Meriter

1 Ling, Pehr Henrik, f 15 nov 1776 i Södra Ljunga, Kron, d 3 maj 1839 på Annelund, Solna. Föräldrar: kh Lars Peter Lingh o Hedvig Maria Molin. Elev vid Växjö skola 17 april 85, vid Växjö gymnasium ht 90—28 nov 92, inskr vid LU 26 mars 93, eo kontorsskrivare vid Sthlms revisionskontor nov 96, inskr vid UU 19 dec 97, teol ex där 21 dec 97, studier i Khvn juli 99—hösten 04, inskr vid univ där 27 mars 01, tf fäktmästare vid LU 30 nov 04, fäktmästare där 29 mars 05—13, led av Götiska förb 13 — 17, lär i gymnastik vid Krigsakad på Karlberg 13 april 13 — 25, fäktmästare där 17—25, k tillstånd att inrätta en undervisn:anstalt i gymnastik i Sthlm (Gymnastiska centralinst, GCI) 5 maj 13, förest där från 1 juni 13, föreläste i nord mytologi i Sthlm 14—17, lär i gymnastik o fäktkonst vid artillerilärov på Marieberg från 1 okt 18, led av Sv läkaresällsk 31, profis nhov 35. Förf. — LSA 35.

G 1) 1 jan 1809 i Lund m Sofia Maria Charlotta Rosentwist, f 25 febr 1792 i Småland (enl vb), d 14 jan 1817 i Sthlm, Klara; 2) 21 dec 1818 i Sthlm, Klara, m Charlotta Catharina Nettelbladt, f 30 sept 1798 i Sthlm, d 12 dec 1889 i Skogs-Tibble, Upps, dtr till grosshandl Fredrik N (bouppt 1830-1V-726, SSA).

Biografi

Efter en barndom i småländsk prästgårds-miljö kan L:s liv indelas i fyra väl avgränsade perioder: studieåren i Sverige (1790-talet), köpenhamnstiden (1799—1804), perioden som faktmästare vid Lunds universitet (1804—13) o stockholmstiden som föreståndare för Gymnastiska centralinstitutet, GCI (från 1813).

L:s studier o kortvariga anställning i offentlig tjänst på 1790-talet blev orosfyllda. De visar prov på rastlöshet o osäkerhet om val av framtida sysselsättning. Från gymnasiet i Växjö relegerades L pga ett pojkstreck. Efter studentexamen i Lund påbörjade han högre studier där 1793 men tycks inte ha stannat länge. Hur han tillbragte sitt liv under 90-talets mitt är delvis höljt i dunkel. Mot decenniets slut tjänstgjorde han som kontorsskrivare i Sthlm, gav privatlektioner o gjorde försök att skriva eller översätta dramatik. L förde en undanskymd tillvaro i huvudstaden, vars miljö inte föll honom i smaken; i brev till styvfadern kh Sven Petersson (1797) bekände han sitt främlingskap inför de ytliga, moderiktigt utstyrda sprätthökar som mötte honom på gatorna. Tidvis uppehöll han sig vid Uppsala universitet, där han avlade en lägre examen ("lilla teologen").

Drivkrafterna bakom överflyttningen till Khvn är inte kända. Framför allt genom uppgifter i efterhand lämnade av L:s bekant E C Werlauff, bibliotekarie vid Det Kongelige Bibliotek, där L gärna upphöll sig, far man glimtar från hans tillvaro under denna tid. Uppenbarligen hängav han sig åt humanistiska studier o förkovrade sig i främmande språk. Han åhörde föreläsningar av filosofen H Steffens om den schellingska naturfilosofin. Vidare kom han i kontakt med skalden A Oehlenschläger. Denne gav 1802 i dikten Guldhornene en avgörande impuls till den romantiska göticismen i Norden. L:s köpenhamnsår sammanföll sålunda med romantikens inbrott o — som ett led häri — med ett ökat intresse för det fornnordiska (den nordiska renässansen). Parallellt med studierna ägnade sig L åt eget litterärt författarskap, närmast att karakterisera som förövningar till senare produktion.

