Nils Lovén

2 Lovén, Nils, brorson till L 1, f 18 juni 1796 i Lund, d 10 febr 1858 i Äspö, Malm. Föräldrar: kh Pehr Magnus L o Clara Lidbeck. Inskr vid LU 24 dec 10, filol ex 17 juni 15, filos ex 7 maj 17, allt vid LU, eo amanuens vid LUB 24 april 17, disp pro gradu 7 juni, mag 21 juni 17, doc i litt:hist vid LU 20 juli 20, prästv 11 juni 21, eo adjunkt i estetik 31 mars 22, pastoralex 14 april 23, pastor vid Vendes artillerireg 10 juni 23, kh i Östra o Västra Vemmenhög 26 aug 30 (tilltr 1 maj 31), prost 25 jan 37, led av Sällsk för nyttiga kunskapers spridande 38, av direktionen för Skånska privatbanken 44–55, korresp led av Sällsk för utg av Skånes hist o beskr 45, revisor i Malmö lånekontor 47, led av styr för Wemmenhögs härads sparbank från 48, kh i Äspö o Östra Klagstorp från 11 juli 48 (tilltr 1 maj 50).

G 1) 28 maj 1824 i Sthlm, Nik, m sin kusin Hedvig (Hedda) Emilia Loven, f 2 sept 1802 där, Maria, d 11 april 1838 i Ö Vemmenhög, Malm, dtr till L 1; 2) 16 juli 1840 i V Ingelstad, Krist, m Juliana (Julie) Maria Fredrika Skytte (af Sätra), f 24 febr 1812 i N Mellby, Krist, d 23 sept 1867 i Lund, dtr till kh Georg (Jöran) Libert S o Ebba Maria Bring.

L hade gediget prästerligt påbrå, i det att fadern, farfadern och farmoderns far i obruten följd sedan 1729 hade suttit som kyrkoherdar i Räng i sydvästligaste Skåne, nära Skanörs ljung. 1811 kom L och en kusin till LU. I memoarfragmentet Hans Pehrssons beskickningar skildras de lantliga 14–15-åringarnas inträde i den akademiska världen. I Lund slöt sig L till sin morbror A Lidbeck (bd 22), professor i estetik och universitetsbibliotekarie. L blev 1817 amanuens vid universitetsbiblioteket. Som gradualdisputation under Lidbecks presidium hade L att försvara dennes referat av Schillers Briefe über die ästhetische Erziehung des Menschen. Efter promoveringen presiderade L för egna påbörjade avhandlingar med stoff ur LUB:s samlingar. Under det år han tjänstgjorde som eo adjunkt i estetik kulminerade hans akademiska karriär med professorsförordnande några veckor hösten 1822. P G Ahnfelt minns (Studentminnen 1, s 104) från dessa år hur biblioteksamanuenserna, gemenligen "Lidbecks antingen köttslige eller andeförvanter", gäspade sig genom veckans fyra tjänstetimmar, oavlönade men med rätt att räkna prästerliga tjänsteår.

Som regementspastor vid Vendes artilleriregemente i Kristianstad skötte L pastoralvården för artilleristerna med familjer. Han organiserade växelundervisningsskola för soldatbarnen och kom i förbindelse med en liberalt präglad krets av civila och militära ståndspersoner: skolans rektor J P Hansson och kollega P J Böklin, hovrättsassessor C Schmidt och löjtnant C G Hjertman. I denna krets planerades litterär verksamhet med boktryckeri som grund, etablerat 1830 under firma C Schmidt & Co. Året innan hade L rest till Sthlm för att köpa press; vidare inhandlades "svenska stilar" (fraktur) för en tidning (Skånska Posten) och ett homiletiskt magasin.

"Bland andra svagheter har jag, som Du vet, även den att skriva vers", heter det i brev 1827 till kusinen Lars L. Skådespel, familjevers, uppvaktningar från ungdomsåren och tillfällesdikt från senare år har bevarats i manuskript. I Kristianstad har L fått träda till som stadspoet, färdig att besjunga kungens födelsedag och kronprinsens namnsdag, båda till tonen av Götha Lejon och med friska lån av Tegnérfraser, liksom hovrättspresident Leijonhufvuds avresa 1826 och Kristianstads kyrkas 200-årsjubileum 1828. L sände in bidrag till Stockholms Posten några gånger 1825–26, likaså till Anmärkaren med dryckesvisor till angivna Bellmansmelodier. Journalen fick 1826–30 huvudparten av L:s produktion av elegisk-romantisk art. Från 1827 följde översättningar från irländaren Thomas Moore, ömsom med sångbar lantlig romantik ur Irish Melodies, ömsom med färgglödande orientalism ur Lalla Rookh, allt efter tyska upplagor. Mooredikter har också sänts till C F Dahlgrens Kometen med önskan om dennes utlåtande och med antydda bokplaner. Sista dikten i Kometen (1827 slutnr 104) blev Movitz klagan, i en annan då gångbar genre, Frithiofsparodiens (även en Movitz frestelse finns). Översättarna trängdes kring Moore, och L fann sig flera gånger förekommen. Hans översättning av första romansen i Lalla Rookh, Khorassans beslöjade profet, trycktes i Ystad. En annan tysk samlingsvolym, The British Poets of the Nineteenth Century (1828), ledde till översättningar från Crabbe och Wordsworth.

I Skånska Posten infördes L:s dikter alltifrån första numret 21 juli 1830, först rikligt och med ett och annat omtryck, sedan mera glest. Huvudparten publicerades på nytt i Dikter af Thomas Moore 1831 och Vitterhets-försök 1833. Försöken går i olika riktningar, religiös eller anakreontisk, trånande eller epigrammatisk, men håller sig gärna på den poetiska allmänningen. Strofformen kan vara hämtad från Tegnér, uppslagen från Kosegarten eller Weisse.

