Meriter

Lillieströhm, Johan Nicodemi, f 6 mars 1597 i Örebro, d 25 febr 1657 i Pommern. Föräldrar: rådmannen Nicodemus Ahusen o Kerstin Jakobsdtr. Inskr vid UU 10 nov 10, studier vid flera utländska univ 14—26, e o kanslist i RA 23, sekr i Preussen hos Axel Oxenstierna nov 26, k sekr 30, generalkommissarie o direktor vid kansliet i Preussen 17 maj 32, krigskommissarie i Schlesien 34, statssekr 36, adl 12 maj 36 (introd 38), assistensråd i Pommern 1 sept 36 (konf 30 okt 41), häradsh i Edsbergs o Kumla härader 29 okt 41—52, regeringsråd i Pommern 48, v president o direktor vid statskansliet o kollegiet i Pommern 12 jan 49, stats- o hovrättspresident där senast jan 55.

G 12 maj 1633 m Regina Elisabet Hagemeister, f 20 jan 1616, d 28 mars 1693, enl uppg (Marks v Würtenberg; jfr dock Genealog Handbuch) dtr till pommerska kammarrådet Johann H o Margareta Schwallenberg.

Biografi

Efter avslutad skolgång i Örebro begav sig L till Uppsala. Han tillhörde där Johannes Rudbeckius' lärjungar. Liksom flera av sina samtida fortsatte han studierna utomlands. Han besökte universiteten i Wittenberg, Helmstedt, Jena o Leyden. L hade uppenbarligen breda intressen o studerade bla matematik, språk o statsvetenskap. Han disputerade 1622 i Jena på en avhandling om suveränitetsbegreppet. I samband med att en juridikprofessur i Uppsala 1627 skulle besättas nämndes L:s namn.

Pengar till sina utlandsstudier erhöll L genom Axel Oxenstiernas inskridande. Förhållandet till Oxenstierna tycks livet igenom ha präglats av obrottslig lojalitet. Samtidigt uppträdde rikskanslern som L:s gynnare o patronus. I nov 1626 blev L sekreterare åt Oxenstierna i Preussen, som så hade besatts av svenskarna. Som sådan fick han göra sina första lärospån på diplomatins område. Vid flera tillfällen utsågs han att förhandla med polackerna.

Under de förhandlingar, som inleddes efter stilleståndet i Altmark 1629 om tulluppbörden på Danzigs redd o som resulterade i fördraget i Tiegenhof, var L med som underordnad delegat. När hösten 1631 två stora franska skepp seglade från Danzig utan att erlägga de påbjudna licenterna, sändes han till staden för att söka förmå den att straffa de skyldiga. — L utnyttjades under dessa år i flera sammanhang. Så t ex figurerar han i de överläggningar, som föregick skrinläggningen av planerna på en konferens i Danzig 1630 om en pacificering av Nordtyskland. Nämnas kan också, att han ett par år senare bl a förhandlade med Strasbourg om en uppslutning på Sveriges sida.

När i april 1632 Sigismund dog i Polen, såg Gustav II Adolf en möjlighet att påverka tronföljdsfrågan till Sveriges fördel. Han sände därför Sten Bielke o L till valriksdagen i Warszawa. De båda legaterna anlände till den polska huvudstaden först sedan valriksdagen pågått en tid. L förde ensam ordet inför de polska ständerna, eftersom Bielke insjuknat o borggreven i Riga Johan Ulrich, som anslutit sig till beskickningen, ej ville åta sig uppdraget. Man lyckades inte uträtta särskilt mycket. Det uteblivna resultatet berodde knappast på sändebuden utan snarare på en rad omständigheter de inte kunde råda över.

När utgången av stilleståndet i Altmark närmade sig, utsågs bl a L, som då var generalkommissarie i Preussen, att förhandla med polackerna. Av dem som ingick i den sv delegationen var han enligt en forskare (Böhme, s 213) den skickligaste diplomaten. L tog verksam del i de förhandlingar, som resulterade i stilleståndet i Stuhms-dorf 1635, varigenom Preussen återlämnades till Polen. Liksom Axel Oxenstierna hade han varit motståndare till återlämnandet. Mycket beroende på sina insatser i Preussen upphöjdes L 1636 i adligt stånd. Så utsågs han att biträda Sveriges legat i Pommern Sten Bielke.