Vid sidan av den "andliga" kulturen sysslade L också med den kroppsliga, ovisst dock med vilken intensitet. Han utövade fäktning o vann kännedom om den kontinentala gymnastiken (kroppsövningskonsten). I fäktning, där L tillvann sig mycket stor praktisk skicklighet, undervisades han av två franska invandrare. Med tysken J C F GutsMuths som central företrädare hade gymnastiken växt fram under 1700-talets slut som ett utflöde av rousseauanska o andra pedagogiska strömningar. Den pedagogiska gymnastiken stiftade L bekantskap med genom dansken F Nachtegall. Denne inrättade vid sekelskiftet, starkt påverkad av GutsMuths, ett privat gymnastikinstitut, det första i sitt slag i Europa.

L har efter sin död tillskrivits (Atterbom, v Beskow mfl) ungdomliga eskapader o militära engagemang på kontinenten. Exempelvis skulle han ha gjort aktiva insatser till Khvns försvar, när staden belägrades av engelska flottan 1801, o ha tjänstgjort såväl i den preussiska armén som i Condés franska emigrantarmé. Av allt att döma har detta inte ägt rum eller i vart fall starkt överdrivits. L:s förtegenhet om sammanhangen i sitt liv o hans mytomana läggning (Olle Holmberg, 1939) förklarar den legendbildning som uppstod. Samma omständigheter belyser det undflyende draget i hans personlighet.

I Lund förtjänade L till en början sitt levebröd som språklärare. Inom kort fick han emellertid en fast position. När den åldrige universitetsfaktmästaren C Porath avled 1805, blev L dennes efterträdare. Parallellt med denna tjänst o med av ekonomiska skäl fortsatta språklektioner lärde L ut kroppsövningar både i Lund o i andra städer. Han inlemmades i viss mån i det akademiska umgängeslivet, bl a inom ramen för det kotteri som gick under namnet Härberget (härbärgisterna). På detta sätt fick han kontakt med E Tegnér o C A Agardh. Stor betydelse för hans gymnastikuppfattning hade med all sannolikhet den undervisning i anatomi som han följde under A H Flormans (bd 16) ledning. Troligen har han även påverkats av A O Lindfors' (s 420) 1803-06 framlagda avhandlingar om fysisk fostran, i sin tur inspirerade av den klassiskt grekiska gymnastiken o det senare 1700-talets kontinentala uppfostringsidéer.

Flyttningen till Sthlm 1813 stod i samband med två yttre förhållanden: dels tillträdde L posten som gymnastiklärare — några år senare också fäktmästartjänsten — vid krigsakademin på Karlberg, dels genomfördes hans "prospectus" till en gymnastikinrättning i huvudstaden med anmärkningsvärd snabbhet. Hans förslag, ingivet till uppfostringskommittén i början av året, syftade i första hand till att utbilda lärare i gymnastik för läroverkens behov. Intresset för L:s gymnastik var högt uppdrivet i kommittén. Dess ordförande, ärkebiskopen J Lindblom (s 312), hade aktivt verkat för introduktionen av gymnastik vid läroverket i Linköping 1805 o för gymnastikbestämmelsen i skolordningen 1807; enligt den senare skulle man sörja för elevernas övning i att "kliva, hoppa, voltigera, simma mm". Likaledes hade kommittésekreteraren J Adlerbeth o andra götiskt influerade lätt att sympatisera med tanken på ökad undervisning i gymnastik. Sedan kommittén skyndsamt yttrat sig till förmån för förslaget, fick L i maj K M:ts uppdrag att inrätta en gymnastisk undervisningsanstalt. Gymnastiska centralinstitutet hade kommit till.stånd med L som självklar föreståndare. Även om de materiella resurserna var o förblev blygsamma trots L:s upprepade propåer om en upprustning, innebar tillkomsten av GCI ett avgörande steg framåt både för L personligen o för den sv gymnastikens utveckling. L upprätthöll visserligen föreståndarskapet till sin död men under 30-talet, då hans redan tidigare vacklande hälsa försämrades, blev han allt oftare avlöst av favoriteleven o sedermera efterträdaren L G Branting (bd 6).

Göticismen i kombination med den genom napoleonkrigens omvälvande händelser väckta patriotismen utgjorde L:s avgörande ideologiska drivkrafter. Den nordiska forntiden o den samtidspolitiska situationen förenades hos honom till ett oupplösligt helt. Göticismen blev för L något vida mer än en övergående litterär riktning. Livet ut fixerades han vid de gamla göternas tid av kraftutveckling o mannadygder. 1813 anslöt han sig till Götiska förbundet, publicerade året därpå en artikel om gymnastik i förbundets tidskrift Iduna men utträdde fyra år senare. Utträdet berodde närmast på att Geijer i tidskriften uttalat sina tvivel på möjligheterna att använda de nordiska myterna i bildande konst. Det illustrerar det individualistiska draget hos L. I fortsättningen kom han att ensam konstituera något av en götisk institution; han "gjorde till sitt livs dubbla syfte, att uppfinna sånger till återväckande av hjältesinne, och kroppsövningar till återvinnande av hjältehälsa" (Atterbom). Med full konsekvens förblev L sin inriktning trogen o lät sig inte påverkas av andra tidens impulser.

