Jacob Gabriel Rothman

2 Rothman, Jacob Gabriel, son till R 1 i hans 1:a g, f 1721 i Växjö, d 27 juni 1772 i Sthlm, Nik. Inskr vid Växjö skola 16 nov 32, vid Växjö gymn 36, vid UU 22 aug 41, prosektor där 6 juni 47–55, vistades utomlands 47–62, e o vid General stora sjötullskontoret 15 sept 66, förman för handelsbalanskontoret i Generaltulldir 27 febr 67. Skriftställare.

G 1758 i London m Martha Taylor.

Carl v Linné skall ha lovat R:s far att hålla dennes son under uppsikt i Uppsala. R:s snabba karriär, liksom andra uppgifter (Voltemat), tyder på att så också blev fallet. Utan examen utnämndes R 1747 till prosektor, varmt rekommenderad av både Linné och Abraham Bäck (bd 7), och s å reste han till kontinenten för medicinska studier. När han ännu 1753 inte återkommit fråntogs han sin lön och avsattes två år senare. Ännu vid denna tidpunkt ansågs dock R lämplig för lärartjänst, till och med professur.

Åtminstone 1751 skall R ha vistats i Paris, men under större delen av detta decennium, och möjligen också under en period på 1760-talet, bodde han i London. Hans tillvaro där är svår att rekonstruera. I spridda omnämnanden i brev från svenskar uppges han ha försökt bli fältskär på en ostindiefarare och delägare i ett apotek. Sin försörjning skall han först ha fått huvudsakligen från en medicinsk praktik med inriktning på veneriska sjukdomar och från försäljning av undermedicin. 1758 skrev R till Kommerskollegium och önskade privilegium på tillverkning av olja av bokollon. Vid denna tid hade hans ekonomi förbättrats genom giftermålet. Han åtog sig översättningar av officiella handlingar och möjligen också av pamfletter. I den översättning av Handlingar om grundlagarnas verkställighet som tillskrivits honom lovprisar översättaren ständernas beskärande av kungamakten som ett föredöme för övriga Europa. Detta är i så fall enda gången R uttalar sig berömmande om sv politik. Avgörande för hans fortsatta bana var emellertid att han skaffade sig grundliga kunskaper om engelsk litteratur och debattkultur.

R:s yrkesmässiga verksamhet efter återkomsten till Sverige är delvis höljd i dunkel. Hans politiska position kan emellertid tydligt bestämmas genom det ofullbordade arbetet Thor Frimans underliga lefnad och sällsamma tänkesätt. Det avbröts 1765 efter sju ark, möjligen på grund av en kombination av censurens ingripande och R:s dåliga ekonomi. Boken är närmast en familjeroman enligt engelskt mönster vari R visar sin beläsenhet genom åtskilliga filosofiska och religiösa resonemang, men där han också har många hänsyftningar på sv politik. Kritiken var njugg och C C Gjörwell (bd 17) ville närmast se den som en moralisk och politisk veckoskrift. Något nämnvärt inflytande på den sv romanens utveckling fick den heller aldrig. S å som detta projekt avbröts utvecklade R i en prisskrift till VA sina tankar om engelskt, franskt och sv väsen, där det engelska genomgående var att föredraga.

R:s korta storhetstid sammanhängde helt med partistriderna vid 1760-talets mitt och den då nyvunna tryckfriheten. Dikten Frihetens intåg (1766), som hyllade den nya tryckfrihetsförordningen, har omväxlande tillskrivits R och brodern Göran (R 3). I en pamflett om överflödsförordningen som R publicerade 1767 framträdde han tydligt som propagandist för mössornas ekonomiska politik. Följande år utgavs i periodisk form Philolalus Parrhesiastes, hans mest betydande alster. Detta arbete var fram till riksdagskallelsen mössornas viktigaste medel för offentlig propaganda, och sedan flera tryckare nekat att åtaga sig det fick dll sist den kungliga tryckaren order om att fortsätta utgivningen. Skrifterna väckte stort uppseende genom det långt gångna bruket av tryckfriheten, och tonläget skruvades säkerligen upp ytterligare genom den löpande polemik som fördes med den mer modesta Posten, som företrädde hattarna. R hade i Uppsala varit informator för Postens huvudansvarige, Anders Berch d y (bd 3), vilket möjligen utgjorde ytterligare en källa till animositet.

R:s stil, som vann sina eftersägare, var insinuant och ofta direkt osmaklig. Samtiden fäste sig framför allt vid uttalanden där R under ibland lätt avslöjade täcknamn inte drog sig för att skandalisera ledande personer. Det genomgående temat var hattarnas misstag och förbrytelser under åren i regeringsställning. R angrep också själva den franskorienterade salongskulturen och mondäna livsföringen – i hans framställning smälte ofta adel, byråkrati och hattar samman till ett enda ont väsen. Den motbild som framhävdes präglades av gammalsvenska, lutherska värderingar med en stark tillsats av demokratiska ideal. Stilgreppen vittnar om nära bekantskap med engelsk litteratur, inte minst Laurence Sternes arbeten.

Efter mössornas seger blev 1766 R föreståndare för det till tullverket hörande handelsbalanskontoret med uppgift att utarbeta statistik över in- och utförsel och att analysera denna. Snart efter tillträdet uppkom misstankar om att han inte skötte sysslan men först 1769, när en kammarskrivare visade upp halvfärdiga koncept, beslutades om omedelbara åtgärder mot R. Då var han emellertid försvunnen. Möjligen spelade rädsla för rättsliga aktioner mot Philolalus Parrhesiastes en roll för hans beslut att en tid vistas utomlands; det har antagits att han med ekonomiskt understöd befann sig i Danmark. Åter i Sverige 1770 var hans roll som politisk skribent överspelad och mössorna använde sig nu av Daniel Helsingius (bd 18). R skall ha medverkat i Dagligt Allehanda, och ännu vid riksdagen 1771 såg man välvilligt på en ansökan av honom att på viss tid erhålla privilegium för bl a Posttidningen.

R var en av de första renodlade parti-skribenterna. Hans av samtiden uppmärksammade författarskap var emellertid ytterst konjunkturkänsligt och han hade svårt att bredda sitt register. Detta var säkerligen av avgörande betydelse för att R inte togs i anspråk i den fortsatta politiska debatten.