Meriter

1. Carl Johan Eberstein, f. 28 sept. 1758 på Hansta, V. Vingåkers sn (Söd.), d. 20 jan. 1838 i Visby. Föräldrar: titulärprofessorn, häradsprosten Carl Christian Eberstein och Anna Margaretha Heyn. Student vid Lunds univ. 23 juli 1772; disp. 30 juni 1777 i Greifswald och fil. mag. där s. å.; docent i teologi 29 okt. 1779; notarie i teol. fak. 20 mars 1780; teol. adjunkt och prästvigd 22 sept. 1784; kyrkoherde i Hällestads, Dalby och Bonderups pre-bendeförsamlingar 1789; prost 25 aug. 1790; kyrkoherde i Husie och V. Skrävlinge församlingar 1795; kontraktsprost i Oxie härad 1799 (avlade ed 28 maj); teol. doktor i Uppsala 1 nov. 1800; uppförd på tredje förslagsrummet till biskop i Lund 29 okt. 1803; kontraktsprost i Bara härad 1805; tredje teol. professor i Lund, tillika kyrkoherde i Vallkärra och Stångby prebendeförsamlingar 15 jan. 1808; uppförd på andra förslagsrummet till biskop i Lund 5 juli 1811; kontraktsprost i Torna härad 9 jan. 1812; förste teol. professor och domprost i Lund 30 sept. s. å.; biskop över Gotlands stift 7 juli 1813; bevistade riksdagarna i Stockholm 1815 och 1817—18 (led. av bankoutskottet); LNO 1814; KNO 1837; led. av Evangeliska sällskapet och Bibelsällskapet i Stockholm.

G. 29 aug. 1790 i Ystad med sin kusin Maria Jacobina Eberstein, f. 16 mars 1760 i Sövestads sn (Malm.), f 1 febr. 1841 i Visby, dotter av kyrkoherden, häradsprosten Johan Christopher Eberstein och Ulrica Christina Poppelman.

Biografi

När E. sökte teologisk adjunktur i Lund 1784, vitsordade fakulteten, att han »under de förflutna fem åren, som han med all heder varit fakultetens enda docens, genom särdeles utmärkt flit med den studerande ungdomens undervisning samt flere beröml. avlagda spe-cimina övertygat fakulteten om ett lyckeligt och för undervisnings- verket alldeles danat snille, jämte solide insikt så väl uti grundspråken som kyrkohistorien samt polemiska, exegetiska, dogmatiska och moraliska teologien». Med detta visserligen officiella men dock ganska personligt hållna testimonium kan sammanställas den karakteristik av E: s verksamhet som akademisk lärare, som en hans lärjunge, nämligen ingen mindre än Henrik Reuterdahl, avgivit med erfarenhet från sin, egen studietid, då E. redan i mer än ett kvartsekel hållit på att-docera dogmatikkursen för de unga teologerna: »E. läste 2 timmar varje läsdag och genomgick således på terminen hela sin dogmatiska kurs. Den var ganska innehållsrik, särdeles klar och redig, fullkomligt renlärigt luthersk. Gerhard och Quen-stedt samt bland de nyare Mosheim voro .hans huvudförfattare. Mycket längre ned i tiden räckte troligtvis ej hans teologiska bekantskaper. Hans föreläsningar, dem jag flitigt bevistade, voro mig mycket lärorika.» På liknande sätt betygar A. Kahl: »Den symboliskt kyrkliga dogmatikens åsikter försvarades av E., en man av grundliga studier och exemplarisk vandel, men i vetenskapligt hänseende följde han föga med sin tid.»