Högst i kurs torde L ha stått åren närmast efter förlusten av Finland 1809 med därav föranledda revanschistiska stämningar. Men en ny situation med mindre utrymme för heroiska ideal började göra sig gällande efter Wien-kongressen 1815. L hamnade i alltmer isolerade positioner både som göt o som kroppsövningsprofet. Hans delvis överspända och excentriska personlighet tillsammans med ett föga utvecklat sinne för umgängesliv verkade i samma riktning. I mångas ögon torde han under senare år ha framstått som en fascinerande men av tiden passerad fantast.

L:s författarskap inom gymnastiken blev skäligen magert o ofullständigt. Det har rent- av hävdats att han varit oförmögen att återge sin gymnastik skriftligen (Lindhard). Av hans samlade arbeten, publicerade på 1860-talet under ledning av B v Beskow, upptar gymnastiken endast omkr 15%. Den utan jämförelse viktigaste idéskriften är Gymnastikens allmänna grunder, vars utgivning påbörjades 1834 men fullbordades först året efter hans död. Framställningen fördunklas av ett naturfilosofiskt betraktelsesätt, som inte varit till fördel för bilden av L som gymnastisk tänkare. Likväl måste denna skrift betecknas som den självklara litterära utgångspunkten för den specifikt svenska gymnastiken.

L:s övriga gymnastikskrifter är i huvudsak av reglementarisk eller fragmentarisk natur, oftast med militär inriktning. De ligger i linje med L:s strävan att genom en intensifierad fysisk utbildning stärka landets försvar. Sålunda ingav han 1820 till Stora reglementskommissionen ett otryckt Förslag om gymnastikens nytta och nödvändighet för soldaten i allmänhet. Först betydligt senare fick intentionerna slutgiltig form genom hans båda reglementen för gymnastik resp bajonettfäktning (1836), följda av anvisningar i Soldatundervisning i gymnastik och bajonettfäktning (1838). Bland fragmenten kan nämnas den likaledes militära skriften Om jägarnes smygrörelser, möjligen tillkommen i anledning av de militära gymnastikuppvisningar L höll inför tronföljaren Karl August på Ljungbyhed 1810 eller motsvarande för Karl XIV Johan 1819.

Efter antikt mönster, återupptaget under renässansen o vidarefört av 1700-talets pedagoger, delade L in sin gymnastik i fyra grenar: pedagogisk, militär, medikal o estetisk. Sannolikt betydde den pedagogiska mest för L, men även den militära, varmed i huvudsak skall förstås fäktning (vapenföring), spelade stor roll. Den medikala (sjukgymnastiken) blev särskilt framträdande under 30-talet, en tyngdpunktsförskjutning som delvis kan hänföras till Branting o som kom att ytterligare accentueras under dennes tid som föreståndare. Den estetiska gymnastiken, "varigenom människan söker att kroppsligt åskådliggöra sitt inre väsen: tankar och känslor", återspeglades i L:s intresse för kroppsövningarnas plastiska uttrycksformer o i hans kontakter med konstnärer som C Wahlbom. Denne o andra hämtade efter klassiskt antika forebilder motiv från GCI:s gymnastiksal. Den estetiska gymnastiken var o förblev dock avgjort minst betydelsefull av de fyra grenarna. Spännvidden i L:s gymnastiska verksamhet var sålunda mycket stor. Han gav efterföljarna impulser till vidareutveckling på alla områden.

