Montan, släkt

Montan (Montán), släkt, härstammande från Lambrikt Petri (d 1691), som i Västerås skola kallades Noraeus, i gymnasiet och vid inskrivningen vid universitetet i Åbo Norinus men från prästvigningen 1668 Montanus. Om hans ursprung är säkert känt endast att han 1686 av sin bror bergsmannen Anders Persson utlöstes ur dennes tydligen ärvda gård i Norra Husby i Nora, Ör. En uppgift (Örnberg; Johansson), att han skulle ha varit sonson till en bergsman Lambrecht Persson i Born, Nora, som förekommer i handlingar från åren 1606–37, torde endast vara en namnkombination; det ovanliga förnamnet talar dock sannolikt för släktskap. Han blev 1680 rektor för skolan i Nora och 1685 komminister i Järnboås, Ör.

Son till honom var Nils M (1673–1729), som blev rektor för skolan i Nora 1700. Denne uppges (Västerås hm) ha haft en son med namnet Christian. Han torde vara identisk med Christian M (d 1791 i Åkarp, Asarum, Blek, 81 år gammal), som 1741 (tf 1740)–1759 var kronofogde i Norra och Södra Vedbo, Jönk, och vid sin död kallas kamrerare. Denne fick nämligen i Eksjö en son med namnet Erik Lambert 1746 och två söner med namnen Nils Zacharias och Nils Gustaf 1745 resp 1748. Den nämnde Nils Gustaf M (1748–99) deltog i sjöslaget vid Hogland 1788, befordrades till major 1793 och fick avsked 1796. Andra söner till Christian M var kh Christian Tiburtius M (1749–1811) i Träne, Krist, och fänriken och bryggaråldermannen Zacharias Peter M (1754–1817) i Kalmar.

Rektorn Nils M:s bror bruksförvaltaren Eric M (1678–1725) i Värnäs, Grythyttan, Ör, var i äktenskap med en syster till riksrådet greve Eric von Stockenström (jfr bd 24, s 561) far till bergsfogden i Grythytte, Hällefors och Hjulsjö bergslager Eric M (1718–53), vars änka i sitt senare äktenskap blev mor till brukspatronen Wilhelm Hising (bd 19). I äktenskapet med M föddes sonen Eric M (1748–1816), som blev kronofogde i Kungsörs fögderi, Vm, 1773, tog avsked 1780 och fick landskamrerares titel samt var bergsfogde i Skinnskatteberg, Vm, 1785–98. Hans son bruksägaren Vilhelm Eric M (1779–1842) blev borgmästare i Arboga 1815 och fick lagmans titel 1827 samt var riksdagsman 1823 och 1828–30. Som riksdagsman föreslog M vid förstnämnda riksdag under diskussionerna om konstitutionella garantier för penningvärdet, att besluten om sedelmyntet och dess förhållande till silver skulle fastställas som grundlag. Vid den därpå följande riksdagen var bl a ett förslag till vidgad representation under debatt i borgarståndet. När det gällde delfrågan om bruksägares rösträtt var M emot förslaget och lanserade idén att ofrälse bruksägare och jordägande ståndspersoner borde få bilda ett femte stånd. Son till denne var klädesfabrikören Eric Carl M (1812–73) i Karlstad. Hans äldre halvbror advokatfiskalen i Riksbanken Erik Wilhelm M (1807–70), som blev rånmördad, var i äktenskap med en faster till statsministern Karl Staaff far till professor Erik Wilhelm M (M 1) och till huvudredaktören Carl Otto M (M 2). Deras bror kontraktsprosten Pehr Ferdinand M (1851–1920) i Husby, Kopp, var i äktenskap med en dotter till biskop Carl Alfred Cornelius (bd 8) far till kontraktsprosten Pehr Erik M (1895–1968) i Lindesberg,som bl a skrev Högmässans psalmer, en orientering för präster och lekmän jämte psalmboksförslag i anslutning till den sv evangelieboken (tills med Å V Ström, 1942; omarb uppl 1962), Einar Billing, en konturteckning (1943), Vittnen och ordets tjänare (1950), "Du Herrens tjänare ..." en studie rörande det evangeliska prästidealet i Sverige (1955) och Einar Billing som kristen personlighet (1962). Erik M:s efterlämnade brev, anteckningar, ms och tidningsklipp finns i Västerås stadsbibliotek. Son till honom är journalisten Alf Montán (f 1921, d 2012).

Utan påvisbart genealogiskt samband med denna släkt var Nils Thorvald M (1916–86), som upptagit namnet från sin värmländska mödernesläkt, inom vilken släktnamnet tidigast uppträder i mitten av 1800-talet. Nils M blev byråchef i UD 1954, handelsråd i Washington 1956, ambassadråd 1959 och chef för Sveriges delegation i det då nybildade EFTA med ambassadörs ställning 1960 samt för Sveriges delegation hos de internationella organisationerna i Geneve 1963. 1966 blev han nordisk chefsförhandlare vid de tullförhandlingar inom GATT som går under namnet Kennedyrundan, och 1967–72 var han sändebud i Bonn.