Meriter

2. Pehr Elvius d. y., den föregåendes son i hans 2:a gifte, f. aug. 1710, d. 27 sept. 1749 på Ekolsund, Husby-Sjutolfts sn (Upps.). Student vid Uppsala univ. 30 nov. 1720; elev vid A. G. Duhres läroanstalt i Uppsala; studerade i Stockholm för D. Menlös och vid Fortifikationskontoret; elev hos Chr. Polhem på Stjernsund; auskultant i Bergskollegium 11 okt. 1738; erhöll uppsikt över kollegii modellkammare; uppdrag av rikets ständer att utse platser i Sverige, där vattenkraftverk lämpligen kunde anläggas; LVA 1739 och akademiens sekreterare sommaren (efter 12 juli) 1744: konstitutorial att hålla de Thamiska föreläsningarna i matematik och naturvetenskap på Riddarhuset 20 juni 1746, höll dylika 1746–47; sekreterare i direktionen över Trollhätte kanalverk 1747; LVS. – Ogift.

Biografi

Pehr E. d. y. tillhörde en släktkrets av kända naturvetenskapsmän och synes därför nästan självfallet ha valt samma bana. E:s far dog 1718, då Pehr blott var 8 år. Han uppfostrades därför av modern, astronomen Anders Spoles dotter. Redan som tioåring inskrevs E. vid universitetet och hade särskild informator, en jämtlänning som senare blev präst. E. fick således, såsom då ofta var fallet, sin högre skolbildning vid universitetet. Karakteristiskt är, att när informatorn ville plåga honom med grekiska, för vilket E. »yttrade lika som en medfödd ledsnad», måste han strax därpå uppmuntra honom med geografi. Som barn var E. på besök vid Drottningholm och förfärdigade vid hemkomsten en arkitekturritning, som röjde hans anlag. Redan vid 14 år hörde han sin kusin Anders Celsius' matematiska föreläsningar, läste även Wolffs filosofi men tröttnade därpå. Han var en av lärjungarna i A. G. Duhres (se denne) skola i Uppsala, där han även knöt viktiga vänskapsförbindelser med andra elever. Jämte bl. a. Mårten Strömer, som sedan äktade E:s syster, bevistade han. D. Menlös' föreläsningar i Stockholm, studerade geodesi vid Fortifikationskontoret och gjorde även själv mätningar. Av väsentlig vikt var, alt E., jämte bl. a. Strömer och J. Meldercreutz, fick höra Klingenstiernas matematikföreläsningar (från 1731) i Uppsala och därmed göra bekantskap med differential- och integralkalkylen. E. studerade Newton under Klingenstiernas direkta ledning. Samtidigt utbildade sig E., i överensstämmelse med tidens ekonomiskt-utilistiska program, till praktiker, bl. a. i smide och snickeri. Han gjorde studieresor till Bergslagen, lärde proberkonsten av Linné, utbildade sig i teckning och erhöll vidare mekanisk skolning hos Polhem på Stjernsund.

E. var således en på en gång teoretiskt-matematiskt kunnig och utövande tekniker. Sin uppfinning av en ny och enklare uppfordringsmaskin för användning vid gruvor anmälde E. hos Vetenskapssocieteten vid dess sammanträde den 4 okt. 1738 och blev efter societetens rekommendation auskultant i Bergskollegium. E. bosatte sig nu i Stockholm, slöt vänskap med Carl Hårleman och samarbetade bl. a. med C. Eliander (se denne) i tekniska frågor. E. hade även börjat publicera matematiskt-tekniska uppsatser i Acta literaria. Vid Vetenskapssocietetens nämnda möte hade E. gjort bekantskap också med M. Triewald och redan vid den nystiftade Vetenskapsakademiens andra sammanträde, den 6 juni 1739, invaldes E. till ledamot, till en början som korrespondent, från 19 mars 1740 såsom sittande ledamot. I akademiens tryckta ledamotlista kallas han »mechanicus». Han sysslade vid denna tid med mångahanda ting: väderkvarnar, torkmaskiner o. s. v. Det första separata arbete, som akademien utgav, blev E:s hydrodynamiska avhandling »Mathematisk tractat om effecter af vatndrifter» (1742). Det var ett försök att på grundval av Newtons mekanik förklara vattendrivna hjuls verkningssätt samt att ge anvisningar om lämpligaste anordning av vattenverk; särskilt intresse tilldrager sig E:s försök att exakt beräkna effekten av de berömda Polhemska uppfordringsverken vid Falu gruva. E. intresserade sig sedan för utgivande av en svensk geometri, men fann därvid lämpligast att översätta en fransk lärobok av A. C. Clairaut. Medan Stockholm vid den s. k. stora daldansen oroades av de upproriska dalkarlarnas inträngande i huvudstaden den 20 juni 1743, varvid det kom till blodsutgjutelse på Norrmalm, säger Dalin, att E. satt, »liksom fordom Archimedes i en dylik omständighet, i sin vrå stilla, begripen just på den oroligaste dagen» i sitt översättningsarbete. Boken utkom 1744 med förord av J. Faggot å akademiens vägnar.

