J Fredrik Lundblad, af

2 af Lundblad, Johan Fredrik (före adl Lundblad), son till L 1, f 7 (ej 8) april 1791 i Lund, d 5 april 1854 i Strasbourg. Inskr vid LU 23 jan 02, fil kand 24 april 11, jur ex 15 juni 11, mag 21 juni 11, eo kanslist i kanslistyrelsens exp 4 okt 11, kopist där 29 okt 13, kanslist 22 nov 14, protonotarie 21 maj 16–11 mars 23, sv postkommissarie i Stralsund 25 juli 18–30 nov 33, sv o norsk konsul där 14 okt 18 (1827 flyttades postkontoret och konsulatet till Greifswald), 1:e exp:sekr:s n h o v 11 jan 20, adlad enl 37 § RF 28 dec 21, sv o norsk generalkonsul i fd sv Pommern o Mecklenburg-Schwerin 7 (ej 1) febr 23–30 nov 33, legationsråds titel 29 juni 32 (ej 30). – LKrVA 27.

G 28 nov 1819 i Stralsund, St Nikolai, m Caroline Philippine Susanne (db) v Normann, f 18 april 1801 (vb) på "Nidhof' (db; sannolikt avses faderns sätesgård Nisdorf i Gross-Mohrdorf nära Stralsund), d 25 mars 1857 i Stralsund, St Heilgeist, dtr till ryttmästaren Ernst Ludwig v N o Sophie v Gadow.

Uppvuxen i ett professorshem publicerade Fredrik L redan vid sexton års ålder en 200-sidig översättning av en handbok i rysk historia. L blev snart känd för sin oerhörda arbetsförmåga (E Tegnér, Saml dikter, 2, s 222). Under de närmast följande åren utgav han en rad skrifter. L:s biografi över den aktuelle österrikiske härföraren ärkehertig Carl Ludvig och hans Historia om kriget emellan Österrike och Frankrike år 1809 blev emellertid föremål för en nedgörande recension i J C Askelöfs tidskrift Polyfem, och hans översättning av ett prosaarbete av Adam Oehlenschläger kritiserades i en recension i Tidning i blandade ämnen av signaturen "X Y", som påstods vara ingen mindre än Erik Gustaf Geijer (Bref ..., s 381); den ännu blott 20-årige L svarade i Nya posten 2 dec 1811.

L:s magisteravhandling 1811 under faderns presidium behandlade etruskerkonungen Porsenas uppgivande av Rom och var dedicerad till L:s blivande chef Lars v Engeström (bd 13) med verser, som uppges (Kahl) ha författats av Esaias Tegnér. Denne skall också ha skrivit en vers som motto till ett av L författat arbete om Sveriges diplomatiska förhållanden till Ryssland från Karl XII:s död till 1809, "vilket dock politiska omständigheter hindrade honom att utgiva" (Kahl), och som ej torde vara bevarat. 1815 och 1 april 1817–31 mars 1818 var L tjänstledig från kanslistyrelsen for resor till Tyskland, Frankrike och England. Vid hans avresa till Paris förstnämnda år skrev Tegnér improviserade verser. Tegnérs bevarade brev till L vittnar om att han under sin kanslitjänstgöring bevakade dennes intressen i Sthlm och meddelade honom nyheter därifrån.

Under L:s tid som postkommissarie och konsul i Stralsund och Greifswald tillkom hans första större historiska arbete, Svensk plutark, som innehåller biografier över flera av den sv stormaktstidens främsta män. Då Tegnér 1824 förordade honom till hans fars pris i SA, betygsattes detta verks första band och manuskriptet till hans senare publicerade arbete om Karl X Gustavs historia med orden "ingen utmärkt historisk konst men mycken flit och studier och i synnerhet en lättläst och flytande diction". L:s biografi över Johan Banér i Sv plutark anses ej erbjuda något nytt utöver sammanställningen av litteraturuppgifter (SBL 2, s 688).

L:s äldre kollega i kanslistyrelsen förste expeditionssekreteraren Gustaf Adolf Malm har efterlämnat intressanta anteckningar om honom (Ericsbergsarkivets autografsaml). Där uppges, att hans tid upptogs förnämligast vid spelbordet, med nöjen och handelsaffärer, och att han på spel förtjänte så mycket att han icke allenast själv kunde leva på stor fot utan ock hjälpa en bror. Att L 1830 blev riddare av Nordstjärneorden anses vara en belöning för att han hjälpt utrikesstatsministern Gustaf af Wetterstedt med försäljning i Tyskland av tillverkningar från dennes bruk Finspång. L skall ha underhandlat med överpostdirektören W Carpelan om att få köpa överpostdirektörsämbetet för 30 000 rdr bko, men Karl XIV Johan, "som omöjligen kunde tåla hans hala och rödhåriga gemena fysionomi", kunde ej förmå sig att "så högt uppsätta" L. Kungen ville ej ens dubba honom till riddare utan lät sända honom Nordstjärneorden i brev. L var (enl Malm) "sina kunskaper oaktat, en oduglig ämbetsman, ty om han än kunde tänka, så gav han sig aldrig ro därtill".

