Meriter

3 Hägg, Jakob Adolf, kusin till H 1 o H 2, f 26 juni 1850 i Östergarn, Gotl, d 1 mars 1928 i Hudiksvall (Hälsingtuna db). Föräldrar: hemmansägaren Niclas (Nils) H o Anna Johanna Wilhelmina Eneqvist. Inskr vid musikkonservatoriet i Sthlm vt 65, organistex där vt 70, Jenny Lind-stipendiat 70—74, erhöll statens tonsättarstip 99—01, 05, 10, 12 o 24—27. Tonsättare, pianist. — LMA 17.

G 23 mars 78(—01) i Vätö, Sth, m Augusta Charlotta Nyman, f 1 okt 40 i Köping, d 10 febr 22 i Norrtälje, dtr till guldsmeden Carl Otto N o Charlotta Baudou.

Biografi

Jakob H blev vid 14 års ålder elev vid musikkonservatoriet i Sthlm, där han studerade piano för Jan van Boom och orgel. Han väckte snart uppmärksamhet både genom sitt fina pianospel och genom sin improvisations- och kompositionstalang, vilket ledde till att han 1870 tilldelades Jenny Lind-stipendiet för två års vidare studier utomlands. Dessa inleddes med ett år i Khvn (sept 1870—okt 1871) med lektioner i komposition och instrumentation för Niels W Gade och i piano för Edmund Neupert.

Detta år blev mycket utvecklande för H. Han blev Gades älsklingselev och kom i personlig kontakt med flera av de stora kulturpersonligheterna i Khvn: diktaren H C Andersen, komponisten C F E Horneman, pianisten August Winding, cellisten Franz Neruda, grosshandlaren och kulturgynnaren Moritz Melchior m fl. Han anlitades flitigt vid konserter som ackompanjatör och kammarmusikspelare, och man uppskattade ock- så hans begåvning som kompositör — så t ex gav Andersen honom dikter att tonsätta.

Av kompositionerna från sthlmstiden hade de flesta varit för piano och i regel rätt små till formatet. Gade undervisade H i instrumentation och lät honom skriva i större former, något som genast satte spår i hans produktion. Nu tillkom H:s första orkesterkompositioner (de tre styckena i op 62 och de båda uvertyrerna op 26 och 28), vilka, liksom körverket Studenten fra Lund till text av Andersen och den pianomusik, som skrevs under detta år, visar en klar utveckling mot allt större fasthet och storlinjighet i skrivsättet.

I maj 1871 ansåg Gade, att H var fullärd beträffande form och instrumentation, och rådde honom att först komplettera sin utbildning med en kortare kurs i kontrapunkt i Tyskland och att därefter göra en resa i Europa och då speciellt till Italien för att, som han uttryckte det: "studere naturen og lifvet". H kom till Berlin hösten 1871 och komponerade där sin sonat för violoncell och piano, som han uruppförde i Dresden jan 1872 tillsammans med den kände cellovirtuosen Friedrich Grützmacher. Våren 1872 bodde H i Wien, komponerade och undervisades i piano av Anton Door. På sommaren träffade han Jenny Lind i London och fick stipendietiden förlängd från två till fyra år. Hösten 1872 till våren 1873 studerade han så kontrapunkt i Berlin för den ansedde läraren Friedrich Kiel, reste sedan över Schweiz till Italien, såsom Gade hade rått honom, och vistades där till sommaren 1874, då han återkom till Sverige.

Under utlandsvistelsen försämrades H:s fysiska och psykiska hälsa, som hade visat tecken på bräcklighet redan under konservatorietiden, och efter återkomsten till Sverige tycks friskare perioder fyllda med aktivitet ha avlösts av sjukdomstillstånd, som totalt lamslog den musikaliska verksamheten. Under denna tid tillkom en hel del kyrkomusik, orkesterverk och pianokompositioner, och dessutom var H verksam som organist och musiklärare samt medverkade som pianist vid kammarmusikaftnar tillsammans med bl a Johan Fridolf Book, Conrad Nordqvist och Fritz Söderman. 1878 gifte han sig, och försörjningsplikten innebar en ytterligare påfrestning på hans krafter. 1880 kom det slutliga sammanbrottet, och han fick vårdas på sinnessjukhus, för lång tid helt oförmögen till musikaliskt skapande.

