Puke, släkt

Puke, släkt, som härstammade från riddaren Ragvald P (d tidigast 1308). Han var bland kung Birgers löftesmän vid dennes förlikning i Örebro 1308 med sina bröder, hertigarna Erik och Valdemar, varför man har anledning betvivla äktheten i ett endast i senare vidimation känt brev, som är daterat föregående dag, och i vilket hertig Erik nämner honom bland sina råd. Hans änka Katarina Karlsdotter bodde i Kosjöhult i Simonstorps sn i Östergötland och var dotter till lagmannen i Tiohärad Karl Ingeborgsson (Lejonbalk; bd 22, s 515) och Ulfhild Sigtryggsdotter (Boberg), vars mor möjligen var halvsyster på fädernet till Birger jarl. Dotterson till Ragvald P var sannolikt riksrådet Kettil Glysing (bd 17, s 165), som särskilt i yngre år ofta kallades Puke Glysing. Bland Ragvald P:s söner var den omyndige kung Magnus' kansler, riksrådet och dekanen Filip Ragvaldsson (bd 16), som vid ett tillfälle kallas Filip P.

Den sistnämndes bror Kettil P (d tidigast 1336), som i sitt sigill och i ett brev kallas Kettil Ragvaldsson, namnes tidigast 1310, då han i Helsingborg var bland kung Birgers löftesmän vid dennes förlikning med sina bröder och i densammes revers till den danske kungen. Han blev riddare vid kung Magnus' kröning 1336 kort före sin död och begravdes i Alvastra kloster. En av hans döttrar blev mor till östgötalagmannen magister Nils Jonsson (Rickebyätten) och till Vasaättens stammoder, och en annan blev i äktenskap med en bror till ärkebiskopen Birger Gregersson (Malstaätten; bd 4) mor till riddaren Kettil Johansson (Malstaätten; bd 25, s 41), vilken i drotsen Bo Jonssons (Grip; bd 5) testamente 1384 förekommer som suppleant för sin morbror marsken Erik Kettilsson eller Erik P (se nedan). Med den sistnämnde, som blev mormors far till de danska riksråden Olof och Äke Axelsson (Tott), dog den agnatiska släkten P ut på manssidan.

Släktnamnet fortlevde emellertid genom att Ragvald Erengisleson (d något av åren 1381–84), en av Filip Ragvaldssons och Kettil P:s syster Benedicta Ragvaldsdotters (d tidigast 1350) söner i hennes äktenskap med Erengisle Petersson (Bonde; bd 5, s 311), ibland kallade sig Ragvald P. Han namnes som norskt riksråd i 1371 års fredstraktat mellan kungarna Håkan och Albrekt, och Albrekt konfiskerade hans sv gods (Engström).

Hans son Peter Ragvaldsson (d något av åren 1424–28) blev far till tre söner med namnet P. En av dem, Ragvald P(d tidigast 1449), deltog i mötet i Vadstena 1436, där stillestånd slöts mellan kung Eriks ombud och det sv riksrådet. Enligt en vid Karlskrönikans slutredigering struken uppgift skall han ha varit den ene av de båda män som genom sitt avslöjande för Karl Knutsson blev den utlösande faktorn till upprorsledaren Erik P:s (jfr nedan) avrättning 1437. Ragvald P deltog också i unionsmötet i Kalmar 1438, herredagen i Arboga 1440 och Kalmarmötet 1441, men ättartavleuppgiften, att han var riksråd, är oriktig (Löfqvist). Åtminstone 1441–48 (jfr bd 27, s 56) var han emellertid lagman i Östergötland, och våren 1449 (Sparre; jfr perg:brev) blev han riddare. Denna kognatiska gren av släkten P dog ut på manssidan med P:s ende son, som hette Peder Bonde (d 1469) och stupade i striden vid Herrljunga i Västergötland. Den sistnämndes syster Ingeborg Ragvaldsdotter blev gift med riksrådet och lagmannen i Södermanland Peder Ragvaldsson (Fargalt; bd 15). Systerson till Ragvald P var den kort före sin död 1470 till ärkebiskop i Uppsala postulerade dekanen i Linköping Tord Petersson, även kallad Tord Bonde eller Tord Bonde Petersson.

Med lagmannen Ragvald P:s bror Erik P (d tidigast 1444) har i senare tid med orätt identifierats upprorsledaren Erik P (se nedan), som var son till riksrådet Nils Gustavsson (Rossviksätten) och tydligen uppkallats efter den ovannämnde Erik Kettilsson eller Erik P.

Samtidigt levde också en östgötsk bonde med namnet Erik P.