Meriter

12 Horn, Fredric, f 29 mars 1725 på Husbygård, Husby-Oppunda, Söd, d 1 jan 1796 i Sthlm, Klara. Föräldrar: översten frih Krister H o frih Anna Regina Siöblad. Volontär vid livgardet 1 maj 40, furir där 42, löjtn vid reg Roy al Alsace 43, sergeant vid livgardet 45, kaptenlöjtn vid Royal Suédois 15 april 45, kapten réformé där 1 aug 45, fänrik vid livgardet 8 jan 46, vice korpral vid livdrabantkåren 17 maj 48, korpral där 17 jan 49, överste i fransk tjänst 6 dec 49, överste i sv armén 22 april 60, deltog i riksdagarna 51—89 (led av SU 71), kvartermästare vid livdrabantkåren 22 juni 61, löjtn där 10 aug 62, överste o chef för Östgöta kavallerireg 9 febr 63, generalmajor 2 mars 70, generallöjtn 12 sept 72, greve s d, överste för livreg till häst 18 aug 74, general i armén 27 dec 78, avsked från överstebeställn med tillstånd att som general få kvarstå i armén 24 april 80, ordf i styr för Frimurarbarnhuset 90. — LMA 72, LPS 75, LVVS 76, RoKKMO 78.

G 1) 13 april 58 i Sthlm m Anna Margareta Plomgren, adl Plommenfelt, f 24 sept 34 där, Nik, d 17 aug 82 där, Klara, dtr till kommerserådet Anders Plomgren o Anna Catharina Clason; 2) 12 aug 83 på Sköldstad, Vikingstad, Ög, m Ragnhild Ulrika v Flygarell, dp 22 febr 32 i Sthlm, Jak, d 8 maj 16 på Sköldstad, dtr till hovintendenten Anders v F o frih Christina Margareta v Danckwardt samt förut g m översten Carl Gustaf Strömsköld.

Biografi

Redan som femtonåring började H sin militära bana. Efter det ryska krigets slut 1743 fick han permission för att söka sin lycka i fransk tjänst. Här utmärkte han sig för tapperhet och duglighet. Han deltog i kampanjerna vid Rhen, i Bayern och i Flandern, och redan efter sex år hade han avancerat till överste. Efter freden i Aachen 1748 kom han hem men återvände snart till Frankrike, där han 1754 deltog i ett övningsläger i Saarlouis "varest anställdes försök med allehanda manœuvrer och krigsoperationer".

I sjuårskriget tjänade H till en början under Frankrikes fanor, först som adjutant hos den kommenderande fältmarskalken d'Estrées och senare hos hertigen av Richelieu. I sv tjänst hade han blivit korpral vid livdrabanterna men innehade ännu inte något truppbefäl. När Sverige beredde sig att ingripa i kriget på kontinenten, återvände H hem och erbjöd regeringen sina tjänster. I juli 1760 utnämndes han till överste i armén med fullmakt dat i april. Först tre år senare anförtroddes han självständigt befäl som chef för Östgöta kavalleriregemente.

Sin egentliga debut som politiker gjorde H vid 1760 års riksdag. Genom sitt äktenskap med en dotter till Anders Plomgren hade han goda förbindelser med skeppsbroadeln och var genom hustrun också befryfndad med en av hattarnas främsta parti-gängare Carl Fredrik Pechlin. Det var också som anhängare av detta parti H först framträdde. Ett genomgående tema i hans anföranden är vädjanden om enighet för att motverka "den skadliga partiandan". Han ivrade för adelns rättigheter och riksdags-mannafriheten. I den häftiga striden om Pechlins utvotering i aug och sept 1761 tog han dennes parti. Vid denna tid kan H sålunda inte räknas till hovets anhängare. Det tycks ha varit händelserna vid 1765 års riksdag, som förde honom över i detta läger.

Som ledamot av sekreta utskottet under frihetstidens sista riksdag upplevde H på nära håll partisplittringen och den tilltagande radikaliseringen av det politiska livet. Av sina erfarenheter drog han samma slutsatser som många andra adliga officerare, vilka kände sin ställning och sin framtid hotade. Under 1771—72 års riksdag slöt han sig till kretsen kring den unge konungen. I den långdragna striden om kungaförsäkran hörde han till de ivrigaste försvararna av adelns rättigheter, och han stödde Gustav III:s försök att uppträda som medlare mellan stånden. Redan på hösten 1771 tycks han ha insett möjligheten av en våldsam vändning. Det lär ha varit H som förmedlade den första kontakten mellan Gustav III och J C Toll, och när han i juli 1772 sändes till Khvn för att återlämna Adolf Fredriks elefantorden, hade han kungens uppdrag att söka utforska det danska hovets hållning i händelse av en omvälvning i Sverige.

