Biografi

De la Gardie, svensk adelssläkt av franskt ursprung. Stamfadern Jacques Scoperier (d. 1565) var 1525 köpman i den franska staden Chaunes belägen i departementet Aude, Languedoc. Han hade tre söner: Auger, Etienne och Pons. I staden ägde han två boningshus, en kvarn samt några täppor, olivlundar och vinfält. Han ägde också gården La Gardie i grannkommunen Villarlong. Hans son, Pons d'Escouperie, upptog namn efter den sistnämnda gården och blev i Sverige, dit han inkom 1565, känd som Pontus D. (se nedan 1).^[1] — Från den äldre brodern Etienne, härstammade en i Frankrike kvarvarande gren av släkten, som utdog på manssidan 1664 med Jean d'Escouperie till Pouzzols i departementet Aude. På grund av giftermål med hans dotter Hyacinthe d'Escouperie de la Gardie upptog Antoine d'Olivier (d 1691) namnet D. Hans släkt utdog på manssidan 1782, men stamgodset Pouzzols gick vidare i arv bland avkomlingar på kvinnolinjen. Det därstädes förvarade familjearkivet innehåller åtskilliga brev från de tidigare medlemmarna av den svenska släkten till deras franska anförvanter. Det var den ryktbarhet, det Delagardieska namnet vunnit i Sverige och därifrån vidare utåt, som föranledde den franska släkten att upptaga detta namn, då man nämligen annars vid denna tid i Frankrike allmänt använde godsens namn jämsides med eller i stället för egentliga familjenamn och gården La Gardie långt dessförinnan övergått i andra händer. — Pontus D. upphöjdes 27 juli 1571 i friherrligt stånd. Den friherrliga ätten utdog 1640 med hans äldre son, riksrådet Johan D. (se nedan 2). Den yngre sonen riksmarsken Jakob D. (se nedan 3), gift med Ebba Brahe (se denna), upphöjdes 10 maj 1615 i grevligt stånd och blev stamfader för den alltjämt fortlevande grevliga ätten. Söner till honom voro rikskanslern Magnus Gabriel D. (se nedan 4) samt riksråden Jakob Casimir D. (se nedan 7), gift med Ebba Sparre (se denna), Pontus Fredrik D. (se nedan 8) och Axel Julius D. (se nedan 9), gift med Sofia Juliana Forbus (se denna); en dotter var Marie Sophie D. (se nedan 6), gift med riksrådet friherre Gustav Oxenstierna. Magnus Gabriel D. hade med sin gemål pfalzgrevinnan Maria Euphrosine (se nedan 5) sonen riksrådet Gustaf Adolf D. (se nedan 10). Pontus Fredrik D:s döttrar Ebba Maria D. (se nedan 11) och Johanna Eleonora D. (se nedan 12), gift med generallöjtnanten greve Erik Gustav Stenbock, ha båda gjort sig litterärt kända. Axel Julius D. hade sonen riksrådet Magnus Julius D. (se nedan 13), från vilken alla senare medlemmar av släkten härstämma. En son till honom var en av rikets herrar, generallöjtnanten Pontus Fredrik D. (f. 1726, d. 1791), vars maka i första giftet, Catherine Charlotte D., f. Taube (se nedan 14), gjort sig känd för sitt behjärtade uppträdande mot häxprocesserna vid 1700-talets mitt. Söner till Pontus Fredrik D. i ett senare gifte voro en av rikets herrar, generalen Jacob Gustaf D. (se nedan 15) och landshövdingen Axel Gabriel D. (se nedan 16), vilken senare hade sonen landshövdingen Robert D. (se nedan 17). En son till honom är f. d. landshövdingen i Malmöhus län Robert D. (f. 1858). Kusin till denne var landshövdingen i Kristianstads län Magnus Gabriel D. (f. 1839, d. 1905), fader till greve Jacob Pontus Axel D. på Maltesholm, ättens nuvarande huvudman (f. 1879). När Pontus D. 1571 upphöjdes i friherrligt stånd, erhöll han till friherrskap Ekholmen i Uppland, som sedan var det egentliga stamgodset fram till reduktionstiden. I dess sockenkyrka, Veckholm, ha många av ättens medlemmar ända fram till 1800-talets mitt fått sitt sista vilorum. Under storhetstiden är dock det Delagardieska namnet främst förknippat med Läckö i Västergötland, som Jakob D. 1615 erhöll till grevskap och där både han samt sonen och efterträdaren Magnus Gabriel D. utvecklade en livlig byggnadsverksamhet. Såväl genom Jakob D:s giftermål med Ebba Brahe som genom donationer och köp hade den Delagardieska släkten vid mitten av 1600-talet överträffat de flesta inhemska stormanssläkter i fråga om förvärv av jordegendomar. Bland de gods, som då under längre eller kortare tid voro i släktens ägo, kunna nämnas Karlberg, Drottningholm, Jakobsdal (nuv. Ulriksdal), Ekolsund, Vänngarn, Runsa och Arnö i Uppland, Tullgarn i Södermanland, Svanå och Axholm i Västmanland, Kägleholm i Närke samt Höjentorp och Mariedal i Västergötland. I fråga om byggnadsverksamhet på sina egendomar torde den Delagardieska släkten ha överträffat alla andra släkter vid denna tid. Så mycket hårdare drabbade Karl XI: s reduktion, som lämnade endast några få av de förut uppräknade godsen kvar i släktens ägo och bragte flera av dess medlemmar nära randen av ekonomisk ruin. En ljusare tid randades dock för nästa generation genom Magnus Julius D: s giftermål 1709 med sin tids måhända rikaste arvtagerska Hedvig Katarina Lillie. Under förra hälften av 1700-talet upplevde släkten en ny glansperiod. Bland de gods, som nu kommo i dess ägo, kunna nämnas Rosersberg och Sjö i Uppland, Häringe i Södermanland, Lövstad i Östergötland samt Lindholmen och, för andra gången, Mariedal i Västergötland. Redan under nästa generation övergingo dock de flesta av dessa egendomar genom giftermål och försäljningar till andra släkter. Under den därpå följande generationen blevo de båda bröderna Jakob Gustaf och Axel Gabriel D. genom giftermål ägare till resp. Löberöd och Maltesholm. Härigenom fick släkten för första gången fotfäste i Skåne och är sedan dess en övervägande skånsk släkt. Efter Löberöds försäljning 1863 är Maltesholm släktens stamgods. Där finnes det stora bibliotek, excellensen Jakob Gustaf D. samlade på Löberöd jämte talrika porträtt, pretiosa m. m. av intresse för släkten, vilket allt utgör ett lösörefideikommiss, som skall förvaras på Maltesholm, så länge någon medlem av släkten D. äger godset. — Ätten hade även vidsträckta gods i Östersjöprovinserna (se nedan 1—3). För att återförvärva dylika överflyttade riksrådet Axel Julius D:s sondotter Ebba Margareta D., gift Stenbock (f. 1704, d. 1775) till Estland. Dit överflyttade även riksrådet Magnus Julius D:s sonhustru Magdalena Christina Stenbock (f. 1729, d. 1801). En sonson till den sistnämnda, Carl Magnus D. (f. 1788, d. 1856) upphöjdes 1852 i ryskt grevligt stånd med rättighet att adoptera sin systerson generalen Pontus Alexander Ludvig von Brevern De la Gardie.

