Meriter

4 von Krusenstjerna, Julius Edvard, f 26 sept 1841 i Askeryd, Jönk, d 1 febr 1907 i Narvik, Norge (enl db för Joh, Sthlm). Föräldrar: majoren Edvard Vilhelm v K o Julia Wilhelmina Lovisa Lagerheim. Inskr vid UU 17 maj 58, jur fil ex 30 jan 60, jur utr kand 10 dec 64, auskultant i Svea hovrätt 13 jan 65, notarie hos ridderskapet o adeln vid riksdagen 65—66, notarie i FK:s kansli riksdagarna 67 o 69—70, v häradsh 27 jan 69, e fiskal i Svea hovrätt 20 dec 71, förste notarie i FK:s kansli riksdagarna 72—73, sekr i nya lagberedn febr 75—april 77, led april 77—dec 78, utgivare av Sv författn:saml okt 76—dec 79, fiskal i Svea hovrätt 27 mars 77, sekr i Nya Trollhätte kanalbolag dec 77—okt 83, led av riddarhusdir 26 mars 78—13 nov 83 o från 31 mars 90, tf revisionssekr 1 jan— 13 juni 79, konstit revisionssekr 13 juni 79 (ord 27 maj 81), expxhef i civ:dep 31 dec 79—5 okt 83, statsråd 5 okt 83, chef för civildep 30 nov 83—12 okt 89, led av FK 85—93, generalpostdir o ordf i styr för postsparbanken 12 okt 89, ordf i komm för utredn av frågan om post- o telegrafverkens fören dec 89—mars 92, stadsfullm i Sthlm 90—96, ordf i komm för revision av statsbanornas förvalta juni 93—okt 95, led av Köping—Hults järnvägsstyr från 6 okt 93, led av AK 94—07 (ordf i AK:s talmansdeputation 94, v ordf i lagutsk 94—96, ordf i särsk utsk nr 1 03, led av särsk utsk 05 U), statsråd o chef för civil- dep 6 okt 96—5 juli 02, ordf i styr för Luossavaara—Kiirunavaara ab från 7 juli 02, led av styr för StH från 6 nov 02 (ordf från 03), för KTH från 7 nov 02, för Trafik- ab Grängesberg-—Oxelösund från 3 okt 03, ordf i komm rör trafiksäkerheten å ensk järnvägar från 31 dec 04, v ordf i dir för Serafimerlasarettet från 7 juli 05, led av styr för Gällivare malmfält från 21 juli 05. — LLA 84, HedLLA 98, RoKKMO 99, LSkS 06.

G 28 jan 79 i Sthlm, Hedv El, m Rosa Fredrika Vult v Steyern, f 30 nov 51 där, Skeppsh, d 9 dec 22 där, Engelbr, dtr till premiärlöjtn Henrik Vilhelm V o Emma Charlotta Tisell.

Biografi

När Edvard v K 1879 utnämndes till expeditionschef i civildepartementet, hade han bakom sig en särdeles väl meriterad verksamhet i domstolar, i riksdagens kansli o som utgivare av Sv författningssamling. Han hade förvärvat sig anseende som skicklig jurist, o hans arbete med viktiga lagfrågor såsom förslagen till ny gruvstadga o patentlag bidrog till att G J Thyselius vid regeringsbildningen 83 ville ha honom till civilminister. K ansåg sig sakna tillräcklig erfarenhet o kontakt med riksdagen men övertalades att ingå i statsrådet som konsult för att efter en kort övergångstid bli departementschef. Hans politiska debut ägde rum under ett kritiskt skede, då den norska riksrättskrisen hotade unionen. K:s inställning till den brännande norska frågan präglades från begynnelsen av en önskan att bevara unionen o hävda Sveriges o kungamaktens rätt men genom moderation o medling söka nå en lösning.

Efter Thyselius avgång 84 kvarstod K i statsrådet lett av R Themptander, som "frihandlaren" K väl samarbetade med. Han växte under dessa år snabbt in i sin uppgift som departementschef, uppskattades högt av kungen o kollegerna o vann auktoritet i riksdagen, där han var ledamot av FK 85—93. Med den stora tullkrisen 87, som ledde till Themptanders fall o bildandet av en mera protektionistisk ministär under G Bildt, kom K i en brydsam situation. Han ville dra sig ur spelet men övertalades att stanna av Oscar II, som inte önskade något fullständigt systemskifte o i K såg en garant för en balanserad politik. Den nye utrikesministern Albert Ehrensvärd hade också gjort K:s kvarstannande till ett villkor för sin medverkan. Under 80-talets ministärkriser kom K på sätt o vis att inta en nyckelposition. Hans veto mot en ministär Wennerberg har inte saknat betydelse, o i striden om margarinförbudet blev K:s fasta hållning avgörande för förslagets fall.

Också G Åkerhielm, som 89 bildade en tullvänlig ministär, ville behålla K, men nu lät han inte rubba sig i sitt beslut att avgå. Helst hade K velat bli landshövding, men då detta inte kunde ordnas, utnämndes han till chef för postverket, där han visade stor driftighet o framsynthet. Bland hans viktigaste insatser kan nämnas den regelbundna postförbindelsen med kontinenten över Trelleborg-Sassnitz, som kunde öppnas våren 97, o postkonventionen med Ryssland 94.

