Meriter

Letterstedt, Jacob, tidigare Lallerstedt o Latterstedt, f 15 dec 1796 i Vallerstad, Ög, d 18 mars 1862 i Paris, begr i Vallerstad. Föräldrar: trumpetaren o jordbrukaren Johan Gabriel Lallerstedt o Greta Christina Palmgren. Jordbruksarbetare, arrenderade Järva bränneri, Sth, 18—19, resa Sthlm— Khvn—London—Kapstaden hösten 19— mars 20, grovarbetare o packhusbokhållare i Kapstaden 20—22, lantbrukare i Kapkolonin 22—60, drev kvarn- o bryggerirörelse där, tillförordn sv-norsk konsul 16 nov 39, ord 15 juli 41, generalkonsul 6 juni 57, led av lagstiftande rådet 49, allt i Kapstaden, bosatt i Paris från 60. Donator. — LVA 60, LLA 61, LFS 61.

G 1) 14 sept 22 i Kapstaden m Maria Bernhardina Becker, f maj 79 där, d 5 maj 48 i Nevvland, dtr till Caspar B samt tidigare g m Georg Jakob Kieffer o m Johannes Frederick Dreyer; 2) 9 okt 51 i London, S:t Martins kyrka, m Lydia Harcourt Boys, f 22 i Vertus, Seine-Inférieure, Frankrike, d 7 febr 05 i Paris (begr 29 april 05 i Vallerstad), dtr till kapten William H B o Sara Meredyth samt omg m Paul de Jouvencil.

Biografi

L:s far hade bestämt, att sonen skulle bli jordbrukare. Sin bristfälliga skolunderbyggnad var L sedan ivrig att bättra på genom att läsa allt han kunde få i sin hand. 18 år gammal kom han till sin äldre bror häradsskrivare, senare krigskommissarie, Erik Gustaf Lallerstedt (s 187), som drev lantbruk o ett stort brännvinsbränneri. Hos honom var L först både skrivare o dräng men befordrades efter en tid till arbetsledare vid bränneriet. Han fann sig väl till rätta med sitt uppdrag o experimenterade fram nya o effektiva destillationsmetoder. 1818 flyttade L till Sthlm, där han av advokatfiskalen M Hök arrenderade brännvinsbränneriet vid Överjärva gård. Arrendet var en tid lönsamt, men L:s fortsatta experiment blev mindre lyckosamma. Han blev hårt skuldsatt.

Hösten 19 rymde L från sina fordringsägare. Han hade förhoppningar om arbete i Lissabon, men på väg dit tog han i London intryck av en pågående emigrationskampanj o valde att bege sig till Englands nyförvärvade koloni i södra Afrika. I mars 20 kom han i det närmaste utblottad till Kapstaden. Han strök ett streck över sitt namns båda l, ändrade vokalen framför dem i överensstämmelse med det engelska uttalet o gällde inför immigrationsmyndigheten som engelsman. Först 35 avsade han sig dock sitt sv medborgarskap o blev medborgare i kolonin.

Under den första svåra tiden fick L hjälp av landsmän o skaffade sig snart inkomster. Slaveriet var i Kapkolonin en godkänd institution, o kroppsarbete missaktades av de vita, men L, som var stor och stark, tog det arbete som stod att få. Efter någon tid anförtroddes han att bygga ett bränneri i Constantia, o efter ett väl utfört arbete erbjöds han att bli ägarens kompanjon men motades bort av dennes anförvanter som i den okände svensken såg en äventyrare. Under närmare två år var han därefter packhusbokhållare. L gifte sig snart med modern till en arbetskamrat. Hon var holländska o sedan några år änka o ägde lantegendomen Lowvlidt en knapp mil från Kapstadens centrum. L uppger själv att utsikten till ordnad ekonomi vägde tungt, när han gifte sig. Hustruns släkt såg honom med misstro, men han ordnade skickligt upp egendomens tilltrasslade affärer, o äktenskapet utföll väl.