Vid sekreterarskiftet i Vetenskapsakademien sommaren 1744 avgick Faggot, och hans efterträdare blev E., då en 34 års man. Därmed begyntes E:s betydelsefullaste gärning. Akademien var ännu i sin begynnelseutveckling, och E. kom på flera områden att som pioniär förebåda konsolideringen under efterträdaren Wargentin. Bland breven i E:s sekreterararkiv ligger ett från en soldat, som ville uppge ett rön om jäst, därest han antogs till akademiledamot. Man ser, att akademiens dåtida inriktning på tidens älsklingsprogram. ekonomi, således ibland tog sig väl naiva uttryck under samarbetet med den mycket intresserade allmänheten. E. för sin del gillade eljest, liksom senare Wargentin, det ekonomiska programmet för akademien och uttalade 1745, att.man borde ha ett par hushållsrön i varje kvartalshäfte av Handlingarna. Såsom sekreterarlön fick E. räntan av de Thamska donationsmedlen och började därför 10 sept. 1746 sina »Thamiska föreläsningar». Efter fjorton dylika avbröts denna verksamhet, då det visade sig, att åhörarna uteblevo. Tydligen har E. stammat, i varje fall varit dålig talare (O. Celsius, O. v. Dalin). Han fick i stället förvandla föreläsningsskyldigheten till uppsatser om vetenskapernas historia i akademiens Handlingar. Samtidigt fortsatte E. sitt fackvetenskapliga författarskap. Han plägar ej sällan i litteraturen anges som framstående matematiker, men detta kan icke anses vara riktigt. Han var på den rena matematikens område tämligen osäker, åtminstone när det gällde geometriska problem. Hans geometriska teorem att en uti en cirkel inskriven rätlinjig figur har den största area, som kan inneslutas inom samma sidor, ställda uti samma ordning (akad:s Handl. 1741), framkallade sålunda en rättelse från Klingenstiernas sida. På astronomiens område, där E:s studie om Jupitermånarna var inspirerat av Wargentins arbeten, tryckte E. bl. a. »Belägenheten af Götheborg igenom astronomiska observationer» (Handl. 1748). Såsom redan Wargentin påpekade, var denna uppsats emellertid »mycket felaktig». Också som teknisk författare visade E. ibland brister (Hubendick). Vänskapen med Hårleman stimulerade E. till att skriva om de brutna takens konstruktion (akad:s Handl. 1743 och 1747). Ehuru intet tyder på, att E. varit annat än ytterst välsedd i akademien, sökte han sig faktiskt bort 1747. Det gällde platsen som lantmäterichef efter J. Nordencreutz, men det blev Faggot, som fick posten.

Vad angår akademiens egen utveckling må framhållas, att E. hade stor andel i en av de viktigaste vinsterna i akademiens historia: erövringen av almanacksprivilegiet 1747. E. hann dock själv blott påbörja arbetet med almanacksutgivningen, vilket liksom tidigare sköttes av O. Hiorter. Likaledes arbetade E. jämte Hårleman kraftigt för tillkomsten av ett observatorium, en fråga, som dock slutligt löstes först efter hans bortgång.

En av E:s viktigaste insatser gäller befolkningsstatistiken. E. Benzelius hade intresserat sig för denna, och akademien upptog småningom saken på sitt program. A. J. von Höpken och Faggot införskaffade befolkningsstatistiskt material, och det var sedan E., som började bearbetningen därav. Då han i aug. 1744, således strax efter sitt tillträde till sekretariatet, förelade akademien sitt första demografiska försök, en uppsats om nativitetsstatistik för Uppsala under det senaste halvseklet, rönte han visserligen mothugg, då t. ex. Triewald ansåg, att det vore farligt publicera studier, som visade hur folkfattigt Sverige var. Detta blev emellertid ej något allvarligt hinder, utan E. fortsatte med ett försök att beräkna rikets folkmängd. Den av E. uppsatta, av akademien till Sekreta utskottet 1746 överlämnade utredningen är tryckt av Hjelt 1900. Detta jämte J. A. von Lantingshausens bekanta memorial blevo upphov till det betydelsefulla inrättandet av svenska tabellverket från jan. 1749. Här, som på så många andra områden, fullföljde Wargentin E:s verk.

