Meriter

1. Falck, Johan Peter, f. 26 nov. 1732 på auditörsbostället Kockstorp i Broddetorps sn (Skarab.), d. 31 mars 1774 i Kazan, Ryssland. Föräldrar: auditören vid Skaraborgs reg. Peter Falck och Beata Winge. Skolgång i Ulricehamn, därefter vid skolan och gymnasiet i Skara; student vid Uppsala universitet 6 sept. 1751; disp. pro exercitio på en botanisk avhandling 23 juni 1762; reste i sept. 1763 till S:t Petersburg; intendent där för C. F. Kruses naturaliekabinett; medicine och botanices professor vid Collegium medicum i S: t Petersburg samt intendent för dess medicinska trädgård där 1765; led. av Ekonomiska fria sällskapet; ledde från 5 sept. 1768 på uppdrag av ryska vetenskapsakademien en expedition för att bl. a. topografiskt genomforska det ryska riket; med. hedersdr vid Uppsala universitet 15 juli 1772. – Ogift.

Biografi

F. ägnade sig under studieåren i Uppsala med nit och flit åt naturalhistoria. För sitt uppehälles skull nödgades han ständigt konditionera, varigenom studierna hindrades, men hans lärare Carl von Linné uppmärksammade såväl hans framsteg som hans svårigheter och tog honom till informator för sin son Carl, senare känd som Carl von Linné d. y. De knappa omständigheter F. år efter år levde i gjorde, att han trots outtröttlig möda fick allt svårare att nå det uppställda målet, den medicinska doktorsgraden, och han hemföll efter hand åt ett svårmod, som hämmade hans arbete och till sist blev honom övermäktigt. I förhoppning, att kroppsrörelse och omväxling skulle lindra hans melankoli, bekostade Linné för honom en botanisk resa till Gotland 1760, men någon förbättring inträffade ej.

I mitten av september 1760 reste F. till Köpenhamn tillsammans med Peter Forsskål, vilken som botanist skulle deltaga i en dansk statlig expedition för utforskande av naturförhållandena m. m. i Sydarabien. Forsskål arbetade energiskt för att få F. som medhjälpare och färdkamrat i expeditionen, men ej ens de utmärkta rekommendationer denne medförde från Linné förmådde ändra den redan fastställda planen för färden. F. återkom därför 1762 till Uppsala. Under Linnés presidium disputerade han i juni samma år pro exercitio på en av läraren författad avhandling »Planta Alströmeria», som beskriver en från Peru stammande narcissväxt, påträffad i Cádiz i Spanien av sedermera kanslirådet friherre C. Alströmer; denne hade sänt frön m. m. till Linné, som fått växten att blomma i Uppsala botaniska trädgård och uppkallat den efter givaren.

F. lämnade Sverige för alltid i september år 1763. Ryska verkliga statsrådet C. F. Kruse, som var kejserlig livmedikus, hade anmodat Linné att sända en kunnig ung man till S: t Petersburg, där han skulle bli intendent för Kruses naturaliekabinett, och Linnés val föll på F. Denne hade nu förlorat tron på att i sitt hemland kunna utan akademisk lärdomsgrad erhålla en lämplig anställning, och han mottog därför anbudet att gå i främmande tjänst. Under överresan led fartyget skeppsbrott utanför Narva, och F. förlorade det mesta av sina tillhörigheter, vilket Kruse dock ersatte. I S:t Petersburg, där F. på ryska skrev sig lvan Petrovitj, blev han snart fördelaktigt känd genom kunskaper och skicklighet, och 1765 utsågs han till medicine och. botanices professor vid Collegium medicum, där hans föreläsningar i botanik och materia medica hade talrika åhörare. Därjämte fick han uppdraget att som intendent förestå kollegiets trädgård för medicinalväxter, vilken han riktade med sällsynta, främst ryska örter. Av Ekonomiska fria sällskapet i S: t Petersburg invaldes F. som ledamot, och i dess handlingar publicerade han några skrifter.