Det fundamentala i L:s gymnastikuppfattning var att kroppsövningarna skulle grundas på ett vetenskapligt studium av människoorganismen. Gymnastiken skulle ha en fysiologisk förankring. Denna grundsats o strävan att konsekvent tillämpa den i praktiken blev ett avgörande kännetecken på den sv gymnastiken (linggymnastiken). Den ledde direkt eller indirekt vidare till andra principer. Rörelseverkans princip innebar att varje rörelse skulle skärskådas med avseende på sina kroppsliga effekter. Enligt den noggranna rörelseformens princip skulle varje rörelse vara bestämd till utgångspunkt, genomgångspunkter o slutpunkt. Urvalsprincipen medförde att man skulle välja ut för organismen nyttiga rörelser men avstå från en "konstgymnastik", som stred mot den harmoniska utvecklingen. Enligt progressionsprincipen skulle rörelsernas svårighetsgrad med början "i de allra enklaste urformer" höjas långsamt o försiktigt. Den kroppsliga harmoniprincipen innefattade kravet på symmetri (liksidiga övningar) o på hela kroppens utveckling. Det är emellertid ovisst i vilken omfattning o på vilket sätt L i praktiken lyckades förverkliga dessa principer, som torde ha genomförts med full konsekvens först efter århundradets mitt (se L 2).

Med denna inriktning fick linggymnastiken en utpräglat rationell karaktär. Friare former av lek- o idrottskaraktär var ingalunda uteslutna ur L:s pedagogiska program men spelade inte samma roll som hos äldre o samtida gymnastikauktoriteter. Ett naturligt jämförelseobjekt erbjuder den tyska gymnastiken (Turnén), skapad av den glödande patrioten F L Jahn under intryck av Preussens militära nederlag i napoleonkrigen. Turnén var långt mindre vetenskapligt besjälad o utmärktes av djärva redskapsövningar med den personliga färdigheten i centrum. Trots sina vetenskapliga ambitioner hade L, besvärad av bristande medicinsk skolning, emellertid svårigheter att få sin gymnastik erkänd av läkarkåren. Invalet i Sv läkaresällskapet (1831) innebar dock ett mått av åtminstone formellt erkännande.

L:s insatser inom gymnastiken har bedömts på vitt skilda sätt, varvid nationalistiska hänsyn gjort sig betydligt gällande. I den centrala självständighetsfrågan har betonats, att L till avgörande delar ensam med genial skarpsyn skapat sitt gymnastikprogram (Westerblad). Det har också hävdats, att den inhemska bakgrunden betytt åtskilligt (Wiberg). Som exempel på tidigare sv kroppsövningsimpulser har därvid nämnts J Fischerströms plädering för en gymnastisk renässans i Vetenskapsakademin 1794, bildandet av Uppsala simsällskap 1796, tävlingar i allmän idrott i Falun vid samma tid o Salaprosten Ph B v Schwerins vid sekelskiftet framförda önskemål om återupplivade olympiska spel. Det har emellertid inte varit möjligt att binda L vid sådana tecken på ett spirande kroppsövningsintresse i Mellansverige. Enligt en tredje linje i historieskrivningen skall linggymnastiken övervägande ses som ett resultat av utländska impulser. Sålunda har det danska inflytandet via Nachtegall hävdats med eftertryck (Prytz, Lindhard). GutsMuths anses främst genom sitt grundläggande verk Gymnastik für die Jugend (1793, sv övers 1813) ha förberett marken för L. Vidare har Pestalozzis på den stora massan inriktade elementargymnastik, känd i Sverige bl a genom Agardhs o M Bruzelius' översättning (1812), utpekats som den egentliga förebilden till L:s gymnastik (Hirn). Slutligen har likheterna mellan Rousseaus o L:s uppfostringsidéer framhållits (Bjurwill).

Ännu vid L:s död hade gymnastiken inte fått större omfattning i landet. Den 1820 utfärdade skolordningen innebar visserligen en skärpning i kraven på ordentlig gymnastikundervisning, men förverkligandet gick trögt. Det frivilliga utövandet av kroppsövningar — åtminstone i sin organiserade form — sköt fart först några decennier senare. Inte heller hade den sv gymnastikens remarkabla expansion utomlands mer än vagt förebådats under L:s tid. Men grunden hade lagts, en inspirationskälla för framtiden var given. På GCI fick L tillfälle att föra vidare sin syn på kroppsövningarnas betydelse o lämpliga utförande till såväl allmänhet som elever. Av de senare förtjänar förutom Branting särskilt A Georgii (bd 17) o C F de Ron att framhållas. L:s mest betydelsefulle efterföljare, sonen Hjalmar, genomgick GCI först ett par år efter faderns död.