1895 var H så pass återställd, att han kunde skrivas ut från sjukhuset, och nu återupptog han med beundransvärd energi sitt arbete som tonsättare. Dels komponerade han ny musik, dels arbetade han för att få ungdomsverken tryckta och uppförda och underkastade dem därför ofta revideringar eller rent av större omarbetningar. Flera orkesterverk arrangerades sålunda för piano (2 eller 4 händer) och trycktes i denna version, och omvänt instrumenterades och uppfördes vissa pianokompositioner för orkester.

H uppehöll sig nu långt från de musikaliska händelsernas centrum. 1895 till c:a 1899 bodde han hos brodern Wilhelm på Hedvigsfors bruk i Hälsingland, därefter till 1909 på en gård vid sjön Aursunden i närheten av Röros i Norge och — efter en kort tid i Sveg — slutligen invid Hudiksvall. Han uppträdde någon gång som pianist (bl a tillsammans med Sven Kjellström), men endast i Norrland. F ö levde han tillbakadraget, gav litet lektioner i piano och teori och ägnade sig åt sitt komponerande. Troligen kände han, att hans hälsa krävde en lugn och enkel livsföring för att inte överansträngas igen.

H:s ganska stora produktion består av musik i de flesta genrer och former, företrädesvis instrumentala, och ungefär hälften av hans verk är tryckta. De otryckta kompositionerna har (på några undantag när) sedan 1928 förvarats i MAB, men någon fullständig katalogisering har ännu ej utförts. H:s manuskript är mycket svårläsliga och i övrigt synnerligen svåröverskådliga, vilket f n gör det omöjligt att få en fullständig överblick över hans produktion.

Stilistiskt tycks det knappast vara någon skillnad mellan ungdomsverken och kompositionerna, som skrevs efter sjukdomen. Under 1860- och 1870-talen, då H fick sin utbildning, var den klassicistiska romantikens ideal förhärskande i Norden. Mendelssohn, Schumann och Gade var de stora förebilderna. Han kom snabbt att suveränt och på ett personligt sätt behärska denna tidsstils uttrycksmedel. Redan under tiden i Khvn kom hans första mogna verk, och han fick något av ett internationellt genombrott i och med framgången med cellosonaten vid uruppförandet i Dresden inför, som han skrev i ett brev, "en parterr av konstnärer". Sonaten kom också snart att tryckas som hans op 1.

När H efter sjukdomstiden kunde återuppta sitt arbete, fann han, att skrivsättet i hans ungdomsverk hade blivit omodernt, men saknade uppenbarligen vilja eller förmåga att anpassa sig efter de nya idealen. Han kom därför att långt in på 1900-talet skriva och ge ut musik, som stilistiskt sett mycket väl kunde vara skriven 60—70 år tidigare. Han blev något av en särling i det sv musiklivet, vilket tillsammans med den geografiska isoleringen måste ha bidragit till att han aldrig slog igenom som tonsättare.

Kvantitativt domineras H:s produktion av musik för piano: sonater, sviter, variationsverk och mindre stycken. Hans pianostil är i stort sett utvecklad redan i de 1869 tryckta Miniaturbilder. H lägger inte an på virtuositet, men klaversatsen är svårforcerad med stora sträckningar och medför ofta svåra fingersättningar.

De båda tryckta sonaterna i f-moll och d-moll från slutet av 1870-talet är dovt patetiska i grundstämningen. D-mollsonaten har ungefär samma uppläggning som Gades e- mollsonat med fyra satser och en final med uppjagad perpetuum mobilekaraktär. I sviterna lämnar H ofta sin klassicistiskt romantiska stil eller blandar upp den med element från andra stilar. Han var en stor beundrare av Bachs musik och har i dennes anda skrivit några övervägande polyfont anlagda sviter. Sviten i f-moll op 24: 1 "im alten Style" följer tom det barocka satsschemat Allemande, Courante, Sarabande, Gigue. H använder f ö en barockartat polyfon faktur även i vissa andra sammanhang, bl a i stråkkvartetten i G-dur och några folkmusikarrangemang. Ett par andra sviter uppvisar en rätt förvirrande stilblandning: op 43 t ex består av en visartad sats, en rätt asketisk ballad, en mycket mendelssohnsk Lied ohne Worte, en koral i enkel tvåstämmig sättning och två satser i typisk Haydn-stil. Flera av de mindre pianokompositionerna kan i sin idylliska eller varmt romantiska grundstämning påminna om Schumanns småstycken, t ex Kinderszenen eller Album für die Jugend. Samlingen Kleine nordische Lieder ohne Worte (37 stycken) visar H:s miniatyrstil, när den är som bäst; styckena äger en säregen enkelhet och lyrisk förtätning i uttrycket.