Under sina senare år fick E. biträda de kommitterade för Trollhätte kanalverk, som förordnats 1747, då C. G. Tessin och C. Ekeblad utsågos, E. blev deras sekreterare och företog på» offentligt uppdrag resor 1748 och 1749 för avvägningar, mätningar och utredningar i frågan. E:s resedagbok 1748, som även skildrar annat, men i all huvudsak håller sig till hans egentliga studieområden, utgavs efter hans död av reskamraten Hårleman 1751. Under sommarresan 1749 utförde E. på Lantmäterikontorets uppdrag vissa geografiska ortbestämningar men misslyckades, såsom nämnts, rörande Göteborg. Han utförde mätningar och polhöjdsbestämningar även i Skåne som bidrag till en karta däröver.

Resan 1749 blev ödesdiger för E. Han sjuknade redan i trakten av Örebro men fortsatte. Vid framkomsten till Ekolsund i Uppland fick han läggas till sängs, och i slutet av september kom dödsfallet. – E. har icke personligen satt så tydliga spår i källorna, att man kan få fram starkare drag av hans andliga profil. Han läste Voltaire, var behaglig i umgänget och fri från egenkärlek. Det bevarade porträttet av honom angavs av samtida vara likt; det hänger nu bland sekreterarporträtten i rummet utanför Vetenskapsakademiens sessionssal. E:s bibliotek skänktes av hans anhöriga till akademien, som slog medalj över honom 1749. Hedvig Charlotta Nordenflycht besjöng hans bortgång, Dalin och Olof Celsius parenterade.

Författare

Bengt Hildebrand med bidrag av H. J. Heyman.

Arkivuppgifter

Brev till E. finnas i en kartong in folio i Vetenskapsakademiens sekreterararkiv; brev från honom finnas 1747–49 (6 st.) till Wargentin, också i akademien. I sekreterararkivet där (nris 28–30) finnas E:s svar på olika inträdes-och presidietal; enstaka andra dokument av honom finnas också där (i nris 1, 3, 15, 18 o. 30). I Uppsala univ.-bibliotek finnas brev från E. till S. C. Bielke och P. O. Hiorter.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Theoreina de oscillationibus penduloruni in arcubns circularibus (Acta liter. Sueciae, 1734, s. 71–75). – Theorema namticuni (ibid., 1735, s. 72–75). – Solutio problernatis ad doctrinam combinationuni pertinens (ibid. 1737, s. 271–279). – De oscillatione pendulorum in borologiis automatis (ibid., 1738, s. 431–435). – Om borizontela wäderqwarns-wingar eller segel (VA Handl., Vol. 1, 1740, s. 388–396). – Sätt at mäta watnets hastighet (ibid., Vol. 2, 1741, s. 116–121; ny uppl. 1743, s. 116–120). – Geometriskt theorem (ibid., Vol. 2, 1741, s. 136–137; ny uppl. 1743, s. 135–136). – Mathematisk tractat om effecter af vatn-drifter, efter brukliga vatn-värks art och lag. Sthm 1742. (8), 260, (1) g., 5 pl.-bl. (v.). – Om en upfordrings kran som blef brukad til byggnaden af et gråstens hus (VA Handl., Vol. 3, 1742, s. 277–279). – Theorien om vatten-drifter jämförd med försök (ibid., Vol. 4, 1743, s. 76–80). – Theorem angående rörelser utföre stupade planer, i anseende til friction, eller det förhinder som förorsakas af gnidning (ibid., Vol. 4, 1743, s. 125–129). – Om kedje figurer, så väl rät- som krok-liniska, de förre såsom de tjänligaste för brutna tak, Combles brises eller a la Mansarde, äfven som de sednare äro de tjänligaste för hvalf (ibid., Vol. 4, 1743, s. 313–333). – Kön vid trampkranar (ibid., Vol. 5, 1744, s. 198–208). – Förtekning uppå barnens årliga antal som äro födde uti U.... stad under de sist förflutne 50 åren. Jemte anledning til anmärkningar deröfver (ibid., Vol. 5, 1744, s. 293–300). – Theorem. Diagonalerna uti et in-skrifvit och uti et omskrifvit qvadrilaterum af en cirkel, skära hvarandra alla uti en punct (ibid., Vol. 6, 1745, s. 121–123 [221–223], 1 pl.-bl. (v.)). – Sätt at draga en middags-linea medelst observationer på tvänne stiernors räta ascen-sioner (ibid., Vol. 6, 1745, s. 287–292). – Historien om mathematiska vetenskaper, förestäld uti et tal... på Riddarehuset d. 10 septemb. 1746. Sthm 1746. 36 s. – Vetenskapernas historia. Inledning (VA Handl., Vol. 8, 1747, s. 1–9). – Undersökning angående egenskaperne af et nytt häftyg, som h. skepsbyggmästaren Sheldon påfunnit, och kallar lyfthvals. (ibid., Vol. 8, 1747, s. 46–54, 1 pl.-bl. (v.)). – Om ändringar i magnetnålens missvisning (ibid., Vol. 8, 1747, s. 81–89; Vetenskapernas historia). – Om electriciteten (ibid., Vol. 8, 1747, s. 161–167; Vetenskapernas historia). – Undersökning huru vida jämnvigts-punctens belägenhet kan giöra et skepp lättare eller svårare, at segla snedt för vinden (ibid., Vol. 8, 1747, s. 226–230, 1 pl.-bl. (v.) ). – Om mechanismen uti skeppens fart, och den underrättelse man deraf hafver hämtat, för skeppens byggnad och styrande (ibid., Vol. S, 1747, s. 241–250; Vetenskapernas historia). – Anmärkningar vid brutne tak, inrättade uppå hr. öfver-intendentens Hårlemans sätt... (ibid., Vol. 8, 1747, s. 291–300, 1 pl.-bl. (v.) ). – Om vatnets ut-dunstning (ibid., Vol. 9, 1748, s. 1–8; Vetenskapernas historia). – Om krokuga linier i gemen och om trajectorier i synnerhet (ibid., Vol. 9, 1748, s. SI—95; Vetenskapernas historia). – Om theorien af Jupiters månars gång (ibid., Vol. 9, 174S, s. 241—250; Vetenskapernas historia). – Belägenheten af Götheborg igenom astronomiska observationer (ibid., Vol. 9, 1748, s. 296–311). En fransk övers, av sistnämnda avhandling finnes i Memoires de l'Academie Royale des Sciences de Stockholm... Trad. par M. de Keralio. Paris 1772, s. 207–208 & 1 pl.-bl. (8). – Sätt at updraga växande latituds-grader på sjö-chartor (ibid., Vol. 9, 1748, s. 312–315, 1 kartbl. (v.)). – Om geographien (ibid., Vol. 10, 1749, s. 1–10; Vetenskapernas historia). – Om luftens tryckning och om barometern (ibid., Vol. 10, 1749, s. 81–94; Vetenskapernas historia). – Dag-bok [1748]. [Utg. av Carl Hårleman.] Sthm [1751]. 77 s. (Föret, undert.). – E:s arbeten i VA Handl. även i den tyska uppl.: Der Königl. schwed. Akad. der Wissenschaften Abhandlungen... 1749–54. – Til riksens höglofliga ständers secrete utskått, angående menighetens talrikhet i Sveriges rike, ingifvit af Weten-skaps akademien under riksdagen 1746 (A. Hjelt, Det svenska tabellverkets uppkomst... Hfors (tr. Kuopio) 1900, s. 70–77).

