Meriter

1. Axel Ludvig Broström, f. 21 maj 1838 i Kristinehamn, d 21 sept. 1905 i Göteborg. Föräldrar: stadsfiskalen och hamnfogden Lars Ingvaldsson Broström och Maria Elisabet Jansdotter. Anställd hos grosshandelsfirman K. A. Hagberg i Kristinehamn; faktor och föreståndare för firmans varumagasin; skeppsredare och kapten från 1865; stiftare och ledamot av styrelsen samt verkställande direktör i Ångbåts a.-b. Ferm 1881–1905; flyttade till Göteborg 1882; stiftare och ledamot av styrelsen och verkställande direktör i Ångfartygs a.-b. Tirfing 1890–1905; överlämnade skötseln av rederiverksamheten åt sonen Dan Broström 1905.

Gift 20 febr. 1864 med Mathilda Olsson, f. 10 jan. 1842, d 24 dec. 1919, dotter till arrendatorn Lars Olsson.

Biografi

B. föddes, då hans fader var sjuttioett år gammal, och han hade blott uppnått tre års ålder, då fadern dog. Familjen hade det sedan ganska bekymmersamt, och B. fick tidigt börja förtjäna sitt uppehälle. Vid unga år anställdes han hos den då största Kristinehamnsfirman K. A. Hagberg, där han snart som faktor fick förestå det magasin, i vilket avgående och ankommande varor upplagrades. Sedan han sålunda förvärvat förtrogenhet med den Vänerfraktfart, som sedan gammalt betjänade den värmländska bruksrörelsen, köpte han år 1865 vid tjugusju års ålder av kammarherren Olof Nordenfelt på Björneborg, som fattat förtroende till den energiske unge mannen, på fördelaktiga betalningsvillkor en aderton lästers galeas, som han efter sin hustru kallade Mathilda. Efter två år förvärvade han därjämte slupen Elis om tjugutvå läster. På denna blev han själv skeppare och utsträckte sina färder ända till Göteborg. Tidigt insåg han emellertid ångfartygens stora betydelse, och redan 1870 lät han med verksamt bistånd av chefen för Kristinehamns mekaniska verkstad Harald Asplund till ångfartyg omändra en nyinköpt slätskonare, John, som omdöptes till Activ. Medan B. som kapten med detta fartyg trafikerade Vänern och Göta kanal, byggde han i Kristinehamn en ny ångare, Trafik, som blev färdig 1873 och 1874 övertogs av ångfartygs-a.-b. Hermes i Kristinehamn med B. som huvuddelägare.

B, förde därefter Trafik i flera år och byggde samtidigt uteslutande för egen räkning ångfartyget Freja, med vilket han började segla 1878. Följande år övergick han från kanalfart till trafik på ryska och tyska Östersjöhamnar men lämnade i slutet på året befälet och inköpte tillsammans med den nyssnämnde Asplund ångaren Transit III, vilken helt och hållet ombyggdes och ändrades från passagerar- till lastångare samt med B. till kapten insattes i trafik under namnet Skjöld. Redan år 1881 såldes emellertid ångaren, och B. ägnade sig sedan uteslutande åt ledningen av sin rörelse, vilken i början av 1880-talet överflyttades till Göteborg. B:s kontor, som från en mycket blygsam början alltmer vidgades, var från 1883 med ett kortare avbrott förlagt till huset Pusterviksgatan n:o 11. Den 1 februari 1898, då han upptog sin son Dan Broström (se denne) till meddelägare i firman, ändrades dess namn till Axel Broström & son. Då hade emellertid rederirörelsen sedan länge fått en fast ekonomisk bas och nått en stark utveckling därigenom, att aktiebolagsformen valts för dess finansiering.

