Meriter

1. Peter Brändström, tidigare Mogren, f. 6 okt. 1735 i Gävle, d. 22 aug. 1809 därstädes. Föräldrar: jaktbåtsmannen vid stora sjötullen i Gävle Simon Mogren och Margareta Nordlinder. Erhöll undervisning i Gävle trivialskola. Handelsbetjänt 1751; erhöll burskap som grosshandlare i spannmål 27 nov. 1762; vald till en av stadens 24 äldste; baggaredirektör 21 maj 1774—1806; direktör för kronobränneriet i Strömsbro 13 nov. 1787; rådman 30 nov. 1789—febr. 1794; ordförande i handelssocieteten 1794; erhöll kommerseråds titel 9 dec. 1797. Ledamot av Samfundet pro fide et christianismo 1784, av Patriotiska sällskapet och av Finska hushållningssällskapet; RVO 1805.

Gift 1 jan. 1764 med Anna Elisabet Schröder, f. 10 juli 1732, t 6 okt. 1786, dotter till handlanden Johan Kristian Schröder i Gävle.

Biografi

B. tillbragte sina spädaste år i djupaste fattigdom, i synnerhet efter faderns död 1737, och fick en tid t. o. m. sälja torrvedstickor på gatorna. Sedan modern 1744 gift om sig med sjötullsbesökaren Jöns Brändström, förbättrades emellertid förhållandena. Efter avslutade studier i trivialskolan och möjligen något år i gymnasium antog han styvfaderns tillnamn. Sedan han genomgått sina läroår som handelsbetjänt, ägnade sig B. (från 1762) åt spannmålsaffärer en gros och förenade med dessa rederirörelse och ett skeppsbyggeri, som i synnerhet efter 1780-talets inbrott tog ett storartat uppsving. Från 1781 arrenderade han i förening med grosshandlarna Nils Amberg och Samuel Valley junior stadens båda skeppsvarv på för densamma ytterst ofördelaktiga villkor. Ett par år senare var B. ensam innehavare av arrendet, utan att det kunnat utrönas, huru därmed tillgått, men därpå följde i slutet av 1780-talet en häftig strid om diverse taxor och rättigheter på varven. De ledande inom handelssocieteten beslöto då att begagna det gynnsamma tillfället till att framtvinga en ändring i varvsarrendekontraktet till stadens förmån. Detta lyckades också, och B. måste 1790 underteckna ett nytt kontrakt, vida fördelaktigare för staden än det förra. B. var sin tids störste skeppsredare i Gävle och säkerligen en av de största i hela landet. 1787 tog han sin måg, grosshandlaren Per Ennes, till kompanjon, och därefter blev det denne, som skötte affärerna, medan B. fick »mera håg för de allmänna ärenders drivande». Efter B:s död 1809 blev Ennes ensam innehavare av firman med bibehållande av dess gamla namn, P. Brändström & co. Ennes tog till kompanjon sin måg, grosshandlaren H. V. Eckhoff, som efter sin svärfaders död 1829 övertog firman i förening med sin brorson H. K. V. Eckhoff och ändrade dess namn till H. V. Eckhoff & co men nödgades göra konkurs 1844. — Även som industriman gjorde sig B. bemärkt. Då det bekanta sockerbruket vid Steneberg såldes på auktion 1784, blev han ägare till en fjärdedel däri och bidrog kraftigt till dess rekonstruerande och tillfälliga uppblomstring.

B. var en av Gävles rikaste män. Han ägde flera hus i staden och egendomen Lervik i dess omnejd. Hans utskylder för året 1801 belöpte sig till 296 rdr b:ko, det ojämförligt högsta skattebelopp, som detta år erlades i Gävle. Hans firma skattade vid sekelskiftet 1800 för 150 örestal, under det de båda handelshus, som kommo närmast, stannade vid 90. B: s bouppteckning slutar på en summa av 172,053 rdr b: ko.

Av sin stad togs B. tidigt i anspråk. Han utsågs 1774 till baggaredirektör, dvs. högste uppsyningsman över mudderverket, som skulle hålla Gavleån och hamnen fria från uppgrundningar. Då sådana förekommo i rikt mått varje år och sjöfarten på Gävle var mycket livlig, var direktörens arbete ytterst maktpåliggande och ansvarsfullt. Under utövningen av sitt ämbete hade B. åtskilliga svåra slitningar med såväl handelssocieteten och borgerskapets äldste som magistraten. Dessa tvister nådde sin höjd, då ekonomi- deputationen 1805 satte i gång en räfst med stadens ämbetsmän, vilket föranledde B. att begära avsked 1806. Han var då i det närmaste blind och hade alltifrån 1794 med vederbörandes begivande biträtts av sin måg Per Ennes vid utövandet av direktörskapet. B: s arbete för hamnen var av banbrytande art. Han såg saken i .stort, men han ville också helst råda sig själv utan andras inblandning. Magistraten och borgerskapet åter ville gärna ha ett ord med i laget och tänkte framför allt på att stadens ekonomiska förhållanden alltid voro mer eller mindre tryckta. F. ö. drog staden nytta av B: s goda huvud och utomordentliga arbetsförmåga genom att sätta in honom i åtskilliga kårer, såsom magistraten, borgerrskapets äldste, handelssocieteten och bränneridirektionen.