År 1767 skrev Linné till arkiatern J. J. Lerche i S:t Petersburg, att en naturforskare borde undersöka Ryssland »åt persiska sidan». Den nye direktören för ryska vetenskapsakademien greve V. Orlov blev genast entusiastisk för saken, särskilt som Lerche föreslog, att F. skulle utsändas. Linnés stora auktoritet visas av, att Lerche i mars 1768 kunde meddela honom, att Orlov hade vänt sig till kejsarinnan Katarina II och att akademien på hennes befallning hade utsett F. att leda en av de s. k. orenburgska expeditionerna; han skulle därvid åtnjuta dubbel lön och vid återkomsten inträda på nytt i sin befattning, som under tiden skulle stå ledig. Som medhjälpare till F. deltogo en underläkare, tre studenter och en tecknare i expeditionen, varjämte några soldater och kosacker medföljde som skydd. Ledare för andra samtidiga expeditioner voro bl. a. de tyska naturforskarna P. S. Pallas, S. G. Gmelin och J. G. Georgi, av vilka den sistnämnde redan tidigare, under ett besök i Uppsala, hade blivit bekant med F.

F:s företag började den 5 sept. 1768, då expeditionen lämnade S:t Petersburg. Efter femton dagar kom man till Moskva och stannade där över vintern. Utökad med en jägare fortsatte expeditionen i mars 1769, anlände till Samara (Kujbysjev) vid Volga i maj, återvände i juni till Syzran samt kom i september till Saratov och i november till Tsaritsyn (Stalingrad), som blev vinterkvarter. I maj 1770 besökte F. kalmuckområdet väster om Astrachan och mottogs av kanen. Från Tsaritsyn bröt expeditionen upp i juni och ankom snart till Astrachan, fortsatte uppför Volga över stäppen i juli till Uralsk och i augusti till Orenburg (Tjkalov), där vinterkvarter anordnades. F. lämnade Orenburg i febr. 1771, färdades bl. a. över Orsk och kom i mars först till Jekaterinburg (Sverdlovsk) och sedan till Tjeleba. I juli bröt han upp, övergick gränsen till Sibirien och anlände i juli till Omsk, i september till Kolyvan och i december till Tomsk. I mars 1772 anträddes återfärden västerut. F. kom i juni till Tobolsk, fortsatte i augusti över Jekaterinburg samt inträffade i september i Perm (Mololov) och i oktober i Kazan. Efter övervintring lämnade han Kazan i juni 1773 och färdades nedför Volga till Astrachan och fortsatte till Kizljar m. m. strax norr om Kaukasus. Sedan han i dessa trakter nyttjat de hälsosamma varma baden, återvände han i oktober norrut och anlände i december till Kazan.

Under dessa vidsträckta färder hade F. tidvis samarbete och sällskap med Georgi eller Pallas. Med tvekan hade han åtagit sig ett så stort uppdrag, då hans hälsotillstånd länge hade varit mycket ojämnt. Redan före resans början hade han sagt sig vara tryckt av sjuklighet, och i mars 1769 skrev han, att gikt, huvudvärk och hypokondri hade förstört hans kropp och gjort hans sinne oroligt och nedslaget, varjämte han anfäktades av kramp ända till vanmakt och av sömnlöshet. Vid flera tillfällen under resan var han också i månader eller veckor oförmögen till arbete.

Från dec. 1773 vistades F. i Kazan, tydligen under tilltagande sjuklighet, så alt han i jan. 1774 »ej mera led några sällskaper». Han låg nästan ständigt till sängs, åt dåligt och använde med försiktighet opiummedicin för att lindra sina kval, som förvisso även voro av själslig art. Då Georgi i slutet av mars anlände till Kazan, fann han F. uppriven av sjukdom och hypokondri samt med vilt utseende. Följande dag satt han till midnatt hos F., som talade litet men redigt. Denne tillät ej, att någon vakade hos honom. Det tragiska slutet var nära. Senare på natten, vid fyratiden den 31 mars, sökte F., fastän förgäves, taga sitt liv genom att skära sig med en kniv i halsen, varefter han med en pistol, som tydligen hade legat gömd i sängen, sköt sig genom huvudet.

