmarknaden. Sannolikt har Frank Hellers lilla Ariadnetråd för resande eller Försök att i Europas labyrinter vägleda den sv turisten Svensson (Bonniers Veckotidning 1926, i bokform som Frank Hellers resehandbok, 1927) inspirerat henne till att omstöpa resehandledningen i en mera personlig riktning. Genren hade tidigare fått sin utformning av tyska reseförlagsgiganter som Baedeker och Grieben, liksom av franska Hachettes serie Les Guides bleus. I klassiker som Rom på 8 dagar (1927), Paris på 8 dagar (1928) och Berlin på 8 dagar (1929) lade R fast dispositionen för sin serie: en inledande, resonerande del, bestående av personliga reflexioner och reportage, avlöst av ett kortare, strikt faktaorienterat avsnitt i baedekerstil, kallat Praktiska anvisningar. R var mån om att synas i texterna och bygga upp en relation till "Mina kära läsare", som hon i förorden apostroferar som om de vore gamla bekanta. Hennes konsekventa inkluderande av lågbudgetalternativ torde ha haft en icke ringa betydelse för populariseringen av utlandsresandet.

De städer och länder som behandlades i R:s reseguider var ofta valda med tanke på deras aktualitetsvärde; sålunda utgavs exempelvis Stockholm på 8 dagar (1930) med tanke på Stockholmsutställningen s å och New York på 8 dagar (1939) med tanke på Nya Sverigejubiléet och världsutställningen. Å andra sidan inhiberades utgivningen av den färdigskrivna Prag, Wien, Budapest på 8 dagar 1933 på grund av den politiska oron i Mellaneuropa och boken trycktes inte förrän två år senare, då läget klarnat.

R:s framgång som "riksreseledare" blev stor och hon kom att kallas "Sveriges Baedeker". Sammanlagt utgav hon 23 Utlär med denna inriktning, varav några på 1950-talet skrevs eller omarbetades i samarbete med dottern Maria (Ria) Wägner. De två första såldes i 10 resp 9 upplagor. Framför allt Rom på 8 dagar visade sig vara förbluffande slitstark; en upplaga utkom så sent som 1963. Att R:s reseskrifter av samtiden sågs som institutioner bekräftas även dels av det faktum att konkurrerande förlag publicerade efterbildningar, dels av att de snart parodierades; 1931 utkom t ex Grönköping på 8 dagar författad av Ada A:son Susegård (pseud för Seth Bremberg). Böckerna populariserades även genom R:s ständiga föredragsturnéer till rikets alla hörn och talrika radioföredrag, där hon beskrev fjärran orter och länder. Under 1950-talet fungerade hon också som publikmagnet då hon deltog i sällskapsresor som ciceron.

R:s reklamsinne var påfallande; en betydande del av korrespondensen med Bonniers förlag handlar om marknadsföringen av hennes böcker. Bland de konkreta och originella synpunkter hon framförde var tanken att hennes guideböcker skulle säljas av Linjebuss' personal på kontinentalrouterna.

R:s filologiska intresse parades med rollen som katalysator av sv turism i utlandet i ett par ordböcker, Svenskt-italienskt parlörlexikon (1931) och en sv-rysk parlör (1936), som dock refuserades av Sv bokförlaget, förmodligen för att man vid denna tid inte förutsåg någon större sv turistström till Sovjetunionen. Ett nytt grepp var att ibland inkludera miniatyrparlörer i resehandböckerna; så skedde exempelvis i Prag, Wien, Budapest på 3 X 8 dagar (1935) och Finland, Estland och Lettland på 3 X 8 dagar (1938).

I och med andra världskrigets utbrott fann R sina europeiska smultronställen oåtkomliga och fick i stället finkamma Sverige och företa imaginära resor. Ett av resultaten blev Pilgrim i Persien: Skildringar från det moderna Iran, ett land i stöpsleven (1941). Underrubriken pekar på något karaktäristiskt för R: hennes öppenhet för och nyfikenhet på den samtida utvecklingen. Denna inställning har också satt tydliga spår i exempelvis Möte med Stockholm (1950).

R:s gastronomiska intresse, som redan avspeglats i resehandböckerna, renodlades i framgångsrika skrifter som Billiga dagar i franskt kök (1940), Billiga dagar i italienskt kök (1941) och Rysk mat (1945), där hon blandade kultur- och kulinarhistoriska utblickar med recept.

Sin fallenhet för populärvetenskap manifesterade R i ett par verk om rysk historia, Livet kring tsaren (1938) om Nikolaus II och Alexander den gåtfulle (1943) om Alexander I, och i Kvinnokavalkad: En bilderbok om sv kvinnors liv 1918-1944 (1946), en sammanställning av kvinnohistoriska pressklipp. Sina levnadsminnen nedtecknade hon i Leva randigt (1951) och Souvenirer (1956).

R fick störst genomslag som introduktör av utländsk skönlitteratur i Sverige och som handledare inom turism och matlagningskonst. Under en period då utlandsresor var något exklusivt och genomsnittssvenskens mathållning traditionell visade hennes artiklar, böcker och föredrag att det fanns åtskilligt att hämta genom intensifierade kontakter med främmande länder och deras andliga och lekamliga kultur.