Lorichs, släkt

Lorichs (Lorich, Lorck), släkt, härstammande från Thomas Lorck (d omkr 1530), som var stadsfogde i Flensburg 1511 och rådman där 1518. Hans son Melchior L (f 1526 eller 1527; d tidigast 1583) är känd som målare och kopparstickare i Tyskland, Danmark, Italien och Turkiet och fick 1564 jämte sina bröder Jasper Lorck, Baltzer Lorck (d 1589) och Anders L (L 1) av kejsaren sitt adelskap bekräftat och sitt vapen förbättrat (avskr i Sköldebrevsaml, RA). Brodern Baltzer Lorck, som var köpman i Flensburg, var far till rådmannen Thomas Loricke (1569–1634) i Khvn, känd som kompanjon i handel på Island, Grönland och norra Ryssland till borgmästaren i Khvn Mikkel Vibe. En av dennes döttrar blev hans andra hustru.

Thomas Lorickes son Hans Lorich (d 1635) blev köpman i Malmö och far till rådmannen där Baltzer Lorich (1634–94). Den sistnämnde, som var bland stadens representanter på lantdagen där 1669 och några månader före sin död blev kämnärspreses, har efterlämnat en "memorialbok" med data för sina föräldrar, systrar och barn (orig hos avdelningsdirektör Yngve Herrström, Ängelholm; avskr i MSA). Hans son Johan Lorich (1665–1726) blev stadsnotarie i Malmö 1695, stadssekreterare 1700, rådman 1706 och justitieborgmästare 1710. Han var den ene av stadens båda riksdagsmän 1719. Hans äldre bror tullkontrollören Sören Lorich (1664–1703) i Malmö var far till rådmannen Martin Lorich (d 1750) i Ystad. Dennes bror handlanden Carl Lorich (1693— 1781) i Karlshamn var far till handlanden där Severin Lorich (1723—67), som i äktenskap med en dotter till justitieborgmästaren och riksdagsmannen Frans Cervin (bd 8) var far till rådmannen där Frans Johan Lorich (1751–1825). Den sistnämndes son Carl Lorich (1787–1817) blev med dr i Lund 1813, tjänstgjorde som läkare under fälttågen i Tyskland, Brabant och Norge 1813–14, blev kir mag och adjunkt i praktisk medicin vid Kl 1815 och var tf prof där 1816–17. Bröder till honom var förste expeditionssekreteraren i handels- och finansexpeditionen Frans Joachim Lorich (1785–1863) och kapten Severin Lorich (1789–1837). Expeditionssekreteraren F J L blev genom sitt gifte ägare till det sk Spökslottet på Drottninggatan i Sthlm. Severin L blev sv konsul i Philadelphia 1818, major 1819 och generalkonsul 1822. Han flyttade med konsulatet till New York 1834 och blev överstelöjtnant i armén 1836. Rester av hans arkiv finns i Arkivfragment, RA. Berättelser av honom om resor till S:t Barthélemy, Haiti, USA och Egypten 1816–17 finns i KB (M 298).

Sören och Johan Lorichs äldre bror kh Petrus Lorich (1656–1717) i Svedala, Malm, var farfar till Hans Peter Lorich (1712–98), som blev magister i Lund 1734, docent i filosofi 1735, conrektor vid Malmö trivialskola 1740, rektor där 1744 och kh i Osby, Krist, 1752 och i Hjärsås, Krist, 1762 samt var häradsprost 1766-90.

Den sistnämndes son Nils Lorich (1742–1823) blev student i Lund 1757, skrivare i krigskollegiets generalfälttygmästarkontor 1763, sekreterare vid guvernörsämbetet hos prins Fredrik Adolf 1766 och krigskommissarie 1774. Han fick 1778 krigsråds fullmakt och 1792 krigsråds lön samt 1812 avsked med landshövdings titel. Eftersom släktens kejserliga adelsbrev av år 1564 uppgavs ha uppbränts under förra hälften av 1700-talet av en sinnessjuk medlem av släkten, anskaffade L en avskrift ur det kejserliga registraturet i Wien och blev 1772 av Gustav III erkänd som utländsk adelsman jämte sina halvbröder. 1801 naturaliserades han som sv adelsman med den i 1564 års adelsbrev använda namnformen L. 1818–23 var L ledamot av riddarhusdirektionen. Han var far till generallöjtnanten Carl Fredrik L (L 2) och till Pehr Daniel L (1785–1853). Den senare deltog i kriget i Norge 1814 och blev överste i armén 1820 samt landshövding i Kopparbergs län 1822. Rester av hans arkiv finns i NordM och RA (Arkivfragment). Med honom utdog den naturaliserade släktgrenen på manssidan. Han var morfar till Isak Gustaf Clason (bd 8).