L:s diktarmödor under studieåren resulterade i huvudsak endast i manuskript o utkast. Dock publicerades lustspelet Den Misundelige i Khvn 1804. De första åren i Lund begränsades L:s publicerade produktion till några tillfällighetsdikter, gärna med elegisk grundton, exempelvis julromansen Tiggargossen (Nytt o gammalt 1806) o herdedikten Kärleken (1810). Sistnämnda år kom något av ett genombrott genom den politiskt allegoriska dikten Gylfe. Den väckte "hela det yngre släktets hänryckning" (Atterbom). Populariteten hängde intimt samman med de revanschistiska stämningarna efter förlusten av Finland. I ossianskt färgade stämningsbilder skildras hur Gylfe (Sverige) sörjer sin förlorade Aura (Finland) o av sina medkämpar uppmanas att hämnas: "Hur mången gång i forntidens dar / Du henne från våldsmannen slitit har; / Upp, gör det ännu!" L hade svårt att fullfölja framgången. Han utarbetade ett par nya kraftigt utökade versioner av Gylfe de närmaste åren i syfte att bredda det samtidshistoriska underlaget. Fullt utbyggd omfattade Gylfe omkr 12 000 verser. Verket övertygade inte, även om vissa götiskt intresserade bedömare yttrade sig berömmande. Från denna tid skärptes L:s inriktning på den fornnordiska motivkretsen.

Gylfe förebådade L:s obestridliga magnum opus, Asarne. Även detta episka diktverk utkom i tre etapper: en kortare version (9 sånger) 1816, en längre (30 sånger) först 1833, omedelbart följt av ett bihang. 1833 års Asarne har ett gigantiskt omfång, c:a 900 sidor i L:s samlade arbeten. Indelat i fyra avdelningar (Sverige, Norge, Danmark o Finland) kan verket betecknas som ett episkt kompendium till hela den fornnordiska mytologin. I centrum står skildringen av åsarnas bosättning i de nordiska länderna o deras relationer till andra mytiska storheter. Det uppvisar en imponerande bredd i framställningen o vidsträckta kunskaper om eddadiktningen o därtill hörande stoff. Sin förtrogenhet härmed hade L tidigare visat prov på i form av dels läroboken Eddornas sinnebildslära, för olärde framställd (1819), dels föreläsningar i Sthlm något tidigare (1814—17).

L var väl medveten om att han med Asarne satsat djärvt. Men han ville alltid, som orden föll i slutanmärkningen, "hellre såsom urjätten Ymer av gudarne nedstörtas i den allslukande rymden, än, som en berusad Fjolner, drunkna i mjödhavets söta, stormfria vågor". Den samtida kritiken ställde sig tämligen avvaktande, noterade berömvärda inslag men anmärkte bl a på de uppenbara tekniska bristerna o på svårigheten att konstnärligt gå i land med ett så jättelikt projekt. Senare bedömare har snarast skärpt kritiken. Visserligen förnekas inte att enstaka lyriska passager har lyskraft; generellt har hävdats, att L till hela sin läggning var lyriker (Wallén). Men som helhet har Asarne inrangerats bland "de definitivt oläsbara diktverken i svensk litteratur" (Norberg). Det har betecknats som "en antikvarisk lärdomsprodukt" (Schück o Warburg) i stället för det nationalepos L åsyftat. Genom bristande djup o gestaltningsförmåga o ett alltför osovrat användande av det historisk-mytologiska underlaget har L genom Asarne fatt en avgörande belastning som diktare.

Vid sidan av ytterligare episka dikter, i första hand Tirfing eller Dödssvärdet (1836), svarade L för ett omfattande dramatiskt författarskap. Det blev inte någon större framgång. Även hans dramer ("sorgspel") utspelades övervägande i fornnordisk tid. Dit hör Agne (1812), veterligen det enda som blev uppfört, o Eylif den göthiske (1814), sannolikt påbörjat redan under köpenhamnsperioden. 1824 publicerades inte mindre än fyra dramatiska verk av L: Blot-Sven, Ingjald Illråda och Ivar Vidfamne, Visburs söner o Styrbjörn Starke, 1817—19 utkom tre med handlingen förlagd till senare tid: Riksdagen 1527, Den heliga Birgitta o Engelbrekt Engelbrektson.

