Meriter

Flodin, Johan Gustaf, f 20 (ej 18) jan 1741 i Torshälla, d 4 febr (ej jan) 1808 i Västerås. Föräldrar: handl i Torshälla Peter F o Christina Hedberg. Inskr. vid Uppsala univ 23 febr 1760, fil mag där 19 juni 1764, doc i grek litt vid Uppsala univ 1766, prästv i Strängnäs 28 sept 1767 till pastorsadj i Nikolai förs, Sthlm, eo k hovpredikant 18 april 1768, pastoralex i Strängnäs 23 aug 1769, ord k hovpredikant 13 dec 1771, intog sin plats som assessor i hovkonsistorium 15 jan 1772, kh i Adolf Fredriks nyinrättade förs, Sthlm, 3 dec 1773 (tilltr 1 maj 1775 med bibeh av hovpredikanttjänsten), intog plats i Sthlms stads konsistorium 2 maj 1775, led av riksbanksfullm 1778–1801, teol dr i Uppsala 6 juni 1779, tillika kh i Solna o Ulriksdal 16 april 1782–1 maj 1801, kap-lan vid KMO 22 nov 1784, kh i Nikolai förs, Sthlm, pastor primarius o ord preses i stadens konsistorium 19 jan 1786 (tilltr 1 maj 1789, som preses 7 mars 1786), lärare i kristendom för kronprins Gustav Adolf 1786–94, överhovpred 5 april 1792, ordensbiskop i survivans 24 nov 1794 (inv 22 mars 1795), biskop i Västerås 2 (ej 3) sept 1800 (tilltr 1 maj 1801 men förordnad kvarstå som konsistorii preses i Sthlm till 14 juli 1801), riksdagsman i prästeståndet 1786, 1789, 1792 o 1800 o därunder led av ecklesiastikutsk 1786 o 1789, av sekreta utsk 1792 o av bevillningsutsk 1800, led av samf Pro fide et christianismo (v ordf 1775). – KNO 1799.

G (trol 8) maj 1775 i Sthlm (St Kils lysn:bok) m Ulrica Sophia (Schröder, 1759 adl) Schröderheim, f 29 maj 1755 i Sthlm (Nik), d 14 april 1812 i Västerås, dtr till biskop Jöran Claes S o Margaretha Elis.

Biografi

Om F:s ungdom synes nästan intet vara känt mer än att hans far »lämnade honom i fattigdom» (Hochschild). Hans akademiska bana i Uppsala slutade med docentur i grekiska. Dåvarande kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen i Sthlm, sedermera biskopen J C Schröder, kallade 1767 F till kyrkoadjunkt och blev 1775 hans svärfar. Därmed var vägen uppåt banad och svågern Elis Schröderheim använde sitt inflytande hos kungen för att få fram F. Denne åtnjöt dock redan tidigare kungens förtroende och hade erhållit en penninggåva av denne med anledning av sin predikan på tacksägelsedagen 23 aug 1772 över den lyckliga regementsförändringen. Utnämningen till hovpredikant och till kyrkoherde i Adolf Fredrik kom redan före ingiftet i familjen Schröderheim. År 1778 skriver Gjörwell, att då »pastoratet i banken» skulle besättas – dvs prästeståndet skulle insätta ledamöter i bankofullmäktige – utverkade Schröderheim, att F fick detta »indräktiga fullmäktigskap», som han behöll ända till 1801. När pastor primariustjänsten var ledig 1780, rekommenderade svågern F hos kungen i ett brev med obetalbar karakteristik av F:s förtjänster (Schröderheim, s 187 f): »Han är lärd utan gräl . . . Han söker aldrig att vara betydande. Han är helt och hållet styrd av sin hustru, som utan skryt har mycket vett och är född av ett blod, uti vilket ingen droppa gives, som icke tillhör E M:t». Det hjälpte inte den gången, men 1786 blev E pastor primarius.