Den pommerske hertigen Bogislaus XIV:s bortgång 1637 ledde till ökad politisk aktivitet beträffande Pommern såväl från Sveriges som Brandenburgs sida. Båda länderna vidtog försiktighetsåtgärder i avsikt att öka sitt inflytande. I det politiska spel som följde kom L att spela en framträdande roll. Han bidrog aktivt till att organisera den pommerska förvaltningen. Dessutom ådagalade han ett ej obetydligt intresse för universitetet i Greifswald. Det har sagts, att L till gagnet var universitetets förste sv kansler (Seth, s 48). Bielke avled 1638 o efterträddes av Johan Baner som generalguvernör i Pommern. L, som utsetts till assistensråd, fick i uppdrag att utarbeta förslag till styrelseform för landet. Förslaget, som bl a gick ut på att man skulle ha en för Hinter- o Vorpommern gemensam regering (consilium status) i Stettin bestående av generalguvernör, viceguvernör o ett antal assistensråd, framlades 1640. Lantständerna vägrade dock att ge sitt godkännande. Först 1645 kom det i modifierad form till genomförande. Att så kunde ske berodde till stor del på L:s energiska agerande.

L var en av förgrundspersonerna i Pommern också närmast efter Westfaliska freden. Omedelbart efter fredsslutet hemkallades han till Sthlm för att med de styrande gå igenom situationen. Tydligen fäste den sv regeringen stor vikt vid det som L hade att säga om de pommerska angelägenheterna. När hösten 1649 en sk inrättningskommission tillsattes för att genomföra den sv politiken i Pommern, blev L helt följdriktigt en av dess medlemmar. Också de förhandlingar som nu följde blev lång-dragna. De pommerska ständerna motsatte sig de sv författningsplanerna. Inte förrän flera år efter L:s död kunde förhandlingarna slutföras.

En viktig fråga under dessa år var gränsregleringen mellan den sv o kurfurstliga delen av Pommern. Genom Stettinrecessen 1653, i vars tillkomst L tog synnerligen aktiv del, nåddes en överenskommelse. Axel Oxenstierna övervägde därefter ett sv närmande till Brandenburg. L tänktes leda dessa förhandlingar, som dock av olika skäl aldrig kom till stånd.

Under de senare åren av drottning Kristinas regering rönte L o Oxenstierna-familjen viss opposition mot sin pommerska politik inte minst från Johan Adler Salvius o kammarpresidenten i Pommern Gert Antoni Rehnskiöld. Mellan dessa båda grupperingar rådde motsättningar om bla finanspolitiken. Rehnskiöld ville, att en del av inkomsterna från förlänta domängods skulle användas till att Finansiera statsutgifterna. L, som själv innehade sådana gods o hyste oro för en framtida reduktion, ställde sig avvisande härtill.

L:s verksamhet var till större delen förlagd utanför Sveriges gränser. Möjligen är detta förklaringen till att han inte uppmärksammats mer i den historiska litteraturen.