L fick bl a hand om leveranser till den brittiska militären o tog noggrant vara på varje hederlig förtjänstmöjlighet. Han lät värva arbetare i Sverige, vilket visade sig fördelaktigt för både arbetsgivare o anställda. När slaveriet förbjöds 34, drabbades L mindre hårt av omställningen än flertalet företagare. Genom sin bror krigskommissarien betalade han i början av 30-talet sina sv fordringsägare, o 37 reste han till Sverige främst för att träffa sin mor. Med sig hade han bl a en samling naturalier för VA:s räkning. Den togs väl emot, o L lärde känna flera av akademins inflytelserika ledamöter. Under återresan studerade han vinodling o konjakstillverkning i Frankrike. Han köpte i London apparatur o maskiner, som han efter hemkomsten använde vid anläggning av destilleri, bryggeri o vattenkvarn på sin upprustade, till Mariedahl omdöpta, egendom. I Kapstaden byggde han en ångkvarn, löste in den enda som tidigare fanns där o gjorde förtjänster som arméleverantör under de pågående kafferkrigen. 48 reste han på nytt till Europa, tillbragte sommaren i Sverige o avsåg att under vintern vistas i Italien men återvände till Afrika, när han fick meddelande om hustruns död.

L:s ekonomiska framgångar hade ökat hans sociala anseende. Han valdes till mu-nicipalfullmäktige i staden, grundade o blev ledare för Cape Good Hope Bank o ett försäkringsbolag o styrelseledamot i South African Club. 41 blev han sv-norsk konsul. Han bistod bl a den av VA utsände forskningsresanden J A Wahlberg o sökte på olika sätt främja handelsutbytet mellan de förenade kungarikena o Kapkolonien. Mycket omskrivna blev de frikostiga o ståtliga mottaganden han bjöd officerare o manskap på de sv örlogsfartyg — korvetten Najaden o fregatten Eugenie — som under hans konsulstid besökte kolonin.

49 ämnade engelsmännen flytta en del till Bermudaöarna deporterade förbrytare till Kapkolonien, o s å anlände fartyg med fångar dit. Flertalet av kolonins invånare slöt sig samman i The anti-convict association, som hade för avsikt att med alla medel hindra landsättning av straffångarna o leveranser till fartygen. L ställde sig emellertid på myndigheternas sida, utnämndes av guvernören till ledamot av kolonins lagstiftande råd o levererade de förnödenheter som krävdes för att internerna o fartygsbesättningarna inte skulle svälta. Efter den aktning han under flera år åtnjutit i kolonin hade L knappast väntat de följder hans handlande fick. Vid ett upplopp hotades han till livet o måste fly. En docka modellerad efter L brändes offentligt, hans egendomar i staden skadades svårt o senare bojkottades hans affärsverksamhet. Han avsade sig då sin post i lagstiftande rådet o öppnade en skadeståndsprocess, som han dock förlorade. Från regeringen, som funnit det klokt att ändra sina planer o sända fångarna till Australien, fick han inget stöd.

L ansåg det nu nödvändigt att lämna landet o hoppades att oron skulle lägga sig. 50 reste han till Europa, besökte Sverige, England o Italien o begav sig senare för att vårda sin hälsa till Ems, där han lärde känna den engelska som blev hans andra hustru. Med henne återvände han 52 till Kapstaden o kunde då under lugna förhållanden fortsätta o utvidga sin affärsverksamhet. Tre år senare — nu med hustru o dotter — for han åter till Europa. Ledningen för sina industrier överlät han liksom under tidigare resor åt sin systerson Oscar Hedelius, som var gift med en anförvant till hans första hustru. Familjen besökte Sverige o England, o själv vistades L en längre tid i München för att lära sig brygga bajerskt öl. 58 var han åter i Kapstaden, där han de närmaste åren arbetade hårt för att få sina anläggningar i sådant skick att han kunde lämna dem o bosätta sig i Europa. Han moderniserade bryggeri o bränneri, uppförde arbetarbostäder, bekostade en skola o delvis en luthersk kyrka.

