Jonas Forsslund

Forsslund, Jonas, f 19 nov 1754 i Utanede, Fors (Jämtl), d 9 mars 1809 i Sthlm (Jak). Föräldrar: bonden Jon Jonsson o Margeta Månsdtr. Uppges ha gått i skola i Sundsvall, dräng hos handl K G Lindskog i Uppsala åtminstone från 1772, elev vid K målar- o bildhuggareakad 1776, agreé där 6 juli 1790, tilldelades genom k brev 9 maj 1794 den efter prof P Krafft d ä ledigblivna pensionen av 500 dlr smt, led av nämnda akad 19 aug 1794, prof i teckning där 25 nov 1800.

G 1) 14 dec 1779 i Sthlm (Klara) m Anna Maria Westerling, f 25 dec 1753 där (Finska), d 17 dec 1781 där (Hovf), dtr till notarien Anders W o Anna Maria Christiernin, 2) 23 febr 1786 i Sthlm (Hovf) m Hedvig Beata Amberg, dp 4 jan 1757 där (ibid), d 29 mars 1851 där (Hedv El), dtr till vagnmakaren Niclas A o Ulrica Benedicta Hallberg samt änka efter hovciselören Tohan Gottfrid Reiff.

F:s konstnärliga anlag var möjligen mödernearv. Från moderns släkt härstammar konstnärerna Frisendahl. F började sin konstnärsbana som pastellmålare. Han uppmärksammades av hertig Karl genom en målning i Uppsala rådstuga, föreställande Gustav III. Genom hertigens försorg kom F till Sthlm. Vid Konstakademien var han elev till Lorenz Pasch d y samt undervisades privat i pastellmåleri av Gustav Lundberg. Goda exempel på F:s tidiga pasteller är de 9 porträtten över riksrådet greve J Liljencrantz, hans båda hustrur och sex barn (hos bibi frih Axel Liljencrantz, Uppsala).

På Konstakademiens sammankomst 6 juli 1790 antogs F till agreé med omdömet, att hans porträtt, bl a ett av konungen med kronprinsen på en historiserad tavla, var »både väl och tydligen utarbetade». Den 19 aug 1794 överlämnade han som receptionsstycke till akademien ett porträtt i pastell av en av dess ledamöter Ulrika Drufva, f Melin. Detta mottogs väl, och F blev vald till ledamot. Den 18 jan 1800 föreslogs han till professor i teckning, vilket väckte opposition. Mot F uppträdde bl a hovintendenten G af Sillén samt anatomie professor O J Ekman. Även hertig Fredrik Adolf tyckte, att det var »en ridicule att välja en så ynkelig professor». Det oaktat blev F vald med 7 röster mot 5.

F är mest känd som Gustav IV Adolfs porträttmålare. Bland de bästa porträtten i olja må nämnas dels konungen vid 16 års ålder i naturlig storlek (1794, Edsberg), dels konungen och drottningen på promenad i Hagaparken (omkr 1798, Gripsholm). Dessa vittnar om F:s noggrannhet med detaljer, och det senare är ett utmärkt prov på den romantiska stilen. F arbetar annars mest i pastell, där hans färger ofta får en mycket sötaktig ton. Hans svaghet i koloristiskt avseende stod klar redan för samtiden, som framgår av Axel von Fersens dagboksanteckningar. Trots sina brister blev F dock 1799, sedan Wertmüller lämnat landet, porträttmålaren på modet. I sina medaljonger och skulpturer har F tagit starkt intryck av Sergel. Inte heller på detta område av sitt konstnärskap utmärkes F av någon djupare, förmåga till karakteristik. Här märks dock samma flit och uppmärksamhet på detaljer som i hans målningar. Hans mest kända och kanske bästa skulptörarbete är bysten av Linné i Åbo akademi (replik i botaniska institutionen i Uppsala).

J F:s ende son, aktuarien i riksarkivet Nils Wilhelm F (1788–1870), utgav 1831–33 8:e. uppl av Tunelds »Geografi öfver konungariket Sverige», publicerade i tidskriften Suomi 1841–43 traktater mellan Sverige och. Ryssland samt har visat sig vara författare till ett manuskript om »Stockholms Stor-skola och Upsala Universitet för femtio år sedan» (tr i PHT 1915 efter orig i SSA). Han sökte förgäves bli riksarkivarie efter Hans Järtas avgång 1844. Som äldste ordinarie tjänsteman i verket fungerade han dock till en början som tf riksarkivarie men förordnandet upphörde hösten 1845 med anledning av att han försattes i konkurs.