Johan Fredric Martin

2 Martin, Johan Fredric, bror till M 1, dp 8 juni 1755 i Sthlm, Ty, d 28 sept 1816 där, Jak o Joh. Elev hos gelbgjutaråldermannen Johan Fredrik Reiff i Sthlm, bosatt i London 70–76 o 77–80, verksam som konstnär o lärare i Sthlm från aug 80, hovgravör, gravörprof vid FrKA 2 juli 16. – Agré vid k målar- o bildhuggarakad 83, led där 96.

G 26 sept 1792 i Sthlm (enl lysn.bok för Danderyd, Sth) m Lotta Christina Westerberg, f 1 aug 1773 i Norrköping, Olai, d 25 april 1853 i Sthlm, Jak o Joh, dtr till färgerifabrikören o rådmannen Johan Jacob W o Christina Gartz.

M var yngst i familjens barnaskara. Då hans mor, född Haupt, avled 1769 fick äldste brodern Elias (M 1) ta ansvaret för M. Denne var då 14 år och hade trots sitt handikapp som småväxt puckelrygg fått gå som lärling hos gelbgjutaråldermannen J F Reiff, som gift sig med en moster till M. – M växte upp i det hus vid Regeringsgatan, som ägts av familjen Haupt men som 1757 övergått i familjen M:s ägo.

Mellanbrodern Carl Gustaf M hade 1769 flyttat till den äldste brodern Elias i London, där han kom att bli bofast som framgångsrik möbelsnickare, cabinet-maker. M lämnade kort därpå Sthlm och förenade sig med bröderna i London 1770. Kvar i Sthlm blev den 19-årige Samuel M som höll på att utbilda sig till bokbindare.

M hade inte närmare lärt känna sin 16 år äldre bror Elias. Han var bara åtta år när denne lämnade hemmet. M:s fortsatta levnadsöden kom att i mycket präglas av den hektiskt verksamme, karriärlystne brodern. Han var periodvis och särskilt under tiden i London så nära knuten till denne att det ibland varit svårt att särskilja brödernas olika insatser då det gäller grafiska arbeten. Den sidan blev M:s egentliga verksamhetsområde. Under de tio londonåren var M en lydig och hjälpsam lärling till Elias men också en uppmärksam elev till berömda engelska mästare inom den livaktiga grafiska verksamheten som Francesco Bartolozzi och William Woollett. På somrarna följde han ofta brodern på resor till aristokratins och plutokratins herresäten, vinterhalvåret tillbragte han inom familjekretsens hem- och verkstadsmiljö.

M satte signatur på egna arbeten och redan 1771 hade han med några teckningar på konstnärsföreningens utställning. Ett grafiskt blad av M 1778 efter en teckning av Elias berättar om det till synes idylliska familjelivet i hemmet. Några versrader ur Oliver Goldsmiths sentimentala poem The Deserted Village från 1770 har gett uppslaget. Dikten är byggd på nostalgiska minnen från Gold-smiths fattiga irländska barndomshem i Auburn, där man samlades kring härden och familjefaderns fromma betraktelser. Men gapet är stort mellan inspirationskällan och visualiseringen. Familjen M är samlad vid öppna spisen i ett ombonat sitting-room med fyllda bokhyllor, tavlor och knähund. Husfadern Elias är omgiven av hustru och tre småttingar, brodern Carl Gustaf med fru och den unge M; svärföräldrarna är på besök hos sin älsklingsdotter. Figurteckningen är tafatt, till och med mer än vanligt för bröderna. M har utan att tveka avbildat sig själv motbjudande ful. Även om småväxtheten, ryggens missbildning och därmed sammanhängande kroppsliga defekter präglade M:s yttre är det förvånande att bröderna släppt ut detta blad till försäljning. – Med elak tuschpensel målade Elias tjugo år senare M som dvärg vid sidan av nyförvärvad maka.

M lämnade London för Sthlm när han blev myndig 1776 och han medförde en stor plåt med ett romantiskt landskap, kopierat efter en målning av Elias; ett avdrag hade han sänt i förväg till Gustav III och i Sthlm arbetade han vidare på denna plåt. Det senaste stadiet är daterat Sthlm 1777. När M hösten 1777 återvände till London hade han tydligen inte lyckats lansera sig och någon ny grafiker fanns det inte plats för i Sthlm. Så mycket intensivare återtog M arbetet i London både med marknadsföring och den konstnärliga verksamheten. De grafiska serier bröderna nu utgav erbjöds hugade köpare i annonser och genom tryckta upprop; framgången var måttlig, flera plåtar lämnades ofullbordade för att först senare slutföras i Sverige i serien Martins schola.