L fick flera litterära utmärkelser. Sålunda belönades Gylfe, Asarne o Tirfing av SA, i vilken han själv invaldes 1835. Som ett fullständigt erkännande av L:s diktning kan dessa utmärkelser likväl inte ses. I sitt inträdestal i akademin betecknade sig L självrannsakande som "en verklig ultra i stilistiskt barbari, jag, som icke sällan, likt en Vandal, sönderslitit den sköna slöjan på konstens gudastod ...". I den samtida litterära diskussionen var kritiken mot L:s tekniska o konstnärliga handlag vanlig. L:s konsekvent genomförda utbyte av den klassiskt antika referens- ramen mot en fornnordisk väckte på sina håll invändningar. Leopold hörde till dem som kritiserade L:s diktning från denna utgångspunkt. Att det klassiska harmoniidealet tycks ingå i L:s gymnastikuppfattning, uppmärksammades föga. Till kritikerna hörde Geijer, som vid ett tillfälle betecknat L:s diktning som ett "ofantligt poetiskt misstag, genomdrivet med så ohjälplig hårdnackenhet". Tegnérs stöd fick L inte minst pga deras vänskap från lundaåren. Men för den som tog fasta på uppsåtet, på det originella o nationella hos L, kunde omdömet bli positivt. Ett exempel utgör Almqvist. Han var en varm beundrare av L, som tillsammans med Atterboms folkvisediktning anses ha givit honom de viktigaste inhemska impulserna vid debuten. Almqvist hörde dessutom till de ledamöter av Manhemsförbundet som intresserade sig för gymnastik o voltigerade hos L. Vid sammanträffandena i gymnastiksalen bör L ha haft optimala förutsättningar att komma till sin rätt.

L:s målmedvetna strävan att i fosterländskt uppryckande syfte kombinera fysisk beredskap genom gymnastik o mental beredskap genom diktning ger honom en särställning. Som skald är han nu tämligen bortglömd. Som gymnast är han ett desto större namn. Med begreppen linggymnastik, den sv gymnastiken etc vann han världsrykte o nämns inom kroppsövningarnas historia jämsides med utlandets allra främsta förnyare. L:s insats som skapare av en egen gymnastik med vetenskapliga ambitioner o en väldig expansionskraft tillhör de allra märkligaste kulturprestationerna i 1800-talets Sverige.

