Meriter

1. Elis Chiewitz, f. 13 maj 1784 i Stockholm, d 24 juni 1839 i Hammarlands prästgård på Åland. Föräldrar: violinisten i hovkapellet, kammarmusikern Paul Chiewitz Johansson och Kristina Elisabet Runia. Uppträdde från 1795 på konserter; elev vid Konstakademiens gipsskola 30 okt. 1801 och i dess modellskola senast 1806; kallas kammarmusikus i faderns bouppteckning 1803 och K. hovmusikus, då han intogs i Par Bricole 1804; erhöll i Konstakademien tredje medaljen eller jetonen 24 jan. 1806, första medaljen i silver i tävlan om envoyén Morenos pris 24 jan. 1807, Meyerska medaljen för egna original målade i oljefärg 1813 samt tredje eller Meyerska medaljen för ritning efter levande modell 24 jan. 1816; upptages som elev vid modellskolan på Per Hilleströms elevförteckning 30 jan. 1816 och kallas elev vid Konstakademien i 1820 års mantalslängd men f. d. konduktör i 1831 års mantalslängd samt konduktör i sin bouppteckning 1839; var även verksam som teckningslärare i Åbo och på Åland. — Ogift.

Biografi

C. började sin bana som violoncellist; endast tio år gammal medverkade han framgångsrikt vid en av direktören av musiken vid operan, den bekante abbé G. J. Vogler anordnad konsert, 1797 och 1798 uppträdde han vid K. hovkapellets konserter, och ännu 1804 kallades han K. hovmusikus. Då hade han emellertid vänt sitt intresse till en annan av de sköna konsterna, i det han tre år tidigare på rekommendation av professor Lars Grandel antagits som elev vid Konstakademien. I akademien, där han uppmuntrades med åtskilliga belöningar, kvarstod han ännu 1816 som aktiv elev. Under hela sin långa studietid vistades han emellertid ej oavbrutet i Stockholm. Den 21 aug. 1814 tillskrev han från Åbo arkitekten Karl Kristoffer Gjörwell med begäran om vissa arbetsdirektiv, och av detta brev framgår det, att han då, under intendenten Charles Bassi's överinseende, ledde målningsarbetet i det följande året fullbordade akademihuset (nuvarande hovrättshuset). Redan 1802, vid omkring 18 års ålder, skall C. enligt Hammerska auktionskatalogen (Die schwedische portraitssammlung, n:o 143) ha signerat ett självporträtt, men då bland kännemärkena i beskrivningen nämnes kort skägg, torde antingen beteckningen självporträtt eller dateringen vara felaktig. Ett miniatyrporträtt av C:z' hand, föreställande apotekaren K. J. F. Plagemann (hos fru D. Kindstrand, Stockholm) är daterat 1814. Även i sina akvareller använde C. stundom en miniatyrartad penselteknik, så i ett porträtt av I. R. Wier, signerat »E. Cz 1837», som finnes på nationalmuseum. Där förvaras av honom bland annat elva av akvarelloriginalen till Bellmansgalleriet (se nedan) jämte två bilder, som ej reproducerades (Ehrensugga och Janke Jensen) samt en osignerad illustration i svartkrita och lavyr till Anna Maria Lenngrens dikt »Äreporten». Även framlidne bokförläggaren I. A. Bonnier hade en samling Bellmansfigurer av C:z' hand. Till K. biblioteket har från Karl XV:s bibliotek kommit en portfölj »Componerade militairuniformer. Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen i djupaste underdånighet tillegnadt af Elis Chiewitz», bestående av tjugunio väl utförda kostymbilder i akvarell. Första planschen, en fältmarskalk, har fått Karl XIV Johans drag. Förslagen ha aldrig omsatts i verkligheten. Musikhistoriska museet har tre akvarellerade teckningar till sångspelet »Kronofogdarne», som tillskrivas C. En hans oljemålning föreställande Hötorget mot norr är reproducerad i »Stockholmsbilder från fem århundraden 1523—1923» (1923) och uppges där vara målad omkring 1835.