I olikhet med såväl sin självsäkre och myndige fader som sin ettrigt kverulante son var E. en fridsam och konciliant män. Han hade alltid dåliga affärer men också många vänner. Vid biskopsvalet i Lund 1803 kom han på förslag, men trots att han kraftigt stöddes av excellensen J. C. Toll, blev han förbigången. Än större chanser hade E., när den gamle N. Hesslén 1811 efter blott några års episkopat skilts hädan. Ett intensivt intrigspel igångsattes kring namnen A. Hylander, E., J. J. Hellman och V. Faxe. Det finns all anledning att antaga, att H. Schönbecks teckning av situationen, åtminstone i vad angår E., är riktig. Han skriver: »E. var stiftets älsklingskandidat. Han åtnjöt en allmän aktning för sin stora lärdom, sitt ädla hjärta, sin ränkfrihet som konsistorii ledamot och sin trofasthet som vän och ämbetsbroder. Hans hus var samlingsplatsen för de utmärktare kyrkoherdarne i stiftet, där de alltid med gästfrihet mot-togos, och åtnjöto den umgängesfrihet, som gjorde besöken där till deras hjärtans högtidsstunder, aldrig störda av intriger eller egen-nyttiga insinuationer å värdens sida.» Vid valet inom stiftet fick Hellman 189, E. 182 och Faxe 180 röster; E. stöddes även nu av Toll och framför allt av generalamiralen och statsrådsledamoten greve J. Puke, som energiskt verkade för honom. Men excellensen L. von Engeström var emot honom, och på dennes förslag och med den motiveringen, att biskopsplatsen i Lunds stift nu borde intagas av en man med praktisk skicklighet, i besittning av mannaålderns hela kraft, behövlig att i dessa oroliga tider (bondeupproret i Skåne 1811) stävja folkyran, blev E. vid utnämningen förbigången av Vilhelm Faxe.

Tre år därefter blev Visby biskopsstol ledig. Även om vad som föregick valet och utnämningen här, har den för utnämningsfrågor livligt intresserade Schönbeck åtskilligt att förtälja. Kampen stod mellan G. C. Wijkman och E., den förre onekligen sin medtävlare i de flesta avseenden vida överlägsen. Men denna gång stod von Enge-ström på E:s sida, måhända i känsla, av, att han förra gången gjort honom orätt, och trots att von Engeström i konseljen var den ende, som talade för E., blev denne utnämnd.

Det dröjde nära, två och ett halvt år, innan E. kunde bosätta sig på Gotland, vartill två mellankommande riksdagar (1813 och. 1815) voro den största orsaken. Under tiden korresponderade han med den duglige konsistorienotarien magister Mårten Gustafson, som var väl insatt i gotländska förhållanden. I dennes hand måste E. tills vidare lägga såväl bestyret med sina egna söm stiftets angelägenheter. Gustafson kom med nödvändighet att utöva stort inflytande på stiftsstyrelsens detaljer även under de följande åren, ehuru E. var en smula ömtålig om sin myndighet.

Då han tillträdde sin biskopsbefattning, möttes han av bekymmer och svårigheter av olika slag, så att om han vetat detta på förhand, skriver han, så hade han aldrig flyttat. Först och främst gällde det hans egna avlöningsförhållanden. Biskopens inkomster utgjordes av vad som inflöt från två pastorat: kyrkoherdebefattningarna i Visby och Lärbro. Biskopsgården var egentligen icke alls någon sådan utan församlingens pastorsboställe, som av staden un-derhölls, och pastorslönen utgjordes av de arrenden, som kommo-från biskopens runt kring staden strödda »betningar» och åkerlappar. Pastorsbostället i Lärbro med" dess gamla medeltida prästgård var utarrenderad men måste nu övertagas av biskopen själv, vilket var särskilt oroväckande 1815, då en fredskris inträffade med katastrofalt fallande spannmålspris och nedgång i jordvärdet. Med rätta anmärkte han, att dessa löneförhållanden voro de underligaste i hela riket, i själva verket en följd av en säregen historisk utveckling.