1802 hade på Nils L:s adliga nummer adopterats hans hustrus bror brukspatron Fredric Otto Hassel (1752–1824), som därigenom fick namnet L. Han var delägare i det sthlmska handelshuset Bohman, Hassel & Görges, som grundats av hans morfar Carl Bohman, hans far sthlmsgrosshandlaren Daniel Hassel (1705–63) och hans svärfar Lorenz Görges, som var gift med hans moster. Detta handelshus förvaltade tillsammans med bergsrådet Jöns Risell efter Peter Julinschiölds (bd 20, s 461) konkurs dennes tidigare egendomar, av vilka L 1784 köpte järnbruken Bernshammar, Holm och Norrhammar i Hed, Vm. De båda senare sålde han 1812, men Bernshammar, där han från 1787 lät uppföra den nuvarande herrgårdsbyggnaden med tillhörande växthus och anlägga en stor park i engelsk stil, tillhör fortfarande medlemmar av släkten L. L ägde även en tredjedel av Kengisverken, nu i Pajala, Nb, 1793–1806, hälften av Strömbacka järnbruk i Bjuråker, Gävl, 1794–1815, Gustafs- och Carlsbergs kopparverk i Kall, Jämtl, från 1805, Norra Gisslarbo järnbruk i Malma (nu Kolsva), Vm, mot slutet av sitt liv en tid också andelar i Södra Gisslarbo järnbruk i samma socken. Därjämte var han också engagerad i järnverksanläggningar i Dalarna (Tigerstedt). Från 1802 arrenderade L jämte brukspatron Magnus Bjuggren – ägaren av den andra hälften av Strömbacka bruk – det nedlagda kronobränneriets vid Gripsholm byggnader och tomt, där de grundade en kemisk-teknisk fabrik för tillverkning av svavelsyra, ättika, såpa och blyvitt, efter några år delvis flyttad till Djurgården vid Sthlm. 1811 drog han sig tillbaka från denna rörelse, och 1814 gick handelshuset Bohman, Hassel & Görges i konkurs (Samuelsson).

L var far till diplomaten, konstsamlaren och numismatikern Gustaf Daniel L (L 3). Dennes äldre bror brukspatron Lorentz Ludvig L (1778–1866) kom genom sitt äktenskap i besittning av säteriet Valsta i Odensvi, Vm, som fortfarande tillhör en av hans ättlingar. Han var farfars far till Signe Emilie Louise Ehrenborgh L (1889–1979) på Valsta. Signe Ehrenborgh L, som 1915–24 var gift med friherre Gösta Erik Axel Ehrenborgh, blev känd som skulptris. Hon har i Jämten 1947 skrivit om sin farfars mors resedagbok 1825. Hennes fars kusin Lorentz Ludvig L (1867–1940) på Bernshammar var riksdagsman i AK 1900–02 och 1922–28, landstingsman 1903–13, 1915–19 och 1923–38 samt v ordf i Vm:s hushållningssällskap 1920—38. Ludvig L skrev bla Vm:s landsting 1863–1927 (1930), Vägar och gästgivaregårdar i Vm (1932), Riksdagsmän från Vm och Västerås stift 1719–1866 (1934) samt sockenhistoriska arbeten om Hed, Odensvi, Malma och Gunnilbo (1931 resp 1938, 1940 o 1952). Han var far till fd landssekreteraren Ludvig L (f 1902), f d regeringsrådet Nils L (f 1905) och f d översten Erik L (f 1906).