Mest känd är B. som grundare av den undervisningsanstalt, vilken nu kallas Gävle borgarskola. I en skrivelse av 4 nov. 1795 erbjöd han staden 10,000 rdr riksgälds som ett »perpetuellt lån» mot 5 o/o ränta till grundande av en skola, i vilken särskilt »de levande språken med andre nyttige och nödige vetenskaper» skulle staderas, i synnerhet av sådana »som skola danas till borgerlige klasser». Skolan skulle »drivas» för ränteavkastningen. Donationen mötte motstånd från vissa kretsar, som stötte sig på det i gåvobrevet använda ordet »lån» och varnade för skuldsättning — »den sanna vällusten består däruti att kunna vara skuldfri» —, men efter åtskilligt debatterande i magistraten, de 24 äldste och societeterna mottogs gåvan med tacksamhet 1 febr. 1796. Den nya skolan, som kallades elementarskolan, öppnades 16 jan. 1797. Dess stadgar, .som godkändes av K. M: t 14 juli 1796, vittna om en lika beundransvärd som överraskande framsynthet och målmedvetenhet i pedagogiska frågor hos upphovsmannen. Detta torde väl närmast förklaras av att B. till rådgivare och medhjälpare vid stadgarnas utarbetande hade lektorn i historia vid Gävle gymnasium Karl Bergsten d. ä., som blev skolans förste rektor, och lektor P. Kölmark i Karlstad. B., som enligt stadgarna var självskriven ledamot .av skolans styrelse, ägnade sin skapelse en verkligt faderlig omsorg. Han skänkte även tomt och ett ståtligt, för ändamålet särskilt byggt hus (1801). Jämte B. intresserade sig hans vän, dåvarande landshövdingen i Gävleborgs län, greve F. A. U. Cronstedt, mycket för skolan. Han var den förste ordföranden i styrelsen. Elementarskolan kom genast i ropet för sin utmärkta undervisning i levande språk. De förmögnare familjerna i Gävle började skicka sina söner dit i stället för till gymnasium och trivialskolan, och exempel finnas på gymnasister och t. o. m. studenter, som övergingo till elementarskolan för att lära sig levande språk. Snart kommo elever ej blott från Sverige och Finland utan även från utrikes orter. Elementarskolan fungerade i orubbat skick till 1839, då efter häftiga och långvariga strider de olika privata skolorna i Gävle sammanslogos till en, som kallades Gävle stads medborgerliga läroverk. Inom denna undervisningsanstalt motsvarades elementarskolan av den s. k. provskolan och ateneum. Dessa skolor trädde i funktion först 1842 men började efter några år att föra en tynande tillvaro och upphörde 1859. Åtskilliga omorganisationsförsök gjordes under de följande åren, men först 1890 började den nuvarande borgarskolan sin verksamhet. — Flera av stadens välgörenhets- och fattigvårdsinrättningar liksom även Samfundet pro fide et christianismo ihågkommos också av B. med betydande donationer.

Författare

P. Elfstrand.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Hallrätternas årsberättelser, kommerskollegiets arkiv, samt bio-graphica, RA; Klerckerska geneal. saml. samt Samfundet Pro fide et christia-nismo's prot., handl. och matrikel, KB; husförhörs-, dop-, vigsel- och dödböcker, Gävle kyrkoarkiv; småprot., magistratsprot., magistratens kungörelser, skrivelser från myndigheter, magistratens inneliggande handl., bouppteckningar, uppbördsböcker, handl. rör. skeppsvarven, handl. rör. Strömsbro bränneri, hallrättens räkenskaper samt hantverkssocietetens prot., Gävle stads arkiv; E. Sehlberg, Gefle och dess slägter, Gävle lärov.-bibliotek. — G. Anrep, Sv. slägtboken, 1: 2 (1872); Berättelse om elementar-skolan i Gefle (Magasin för föräldrar och lärare, Bd 2:1, 1811); P. Elf strand, Peter Bräntiström. En storborgare i Gefle under den gustavianska tiden (Meddelanden av Gestriklands kulturhist. fören., 1923).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Peter Brändström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17120, Svenskt biografiskt lexikon (art av P. Elfstrand.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17120
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Peter Brändström, urn:sbl:17120, Svenskt biografiskt lexikon (art av P. Elfstrand.), hämtad 2024-04-20.