Meriter

4. Johan Jacob Ekman, den föregåendes son, f. 30 jan. 1771 i Göteborg (Domkyrkoförs.), d. 18 nov. 1814 där (ibid.). Elev vid de herrnhutiska läroanstalterna Christiansfeld (Sönderjylland) 1782– 84 och Niesky (preussiska Lausitz) 1784–90; student vid Lunds univ. 17 okt. 1791; ex. philos. där 19 maj 1792; student vid Uppsala univ. 4 okt. s. å.; med. kand. 11 juni 1795; disp. pro gradu där 18 juni 1796; med. doktor 12 juni 1797; studieresa till Danmark, Tyskland, Österrike, Italien, Frankrike och England hösten 1796–juni 1803; överläkare vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg 1804 samt direktionens ordf. 4 mars 1804. Samlare. LVVS 1804 (preses 1808–09). Led. av flera utländska lärda sällskap.

G. 16 juli 1810 i Göteborg (Kristine förs.) m. Sara Elisabeth Minten, f. 19 juli 1785 där (Kristine), d. 23 april 1842 där, dotter av vinhandlanden och rådmannen Johan Minten och Sara Maria von Öltken samt omg. 4 april 1816 i Göteborg m. ryske generalkonsuln där Conrad Friedrich Lang (f. 1775, d. 1850).

Biografi

Efter skolstudier vid de berömda herrnhutiska läroanstalterna i Christiansfeld och Niesky, som vid denna tid gynnades av köpmansaristokratien i Göteborg, och efter medicinska studier i Lund och Uppsala, avslutade med doktorsgraden, började E. hösten 1796 en uppmärksammad utländsk resa, från vilken han återvände först mer än sex år senare. I Köpenhamn studerade han intill maj 1797 förlossningskonst under professor M. H. Saxtorph samt medicin och kirurgi för F. L. Bang vid Frederiks hospital. Under vistelsen i Jena sept. 1797 till april 1798, var E. lärjunge till läkaren Chr. W. Hufeland och utnyttjade därjämte undervisning i mineralogi samt invaldes i Jenas mineralogiska sällskap mars 1798. I Bamberg, där E. uppehöll sig ett helt år, sökte han sätta sig in i den engelske läkaren John Browns teorier om livsprocesserna (Brownianismen) samt tillämpningen av dessa läror i praktiken. Från maj 1799 till juni 1800 följde E. i Wien ögonläkaren G. J. Beers undervisning och deltog i föreläsningar och ronder i obstetrik och medicin, bl. a. för J. P. Frank, reformatorn för det österrikiska militärläkarväsendet och direktör för Allmänna sjukhuset i Wien. E. for så till Italien och var i juni 1801 åter i Wien, nu för studier av koppympningens teori och teknik. I Paris studerade han sept. 1801 till maj 1803 medicin och kirurgi, mineralogi, fysik, kemi och teknologi för bl. a. Hauy, G. Cuvier, J. A. C. Charles, ledamot av svenska Vetenskapsakademien, samt L. N. Vauquelin. över England återvände E. så till Göteborg i juni 1803, där han följande år blev överläkare vid Sahlgrenska sjukhuset samt ordf. i dess direktion till sin död. E:s långa resor äro säregna och målmedvetna; under dessa utnyttjade han varje tillfälle till förkovran i vetenskaper och sidointressen, kom också i personlig förbindelse och brevväxling med flera av tidens mest bemärkta konstälskare och lärde. Han var en intellektuell livskonstnär, en sökare med smak och omdöme. Under hans vistelse i Italien upptogo konststudier till väsentlig del hans tid. I Rom blev han god vän med Bertel Thorvaldsen; de besökte antikbodar tillsammans, köpte tavlor, kopparstick och skulpturer samt ritade i varandras stamböcker.