Utträdet ur statsrådet betydde inte att K lämnade politiken. I riksdagen o dess utskott gjorde han sig gällande, rådfrågades gärna av kung Oscar o av ungdomsvännen E G Boström, som blivit statsminister 91. Partipolitiskt ansågs han en tid tillhöra det s k borgmästarepartiet, en centergruppering av högerorienterade frihandlare o unionsvänner. Senare framträdde han som politisk vilde med kontakter åt olika håll. Boström försökte 92 förgäves få K till utrikesminister i stället för Carl Lewenhaupt, som ansågs för vacklande o eftergiven i den norska frågan, men först 96 var tiden inne för K:s återinträde i regeringen på sin gamla post som civilminister. Han blev en stöttepelare för den Boströmska "rikspolitiken" o stod bakom en rad viktiga reformer. I nära samarbete med statsministern framlade han det framsynta förslaget om en järnvägslinje för malm transporterna i Övre Norrland (Ofotenbanan) o vann framgång trots hårt motstånd. Även i övrigt befordrade han järnvägsnätets utbyggnad o postförbindelsernas förbättrande. Om ock med någon tvekan engagerade K sig för arbetareförsäkring, o han kontrasignerade 99 den omstridda flagglagen som ledde till utrikesminister Douglas avgång.

K kvarstod i von Otters ministär men avgick med denne efter rösträttsfrågans fall 02. Trassel med landshövdingar o Gällivarebolagets kris fördystrade K:s sista tid i konseljen, o han var nöjd att få återgå till postverket. Men unionens sammanbrott skulle åter dra in K i politikens centrum. Då Boström våren 05 lämnade regeringen, sökte kungen förmå K — bland många andra — att överta statsministerposten. Han vägrade men förblev under hela krisen kungahusets förtroendeman o fick i juli (före Lundeberg) ett nytt erbjudande att bilda regering. I särskilda utskottet, dit den politiska tyngdpunkten en tid förlades, gällde K som den främste kompromissarien, o han hade en inte oväsentlig del i den slutliga utformningen av riksdagens beslut. K:s moderata o medlande hållning i unionskrisens slutskede ådrog honom hård kritik från högerhåll, o han synes under senare delen av sin riksdagstid ha närmat sig Liberala samlingspartiet. K föll på sin, post, drabbad av slaganfall på en tjänsteresa till Narvik på nyåret 07.

Till det yttre var K oansenlig men ingav respekt o förtroende genom sin personlighet. Den elake dagboksskrivaren C G Fleetwood, själv lång o ståtlig, skriver om K: "Hans yttre o hans uppträdande är som fallet ofta är med smått folk, irriterande tvär-och självsäkert" men erkänner oförbehållsamt hans stora duglighet o envisa energi. Oscar II hyste mycket höga tankar om K, o vid K:s återkomst till konseljen 96 prisade han sig lycklig att "återvinna denne av alla rättänkande mycket högt aktade o uppskattade person" (Oscar II:s memoarer). K rönte också erkännande för sin duglighet o rättrådighet långt ute på vänsterkanten (Lindhagen).

Författare

Nils F Holm

Arkivuppgifter

Huvuddelen av K:s efterlämnade papper (dagböcker, resejournaler, mottagna brev o polit handhar) hos sonsonen bankdir H v K, Täby. K:s politiska minnesanteckn:ar 80—06 (utg, se nedan), som utgör en viktig källa till tidens historia, är dep i UUB. En saml matsedlar o bjudningskort m m på NordM. Brev från K bl a till Oscar II i BFA, till I Afzelius, E G Boström, Alb Ehrensvärd d ä, Alfr Lagerheim o H Westring i RA o till C Annerstedt, P A Bergström, C Lundeberg o O R Themptander i UUB samt strödda i KB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Slägten von stjerna. Sthlm 1893. 76 s. [Anon.] — anteckningar. Utg . . . genom N F Sthlm 1967. 142 s. (HH, d 38: 2.)

Källor och litteratur

Källor o litt: S Carlsson, Lantmannapolitiken o industrialismen (1953); C G Fleetwood, Från studieår o diplomattjänst, ed W Odel-berg, 1—2 (1968); S Hadenius, Fosterländsk unionspolitik (1964); C Lindhagen, Memoarer, 2 (1937), s 125; Oscar II, Mina memoarer, ed N Holm, 1—2 (1960—61); T Petré, Ministären Themptander (1945); S Runestam, Förstakammarhögern o rösträttsfrågan 1900—1907 (1966); P Sundberg, Ministärerna Bildt o Åkerhielm (1961); A Wåhl-strand, 1905 års ministärkriser (1941); dens, Regeringsskiftena 1900—1902 (1947).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Edvard von Krusenstjerna, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11825, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils F Holm), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11825
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Edvard von Krusenstjerna, urn:sbl:11825, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils F Holm), hämtad 2024-04-18.