Eric Ullric Nordforss

2 Nordforss, Eric Ullric, bror till N 1, f 31 juli 1771 i Malingsbo, Kopp, d 8 maj 1806 i Sthlm, Kat. Inskr vid UU 20 sept 88, informator hos landskamreraren C H Törnebladh, Västerås, 88, lär vid C Stridsbergs skolinrättn vt 89, kornett vid K M:ts livkosacker 3 juni 89, sekundlöjtn vid Göta garde 5 dec 90, kapten där 15 dec 95–30 maj 99, utgav Telegraphen sept 97–mars 98. Förf. – Led av Krigsmannasällsk (från 04 KrVA) 96.

G 15 juli 1804 i Sthlm, Sv gardesreg, m Christina Carolina Wallström, f 24 jan 1781 där, Ridd, d 8 april 1876 där, Kat, dtr till hovurmakaren Jacob W o Anna Maria Lemoine.

N:s intellektuella intressen och utveckling från 15 års ålder och ungefär fyra år framåt i tiden speglas väl i breven till brodern Carl Gustaf N (N 1). Här framträder en brådmogen, rikt begåvad yngling, som stod självständig gentemot den beundrade åtta år äldre brodern. Genom dennes nära vänskap med Thorild kom N tidigt att influeras av den senares idéer och oppositionella hållning till det gustavianska samhället. Närmare bekantskap med kretsen kring Thorild gjorde N då han på broderns inrådan började som lärare hos C Stridsberg. Till hans kolleger där hörde den svärmiske radikalen och thorildlärjungen Pehr Enbom (bd 13), som N uppskattade.

N:s tid som lärare blev inte lång. Genom brodern introducerades han för Armfelt som inom kort tog honom till sin adjutant. I aug 1789 åtföljde han generalen till Finland. I motsats till sin bror var N inte ambivalent inför sitt deltagande i kriget utan såg det som sin fosterländska skyldighet.

N deltog i två bataljer. Vid en av dessa (4 juni 1790) gjorde Armfelt ett våghalsigt angrepp på Savitaipale med en alltför liten styrka, med följd att den led ett fullständigt nederlag. Armfelt räddades medvetslös från stridsplatsen av N. En del av tiden i Finland hann N ägna åt språkstudier vid Åbo universitet.

N kom att intressera sig för krigsvetenskapen och blev sedermera en av KrVA:s första medlemmar. Han översatte skrifter av Preussens ledande strateg H v Bülow. N:s främsta intresse var emellertid filosofin, särskilt den politiska. Som löjtnant vid Göta garde fick han tid över till studier och författande. Hans debut skedde med skriften Et klart begrepp om lag och rätt, och den sanna grunden til allmänt väl (1792). I denna polemiserar han mot mästaren Thorild, som några månader tidigare utgivit propagandaskriften Mildheten, i vilken förmyndarregeringens upphävande av utfärdade dödsdomar mot de inblandade i attentatet mot Gustav III försvarades. N ansåg däremot att om en lag strider mot "allmän rättvisa", var det inget brott att bryta mot denna utan en rättighet. Denna anarkistiska tolkning av folksuveränitetsläran tog Thorild publikt avstånd ifrån i skriften Om efterhärmning. Det är okänt hur denna åsiktsbrytning påverkade deras förhållande men eftersom Thorild var den mest inflytelserika samhällskritikern i Sverige, ville N mäta sig med honom.

N sökte utifrån influenser från Thorild och den samtida radikala upplysningen i Europa skapa en egen politisk filosofi baserad på sv förhållanden. Han utgick från folksuveräniteten och från en idealistisk syn på småbrukarna och småhantverkarna, vilkas rätt staten borde skydda mot de starka grupper i samhället som strävade efter att öka sin ekonomiska makt på deras bekostnad. – Det ideologiska innehållet i dessa skrifter är svårtolkat. Argumenten som framförs är moraliserande och i princip avvisande gentemot liberalernas utvecklingsoptimism. I sin pedagogiska syn var N överens med Rousseau i dennes kritik av upplysningens rationella förnuftstro. Han menade att de s k obildade människornas vardagliga erfarenhetskunskaper skulle ges ett större värde och han polemiserade mot de sv kantianernas förnuftslära, därför att denna tvingade in erfarenheterna i teoretiska begrepp som gjorde värdeomdömena så abstrakta och otillgängliga att endast den bildade eliten förmådde tolka dem.

I skriften Är begäret til välde naturligt hos människjan? (1794) utvecklade N sin speciella konservatism mot bakgrund av det nyligen avslutade skräckväldet i Frankrike. Motsättningarna i samhället ansåg han bero på att människor uppfostrades felaktigt till lydnad och underdånighet gentemot överheten. Detta skapade i sin tur ett undertryckt begär hos dem att själva en gång få revansch och komma till makt och inflytande för att förtrycka de tidigare förtryckarna. Vägen ur denna historiens djävulska cirkel var enligt N att byta ut den på materiell rikedom grundade värdehierarkin mot andliga kvaliteter. Ett samhälles storhet skulle inte värderas efter tillgången på materiellt överflöd eller erövrade områden utan efter innevånarnas moraliska resning.

Under 1700-talets sista år introducerades Adam Smiths läror i Sverige och den liberala marknadsekonomin debatterades. Även N bidrog till debatten med en uppsats Om agio (Saml skr, H 1, 1800). Orsaken till att han tog till orda var Thorilds uppmärksammade skrift Det enda nödvändiga för et rikes financer, där denne slog fast att moraliska synpunkter inte hade någon plats i ekonomisk teori och myntade devisen: "Allt gäller allt vad det kan gälla." Att beskylla köpmannen för ocker var meningslöst menade Thorild. Denne följde endast den ekonomiska naturlagen och tog ut så mycket som möjligt. Detta kunde inte N acceptera. Hans antikapitalism var alltid konsekvent; den som berikade sig på andras arbete var för samhället en "duglösing" och för arbetaren en "tyrann". Thorild fick till svar: "ett tings sanna värde är alltid saken att få veta, icke vad det kan gälla, men vad det bör gälla ...", dvs ekonomin kan aldrig skiljas från moralen.

Den radikala opinionsbildning i dagblad och veckoskrifter som florerat under några år av politisk inre maktstrid stramades åt och N:s journal Telegraphen fick i mars 1798 ett nummer sekvestrerat på grund av en översatt franskvänlig artikel. Därmed inleddes de s k järnåren, en extremt hård övervakning av det tryckta ordet, som gav N små möjligheter att publicera annat än tämligen ofarliga brödskriverier.

N var rikt begåvad och utvecklade tidigt en världsbild med ett starkt partitagande för folkets breda lager. Den synnerligen restriktiva tryckfrihetspolitiken under Gustav IV Adolf renderade honom dock en outsiderroll.

N fick inte uppleva 1809 och hans insats i den sv politiska idéhistorien blev stympad och kort. Men även om hans skrifter snabbt föll i glömska, fanns i dessa tankar, som skulle få starkare och pregnantare uttolkare under de kommande decennierna. Vid N:s död låg flera politiska manuskript otryckta; de beslagtogs och brändes. Bland dessa var hans stolthet Franska revolutionens historia.