Översatt: A. C. Clairaut, Inledning til geometrien, öfvers. ifrån fransyska språket. Sthm 1744. (16), 190, 21, (1) s. 14 pl.-bl. (v.); 2:a uppl. Sthm 1760, (16), 144, (16) s., 14 pl.-bl. (v.).

Källor och litteratur

Källor (utom ovannämnda brev): VA :s protokoll och räkenskaper, VA; Husby-Sjutolfts förs:s dödbok 1749, Landsarkivet i Uppsala. – H. Alm, Stockholms observatorium (S:t Eriks årsbok 1930); J. A. Almquist, Bergskollegium och bergslagsstaterna 1637–1857 (1909); E. Arosenius, Bidrag till det svenska tabellverkets historia (1928); S. E. Bring, Trollhätte kanals historia (1911); O. Celsius, Åminnelse-tal öfver... Pehr Elvius... 1749 (1750); O. [v.] Dalin, Åminnelse-tal öfver... Pehr Elvius... 1750 (1750); C. D. Ehrenpreus, [Svar på E. Stockenströms presidietal i VA 1749], s. 26; O. Grönlund, Pehr Elvius och befolkningsstatistiken åren 1744–1749 (Statsvet. tidskr., 52, 1949); B. Hildebrand, Kungl. svenska vetenskapsakademien. Förhistoria, grundläggning och första organisation (1939); A. Hjelt, Det svenska tabellverkets uppkomst, organisation och tidigare verksamhet (1900); E. Hubendick, »Konstige påfund» och tekniska frågor, dryftade på Kungl. vetenskapsakademiens sammanträden under 1700-talet (VA:s årsbok 1948); N. V. E. Nordenmark, Pehr Wilhelm Wargentin (1939); G. Selling, Svenska herrgårdshem under 1700-talet (1937); E. Stockenström, Bergsmannanäringens nytta... [Praesidietal i VA, ¦s. 26; svar av C. D. Ehrenpreus], (1749); S. Wicksell, Redogörelse för huvuddragen av den officiella statistikens utveckling och nuvarande organisation i Sverige (1922).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Pehr d.y. Elvius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16047, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand med bidrag av H. J. Heyman.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16047
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Pehr d.y. Elvius, urn:sbl:16047, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand med bidrag av H. J. Heyman.), hämtad 2024-04-26.