L hade planer på att köpa Stegeborgs egendom i Östergötland, men hans hälsa ansågs kräva ett mildare klimat. Efter ett kort besök i Sverige hösten 60 bosatte sig familjen i en villa utanför Paris. Han var angripen av cancer men använde sina sista år till att ta lektioner i franska o studera logik o till att i minsta detalj ordna sina jordiska angelägenheter. Sin gravplats valde han på hemsocknen Vallerstads kyrkogård.

L:s namn är framförallt knutet till hans donationer, som förvaltas av VA. 5 000 pund anslogs redan 52 i hans testamente till "J L:s stipendiefond" vars avkastning bl a utgår som resestipendier växelvis utdelade av UU, LU, VA, LA o VHAA. Genom testamente 60 donerade L ytterligare 5 000 pund. Räntorna skall bl a användas till att belöna antingen ett originalarbete inom vetenskap, konst eller litteratur, någon viktig upptäckt av praktiskt värde för mänskligheten eller någon utmärkt översättning. Från samma fond utgår understöd till vetenskapliga undersökningar o till Vallerstads församling. Slutligen skulle 17 000 pund, enligt bestämmelserna i testamentstilläggen 62, bilda ekonomisk grund för ett sällskap som senare fick namnet Letterstedtska föreningen för industri, vetenskap och konst. Den har till uppgift att "befordra gemenskapen mellan de tre skandinaviska rikena i avseende på industri, vetenskap och konst samt åt yrkesflitens såväl som åt vetenskapens och konstens utveckling inom dessa länder bereda uppmuntran och stöd". Föreningen ger sedan 78 ut Nordisk tidskrift för konst, vetenskap och industri, belönar o understödjer vetenskapliga arbeten o uppfinningar o anordnar utställningar o möten.

De industrier L grundade var länge i drift, o i sitt andra hemland är han ihågkommen bl a genom att gator i Kapstaden har namn efter honom o efter Mariedahl.

Författare

Olle Franzén

Arkivuppgifter

Självbiografier i VA (se Tr arb) o UUB (något utförligare än i VA), strödda brev från L i KB, LA, NordM, RA o UUB. Handhar rör Letterstedtska fören i RA o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Självbiografi (VAA 1926, Sthlm (tr Upps), s 257—272, 1 portr).

Källor och litteratur

Källor o litt: Kommerskoll :s huvudarkiv E VI a: 165 (skriv :er från konsuler, Kapstaden), RA. D I a: 8 (uppgifter rör arbetande ledamöter 1861—1900), LA. Brev från J A Wahlberg till A A Retzius, VA. N J Andersson, En verldsomsegling skildradn 1 bref, 3 (1854); C Annerstedt, J L o hans stiftelser (NT 1878); dens, J L (Lefnads-tecknrar över VA:s efter 1854 af lidna led:er,
2 : 3, 1885); art i SvD 2 maj 1905 o i Östgöta Correspondenten 28 april 1905; Dictionary of South African Biography, 3 (1977); C Forsstrand, Sv lyckoriddare i främmande länder (1916); N Herlitz, NT under femtio år (NT 1927); H Hofberg, Sveriges mäcenater, J L (Svea 1875); Kommerskoll; Letterstedtska fören 50 år (NT 1924); Lindahl, 8 (1903); Ny ill tidn 1878, nr 52; C R Nyblom, En sjut- tioårings minnen, 2—3 (1908); Sv biogr lex, N F, 7 (1875—77); Sv minnen på uti orter, ed P G Berg (1874). — Nekr:er över L i AB o Post o Inrikes Tidn:ar 21 mars, i Östgöta Correspondenten 11 juni 1862. — The Josephine Mill and its owners. The story of mill-ing and brewing at the Cape of Good Hope. Ed James Walton. Cape Town 1978.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jacob Letterstedt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11244, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-05-10.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11244
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jacob Letterstedt, urn:sbl:11244, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-05-10.