H har skrivit mer än 20 verk för orkester, varav dock c:a hälften utgörs av arrangemang av pianostycken. Av hans 5 som symfonier betecknade orkesterverk är endast två fullbordade och utskrivna i partitur. Ytterligare en är fullständig men finns endast i en version för piano 4 händer. De bästa orkesterverken, t ex Nordische Symphonie Essdur (ursprungligen en sonat för piano 4 händer och det verk som fick Gade att anse H vara färdigutbildad) och uvertyrerna op 26 och 28 utmärks av symfoniskt bärkraftiga idéer, stora linjer, gediget tematiskt arbete och fast formbehandling. Instrumentationen är i regel säker och naturlig men kan ibland liksom hos Schumann bli överlastad med för många unisona dubbleringar. H arbetade f ö ofta om just instrumentationen till sina verk. Uvertyren op 28 t ex föreligger i 5 partitur, som alla skiljer sig från varandra. Kammarmusikproduktionen består till stor del av ofullbordade eller i varje fall ofullständigt bevarade verk. Kompositionerna för cello och piano hör till det värdefullaste — cellosonaten är kanske hans överhuvudtaget bästa större verk, fyllt av stormande ungdomlig känsla i klassiskt balanserad form. H:s vokalmusik måste sägas vara mindre betydande än den instrumentala. De kyrkliga kompositionerna (de flesta från slutet av 1870-talet) tycks i regel ha varit rena beställningsverk och gör ofta ett oinspirerat intryck.

Sångsamlingarna består av enkla visor; de med tysk text är skrivna i ett slags Schumann-stil, de svenska, varav de flesta tycks vara av mycket tidigt datum, påminner mer om sångstilen hos Lindblad m fl. H var sedan barndomen mycket intresserad av folkmusik. 1876 utkom två häften Gotlandspolskor, och i Hälsingland och Norge upptecknade han en mängd folkmusik som arrangerades för olika besättningar, även orkester.

H var en av den sv romantikens rikast utrustade tonsättare, men långvarig sjukdom hindrade honom att nå den plats i musikhistorien, som hans begåvning tycktes utlova.

Författare

Finn Rosengren

Arkivuppgifter

Brev till H i MAB. Brev från H i MAB (bl a till H M Munthe) o Musikhist mus o till H G Andersen i Det Kgl Bibi, Kvhn. Brev från studieresan jfr nedan under Tr arbeten.