Det Delagardieska släktarkivet är ända sedan reduktionstiden splittrat. En mängd handlingar beslagtogos då och ha sedan på 1800-talet kommit till riksarkivet, där de Delagardieska papperen nu utgöra en av de största enskilda samlingarna. Av papper, som vid reduktionen förblevo i släktens ägo eller senare tillkommo, bildades under 1700-talet ett betydande arkiv, som förvarades på Sjö. Även detta arkiv splittrades dock därigenom, att en ej obetydlig del av de äldre papperen bortfördes av den yngre släktgrenen, då den överflyttade till Estland i slutet av 1700-talet. Sedan Sjö i början av 1800-talet hade försålts, fördes återstoden till Löberöd, där den bildade grundstommen till det därvarande, i den historiska litteraturen ofta citerade De la Gardieska arkivet. Efter hand utvidgat samt ordnat och förtecknat av P. Wieselgren överlämnades det 1848 efter testamentariskt förordnande av excellensen Jakob Gustaf D. till Lunds universitetsbibliotek, dit även övriga i släkten bevarade familjepapper skänktes 1892. — De papper, som överfördes till Estland, ha efter växlande öden till största delen hamnat i Dorpats universitetsbibliotek; ett mindre parti är för närvarande deponerat i riksarkivet. Strödda Delagardieska papper ha även kommit till enskilda svenska arkiv. Rydboholms- och Skoklostersamlingarna i riksarkivet innehålla sålunda brev och godshandlingar efter Pontus Fredrik D. d. ä. samt dennes fader och broder Magnus Gabriel. På Fiholm i Västmanland förvaras en ej obetydlig samling brev till Magnus Gabriel och Gustaf Adolf D.

Författare

W. Enblom.

Källor och litteratur

Källor: DelaGardiska archivet, utg. af P. Wieselgren, 1—10 (1830—44); Aug. Hahr, Konst och konstnärer vid Magnus Gabriel De la Gardies hof (1905); C. A. Klingspor, Bidrag till Upplands beskrifning, Veckholm (Uppl fornmmnesfören. tidskr, 2, 1877—90); A. Lewenhaupt, Stamtaflor (1908); Svenska slott och herresäten vid 1900-talets början, Äldre serien (1908—14); E. Tegnér, De la Gardieska samlingen i Lund och på Löberöd (VA Handl., 32, 1894); C. Russwurm, Eibofolke (1855); F. U. Wrangel, Pontus De la Gardie och hans slägt i Frankrike under 15- och 1600-talen (Hist. tidskr., 1890)

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
De la Gardie, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17370, Svenskt biografiskt lexikon (art av W. Enblom.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17370
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
De la Gardie, släkt, urn:sbl:17370, Svenskt biografiskt lexikon (art av W. Enblom.), hämtad 2024-04-25.