Gustaf Lundberg

Lundberg, Gustaf, f 17 aug 1695 i Sthlm (X 219, UUB; dp 20 aug i Sthlm, Hovf), d 18 mars 1786 där, Ridd. Föräldrar: k köksmästaren Gustaf L o Sabina Richter. Studier för informator i Uppsala, i målarlära hos David v Krafft omkr 12, studier i måleri o verksamhet som målare i Paris 17–44, verksam i Sverige från hösten 45, hovkonterfejare 28 maj 50, hovintendent. – Led av franska konstakad 41, av sv ritarakad 23 febr 42, LPS 77. – Ogift.

Tidigt föräldralös uppfostrades L hos morfadern, guldsmeden Fredrik Richter. Till familjen Richter hörde vedutamålaren Johan Richter, verksam i Venedig, och den österrikiske hovkonterfej aren David Richter dä. L kom omkr 1712 i målarlära hos David v Krafft (bd 21). Där inhämtade han målarkonstens grunder men for 1717 på egen bekostnad till Paris. Han blev elev till Hyacinthe Rigaud och Nicolas Largillière och den populäre historiemålaren J F de Troy men deltog även i teckningsundervisning för Pierre Jacques Cazes i franska konstakademin. L:s tidigast kända målning är en 1719 av dåv kommissionssekreteraren N P Gedda beställd Korsfästelse i olja, som nu bevaras i den lutherska Eglise des Bilettes i Paris. Den är tydligen inspirerad av Philippe de Champaignes målning, numera i Nelson Gallery, Kansas City. Av Gedda och hans andra hustru Hedvig Charlotta v Düben målade L två porträtt (NM). Ett annat ungdomsverk, som L utförde 1720 i Paris, är helfigursporträttet i olja av Marie Anne de Bourbon-Condé efter J B Santerre, som finns på Tistad.

Det stora omslaget i L:s konst som blev avgörande för hela hans konstnärliga utveckling inträffade, när han kom i kontakt med den venetianska miniatyr- och pastellmålarinnan Rosalba Carriera, som vistades i Paris 1720–21. Det var hon som lanserade pastellmåleriet i Frankrike och gjorde det i allra högsta grad à la mode inom parissocieteten. L blev hennes elev under ett år – en bekantskap troligen förmedlad av hans landsman emaljmålaren Charles Boit. L avslöjar i sin självbiografi, att han hos henne lärde en hemlig metod att fixera pasteller. Med denna nya teknik slog L snabbt igenom och blev en av de ledande porträttmålarna i Paris, sedan Rosalba Carriera lämnat Frankrike. Denna ställning lyckades han bevara i över två decennier. Betydelsefullt för hans karriär var att han kallades först till Versailles och senare till Marly för att måla det franska kungaparet Ludvig XV och Maria Leszczynska. Drottningens fader, den polske exkonungen Stanislaus och hans drottning Catharina Opalinska liksom modern Anna Jablonowska avporträtterades i olja (Versailles' slott, förrådet). L gav även kung Stanislaus lektioner i att måla pastell.

Hur influerad L var av Rosalba Carrieras pastellkonst kan tydligt utläsas i en bild av en Venus hållande en duva i famnen, som tidigare tillhört C G Tessins samling på Åkerö (nu sv privatägo). I auktionskatalogen påpekas: "d'après Rosalba et sous sa direction". En annan Rosalba-inspirerad pastell är det förtjusande huvudet av en dam (ur den Lammska samlingen på Näsby, nu i NM). Det dröjde länge innan NM fick några autentiska verk från L:s franska tid. Först 1865 överflyttades dit från Drottningholms slottssamlingar två utsökta pasteller av då okända damer. Dessa båda bröstbilder, föreställande Mademoiselle de Sens och prinsessan Louise Elisabeth Bourbon-Condé, hade tidigare ägts av C G Tessin. Tillkomståret har Tessin angivit i sin stora Åkerödagbok: "peint par mon ami Lundberg 1728". Från samma tid är den glänsande pastellen av Hedvig Elisabeth Sack (Sturefors).

Andra lysande prov på L:s tidiga konst är pastellporträttet av Georges-Louis Mareschal (1724) i ättlingen Georges Tournois' samling i Paris, liksom bilden av en okänd fransk krigare målad i olja. L förevigade ofta svenskar på besök i Paris som den unge greve Carl Göran Sperling i ett oljeporträtt (numera på Trolle-Ljungby) och greve Magnus Julius De la Gardie likaså i olja (Lövstads slott). Andra oljeporträtt föreställer Johan Gabriel Sack och dennes hustru Eva Bielke (Bergshammar), språkforskaren Johan Ihre (Ekebyhov), Axel Sparre (Gripsholm) och kardinal Fleury (kopia efter Rigaud).