Tryckta arbeten

Kompositioner i tryck: Kyrklig vokalmusik: Davids 23 psalm, f soli, bl kör o piano, komp 1878, Sthlm 1952; Deilig er jorden, f manskör (Hemländsk musik 2, 1912, Gäfle). — Världslig vokalmusik: [op 14] Nya sånger och visor (11 st), f 1 ro piano, 2 st m kör, flera komp före 1870, tr Gefle 1910; op 25 Studenten fra Lund (H G Andersen), f baryton, manskör o ork el piano, komp 1871, utg i klaverutdr, Khvn ... [1911]; op 31 Sieben Lieder, f 1 r o piano, trol komp 1872—73, tr Leipzig u å; [op 44] Tolf sånger och visor, f 1 r o piano, Khvn . . . [1898], nr 1 äv i Svensk sång, årg 2, 1901, Sthlm, nr 2 äv i Sveriges melodibok, bd 1, Sthlm u å, nr 4 även ibid, bd 2; [op 53] Två kantater (H C Andersen), f soli, kör o piano, komp 1871: Fodelsedagskantate, Kan-tate ved Herr Moritz Melchiors . . . Solvbryll-up. Khvn u å. — Orkester: [op 2] Nordische Symphonie [Ess], komp 1871, utg i arr f piano 4 h, Kopenhagen (cop) 1899; op 26 Konsert-Ouverture N:o 2 [c], komp 1871, utg i arr f piano 4 h, tr Gefle 1913; op 28 Kon-zert-Ouverture No 1 [D], komp 1870, utg i arr f piano 4 h, tr Leipzig u å; op 50 Studien in der Orchestration (studiearb f Gade 1870), partitur tr Lpz u å; op 52 Konzert-Allegro [C], komp 1870 f piano 4 h, utg i arr f piano 4 h, tr Lpz u å; op 62 Walzer, Andante moderato und Scherzo, komp 1870, partitur tr u o o å. — Kammarmusik: op 1 Sonate [e] f violoncell o piano, komp 1871, Lpz u å; op 30 Thema mit Variationen, f stråkkvartett, utg i arr f piano 4 h, tr Lpz u å; [op 59] Fem stycken f violin o piano: Drei Charakter-stiicke, Kleine Romanze und Intermezzo, Kphn, Lpz (cop) 1899—1900 resp [1899?]; Praeludium und Andante, f violoncell o piano, Kphn, Lpz (cop) 1900. — Orgel: op 36 Två små suiter (öfver koralerna n:o 23 & 89), tr Gefle 1911; op 38: 1 Suite uber den Choral No 328, tr Lpz u å; [op 40] Präludien (24 st i alla tonarter), Kphn, Lpz (cop) 1899; op 41 Skalan och några koraler, tr Gefle 1914; Offertorium och [Preludier] (3 st) (Organistens orgelalbum, utg N E o E Anjou, h 2, Gefle 1901); Sorgmarsch och [Preludium] (Organistens favoritalbum, utg N E Anjou, h 2, Lpz [1916]). — Piano 4 h: op 51 Novellette, tr Lpz u å; op 61 Elf kleine Klavierstiicke, tr Lpz u å; arr av ork-o kammarmusikverk se d:o. — Piano 2 h: op 3 Suite [g], komp 1871, Sthlm [1896], sats 3 äv sep; [op 4] Albumblätter (14 st) Kphn [1897?], 2 st äv i Svensk musiktidn 1898, Sthlm, musikbilaga; [op 5] Miniatur-bilder (6 st), Sthlm [1869]; [op 8] Neun Charakterstiicke, komp 1870—71, Kphn . . . [1897?]; [op 10] Marsch, Kphn, Lpz (cop) 1899; op 11 Fantasi-stycken (5 st), 4 st komp 1869, tr Gefle 1909; op 12 Novelletter (3 st), tr Gefle 1909, sammantr m op 19; [op 13] Fiinf Fantasiestiicke, komp 1870—71, Kphn, Breslau... [1897?]; [op 16] Impromptu [D], Sthlm [1898]; op 17 Bilder ur barnalifvet (5 st), Sthlm [1898]; op 18 Två pianostycken i scherzoform, Sthlm [1913]; op 19 Bagateller (5 st), tr Gefle 1909, sammantr m op 12, 2 st äv i Hemländsk musik 1912; op 20 Sonate [f], komp 1879, Kphn, Lpz (cop) 1899; op 21 2 Impromptus [E, h], Kphn, Lpz (cop) 1899; op 22 Suite sentimentale [f], Kphn, Lpz (cop) 1899; op 23 Tarantella [a], Kphn, Lpz (cop) 1899; [op 24] Drei kleine Suiten im alten Style [f, h, Ess], Kphn, Lpz [1899?]; op 27 Kobolde und Nixen (3 st), Kphn . . . (cop) 1899; [op 29] Sonate [d], trol komp 1878, Kphn . . . [1899?]; [op 34] Suite (No 6) [d], Kphn u å; op 35 Suite N:o 7 [a], tr Gefle 1912; op 37 Kano-nische Suite, tr Lpz u å; op 39 Suite [g], tr Gefle 1904; op 42 Introduktion och Scherzo, tr Lpz u å; [op 43] Suite [G], tr Gefle 1907; op 45 Ballade, tr Sthlm u å; op 49 Friihlings-blumen (8 st), tr Lpz u å; op 56 Kleine Phantasiestiicke (7 st), tr Lpz u å; op 57 Etude, komp 1870 (Från tonernas värld, 1918, Sthlm); op 58 Scherzo, Lied ohne Worte, Mazurka, Kleine Romanze, und Fuga, tr Lpz u å; op 63 Scherzo [B], tr Lpz u å; Album 16 leichtere Clavierstiicke, Lpz (cop) 1899; Andante, tr Gefle 1912 = op 62:2 f ork, äv i Hemländsk musik 1912; Balletstiick, Kphn, Lpz (cop) 1899; Blumenlieder und an-dere Lieder (2 h, 20 st), Kphn, Lpz (cop) 1899; Blumenstiick, Kphn, Lpz (cop) 1899; Brudvals (Hemländsk musik 1911); Bröllopsmarsch (ibid, 1912); Kleine Ballade, Kphn, Lpz (cop) 1899; Kleine nordische Lieder ohne Worte (5 h, 37 st), Kphn..., 1—2: [1898], 3—4: [1899?], 5: (cop) 1899; Sa-longspolka (Hemländsk musik 1912); Sona-tine [F], Kphn, Lpz (cop) [1900?]; Valse de salon, Sthlm [1898]; Zwei Klavierstucke: Fruhiingsstiick, Herbstlied, Kphn . . . (cop) 1899; Valse nr 1 [H], nr 2 [e], Kphn, Lpz (cop) 1899 = op 62:1 f ork. — Arrangemang: Beriihmte Menuette von Boccherini, f piano (2 h), tr Lpz u å; Dala-låtar, f piano (4 st), Sthlm u å; Erinnerung an Nor-wegen, f piano (12 st), tr Lpz u å; Folkvisa och folkdans, Sv folkmelodier, f piano (70 st) (Sv sång 2, 1901, bil); Gökpolska, f violin o piano (Danser o låtar, h 10, Sthlm [1923]); Norrländische Tänze (14 st), f violin o piano, tr Lpz u å; 19 norrlandspolskor, f piano, tr Gefle 1911; 20 Gotlandspolskor, f piano, Sthlm [1876], 2 st även i Hemländsk musik 1911, 5 st äv utg i sättn f violin o piano av T Aulin, Sthlm [1902]; 21 Bjur-åkerspolskor, Sthlm [1898].