Författare

Jan Lindroth

Arkivuppgifter

L:s arkiv är splittrat. En del av hans papper i Kulturen i Lund. Bl a interfol ex av Gylfe med egenhändiga rättelser o tillägg i KB. Fullmakter, skrivelser, ms o brev till L från E Tegnér i LUB. De sistnämnda tr i E Tegnérs brev, 2 (1954) o 8 (1963). Ms m m i GCI:s arkiv i RA. Interfol ex med egenhändiga rättelser o tillägg av Tirfing, Asarne o Eylif, ms, brevkoncept mm i SA. Intyg om L:s skicklighet i fäktning o ms till Riksdagen 1527 i UUB. - Brev från L bla i KB (till bla C A Bodman), i Kulturen i Lund (bla till Magnus Browallius), i LUB (till E Tegnér), i RA, i SA (till B v Beskow) o i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Den Misundelige, Lystspil i tre Akter. Besorget udgivet af L. Kruse. Khvn 1804. 115 s. [Dedik undert: --e--i-g.] — Vid underrättelsen om astronomie observatorn herr magister Carl Anders Tilianders död. Lund 1806. (4) s. [Vers; undert.] — Öfver högvälborne herr baron L. U. Carl Adam Wrangels död. Lund 1809. (4) s.  — Till Hans kongl. höghet Carl August Svea rikes kronprins vid gymnastiska öfningarne på Kongl. carolinska akademiens fäktsal. Lund 1810. Fol. (4) s. Omtr i A Kahl, Tegnér och hans samtida i Lund, 2. tillök uppl Lund 1868, s 68-70. - Kärleken. Allegori [dikt, sign L—g] (Läsning i hvarje-handa, h 2 ... utg af Sällskapet Pro joco, Skara 1810, s 2-16). [Ngt omarb:] Kärleken. Herdedigt. Sthlm 1816. 23 s. - Gylfe. Allegori (Lyceum [utg av L Hammarsköld], h 1, 1810, Sthlm, [2,] s 23-26). - Pilegrimen. Allegori (ibid, 2, 1811, s 213-216). - Agne. Sorgespel af L-g. Lund 1812, 163 s. [Sign.] - Gylfe, drott-qväde. Afd 1*. Lund 1812. 112 s. [Anon.] [Bearb:] Gylfe. AfLing. Afd 1-4*. Sthlm 1814. (10), 498 s. [Afd 4 endast titelbl o:] Historisk och geografisk ordförklaring öfver Gylfe. [Rubr.] 24* s. — Grimborg, kämpevisa [folkvisa, anon bearb o delvis omdiktad] (Nordiska sånger [utg av D Munck af Rosenschöld], h 1*, Lund 1812, s 39-48). - Skön Anna. Ballad (Poetisk kalender för år 1812, Upsala, s 61—66 [ej i 2.-3. uppl 1812, 1824]). - Gymnastisk sång för de små. [Rubr.] Lund 1813. (4) s. [Anon.] - Eylifden göthiske. Sorgspel. Sthlm 1814. 84 s. — Några ord om gymnastik [anon] (Iduna [utg av Götiska förbundet], h 5, Sthlm 1814, s 79-81; 2. uppl 1819). — Asarne. [Ur Afd 1 o 3:] Sång 1-8, 13. Sthlm 1816, 1826. (12), 336 s; 50 s. [1. Sverge. 2. Norge. 3. Danmark. 4. Finland.] Sång 1 — 30. [Delvis ny uppl] 1833. 692 s. Bihang till Asarne. 1833[-34]. 128 s. [Även omtr av s 511-524, 581-584 o 633-636 resp 81 f.] - Riksdagen 1527. Historiskt skådespel. Sthlm 1817. (18), 186 s. - Den heliga Birgitta. Sorgspel. Sthlm 1818. 202 s. - Engelbrekt Eng-elbrektson. Sorgspel. Sthlm 1818. 246 s. - Eddor-nas sinnebildslära, för olärde framställd. Sthlm 1819. 186 s. - Blot-Sven. Sorgspel. Sthlm 1824. 147 s. — Ingjald IUråda och Ivar Vidfadme. Sorgspel. Sthlm 1824. 161 s. — Visburs söner. Sorgspel. Sthlm 1824. 132 s. - Styrbjörn Starke. Historiskt skådespel. Sthlm 1824. 132, (12) s. - Svar på de frågor en anmärkare i denna tidning n:o 22 gjort, rörande Gymnastiska centralinstitutet (Journalen, 1826, Sthlm, 4:o, n:o 29—30; även sep: ... i Journalen ..., 14 s). — Gymnastikens allmänna grunder af Ling, dels af förf, dels, enligt dess yttersta vilja, efter dess död, red o på trycket utg. [Inre titel:] Gymnastik, meddelad i Stockholms Gymn. centr. institut, och enligt Riksens högl. ständers beslut utg. Upsala 18[34-]40. 239 s. [Från s 85 utg av P. J. Liedbeck o A Georgii.] — Tirfing eller Dödssvärdet. Romantisk dikt i tio sånger. Afd 1 — 2. Sthlm 1836. 98, 81 s. [Sång 7—8 härur:] Tirfing, romantisk digt ... (Skandia, bd 7, Upsala 1836, s 5-32, även sep: Tirfing, dramatisk digt ... [omsl: Frag-menter ur Tirfing, romantisk dikt]). — Inträdestal ... den 27 juni 1835 (SAH ifrån år 1796, d 16, [1835-1836,] Sthlm 1836, s 1-50; även sep, 52 s). — Reglemente för bajonettfäktning. Afd 1 — 2. Sthlm 1836. 4:o. VIII, 106 s, 3 bl tabeller, 1 pl. [Anon; förut tillskr G J af Dalström.] 2. uppl 1838. Övers Christiania 1837, 46 s, 2 tab, 42 s, 3 tab, 1 pl. — Reglemente for gymnastik. Sthlm 1836. 119 s, 8 bl tab, 3 pl. [Anon.] 2. uppl. Genoms med ledning af Lings egenhändiga anm. 1853. 118 s, 8 bl tab, 3 pl. [Omtr av uppl 1836: Wörishofen 1806-07.] 119 s. (Svenska gymnastiken i in- och utlandet, 1906— 07, Bilaga.) Overs Christiania 1837, 106 s, 8 bl tab, 3 pl, Magdeburg 1847, XXVI, 188 s, 3 pl. - Soldatundervisning i gymnastik och bajonettfäktning. Sthlm 1838. 45 s, 2 pl. [Anon.] - Samlade arbeten. Utg under ledning af B. v. Beskow. Bd 1 — 3. Sthlm 18[59]-66. (Svenska författare [omsl].) 1. 18[59-] 61. XLII, 927 s, 1 portr, 1 pl. 2. 1862[-63]. 848 s. 3. 1864-66. 786 s, 1 portr, 2 pl. [S 433-786 även avtr med eget titelbl: Gymnastiska skrifter.] — [Brev 1812 o 1837] (Ur Esaias Tegnérs papper. Urval af samtidas bref ... [utg av Elof Tegnér], Sthlm 1882, s 48 f, 393 !)• - Om mensko-kroppens härdande [ngt förk omtr ur Nytt o gammalt 1808] (Tidskrift i gymnastik, bd 5 = årg 27-31, 1900-04, Sthlm, s 355 f [i 29, 1902]). - Outgifna dramatiska fragment: Herraud och Bosi, med inl o kommentar. Sthlm 1919. XI, 52 s. (C A Westerblad, Ling, tidshistoriska undersökningar, 3:1.) — Outgifna dikter, bref, anteckningar i urval med inl o kommentar. Sthlm 1921. X, 70 s. (Ibid, 3:2.) - En dikt, "Stunden bortilar, men icke min smärta", i talrika skillingtryck från 1819; bidrag i Nytt och gammalt, Lund, 1806, nr 44, Bihang 2 (sign ***g), o 47, s 373-375 (sign —g), 1807, s 106 f, 1808, s 402 f, 409-412, o 1809, n:o 19, Bihang, i Göthe-borgs tidningar, 1807, n:o 83, samt (delvis omtryck) i Stockholms posten, 1815, nr 51, 303, 1816, nr 61, 74, 172, 225, 228, 259, 1817, nr 43, 165, 175, o 1818, nr 36, 48, titlar, uppg om recensioner mm se B Möller, Bidrag till en lingbibliografi (LUÅ, N F, afd 1, bd 9, 1913, [nr 6.] Till Per Henrik Lings minne, Lund 1913, s 193-204).