Under resorna utövade E. på sina håll egen läkarverksamhet. Om honom som yrkesutövare yttrade P. Dubb: »Med kärlek till vetenskaperna och ömhet för den lidande finnes han vid sjuksängen lugn och saktmodig, redig och omtänksam samt lika så säker i urskiljningen som snarfyndig i medlen.»

E., en ståtlig, fint bildad gustavian, till det yttre mycket korpulent, var boksynt och språkkunnig, ej minst i latin och grekiska. Tillsammans med sin intelligenta och förtjusande maka hade han ett hem, som räknades till Göteborgs yppersta, med ett rikt bibliotek och konstsamlingar, som voro kända även utomlands. E. ordnade också ett mineralkabinett, en tidens vurm, och samlade instrument samt kemiska, fysiska och elektriska apparater. Om E:s mineralsamlingar fällde J. J. Berzelius omdömet, att de voro »väl icke mycket stora, men innehålla ganska utvalda och högst lärorika stuffer».

E:s mineralsamlingar och elektriska apparater med tillhörande litteratur kom efter hans död till Vitterhetssamhället i Göteborg. Hans konstsamlingar m. m. finnas alltjämt kvar, fördelade på hans efterkommande. Bouppteckningen efter E. upptar bl. a. 1/4 av säteriet Kilanda och 1/4 i 1/3 av landeriet Kviberg. – En stor samling brev 1782–1803 från E. till hans föräldrar samt enstaka handlingar ur E:s arkiv tillhöra Ekmanska släktföreningen (förvaras hos dir. Håkan Ekman, Göteborg).

Författare

Richard Erhardt.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: De sanguinis cletractione. Lund 1792. 4:o (2), 12 s. (Diss., prses. J. H. Engelhart) ; Sciagraphica nervoruin spinalium descriptio, et quidem nervi intercostalis s. sympathetici. TJpps. 1796 4:o 29, (1) s. (Diss., praes. A. Murray). – Ueber die schwedische Sprache (Der neue teutsche Merkur 1798, Bd. 2, s. H9–129). – Enligt Års-berättelser om Svenska läkare-sällskapets arbeten, Sthm 1815, s. 77, skall E. under vistelse i Paris 1801–1803 ha erhållit medicinska societetens uppdrag att göra översättningar i sammandrag av tyska böcker, men resultatet härav är ej känt.

Källor och litteratur

Källor: Födelsebok 1771 och dödbok 1814 för Domkyrkoförs. 1 Göteborg, vigselbok 1810 för Kristine förs., bouppteoku. efter J. .1. E. G juni 1815, Landsarkivet, Göteborg; minnestal 1946 över J. J. E. av prof. Arvid Odencrants (hos förf.). – Göteborgssläkter under 1700-talets senare del, utg. av C. G. Weibull (1915). – S. Aberstén, Göteborg i utlandets litteratur (1911) ; G. Anrep, Sv. slägt-boken, 1:3 (1875) ; iC. Forssenius, Minnestal vid firandet af Sahlgrenska sjukhusets hundraåriga tillvaro 1882 (1884) ; 'Sven Johansson, Kirurgien vid Sahlgrenska sjukhuset under de första hundra åren (Uppsala läkarföreius förhandl., N. F.. 52, 1946–47) ; C. F. Lenz, Resa genom Tyskland, Danmark och Swerge (1803), s. 205; O. Mannström, Oscar Ekman 1812–1907 (1922) ; J. F. Sacklén, Sveriges läkarehistoria, 2:2 (1824) ; H. G. Söderbaum, Jac. Berzelius, 1 (1929), s. 427–428: TV. Omberg!, Sv. ättartal, 12 (1898), s. 40 f. – Meddelanden av direktören Håkan Ekman, Göteborg.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Jacob Ekman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15871, Svenskt biografiskt lexikon (art av Richard Erhardt.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15871
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Jacob Ekman, urn:sbl:15871, Svenskt biografiskt lexikon (art av Richard Erhardt.), hämtad 2024-04-19.