Kompositioner i handskrift (de flesta i MAB, ett fåtal i UUB o Musikhist museet) : Scenisk musik: op 46 En yngre son, sångspel, 1867, en sång tr i op 14. — Kyrklig vokalmusik: Herre Zebaoth, du Israels Gud, för bas o piano 1878; Meine SeeP erhebet, f bl kör o ork 1897; Ob sich's anliess, f bl kör o ork; Den 3 psalmen, f soli, bl kör o ork (piano) trol 1878; Den 24 ps, f bl kör o ork (piano) instrumenterad 1912; Den 100 ps, f bl kör o piano trol 1878; Den 118 ps, f bl kör a cappella; Den 134 ps, för bl kör a cappella trol 1878; Den 142 ps, f 1 r o piano 1878; några studiearb för Kiel mm. ¦—• Världslig vokalmusik: op 48 Hvi suckar det så tungt uti skogen (Malmström), f soli, bl kör o piano 1868, äv m ork 1898, 2 satser tr i op 14; Dryckesvisa (Placidus), f solo, bl kör o piano; Kaares sang ur Sigurd Slembe (Björnson), f baryton, bl kör o ork 1870; Ung Elskov (H G Andersen), f soli, bl kör o ork trol 1871—72; sånger fl r o piano: Ach, wie ist's möglich, Bienenlied, Det förste Mode, Im April (E Geibel) 1872, Leise zieht durch mein Gemiith, Liebeshoffnung (R Reinick), Schön Rohtraut (Mörike), Und weil ich denn (W Hertz), Vid havsstranden 1871, äv m ork, Vor des Liebchens kleinen Fenster, Wir miissen zugleich uns betruben. — Orkester: op 3 Suite [g] komp 1871 f piano, instr 1916; op 7 Fantasistycke [F] komp 1869 f piano, instr 1900; op 9 Fantasistycke [a] komp 1869 f piano 4 h; op 10 Marsch [F], urspr f piano; op 16 Vivace, urspr f piano (Impromptu); op 23 Tarantella, urspr f piano; op 24:2 Suite [h], urspr f piano; Amerikanische Festklänge, början av 1900-t; Marsch [?] [D], f liten ork; Marsch [D] urspr f piano el orgel, instr 1923; Orkesterstycke [D], skiss trol 1878, instr 1901; Ouverture [G], skiss 1878, instr 1898; Sats [D], 1910; Sorgmarsch, urspr f orgel, tr f orgel, instr 1923; Symfoni [B], end i arr f piano 4 h 1904—05; Symfoni [C], sats 1 = Konsertallegro op 52, sats 2 ofullst; Symfoni [d], ofullst, tre satser kompl; Symfoni [G]; några kortare orkesterskisser mm. — Soloinstrument med orkester: Andante sostenuto f violin o ork. ¦— Kammarmusik: op 15 Trio [g]> f piano, violin o violoncell, 2 satser 1868, 2 trol c:a 1878; op 60 Vier Stucke, f violin o viola; Albumblad f violoncell o piano; Allegro moderato, f horn o piano; Canon in der Sekunde, f 2 violiner o violoncell; Capriccio, f violin, viola o cello; Zwei Durchfiihrungen, f violin, viola o cello; Sonat [F], f violin o piano 1872, 2 satser bevarade; 2 stycken, f soloviolin 1897; Stråkkvartett [ciss], 1872; Stråkkvartett [G], ofullst bevarad; Stråkkvartett [g], ofullst bevarad. — Orgel: Op 38:2 Svit över koralen 198. —¦ Piano 4 h: op 9 Fantasistycke [a] 1869, äv f ork; Pastorale; Polonaise; arr av orkesterverk, körverk o kammarmusik. — Piano 2 h: op 6 Allegro [a]; op 7 Fantasistycke (Capriccio) [F] 1869, äv f ork; op 32 Suite [fiss]; op 33 Suite [C]; op 54 Scherzo [D]; Allegro [d] 1875; Scherzo [Ess] 1870; Sonat [g] 1873; 14 variationer över A-G-D-A; 22 variationer över An Alexis sende ich dir; Variationer över ett eget tema; ytterligare sviter, variationsverk, etyder o ett stort antal mindre pianostycken. — Folkmusikbearbetningar i arrangemang f bl a ork, piano o soloviolin; div andra arr el avskr av andras verk, ibland felaktigt tillskr Ff.

