Ludwig Ramberg

Ramberg, Ludwig, f 21 febr 1874 i Helsingborg, d 25 dec 1940 i Uppsala. Föräldrar: disponenten Lorentz R o Selma Victoria Beauvén. Mogenhetsex vid H a l i Helsingborg 28 maj 92, inskr vid LU 2 sept 92, FK 29 maj 97, eo amanuens vid fysiska instit 5 mars 98, ord 26 mars 01, andre amanuens vid kemiska instit 21 aug 01–02, FL 14 sept 01, disp 27 maj 02, FD 31 maj 02, doc i kemi 25 juni 02–05, tf laborator i kemi 16 juli 02–16 juni 05, ord 16 juni 05–18, allt vid LU, lär i kemi vid Lunds privata elementarlärov ht 04–vt 06, vid Lunds privata h Iärarinnesem ht 06–vt 12, led av 1913 års arsenikkommission april 13–april 19, prof i kemi vid UU 23 aug 18–21 febr 39, led av stadsfullm i Uppsala 24–25, av styr för Ultuna lantbruksinst 31, av styr för Lantbrukshögskolan från 32, av lantbrukshögskolekommitterade juli 31–32. – LFS 06, LVS 26, LVA 30 (led av Nobelkomm för kemi från 27).

G 23 aug 1917 i Lund m Betty Thora Johanna Krabbe, f 1 febr 1876 där, d 21 febr 1960 där, dtr till stationsskrivaren John Albert Johnsson K o Charlotta Maria Lovisa Elisabeth Siemers.

Efter studier vid läroverket i sin hemstad Helsingborg fortsatte R till LU för studier i kemi. Hans lärare där blev Christian Wilhelm Blomstrand (bd 5), för vilken han lärde både mineralanalys och organiska synteser. R följde även med stort intresse föreläsningarna i fysikalisk kemi för Martin Lovén (bd 24), som introducerat denna nya disciplin vid LU. Den bredd som kom att karakterisera R:s vetenskapliga gärning grundlades redan under studietiden i Lund, där han också studerade matematik och fysik samt geologi med mineralogi. Han arbetade tidvis som amanuens på både fysikaliska och kemiska institutionen.

Efter att ha tillträtt en befattning som laborator ägnade sig R i första hand åt Blomstrands gamla forskningsområde, platinakomplexer. Samarbetet med Loven blev dock allt svårare; R såg särskilt Lovens sparsamhetsiver som orsak till att en fruktbar utveckling inom ämnet fysikalisk kemi inte kom till stånd vid LU. Under denna tid knöt R kontakt med danska kemister som Einar Biilmann och Hans Christian Winther. Han genomförde också stora reformer inom den kemiska undervisningen , bl a med kemiska seminarieövningar.

Redan tidigt intresserade sig R för kemins praktiska tillämpning. Han fick 1913 i uppdrag att tillsammans med Karl Petrén (s 181), Ivar Bang och Germund Virgin ingå i en kommission som tillsattes med anledning av den hetsiga debatt om arsenikens farlighet som fördes i Sverige åren efter sekelskiftet. R kom fram till 1919 att ägna mycken tid åt arbetet i arsenikkommissionen, och han utvecklade en avancerad mikroanalytisk metod för att fastställa arsenikhalt. För detta arbete belönades han 1916 som den förste med Kemistsamfundets Norbladspris. Han utförde också kemiska undersökningar av vatten för Malmö stad, undersökte driftstörningar vid vattenverken i Lund och Helsingborg och hade flera uppdrag som kemisk konsult eller kontrollant.

1913 sökte R den efter Peter Klason (bd 21) lediga professuren i kemisk teknologi vid KTH och fick, i konkurrens med åtta sökande, ett andrarum, trots sin formellt låga kompetens i kemisk teknologi. 1918 utnämnd till professor vid UU byggde R upp den i hans ögon bristfälligt utrustade kemiska institutionen där, framförallt efter det att han 1928 blivit institutionsföreståndare. Han fick nu inte tid med några större egna undersökningar men koncentrerade sina vetenskapliga insatser på den organiska kemin och på kolföreningarnas bromering. Han tackade också nej till att efter kallelse bli professor i Lund, eftersom det skulle betyda en återgång till den oorganiska kemin.

R visade försiktighet inför nya teorier och vad han såg som ett alltför vidlyftigt spekulerande, och han hävdade ofta precisionsmätningarnas betydelse. Detta innebar dock inte att han var allmänt negativt inställd till teorier. Redan under sin tid i Lund hade han t ex kommit i kontakt med Janne Rydberg, vars teorier hade svårt att finna gehör i samtidens Sverige, men vars kapacitet som forskare R genom hela livet beundrade. R satte också stort hopp till utvecklingen inom den fysikaliska kemin under 1920- och 1930-talen; senare insåg han att dessa förhoppningar inte riktigt kommit att infrias. Han föreläste – förmodligen som den förste organiske kemisten i Sverige – över kvantkemiska problem, samtidigt som han kunde vara mycket kritisk mot företrädare för den nya elektronteoretiska skolans sätt att se på kemiska reaktioner.

R var mycket musikalisk och spelade bl a flöjt. Under sin Lundatid tog R aktiv del i studenternas nationsliv och var en av tre huvudförfattare bakom studentspexet Uarda, första gången uppfört vid studentkarnevalen 1908.