Viktigast för M:s del de sista tre åren i London var kontakten med de engelska grafikerna och studiet av deras avancerade produktionsteknik avsedd för serietillverkning. Hos Paul Sandby kunde M följa hur dennes stora produktion av "porträttlandskap" kom till. Själv stod mästaren för teckningen av förlagan, etsade dess konturer på plåten och målade i några avdrag med akvarell som skulle tjäna som förebilder för den fortsatta färgläggningen av upplagan som utfördes av biträden. M kunde också studera akvatinttekniken, som blev en av Sandbys specialiteter, och mezzotintgravyren. M kom aldrig att riktigt behärska mezzotinten; Elias lyckades bättre och åtog sig också, enligt brödernas plan 1780 för en framtida offentligt stödd verksamhet i Sverige, att undervisa elever häri. M skulle enligt samma plan "lära gossar gravyren, i synnerhet den sorten som göres med streck" (Hoppe, s 57). Han hade även satt sig in i själva tryckningsförfarandet. Om grafiska metoder kunde M också läsa i en i London 1768 utgiven handledning av den kände grafikern av landskap och vyer W Gilpin.

I aug 1780, en månad efter brodern Elias, kom M åter till Sthlm. Nu förenades de med brodern Samuel, snart färdig bokbindarmästare, i barndomshemmet på Regeringsgatan. M fick nya egna kontakter och småningom upplöstes den fasta arbetsgemenskapen med Elias. Dennes framgångar under kungligt beskydd och inom en akademisk krets kastade något av sin glans även över M:s fortsatta alltmer självständiga karriär. Han fick privata uppdrag att gravera porträtt efter beställarnas original av olika kända målare. Vidare bidrog han med några porträttgravyrer till ett sedan 1778 utkommande verk över berömda svenskar.

Samarbetet med Elias fortsatte dock; illustrationerna till Bellmans Bacchi tempel och till Olof v Dalins poetiska arbeten har M graverat efter broderns förlagor 1783. Samtidigt startade han emellertid helt i egen regi serien Svenska galeriet eller portraiter af märkvärdige svenska herrar och fruntimmer, följd 1784 av en svit porträtt av serafimerriddare. Följande år arbetade både M och Elias med illustrationer till en ny upplaga av 1695 års psalmbok. M graverade sina bilder efter Louis Masreliez' (s 237) teckningar, Elias efter egna utkast. M samarbetade 1785–90 också med andra konstnärer, bl a arkitekten och hovintendenten J E Rehn. Efter dennes ritning graverade M vinjetten till MA:s kallelsebrev. Även Masreliez och Sergel tecknade förlagor åt M till vinjetter för SA och till illustrationer i utgåvor av Bellman och ett drama av Gustav III. Av M:s nära 300 grafiska arbeten är ett nittital sådana bruksalster, illustrationer, vinjetter, medaljåtergivningar och exlibris. Han var även beroende av brodern bokbindaren Samuel för hanteringen av grafikbladen och för uppsättning och häftning av albumen till serier.

M gifte sig 1792. Gjörwell, som hyrde lägenhet i bröderna M:s hus, har beskrivit hur "lille Martin hoppade och skrattade" inför sitt giftermål med "den sköna mamsell Westerberg" (s 78). 1796 kunde M för sin växande familj lösa in fastigheten från bröderna. Så blev han ledamot av akademin, samtidigt som sin elev M R Heland (bd 18).

I kretsen kring M fanns bl a tecknaren och riksheraldikern C J Linnerhielm (bd 23). Tillsammans gjorde de resor i Västergötland 1787 och i Dalarna och Värmland 1807, och några av M:s vyer går tillbaka på vännens teckningar. För A F Skjöldebrands Voyage pittoresque au Cap Nord utförde M några illustrationer i konturetsade akvatinter. Samma teknik, akvatintarbete på den etsade och graverade plåten, använde M för sina sista porträtt, Karl Johan som kronprins och kronprinsparet med sonen Oscar, utgivna 1814.

Sistnämnda år utgav boktryckaren och förläggaren Carl Deleen en förteckning på franska över M:s arbeten, "qui se trouvent chez lui å Stockholm Maison N:o 15 Rue de la Regence, Quartier Trollhätta". Här redovisas bl a den 50 nummer stora serien Svenska vyer, som inleddes med Mosebackeutsikten från mitten av 80-talet efter Elias' förlaga. Utsikterna från huvudstaden och några landsortsstäder, bilder av kungliga lustslotten samt av gruvor och vattenfall hade utarbetats under hela slutet av seklet; de utgavs 1805–12 och då till stor del överarbetade av Heland i akvatint. Förteckningen upptar också endast serier av porträtt, folkdräkter och ordenskostymer. – I juli 1816, endast några månader före sin död, tilldelades M den nyinrättade lönen på konstakademins stat för en koppartryckare "icke allenast därför att han bland nu levande svenska kopparstickare är den äldste men även av det skäl, att han i Sverige upparbetat konsten, tilldanat elever samt utgivit gravyrer av flere slag, alla vittnande om hans utmärkta skicklighet" (cit efter Looström, s 440 f).

Det är landskapskonsten, stadsvyer och för samtiden topografiskt intressanta miljöer som till sist framstår som båda bröderna M:s viktigaste insats, Elias i unika verk i olja, teckning och akvarell, M i grafikens mångfaldigade blad. Intresset för detta slags motiv breddades under decennierna kring sekelskiftet 1800, och därmed blev det "lille Martin", som trots sitt kroppsliga handikapp kom att i yttre mening lyckas bäst på konstmarknaden, även om samtid och eftervärld med rätta bedömt Elias som den större konstnären.