Gustaf Ribbing

3 Ribbing, Gustaf, brorson till R 2, f 19, dp 21 mars 1719 i Sthlm, Jak o Joh, d 19 juni 1811 där, ibid. Föräldrar: generaladjutanten frih Lennardt R o frih Elsa Elisabeth Baner. Inskr vid LU 21 febr 35, e o kanslist i Kanslikoll 7 maj 40, deltog i en ambassad till Paris 44–45, kanslist i hovkanslersexp 17 juni 46, kanslijunkare 15 mars 48, presidentsekr i Kanslikoll 6 nov 55, sekr i K M:ts kansli 19 aug 60, lagmans titel 29 juni 62, sekr i RA 27 nov 65, kansliråds titel 20 mars 70, e o kansliråd i Kanslikoll 21 april 73, ord kansliråd där 30 juni 73-01. –HedLVHAA 86, HedL av K målar- o bild-huggarakad 98. – Ogift.

R besatt goda språkkunskaper och ansågs under studietiden för kvick och stridbar. Kanslikarriären gick emellertid trögt trots utomordentliga släktförbindelser, och han fick flera gånger stå tillbaka vid utnämningar. Det enda mer remarkabla inslaget på hans befordringsväg var länge en tvåårig vistelse i Paris (1744-45) som kavaljer i ambassadör C F Scheffers ambassad.

Frånsett en kort period skulle R livet igenom befinna sig i en möjligen självvald position vid sidan av sin samtids lärda och kulturella kretsar. 1765 utnämndes han emellertid till arkivsekreterare, d v s chef för RA. Han kunde inte som företrädaren A A v Stiernman hänvisa till vetenskapliga meriter och även bristen på formell meritering framhölls av kritikerna. Hans insatser i RA under några få år har bedömts olika. Den viktigaste uppgiften blev att administrera överflyttandet av arkivet från greve Per Brahes hus på Helgeandsholmen till K slottet, vilket tycks ha skett smärtfritt. Ordnings- och registreringsarbetet var starkt eftersatt, och i en besvärlig personalsituation kunde R visserligen inte uträtta mycket, men han förefaller inte heller ha bedrivit sådana arbeten med större effektivitet eller intresse. Mycket tyder dock på att flitiga samlare som S L Gahm (bd 16) kunde berika sina privata samlingar under R:s tid, och R såg också som sin uppgift att formera Lovisa Ulrikas privata handskriftssamling med sådant som hade hemortsrätt i RA. Ett av de få tydliga initiativen var hans klagomål över tryckares försumlighet att lämna förteckningar över sin produktion, vilket hade till följd att särskilt sådana arbeten som framställts hos flera tryckare inte levererades. Som ett direkt resultat av R:s ingripande bestämdes att den som påbörjat tryckningen av ett arbetet också blev leveransskyldig.

När R slutligen erhöll fullmakt som kansliråd hade han inget intresse av att behålla sysslan i RA. Tjänsten i det under Gustav III försvagade Kanslikollegiet blev i realiteten av nominell natur, och R levde sitt resterande liv som privatlärd utanför offentligheten, efter ett olycksfall 1780 delvis invalidiserad.

R hade allt sedan ungdomen sysslat med skrivövningar, ofta tidstypiska som utdrag ur engelska moraliska tidskrifter eller lärda samlingsverk, och troligen aldrig avsedda att publiceras. Senare excerperade han handlingar till sv kyrkohistorien, men hans insatser blev synbara endast i det han sporadiskt försåg C C Gjörwell (bd 17) med material ur sin egen handskriftssamling för publicering.

Alltsedan vistelsen i Paris hade R mer systematiskt samlat kopparstick, och denna samling donerade han tillsammans med åtskilliga planschverk till Målareakademin. Försök av dess preses C F Fredenheim (bd 16) att få R att donera medel till en professur i estetik förbunden med bibliotekarietjänst rönte dock ingen framgång.