De tongivande kretsarna inom Paris-societeten upphörde inte med sina beställningar. Det förhållandet att C G Tessin, Sveriges ambassadör 1739–42, genast blev L:s vän och lät honom bo i ambassadhotellet minskade ingalunda klientelet. Tessin beställde sitt och sin hustrus porträtt i pastell och gynnade honom på alla sätt. Genom ambassadörens tillskyndan blev L invald i franska konstakademin 1741, en enastående utmärkelse för en utländsk konstnär av protestantisk trosbekännelse. Som receptionsstycken i akademin utförde han två pastellporträtt av sina målarkamrater Boucher (ett av L:s främsta porträtt) och Natoire, vilka nu finns i Louvremuseet. I febr året därpå blev L, även nu genom Tessins tillskyndan, ledamot av sv konstakademin. L målade även ett porträtt av Mme Boucher, vilket tillsammans med makens bild var utställt på parissalongen 1743. Andra prov på L:s pastellkonst från franska tiden finns t ex i Condémuseet i Chantilly (prinsessan Marie Anne Bourbon-Condé) och i museet i Nancy (general Wittinghoff). Från L:s Paris-period finns i sv privat ägo de lysande pastellerna av en ung okänd man (Sturefors), av greve Carl Henrik Posse, av den unge kammarherren Henrik Theodor Örnfelt, av kommissionssekreteraren Pehr Reinhold Tersmeden och den kulturhistoriskt intressanta bilden av Tessins nièce Christina Törnflycht "en Savoyarde". Han avporträtterade ytterligare en gång C G Tessin, som samfare med ett skissalbum under armen (Hörningsholm), och dennes syster Ulrika Maria Tessin, g Sparre (NM).

Trots den stora framgång L hade inom den franska societeten – han fick även avbilda den franske kronprinsen – blev konkurrensen med de franska kollegerna allt hårdare. Två nya stjärnor på den parisiska konsthimlen hade dykt upp, de med tiden alltmer populära pastellmålarna La Tour och Perronneau, vilka representerade en mer modern och realistisk porträttstil med en starkare psykologisk karaktärisering. L började undersöka möjligheterna att återkomma till Sverige. På inrådan av sin vän hovrådet Peter Axel Fleming vid sv ambassaden for han 1745 med denne till Madrid, där han under ett kort uppehåll hann måla franska kungaparets dotter, Don Filips gemål. På hösten s å återvände han via Cadiz och Lissabon till Sverige. L:s hemresa torde kunna sättas i samband med den konstnärliga upprustning som den unga kronprinsessan Lovisa Ulrika med Tessin som inspiratör satte igång efter sin ankomst till Sverige 1744. När L efter 27 års bortovaro 50 år gammal återkom som en internationellt erkänd och rutinerad konstnär, gjorde han genast en utomordentlig succé. Mer än trettio år framåt skulle han vara den tongivande konstnären inom sv porträttmåleri. Med sina pastellkritors läckra färgskala satte han sin prägel på den sv rokokon och blev dess store porträttör.

Av Almanach Royal att döma tycks L 1749 ha varit på en kort visit i Paris. På salongen s å utställde han en pastell av en fd dragonkapten de la Traverse "au service du Roy de Suéde representé en cuirasse". Sista gången L.s namn återfinns i parissalongens katalog är 1767, då han utställde en pastell av den franske ambassadören i Sverige, baron de Breteuil. L förefaller då ha varit bortglömd. Diderot nämner honom på tal om detta Breteuil-porträtt kort och gott: "Ma foi je connais ni le baron ni son portrait."

L hade sin vän Tessin att tacka för sir snabba introduktion vid det sv hovet. Der graciösa och eleganta pastellkonsten slog genast igenom. Tidigare hade man endast kunnat anlita senbarocka porträttörer som Schröder, Pasch d ä och Arenius. L:s ateljé blev nu en populär mötesplats för den mondäna societeten. L blev kungahusets, hovets, adelns och det högre borgerskapets omtyckte porträttör. 1750 utnämndes han efter Schröder till den ekonomiskt ingalunda ointressanta posten som hovkonterfejare och fick titeln hovintendent. Han avbildade Gustav III redan som barn och senare flera gånger. Kungen uppskattade L:s kunnighet, och när han 1772 instiftade Vasaorden blev L en av de första riddarna. 1779 fick den åldrige hovmålaren uppdraget att föreviga den lille kronprinsen Gustav Adolf.

I den stora, mycket enhetliga svit av främst representationsporträtt L efterlämnat finns avbildade medlemmar av närmare 300 sv familjer. I Thieme-Beckers konstnärslexikon görs ett försök till en summarisk förteckning i kronologisk ordning över L:s produktion. Han hade en enastående arbetsförmåga, och hans artistiska kvalitet stod sig ända upp i hög ålder. "Den skönhet, som är värd för eftervärlden pråla / Ej någon annan bör än vittre Lundberg måla", skaldade Anna Maria Lenngren.

L:s alster kopierades och efterbildades flitigt av yngre sv målare, framför allt av hans skicklige elev Jakob Björck. Av andra elever kan nämnas Per Cogell, med tiden staden Lyons officielle målare, miniatyrmålaren P A Hall, A U Berndes och J Forsslund.