F:s begravning ombesörjdes av Georgi, som skickade hans naturaliesamlingar, manuskript och böcker m. m. till vetenskapsakademien i S: t Petersburg. För bearbetning och publicering överlämnade denna anteckningarna och samlingarna till den i Finland födde Erik Laxman, som hade gjort vidsträckta forskningsresor i Sibirien och nu var professor i ekonomi och kemi vid akademien. Han åtog sig uppgiften men hade 1780, då han blev bergsråd i östra Sibirien, ej börjat arbetet. Akademien lämnade då uppdraget åt Georgi, som på ett berömvärt sätt skilde sig från detsamma genom utgivandet av »Beyträge zur Topographischen Kenntniss des Russischen Reichs» (tre band i kvartoformat, 1785–86) av Johann Peter Falk (endast undantagsvis användes i boken den riktiga stavningen Falck).

Det första bandet av detta stora verk inledes med en skildring av färdens förlopp fram till 13 dec. 1773, då F. anlände till Kazan; efter 6 jan. 1774 finnas inga daterade anteckningar. I fortsättningen har Georgi delat upp materialet efter ämnen, och bandets senare, större del upptages av detaljerade beskrivningar över fysisk-geografiska, ekonomiska, statistiska och även antikvariska förhållanden rörande de trakter F. och hans medhjälpare färdades genom. På varje ort framställde han vissa bestämda frågor till myndigheterna, och han antecknade allt, uppsökte beresta och ledande personer, beskrev naturalier, gjorde exkursioner o. s. v. F. behandlar sålunda städer, byar, åkerbruk, boskap, skogar, floder, berggrunden, gruvor, hyttor, klimat, sjukdomar, ruiner, forngravar, befolkningen, dess många nationaliteter, handel, hantverk och mycket annat. Särskilt ha hans uppgifter om de ryska stäppländerna ökat kunskapen om naturförhållandena där. I verkets andra band lämnar F. först en redogörelse för hydrologiska och mineralogiska förhållanden i de besökta trakterna. Det är en deskriptiv framställning av olika vatten (salthaltiga, svavelhaltiga m. m.), heta källor, mineral, bergarter, malmer, metallurgiska processer och försteningar. Därpå följer ett stort botaniskt avsnitt, som redogör för de inhemska växterna, ordnade efter Linnés sexualsystem. Utförliga omnämnanden få många gagnväxter, t. ex. sådana, som lämna färgämnen, soda, fint virke och födoämnen. Det tredje och sista bandet berättar om djurvärlden i de länder F. berest och om hans intryck och iakttagelser hos många ryska och asiatiska folkslag. Till detta verk, där varje sida innehåller mängder av uppgifter, fogas några planscher samt två kartor, som angiva både F:s och övriga expeditioners resor i Ryssland och Sibirien.

År 1794 utgavs i Berlin av J. A. Martyni-Laguna ett utdrag ur F: s verk under titeln »Reisen in Russland», och 1818–25 lär ha utkommit ett arbete på ryska om flera vetenskapliga resor, bl. a. F:s.

Den, som följer F. på hans ryska färder, gör lätt en jämförelse med Linnés svenska resor. Det är redan nämnt, att inspirationen till de förra kom från Linné, och F. måste som dennes lärjunge ha känt till hans reseskildringar. Likheten i syftet är påfallande: att utförligt beskriva, vad resenären iakttager, och därvid särskilt framhålla det ekonomiskt nyttiga. Kanske är det orättvist att också påpeka skillnaden mellan de två: den ligger främst i stilen, ty den friska och klarögda upptäckarglädjen hos Linné återspeglas, även i sakrika sammanhang, i en levande och lätt prosa, som betydligt höjer sig över F:s solida vardagsspråk med ett stundom massivt hopande av fakta.