Redan innan han bosatte sig i sitt nya stift (vilket skedde i okt. 1815), hade han informerats om »tiondegrälet», en allvarlig oenighet mellan allmogen och prästerna om tillämpningen av 1648 års lönekonvention. Saken hade av länets fullmäktige dragits inför riksdagen i Örebro 1812. Tvisten blev tills vidare uppskjuten. E. själv, söm vid denna tid ännu ej kommit till Gotland, fick till sin egen besvikelse ej någon anledning befatta sig härmed. Men stora frågor hade stigit fram, vilka fyllde E: s och andra stiftschefers ämbetstider fram till våra dagar, nämligen en ny tiondesättning och ifrågasatta pastoratssammanslagningar, vilka senare E. motarbetade. Ett annat bekymmer var det s. k. Hospitalet, huvudsakligen en fattigvårdsinrättning, som styrdes av läns- och stiftscheferna. År 1783 hade blott en liten, tarvlig och underhaltig byggnad kommit till stånd, medan gamla hospitalsbyggnaden upplappades till lasarett med särskild direktion, vari även landshövdingen och biskopen sutto. Båda institutionerna voro i ynkligt tillstånd vid E: s ankomst. Efter konsistorienotarie Gustafsons utredning åstadkoms 1832—34 en nybyggnad med såväl hospital (sinnessjukhus) som fattighus.

Till biskopens handläggning hörde givetvis också skolväsendet och undervisningen. Inrättandet av det första gymnasiet i Visby, färdigt 1821, ansågs emellertid på sina håll (H. Schönbeck) vara ett verk av landshövdingen. Redan i ett av sina tidigaste brev till Gustafson (nov. 1813) talar E. emellertid om att söka, »utvägar till ett gymnasium i Visby», och i maj 1814 meddelade han, att »om skolsakerna har jag överenskommit med Rosenstein».

Såsom förutvarande universitetslärare kände E. behov av att ej blott som predikant utan även i lärobokens form få meddela undervisning i religiösa frågor och utgav 1826 en lärobok i dogmatik. Den recenserades av H. Reuterdahl i Theologisk quartal-skrift 1828. Reuterdahl vitsordar där »en betydlig klarhet, även som en viss yttre ordning... Men vad som icke finnes är en fast och djupt anlagd plan och en självständig behandling. Sammanhanget är överallt löst och blott ett yttre och i behandlingen möter oss ingen enda egen tanke, icke ens någon som på ett eget sätt är kombinerad eller utförd. Det är skada att den aktningsvärde förf. icke snarare hämtat av sin utan tvivel rika andliga erfarenhet än av det merendels litet givande dogmatiska minnet: hans dogmatiska självständighet skulle icke därpå hava förlorat.» Om E: s verksamhet för övrigt som biskop kan anföras, att han nitälskade för ordning och skick i stiftet. Under hans ämbetstid blevo sex präster avsatta. Såsom predikant var E. enkelt uppbygglig och dogmatisk. Han talade alltid utan koncept och skrev aldrig sina predikningar utan hade endast en liten lapp med på latin antecknade huvudmoment. Intet annat härav är således bevarat än en likpredikan från Skånetiden. I sitt personliga uppträdande var han anspråkslös och älskvärd. Han hade att kämpa med ekonomiska svårigheter, beroende på alltför stor godtrogenhet. E. måste vid ett tillfälle sätta sig i skuld hos assessor Jacob Dubbe och medverkade därefter vid dennes inrättande av det Dubbeska gravkapellet vid Jacobsberg, tillhörande Dubbes egendom Rosendal. Vid dettas invigning; höll E. ett tal, som bevarats. Någon rättmätig anledning till klander över att han sålunda velat tillmötesgå en sörjande faders önskan och på samma gång göra en gentjänst kan rättvisligen icke finnas. Han bevistade fyra riksdagar utan att någon gång ha framträtt som politisk person. Som biskop ansågs E. emellertid av en kritiker som Schönbeck väl vara en from men mycket svag man, beroende av sin fåfänga hustru och sin redan i pojkåren anspråksfulle sons vilja och önskningar. E: s sedliga ideal var »en glad kristen». Härom kunna ur slutorden till hans kristliga sedelära följande rader citeras: »Med tacksamhet bör han erkänna all den förnöjelse, som Gud lämnar honom, ja även den lycka att äga ett glättigt temperament samt jordisk förnöjelse... och hämta nya skäl av denna Guds godhet emot sig till ett ödmjukt, varsamt och försiktigt uppförande.» — E. ligger begraven i Visby.