Att Malm ej var välvilligt inställd till L är uppenbart, men uppgifterna tyder också på att L var en person, som det pratades om, och att han inte uteslutande var den flitige författaren. H Wachtmeister betecknade hans adlande som en skandal. I varje fall utgör Malms uppgifter ett alternativ till L:s brorsdotterdotter Cecilia Bååth-Holmbergs (bd 19) genom sin utförlighet suggestiva panegyrik (jfr Andreen, s 361), som kommit att genljuda i uppslagsverkens artiklar om L, och de ger en sannolikare bakgrund till L:s sorti ur ämbetsmannakarriären. Hösten 1833 rymde L nämligen från sin tjänstgöringsort Greifswald, varvid kassabrist konstaterades i den honom anförtrodda postmedelsuppbörden och i de medel han mottagit av postverket som entreprenör för sjöpostfarten mellan Greifswald och Ystad. Generalen Jacob De la Gardie (bd 10) skrev 29 nov till sin bror landshövding Axel De la Gardie, att L "speculerat på fonderne uti Paris och Hamburg". Både Malm och Cecilia Bååth-Holmberg uppger, att det var spekulationer i spanska statspapper som ruinerat honom. Hans egendom i Sverige belades med kvarstad. Om detta underrättade postverket kuratorerna i L:s konkurs, som anhängiggjorts hos magistraten i Greifswald. Han instämdes 1835 av kammarrätten att stå till svars men infann sig ej. L dömdes därför 1836 ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas, och om han anträffades, skulle han straffas med fängelse och arbete å kronans fästning i elva år. L överklagade, men HD fann 1839 ingen anledning att ändra kammarrättens utslag.

Enligt Malm skall L först ha rymt till Paris och där ha dömts till galärerna för växelförfalskning. Sedermera vistades han någon tid i Khvn, "där han förde ett uselt liv", och därifrån tog han sig inkognito över till Skåne. Vintern 1834–35 vistades L i hemlighet hos sin bror ryttmästare Knut L i Helsingborg, där han skrev första delen av Carl XII:s historia. Den trycktes 1835 i Kristianstad med brodern Knut angiven som utgivare. Verkets andra del publicerades 1839, också i Knuts namn. Arbetet präglas av stark sympati för Karl XIV-gestalten och "en icke föraktlig skildringskonst". L:s verk har troligen haft inflytande på den fortsatta litteraturen, särskilt som det är "ett mycket aktningsvärt arbete som vederhäftigt och omdömesgillt sammanfattar det – låt vara begränsade – material som vid denna tid var tillgängligt i tryck" (Hildebrand).

12 dec 1837 skrev den sv envoyén i Khvn Elias Lagerheim (bd 22) till den sv envoyén i Paris Gustaf Löwenhielm, att L av en dansk litteratör setts i Paris och "skall visa särdeles bitterhet emot Sverige och i synnerhet emot vår konung". I Paris hade L blivit knuten till redaktionen för en av F P G Guizot bekostad tidskrift, där han skrivit åtskilliga artiklar om Sverige, bl a "med mycken bitterhet" mot den nyligen avlidne af Wetterstedt. Han uppgavs också vara medarbetare i en annan tidskrift, där han skall ha deponerat en broschyr med "horreurer" mot Karl XIV Johan, vars utgivning redaktionen förmått honom inställa mot att han fatt extra understöd. 29 jan 1838 sände Lagerheim till Sthlm artiklar ur Kjøbenhavnsposten 25–26 jan med rubriken Scener af den svenske Revolution i Aaret 1809, översatta efter en artikel av L i paristidskriften Revue du dix-neuviéme siécle 24 dec 1837. I den senare artikeln bebådades utgivning av ett större arbete av honom om händelserna i Sverige 1809–32, vilket samtidigt skulle komma ut i London, Paris och Tyskland. I brev till Löwenhielm 1 febr skrev Lagerheim, att dessa artiklar var "lindriga och täml inoffensiva", men att han erfarit, att "fortsättningen skall innehålla många bittra utfall emot K. Carl XIII och många insidieusa insinuationer emot C. XIV". Han översände med detta brev avskrift av en artikel av L i Journal general de France 28 sept 1836, som dock var mycket oskyldig.

Genom Karl XIV Johans agent i Paris Joseph Izarn synes L snart ha engagerats för dennes propaganda (Andgren). Därom vittnar hans 1840 i Paris utkomna franska översättning av P A Wallmarks översikt av de förnämsta åtgärderna inom förvaltningens alla grenar under konungens regering och hans under pseudonymen Fr Schmidt utgivna bok om Sverige under Karl XIV Johan. Den publicerades på tyska i Heidelberg 1842 och på franska i Paris 1843 och utgör ett sammandrag av Sveriges historia från 1810 till 1840, följt av en systematisk översikt av de viktigaste grenarna av landets förvaltning samt dess närings- och kulturliv. I Paris publicerade L bl a också en fransk översättning av E G Geijers Sv folkets historia.

Söner till L var preussiska regeringsrådet Carl Johann Philip Ernst Albert v L (1821–1908) och preussiske generallöjtnanten Carl Wilhelm Otto v L (1834–1905). Både Albert och Otto L var bosatta i Kassel.