Den 19 aug var H bland de relativt fåtaliga högre officerare, som följde Gustav III i de avgörande ögonblicken på artillerigården och i rapportsalen. Tillsammans med översten C C de Carnall (bd 10) hindrade han riksråden från att lämna rådskammaren och ingripa i händelserna. Senare samma dag uppdrogs befälet över huvudstadens trupper åt honom. H:s insatser vid statsvälvningen blev rikligt belönade. Han befordrades till generallöjtnant, upphöjdes i grevligt stånd och utnämndes inför tvåårsdagen av statskuppen till chef för livregementet till häst. I sin entusiasm för kungen begärde han, ehuru förgäves, att få kalla sig Gustafsvän. I stället tilläts han att i sitt grevevapen insätta kungens krönta namnchiffer och en vase. Men inte heller i hans fall blev det goda förhållandet till kungen orubbat. Vad som till sist vållade brytningen är oklart. Sannolikt bör orsaken sökas i H:s personliga läggning. Konstnärligt och musikaliskt begåvad var han till naturen häftig och obalanserad. Stundom försattes han därigenom i situationer, som han inte kunde bemästra. Vid åtminstone två tillfällen invecklades han i dueller, och hans första äktenskap föregicks av en uppmärksammad enlevering. Axel v Fersen vet också berätta om hans omdömeslösa uppträdande under själva revolutionsdagen. Därtill kommer även i hans fall för kungen besvärande ambitioner och krav på erkänsla. Ännu 1778 tycks dock dennes förtroende för honom ha varit orubbat. H hörde då till dem, som han övervägde att anförtro lantmarskalksstaven, och vid drottningens kyrktagning i dec utnämndes H till general och förlänades serafimerorden. — En bidragande orsak till H:s missnöje tycks ha varit den bestämda hållning Gustav III intog i frågan om Plomgrenska affärshusets konkurs. I april 1780 lämnade han på fördelaktiga villkor sin regementschefspost och avreste med sin familj till Frankrike, varifrån han återvände i nov.

Den hållning H kom att intaga under 1780-talets konstitutionella konflikter dikterades dock sannolikt mindre av personligt missnöje än av hans känsla för sitt stånds värdighet och hans vilja att försvara dess hotade rättigheter. Under 1786 års riksdag anslöt han sig till oppositionen, och när konflikten vid den dramatiska överläggningen på rikssalen den 17 febr 1789 nådde sin höjdpunkt, stod han vid Fersens sida. Han hörde också till dem, som tre dagar senare arresterades och inspärrades på Fredrikshof.

Hur påfrestande brytningen var för Gustav III visar det fåfänga försök denne i febr året därpå gjorde att återvinna sin tidigare vän och medhjälpare. Den behandling H utsatts för fick ödesdigra följder, som fördystrade hans sista levnadsår. Harmen över faderns öde var otvivelaktigt ett avgörande motiv för sonens medverkan i sammansvärjningen mot Gustav III i mars 1792.

Även om H utpekats som en av medlemmarna i den regering, som skulle tillsättas efter konungens död, var han knappast invecklad i själva konspirationen. Till den ledande mannen bakom denna, Carl Fredrik Pechlin, var hans förhållande efter händelserna 1772 allt för spänt för att samarbete i ett sådant syfte dem emellan skulle vara möjligt. H indrogs i varje fall inte i rannsakningen om mordkomplotten. Men sedan det blivit känt att hans son tillhörde de inblandade, riktades folkmassans ovilja också mot honom. Hans hus vid Klara södra kyrkogata utsattes för angrepp och för att skydda honom fördes han i en av hovets vagnar till slottet, där han kvarhölls till efter konungens död.

Författare

Olof Jägerskiöld

Arkivuppgifter

En mindre saml konc o brev härrörande från H på KB. H :s testamente o bouppteckn i Lingenska saml, vol 7, tjänsteskr :er i Admin handhar rör armén, Östgöta kavallerireg, 1763—74, RA. Brev från H bl a till kanslipresidenten bland J W Sprengtportens brev till dens 1772 i Danica o till Sprengtporten i dennes saml, till G A Reuterholm i Reuterholmska saml o till F Sparre o Ulrika Strömfelt i Börstorpsaml, RA. Brev från H till bl a S Älf i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Tankar öfver svenska krigsväsendet; af F. Ff. Sthlm 1776. 39 s. [Föret.]

Källor och litteratur

Källor o litt: AdRP 1760—72 (1934— 70); C A G Braunerhjelm, K lifreg:s till häst hist, 4 (1915), 5:1 (1917); F A v Fersen, Hist skrifter, 3—4, 6—7 (1869— 71); H E Charlottas dagbok, 3, 1789—92 (1907); A Larson, Sammansvärjningen mot Gustav III (1959); Malmström; Odhner; W Tham, Konung Gustaf III o rikets ständer vid 1789 års riksdae (1866).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Fredric Horn, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13815, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Jägerskiöld), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13815
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Fredric Horn, urn:sbl:13815, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Jägerskiöld), hämtad 2024-04-26.