Författare

Gunnar Carlquist. E. Steffen.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: a) akad. avhandl.: se J. H. Liden, Catalogus disputa-tionum, 2 (1779), continuatus a G. Marklin, 2 (1820). — b) övriga arbeten: Compendiura theologias moralis eller sammandrag af den christeliga sedoläran till ungdomens tjenst förf. Lund [1784]. 164 s. Ny och förbätrad upl. Lund 1795. 3 bl., 170 s. — Trogna Herrans wänners lyckliga erfarenhet deraf, at de beredas för himmelen ... förestäld i en christelig likpredikan, då .. . Johan Birger Strutz, till sitt hwilorum beledsagades... Lund 1804. 4:o 43 s. — Till Vördiga presterskapet i Wisby stift. Visby [1815]. 4:o 3 s. [Herdabrev dat. 31 aug.] -— Litterarum amicos, hospites et urbicos, ad festum celebrandum, quo novum gymnasium inaugurabitur, perofficiose invitat Carolus Joh. Eberstein. Visby [1821]. Fol. 2 bl. (Lärov.-progr.) — Försök till en lärobok i theologia dogmatica. Sthm 1826. 3 bl., 282 s. [Härtill:] [E. J. Nordenson], Frågor och swar i dogmatiken. Framställde enligt biskop Ebersteins lärobok. Sthm 1840. 1 bl., 52 s. (Anon.) [Huvudarb. rec. av H. Reuterdahl i Theol. quartalskrift 1828, h. 3, s. 55 f.] — Tal hållit vid invigningen af en begrafningsplats vid Rosendals gård på Gothland, den 2 september 1827. [Jämte:] Några tankar, yttrade vid den nyss invigda grafven å Rosendal... 1827, sedan .. . assessor Jacob Dubbes . . . trenne barn der blifvit inrymda. U. o. o. å. Stor fol. 1 bl. pat. — [Tal vid prästmöte i Visby.] (Handlingar för prestmötet i Wisby den 18, 19 och 20 sept. 1832, tr. 1833). — Anmälan [ang. Bibelsällskapets högtidsdag, i form av herdabrev, dat. 24 maj]. Visby 1834. 4:o 1 bl. — En kort inledning att rätt förstå och anwända Bibeln, till deras tjenst, som icke egente-ligen äro lärde. Malmö 1834. 48 s. — Försök till förklaring af mindre tydliga ställen i Nya testamentet för olärde. Malmö, Cronqvist 1837. 12 :o. [Enl. Hj. Linnström, Sv. boklexikon, IT.

Källor och litteratur

Källor: Lunds teol. fak. protokoll 1784, LB; Konsistoriets i Visby protokoll, registratur och inkomna handlingar, Brev från E. till konsistorienot. M. Gustafson 1813—15 i Gustafsonska saml., Arkivdepån i Visby. — Konsistoriets i Visby cirkulär. — S. Cawallin, Lunds stifts herdaminne, 1—5 (1854— 58); G. Collberg, Herrgården Rosendal och minnesmärket Jacobsberg (Gotländskt arkiv, 11, 1939), s. 55; A. Kahl, Tegnér och hans samtida i Lund (1851); O. W. Lemke, Visby stifts herdaminne (1868); H. Reuterdahl, Memoarer (1920); dens., rec. av E:s Lärobok i theologia dogmatica (i Theol. quar-talskrift 1828. h. 3. s. 55 i.): H. Schönbeck, Biskop Wilhelm Faxes historia. D. 1 (1848); dens., Prelater (1927).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Johan Eberstein, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16565, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Carlquist. E. Steffen.), hämtad 2024-05-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16565
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Johan Eberstein, urn:sbl:16565, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Carlquist. E. Steffen.), hämtad 2024-05-08.