Källor och litteratur

Källor o litt: PDA Atterbom, Inträdestal i SA d 29 maj 1840 (1840; även tr i SAH ifrån 1796, 20, 1843); B v Beskow, Lefnadsteckn öfver P H L (dens, Samlade arbeten af P H L, 1:1, 18[59-]61; Biogr lex öfver namnkunnige sv män, 8 (1876); C Bjurwill, Was P H L's pedagogical gymnastics in-fluenced by J J Rousseau? (8th international con-gress for the history of sport and physical educa-tion, 1979; stencil); A Blanck, Den nordiska renässansen i sjuttonhundratalets litt (1911); GCI:s hist 1813-1913 (1913); G Hedin, Manhemsförb (1928); A Hirn, Die Leibeserziehung bei Pestalozzi (l941); Olle Holmberg, P H L:s mytomani (dens, Gud som haver ..., 1939); dens, Leopold o det nya riket, 1809-1829 (1965); Oswald Holmberg, Den sv gymnastikens utveckl (1939); J Lindhard, Nogle Undersogelser angaaende den sv Sygegymnastiks Oprindelse, 1-2 (1944-45); J Lindroth, Idrottens väg till folkrörelse (1974); R Lindstam, P H L. En släkthistorisk undersökn o en kort levnadsteckn (1939); G Moberg, Sv gymnastikens märkesmän (1920); E Norberg, Geijer o göticismen (Ny ill sv litt:hist, 3, 1966); NF:s sportlex, 5 (1943); H Olsson, C J L Almquist före Törnrosens bok (1927); dens, C J L Almquist till 1836 (1937); S Prytz, P H Ling og hans gymnastikpjedagogiske Indsats (1941); H Schiick o K Warburg, 111 sv litt:hist, 5 (1929); Till P H L:s minne. Skrift vid hundraårsfesterna ... (LUÅ, N F, 1:9:6, 1913); E Wallén, P H L (OoB 1927); T Wennerström, K Krigsakad o k krigsskolan åren 1792-1935 (1936); C A Wester- blad, Lingiana. Aktstycken o anteckmar (Saml 1904); dens, P H L. En lefnadsteckn o några synpunkter (1904); dens, L. Tidshist undersökmar, 1 — 4 (1913-46); A Wiberg, Gymnastikhist studier (1942-49); Växjö skolas matr ... 1752-1819 (1924), s. 46.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Pehr Henrik Ling, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10716, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Lindroth), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10716
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Pehr Henrik Ling, urn:sbl:10716, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Lindroth), hämtad 2024-04-16.