Mest känd är F som religionslärare 1786–94 för kronprins Gustav Adolf, från 1792 Gustav IV Adolf. För sin roll härvidlag fick F emellertid uppbära klander från många håll. Han var inte som vanligt vid denna tid neolog utan i stället bergfast ortodox och utan förståelse för toleransens betydelse. Det har därför ironiskt sagts (Holmberg), att F:s betydelse var, att han fick tillfälle att neutralisera de frestelser till tolerans och frisinne, som en annan av kungens lärare, Nils von Rosenstein, kan ha försökt inge honom. Att F verkligen sökt inskärpa en sträng och ofördragsam ortodoxi och uppmuntrat till uppfattningen om kungadömet av Guds nåde framgår klart, även om orsakssammanhanget mellan lärarens åskådning och lärjungens bigotta kyrkopolitik kanske icke enbart därmed är ådagalagt.

Allmänt ansågs, att F:s inflytande på Gustav IV Adolf fortfor, även sedan kungen själv övertagit regeringen. Särskilt skulle detta ha gällt det cirkulär till Greifswalds konsistorium, som inskärpte ortodoxin (Ad-lerbeth, 2, s 186), liksom cirkulärbrevet till alla rikets konsistorier 15 jan 1800 med liknande innehåll.

När F sept 1800 erhöll episkopatet i Västerås var han en redan utarbetad man. Hans barn adlades 1799 med namnet af Flodin. Ätten utgick med en sonson 1903.

Författare

Bengt Hildebrand

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Akad. avh. se Liden, 1, s. 181, 187 o. 244. Dessutom: Et folks suckan wid sin konungs död: Den Alsmägtige hafwer swårliga bedröfwat mig, förd på klago-dagen 1771, uti S:t Nicolai kyrka. Sthlm 1771. 28 s. — Wårt skyldiga nit emot lagens öfwerträdare, förehållit på tacksägelse-dagen i Stockholm 1772, som inföll tionde söndagen efter Trinit. wid H. K. Maj:ts höga närwaro i stadsens stora kyrka. Sthlm 1772. 23 s. Å nyo uplagd. Sthlm 1784. – Tal hållet för Svenska Academien på dess högtidsdag den 20 december 1791. Från altaret i slotscapel-let. Sthlm 1792. 30 s. – Omsorgen för vår själs salighet, förestäld i Drottningholms kyrka, trettonde söndagen efter Trinitatis 1794, då konungen första gången begick Herrans heliga nattvard. På nådigste befallning utg. Sthlm 1794. 26 s. – [Bön, tal och förhör] (Protocoll, hållit på Drottningholms slott den 13 september 1794, då konungen högtideli-gen aflade sin tros-bekännelse, Sthlm 1794, s. 3–15). [Nya uppl.] Linköping 1795, Norrköping s. å. – Tal vid tacksägelsen i Stockholms Storkyrka den 1 nov. 1796, då konung Gustaf IV Adolph antog rikets styrelse. Sthlm 1796. 4:o. 8 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: G Adlerbeth, Hist anteckrr.r, 1–2 (1892–93); J A Almquist, Riksd i Gefle 1792 (1895); Sten Carlsson, Gustav IV Adolf (1946), s 93; En Stockholmskrönika ur C C Gjörwells brev 1757–1778 (1920), ed O Sylwan, s 213; Gustavianska brev, utg av H Schück (1918), s 155; T A Hammargren, Karl Gustaf Nordin (1923), s 102 f; G Hellström, Sthlms stads herdam (1951); G A Hessler, Stat o religion i upplysningstidens Sverige (1956); R F Hochschild, Memoarer, bl a 3 (1909), s 109; O Holmberg, Leopold o Reuterholmska tiden (1957); J Lagerholm, Södermanland-Närkes nation 1595–1900 (1933); J F Munktell, Westerås stifts herdam, 1 (1843); E Schröderheim, Skrifter till konung Gustaf III:s hist (1892); SBL, ny följd, 4 (1861–62), s 29–32; Sveriges riksbank, 3:2 (1920); O Wallquist, Minnen o bref (1878), s.102, 133; Westerås stifts tidn:r 29 febr 1808; A Westén, Sv kongl hovclericiets hist, 3 (1814); A Wiberg, Carl Ulric Broocman (1950).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Gustaf Flodin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14250, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2024-04-30.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14250
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Gustaf Flodin, urn:sbl:14250, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2024-04-30.