Sedan ångaren Freja sålts år 1881, bildade B. i Kristinehamn Ångbåts a.-b. Ferm med ett begynnelsekapital av 90,000 kr. Därmed var den säkra grunden till en expansion i större skala lagd. De första ångarna voro Frigg (280 tons d. w.; 1882) och Ferm (380 tons d. w.; 1883). Bolaget ökade emellertid alltjämt sina fartygs antal och storlek. Märkesår voro 1884, då de första järnfartygen inköptes, 1886, då flottiljen, efter inköp av ytterligare en järnångare, nådde nära. 3,000 tons d. w., och 1890, då ett förlorat fartyg ersattes genom inköp av en engelsk järnångare, vilken, omdöpt till Ferro, med sina 1,650 tons d. w. för en tid blev bolagets största fartyg. Sedan Dan Broström inträtt i firman, fortsattes moderniseringen och ökningen av fartygens tontal i allt raskare tempo. År 1902 såldes den sista träångaren.

En ännu större framtid väntade dock Ångfartygs a.-b. Tirfing, som år 1890 bildades av B. med ett begynnelsekapital av 280,000 kr. Bolaget startade med två från B. övertagna ångare, Tirfing (525 tons d. w.) och Tor (420 tons d. w.), en från Stockholm inköpt ångare, Kurir (355 tons d. w.), samt en nybeställd ångare, Libau (425 tons d. w.). Liksom systerbolaget gick Tirfing snabbt framåt under ständig nyanskaffning av tonnage och ständig ökning av fartygens storlek. År 1891 lades grunden till en större utveckling genom inköpet i England av ångaren Stanton (1,200 tons d. w.), i rask takt följd av den ena stora engelska ångaren efter den andra. Därmed hade rederiet lämnat det första stadiet, de s. k. Östersjöbåtarna, och kommit till båtar för fart på Nordsjön och Medelhavet. Samtidigt började bolaget intressera sig för malmtransporten från. Oxelösund och sedermera från Luleå. Att i detalj följa utvecklingen av bolagets tonnage är här ej möjligt. År 1894 inköptes en engelsk ångare om 2,200 tons, benämnd Atland — den första, som erhöll ett av de sedermera för detta bolag typiska namnen på -land. Ett viktigt steg togs, då bolaget år 1902 efter den långa raden av i andra hand inköpta båtar nybeställde Göteborgs dittills största ångare, Svealand, om 5,000 tons. Samtidigt erbjöd sig en ny och synnerligen omfattande utvecklingsmöjlighet tack vare öppnandet av malmexporten över Narvik. År 1903 hämtade bolagets ångare Uppland där den första lasten av lappländsk malm. För att rätt kunna tillgodose denna export krävdes emellertid därför lämpat tonnage, och bolaget skred också omedelbart till byggandet av för malm transporten särskilt anordnade s. k. turretångare. De första av dessa, Malmland (6,150 tons), Nordland (6,450 tons) och Österland (6,980 tons), blevo färdiga under åren 1904–05.

Efter »en i plikttrohet genomlevad arbetsdag», i fyrtio år ägnad åt den svenska sjöfartens utveckling, överlämnade B. år 1905 på grund av sjukdom helt ledningen av firman Axel Broström & son och dess dotterbolag till Dan Broström. Kort därefter avled han.

B:s änka, Mathilda Olsson, intager ett bemärkt rum bland Göteborgs donatorer. I det tysta gjorde hon mycket gott. Bland större donationer märkas Mathilda Broströms donationsfond för behövande sjömansänkor, skänkt till Göteborgs sjömanshus år 1917, samt upprepade gåvor till Sjömanssällskapet i Göteborg. År 1920 skänkte hennes arvingar »till hugfästande av minnet av sina framlidna föräldrar och svärföräldrar» till Göteborgs stad två miljoner kr. till åstadkommande av bostäder åt familjer för i Göteborg hemmahörande sjöfarande m. m. Donationen skulle benämnas Broströmska stiftelsen. Dess första byggnadskomplex fullbordades i slutet av år 1925.

Författare

Axel Ramm.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Axel L Broström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17042, Svenskt biografiskt lexikon (art av Axel Ramm.), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17042
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Axel L Broström, urn:sbl:17042, Svenskt biografiskt lexikon (art av Axel Ramm.), hämtad 2024-04-16.