1829 provpredikade L till Vemmenhög; han tillträdde 1831 och kom att verka där i 19 år. Han levde en lantprästs verksamma liv: organiserade fattigvård och inrättade skola, förskönade kyrka och förkovrade prästgård, deltog i allmänna värv i häradsbank och hushållningssällskap. I önskan att komma närmare Lund sökte L 1847 Knästorp, fick tredje rummet och röster därefter. 1850 tillträdde han Äspö nära sydkusten med Östersjön inom syn- och hörhåll.

En början till "översättandet av något större, utmärktare verk" var enligt en recension (Sv litt:fören:s tidn 1834, nr 41) gjord i Vitterhets-försök med en episod ur Camõens' Lusiaderne, och 1839 utkom sex (av cykelns tio) sånger hos L J Hierta i Sthlm. Hjältedikten Lusiaderne (dvs portugiserna) om Vasco da Gamas färd till Indien omfattar över 1 100 åttaradiga strofer på elvastavig stans. Den tryckta boken fick uppmuntran från SA genom Franzén och Grafström. I de därefter uppsända fyra sista sångerna i handskrift fann Valerius "mycket Skåne i språket och framförallt stavelsevikten", medan Atterbom yttrade sig positivt om helheten och akademisekreterare Beskow själv kom med detaljförslag till likformig strofbyggnad med växlande en- och tvåstaviga rimföljder. Tegnér fann L beredd till sådan omstöpning, då han i sept 1842 från sonen Christoffer i Källstorp besökte L i grannförsamlingen Vemmenhög. Våren 1847 kom P G Ahnfelt till L:s prästgård: "Där var ett gott bibliotek och goda manuskripter", bland dem Lusiaderne – tills vidare lagda åsido. Ahnfelt menade sig ha entusiasmerat L att slutföra och låta trycka arbetet i Lund 1852. L belönades med SA:s k pris för året.

En av L:s tidiga dikter till Bellmansmelodier framställer byklockaren Drillberg, "märkvärdig synnerligast vid gillesbordet" (Anmärkaren 1825, nr 16, Skånska Posten 1831, nr 1), en annan byskräddaren Snitt, puckelryggig och halt (Anm 1825, nr 28). Till dessa och liknande figurer i sin barndoms Räng återvände L något årtionde senare men i annan tonart: några kapitel ur bondelivets fest och vardag publicerades i Skånska Posten 1841. 1847 utkom Folklifvet i Skytts härad i Skåne vid början af detta århundrade med undertitel Barndomsminnen, utan författarnamn men utgiven av pseudonymen Nicolovius. Det är på denna bok L:s litterära berömmelse vilar. Undertiteln är viktig: i likhet med S Ödmanns hågkomster 1830 bygger boken på självsyn, på direkt erfarenhet; i olikhet med Ödmanns skildras inte prästhus- och skollivet utan bondelivet. Hembyn Räng nämns aldrig vid namn; hemmet omtalas som "den prästgård, där jag vistades i min barndom", föräldrarna som "prosten" och "prostinnan". Prästperspektivet röjer sig ibland, så i skildringen av julens prästgårdsbaler.

Boken saknar egentlig kapitelindelning; skildringen är rapsodisk och gör många utvikningar. Folklivet utspelas i byhemmet (med L:s genuint sydskånska term), den sammanhållna byn i klunga kring kyrkan, före enskiftet och gårdarnas utflyttning. Med början i bondgårdens utseende och inrättning berättas om bylivets organisation, arbetsårets gång och årstidernas festräcka, livscykelns etapper med frieri och bröllop, barndop och kyrktagning, sjukdom, död och begravning, kringgärdade och ritualiserade av den solidaste vidskepelse. Några gestalter namnges och tecknas i helfigur: prästgårdsdrängen Hans Persson och byklockaren; av andra ges en kontur, som fäherden Jöns Pålsson, förnöjsam lantproletär, och ryske krigsfången Tarras, hämtad från tvångsarbete i Malmö 1808–09. "Vad jag skrivit har jag egentligen hämtat ur mitt minne, underhjälpt av några jämnårige vänners bland bönder", skriver L till Gleerup 1846. Den enda bok om allmogelivet som L kände till var prosten Gaslanders Beskrifning, om svenska allmogens sinnelag, seder vid de årliga högtider, ... (1774). L avsåg sin bok som läsning bland folket. Dess värde som etnologisk källskrift och ställning som klassiker i skånsk realistisk berättartradition är obestridd.

Nästa verk var åter en översättning: Dantes Gudomliga komedi, av vilken Böttiger 1845–51 hade översatt några sånger. L:s tolkning utkom i tre delar 1856–57, varje del med inledning och kommentar ur Dante-litteraturen och ur kommenterade upplagor på andra språk. Verket såldes genom subskription och fick god åtgång. Dantes terziner är genomgående elvastaviga, medan L:s är växlande tio- och elvastaviga, men med originalets rimflätning bevarad. Liksom i Lusiaderne kan rimtvånget leda till rytmiska otympligheter och onaturlig ordföljd.

L framstår i sin krafts tid som ljuslynt, optimistisk, skämtsam, släkt- och familjekär, väl förfaren med det timliga; hans religiositet synes ha varit en grubbelfri gudsförtröstan. Hans ekonomi var genom arv och egendomshandel god. L:s senare år, med hemmet 1855–57 förlagt till Lund, skuggades av återkommande sjukdomsperioder i familjen och flera dödsfall i familjekretsen. Återflyttad till Äspö drabbades L själv av nervfeber under julen 1857 och dog några veckor senare.