F. var en kunnig naturforskare men komplicerad till sin natur. Studieårens torftiga förhållanden i förening med hans kroppsliga svaghet och anlag för tungsinne gjorde honom tidigt till pessimist. I Ryssland visade han den största plikttrohet och flit men anfäktades av ständiga självanklagelser, att han vore »en insolvent skuldenär hos vetenskaperna» och att hans uppdragsgivare skulle förlora genom hans oskicklighet och sjuklighet. I sina av Georgi publicerade reseanteckningar framstår han som en skarp iakttagare och noggrann skildrare. Det jättearbete han under de fem färdeåren utförde i ett strävt klimat förtjänar att ihågkommas och hedras.

F. blev 1772 promoverad av Linné till medicine hedersdoktor i Uppsala. Han torde dock aldrig ha nåtts av underrättelsen om denna heder. Efter F. uppkallade C. P. Thunberg 1776 växtsläktet Falckia, hörande till familjen Convolvulaceae.

Från Ryssland korresponderade F. med Linné. Tretton brev, skrivna i S:t Petersburg 1763–66 och 1768, finnas bevarade och tryckta. F. sände även växter, frön och mineral till Linné. Från denne finns blott ett brev (1772) till F. bevarat och tryckt.

Författare

Sigurd Lindman.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: a) akad. avh.: Planta Alströmeria. (Pres. Carl v. Linné.) Upsaliae 1762. 16 s., 1 pl.-bl. – b) övriga arbeten: Herrn Johann Peter Falk. .. Beyträge zur Topographischen Kenntniss des Russischen Reichs. Bd 1–3. St. Petersburg 1785–86. (8), XII, 402 s., 5 pl.-bl., 2 kartbl.; VI, 282 s., 17 pl.-bl.; (6), s. 285–584, 39 pl.-bl. – Reisen in Russland, in einer Ausg. mit Anmerkungen von J. A. Martyni-Laguna. Berlin 1794. (Enl. C. G. Kayser, Vollständiges Bücher-Lexicon.) – Brev till Carl v. Linné i: Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné, 1:6 (1912), s. 33–65.

Källor och litteratur

Källor: F:s tryckta arbeten, se ovan. – Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné, 1:6 (1912). – Biografiskt Lexikon öfver namnkunnige svenske män, 4, ny rev. uppl. (1875), s. 296 ff.; Th. M. Fries, Linné, 2 (1903), s. 64–67; J. G. Georgi, [levnadsteckn. i F:s »Beyträge ...», 1] (1785); P. M. Hebbe, Svensk-Ryska vetenskapliga förbindelser under 1700-talets senare hälft (Lychnos 1938), s. 390; Th. Krok, Bibliotheca botanica suecana (1925); W. Lagus, Erik Laxman, hans lefnad, resor, forskningar och brefvexling (Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, 34, 1880); [C. von Linné], Egenhändiga anteckningar af Carl Linnaeus om sig sjelf, utg. af A. Afzelius (1823), s. 225; Nya Lärda Tidningar 1774, s. 311, 335–336, 337; 1775, s. 135, 152; J. F. Sacklén, Sweriges läkare-historia, 2:2 (1824); H. Schiick, Från Linnés tid. Petter Forsskål (1923), s. 258; Stockholms Lärda Tidningar 1776, s. 14–15; Upfostrings-Sälskapets Almänna Tidningar 1787, s. 51–55 (rec. av »Beyträge...»), s. 108–110 (Bref om Professor Joh. Pet. Falck); Uppsala universitets matrikel, 3. 1750–1800, utg. av A. B. Carlsson (1925–46). – Meddel. från fd. förste bibliotekarien A. Hj. Uggla, Uppsala.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Peter Falck, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15025, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sigurd Lindman.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15025
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Peter Falck, urn:sbl:15025, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sigurd Lindman.), hämtad 2024-04-19.