Maria Elisabet

Maria Elisabet, f 10 mars 1596 trol i Örebro (Karl IX), d 7 aug 1618 på Bråborgs slott, Dagsberg, Ög (Holmquist, s 85). Föräldrar: konung Karl IX av Sverige o Kristina av Holstein-Gottorp.

G 29 nov 1612 i Sthlm m sin kusin hertig Johan av Östergötland (bd 20), f 18 april 1589 i Uppsala, d 5 mars 1618 på Bråborg, son till konung Johan III o Gunilla Bielke.

M uppfostrades tidvis tillsammans med sin äldre kusin hertig Johan och hade 1604 fått både Johannes Bureus (bd 6) och Johan Skytte till lärare. Hennes bokliga intressen var stora, och Skytte skaffade under sina resor åtskilliga böcker åt henne; med honom brevväxlade hon också på latin när hon var tio år gammal.

1610 trolovades M med hertig Johan, och efter ett par år ingicks äktenskapet. Giftermålet blev dessförinnan föremål för invändningar från prästerskapets sida p g a den nära släktskapen kontrahenterna emellan. Prästerna framförde i ett betänkande till kungen att tidigare regenter ogillat giften i så nära led och att det dessutom stred mot 1571 års kyrkoordning. De var även förundrade över att inte ha blivit tillfrågade i denna sak. Den unge kungen överlät besvarandet av skrivelsen till änkedrottning Kristina, som i ganska snäva ordalag påpekade att äktenskapsfrågor mer angick den världsliga makten än prästerskapet och att man på intet sätt protesterat när trolovningen hade ingåtts. Änkedrottningen har säkert varit en pådrivande kraft bakom denna förbindelse, som torde haft sin grund i politiska kalkyler; man kan ha hyst oro för att hertig Johan genom ett eventuellt gifte med en utländsk prinsessa skulle kunna få en starkare ställning i riket.

Äktenskapet måste betraktas som olyckligt, för att inte säga tragiskt. Av allt att döma hade det ingen förankring i någonderas känsloliv utan torde t o m orsakat eller åtminstone förvärrat parets sjuklighet. M anklagade senare sin mor för att mot hennes vilja ha tvingat fram förbindelsen. Kristina skall också enligt en tidig tradition ha ångrat sin medverkan till denna. — Johans depressionsperioder tilltog från 1613, och under sommaren påföljande år drabbades M första gången av den mentala ohälsa från vilken hon under sin återstående levnad endast periodvis tillfrisknade. Hon var under vissa tider berövad talförmågan och måste även hållas under sträng bevakning, eftersom man fruktade att hon skulle försöka beröva sig livet. Hennes tillstånd orsakade stor oro i familjen. Modern uppehöll sig periodvis hos henne i Östergötland, och Gustav Adolf sände sin livmedikus för att bistå hertigens läkare i försöken att bota henne.

Sedan Johan dött avdelades Stegeborgs slott och län som änkesäte åt henne, eftersom det först tilltänkta Johannisborg vid Norrköping inte befanns lämpligt. Fem månader efter hertigens bortgång kom, enligt vad hovpredikanten Petrus Bjugg (bd 4) uppger, döden som en befriare för henne. Hon begrovs i jan 1619 i Linköpings domkyrka.