Tryckta arbeten: Eksempler (2- 3 og 4-stemmige Koraler) udarbeidede til Brug ved Kursus i enkelt Kontrapunkt. Khvn u å. 4:o. 81 s. — Korrespondens med preses vid Kungl. sv. musikaliska akademien åren 1870—73 (Hudiksvalls allehanda, 1897, Hudiksvall, n:r 11—16, 18—22). — Ur Jakob Ad. Häggs resebref (Svensk musiktidning, årg 18, 1898, Sthlm, 4:o, s 99 f, 108—110).

Källor och litteratur

Källor o litt: F Rosengren, J A H: Konsertuvertyr nr 1 D-dur op 28. Kommenterad utgåva, baserad på kritisk granskn av tonsättarens autografer (uppsats till 3-betygssem, Gbgs univ, 1970, tillägg 1972).

H C Andersen, Flyv mod Syd, drik Solskin og folkelig Sang (Stambogsblad till J A H. Sami Skrifter, 2 uppl, 12, 1876—80); A O Assar, art i Från tonernas värld, 19, 1918; G Bergendal, art i Röster i Radio 1970, nr 18; W Bloch, Paa Rejse med H G Andersen (1942); E Blomberg, Ernst Josephson (1951); dens, Ernst Josephsons konst (1956); G Hetsch, J A H. Ein schwedischer Komponist und sein Verhältnis zu N W Gade (1903; övers tills tyska av en art i Tillseg til National-tidende, Khvn, no 8450); G Hilleström, MA. Matr 1771—1971 (1971); Kat öfver MA:s undervisn:verk (1865—1870); S Kjellström, Två kontraster bland sv tonsättare (Musik- människor. Hågk o livsintr, 24, 1943); C Kjerulf, Niels W Gade (1917); I Mesterton, Vägen till försoning. En studie i Ernst Josephsons religiösa fantasivärld (VVSH, 4, 1956); O Morales, J A H (H8D 1909—10, nr 10); Sv musiktidn 1898, årg 18, nr 10, 13 o 14; M Söderberg, J A H (Musikrevy 1970, nr 2); E Westberg, Ett original bland sv tonsättare (Hågk o livsintr, 24, 1943); dens, art i Röster i Radio 1940, nr 25; dens o G Percy, J A H (Hälsingerunor 1951); H Westberg, J A H (Konsertnytt 1970, nr 5); K Wåhlin, Ernst Josephson, 1 (1911); P-O Zennström, Ernst Josephson (1946). — L Dahlgren, Jenny Lind utom scenen (1928).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jakob A Hägg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13980, Svenskt biografiskt lexikon (art av Finn Rosengren), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13980
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jakob A Hägg, urn:sbl:13980, Svenskt biografiskt lexikon (art av Finn Rosengren), hämtad 2024-04-19.