Mer än genom sina bevarade originalarbeten är emellertid C. känd genom sina illustrationer. År 1826 utgav han »Svenska teatergalleriet, tjugufyra kolorerade etsningar utgörande skådespelarporträtt i helfigur jämte text. Samma år utkom »Galleri till Fredmans epistlar och sånger», tjugusex kolorerade etsningar, flera utförda av C. själv, resten av gravören J. G. Ruckman. Året därpå följde »Scener ur Fredmans epistlar och sånger», tolv kolorerade etsningar. I den förra serien framställde C. enstaka figurer, i den senare och svagare sökte han arrangera gruppkompositioner. Hans uppfattning av Bellmansfigurerna är vulgär och grund och saknar fullständigt dikternas försonande skimmer. Personerna röra sig kantigt, äro återgivna i en mager nyklassicistisk stil och primitivt kolorerade; en försvarlig rödbrusighet tyckes nästan vara det viktigaste. Trots sina brister ha C:z' Bellmansbilder åtskilliga gånger reproducerats. År 1836 utgav C. en av Sällskapet för växelundervisningens befrämjande prisbelönad »Handbok i linearteckning», och 1837—38 påbörjade han en serie litograferade planscher föreställande scener ur Stockholmslivet, »Ett år i Stockholm», varav dock blott första häftet med fyra litografier och text utkom. Både teckningar och text äro av enklaste slag.

Under sina sista år sökte C. någon tid sin utkomst som teckningslärare i Åbo och på Åland, där han avled hos kyrkoherde P. U. Sadelin i Hammarlands prästgård. C. synes ha levat i ungefär samma ekonomiska omständigheter som de Bellmansfigurer, vilkas mest kände förevigare i bild han är. Bland tillgångarna, som sluta på 83 rdr rglds, nämner bouppteckningen, jämte några torftiga kläder och andra bruksartiklar samt målarutensilier, böcker och gravyrer till ett värde av 26 rdr; kontanta penningar saknas alldeles. Skulderna utgjorde 378 rdr, varav 200 till en källarmästare.

Författare

G. Jungmarker.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Svenska teater-galleriet. Sthm 1826. (2), 47, (1) s. 24 kolor. etsn. jämte text. — Galleri till Fredmans epistlar och sånger. Sthm 1826. 26 kolor. etsn. — Scener ur Fredmans epistlar och sånger. Sthm 1827. 12 kolor. etsn. [Etsningarna till 'Galleriet' och 'Scenerna' utförda dels av C. själv, dels av gravören J. G. Ruckman. Bilderna ofta reproducerade, bl. a. även i P. O. Welanders danska uppl. av Fredmans epistlar och sånger, Köpenh. 1843—44; ett urval med svensk text utg: i Neu-Ruppin u. å. av G. Kuhn.] — Handbok i linearteckning. Sthm 1836. (2), 60, (2) s., 20 tab. — Ett år i Stockholm. H. 1*. Sthm 1837—38. 4 litogr. med text.

Källor och litteratur

Källor: Meddelanden av Konstakademiens sekreterare Erik Lindberg ang. C:s studier; hovförsamlingens kyrkböcker, slottsarkivet; mantalslängder, Stockholms stads arkiv; bouppteckning efter C, Stockholms rådhusarkiv; brev från C. till arkitekten Karl Kristoffer Gjörwell, sign. Ep. G 19:1, KB. — T. Carpelan, Finsk biogr. handbok, 1 (1903); F. A. Dahlgren, Anteckningar om Stockholms theatrar (1866); Katalog der schwed. Portraits-Sammlung des Museums Christian Hammer in Stockholm (1893); A. Kinberg, Par Bricole från dess uppkomst intill slutet af år 1808 (1903); L. Looström, Den sv. konstakademien 1735—1835 (1887); G. Nordensvan, Elis Chiewitz (U. Thieme & F. Becker, Allg. Lexikon der bildenden Kiinstler, 6, 1912); T. Norlind & E. Trobäck, K. hovkapellets historia 1526—1926 (1926); G. M. Silfverstolpe, Bellmans diktvärld i bildkonsten (Bellmansstudier, utg. av Bellmanssällskapet, 1924); N. Sjöberg, Porträtt af sv. läkare och apotekare (1911); Stockholmsbilder från fem århundraden, 1523—1923 (1923); P. Vretblad, Konsertlivet i Stockholm under 1700-talet (1918).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Elis Chiewitz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14822, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jungmarker.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14822
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Elis Chiewitz, urn:sbl:14822, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jungmarker.), hämtad 2024-04-19.