Författare

Axel Norberg

Arkivuppgifter

Strödda brev till L i Biographica i RA, brev från bl a L Camerarius, J Fegraeus o Anders Svensson Ödell i UUB. - Brev från L bl a till P Brahe d y (Skoklostersaml), Karl Gustav (Stege-borgssaml), M G De la Gardie, G Horn, A Oxenstierna (2 vol),J Oxenstierna (1 vol), J A Salvius (50-tal) o C G Wrangel (Skoklostersaml) i RA, till C J:son Ekeblad i KB o bl a till A Oxenstierna oj A Salvius i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Orado prior pro divitibus (J Nicodemi Orebroénsis o L Matthize Valenius, Declamationum scholasticarum decadis prima: declamatio prima & secunda ... Habitae in colle-gio privato m. Johannis Rudbechii ... 21 Octob. 1612, Sthlm 1613, 4:o, s [3-11]). - De maje-state in genere & quaestionibus illuc spectanti-bus, dissertatiojuris publici. Quam sub praesidio ... Georgii Frantzkii ... exhibet, Johannes Nico demi Orebrogensis Suecus ... Jena: 1622. 4:o. (43) s. — Disputatio politica de monarchia. [Akad avh, preses G Jacchaeus.] Lugduni Bata-vorum 1625. 4:o. [Enl bla E. H. Kossmann, Poli- tieke theorie in het zeventiende-eeuwse Neder-land, Amsterdam 1960.] — Kgl. secreteraren Jo-hannis Nicodemi bref om stilleståndet med Polen, af Elbing den 12 october 1629 (Historiskt archivum ... [utg av S Loenbom], St 5, Sthlm 1776, s 48-53). N W Marks v Wiirtenbergs genealogier, RHA.

Källor och litteratur

Källor o litt: RR; Brandenburgico-Borussica, vol 3-5; Polonica, vol 6—15; Pommeranica, vol 1 o 252; i RA. N W Marks v Wurtenbergs genealogier, RHA.

N Ahnlund, Gustaf Adolf inför tyska kriget (1918); dens, Axel Oxenstierna intill Gustav Adolfs död (1940); AOSB 1:4-9, 11-15 (1909-77), 2:1,3, 5-6, 8-10, 12 (1888-1930); P-E Back, Herzog und Landschaft. Politische Ideen und Verfassungsprogramme in Schwe-disch-Pommern um die Mitte des 17. Jahrhun-derts (1955); Biogr lex, 8 (1842); M Bär, Die Politik Pommerns während des dreissigjährigen Krieges (1896); K-R Böhme, Die schwedische Besetzung des Weichseldeltas 1626-1636 (1963); J C Dähnert, Pommersche Bibliothek, 5 (1756), s 207 ff; G Gezelius, Biogr lexicon, 2 (1779); C C Gjörwell, Det sw biblioteket (1759), s 201 ff; E Grill, Jacob de la Gardie. Affärsmannen o politikern, 1608-1636 (1949); Hoppe, Geschichte des ersten schwedisch-polnischen Krieges in Preussen (1887); K M:ts kanslis hist, 1 (1935); O Malmström, Bidr till sv Pommerns hist 1630-1653 (1892); K Å Modéer, Gerichts-barkeiten der schwedischen Krone im deut-schen Reichsterritorium. 1. Voraussetzungen und Aufbau 1630-1657 (1975); D Norrman, Gustav Adolfs politik mot Ryssland o Polen under tyska kriget (1630-1632) (1943); C T Odhner, Sveriges deltagande i westfaliska fredskongressen o grundläggn af det sv väldet i Tyskland (1875); S I Olofsson, Efter westfaliska freden. Sveriges yttre politik 1650-1654 (1957); M Roberts, Gustavus Adolphus. A History of Swe-den 1611-1632, 2 (1958); N Runeby, Monar-chia mixta (1962); I Seth, Univ i Greifswald o dess ställn i sv kulturpolitik 1637-1815 (1952); A A Stiernman, Bibliotheca Suiogothica (1731), s 212; SRP 3-15 (1885-1920); Sveriges krig 1611-1632, 5-6 (1938-39); W Tham, Den sv utrikespolitikens hist, 1:2, 1560-1648 (1960); C Wejle, Sveriges politik mot Polen 1630—1635 (1901); E Wendt, Det sv licentväsendet i Preussen 1627-1635 (1933); E Wrangel, Sveriges litterära förbindelser med Holland (1897). - Ge-nealogisches Handbuch. Biirgerlicher Familien, 7 (1900), s 448; Lags om doms.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan N Lillieströhm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10376, Svenskt biografiskt lexikon (art av Axel Norberg), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10376
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan N Lillieströhm, urn:sbl:10376, Svenskt biografiskt lexikon (art av Axel Norberg), hämtad 2024-04-24.