Meriter

Carl Gustaf Patrik de Laval, f. 9 maj 1845 på kaptensbostället Blåsenborg, Orsa sn (Kopp.), d. 2 febr. 1913 i Stockholm (Oscar). Föräldrar: kaptenen och förste lantmätaren i Kopparbergs län Patrik Jacques Ludvig de Laval och Johanna Elisabeth Martin. Genomgick Falu läroverk; student vid Uppsala univ. 1863; elev vid teknologiska institutet i Stockholm 5 sept. 1863; avgångs-ex. från dess mekaniska fackavdelning 7 juni 1866; efter några kortvariga anställningar i praktisk verksamhet inskrevs D. vid Uppsala univ. 1867; fil. kand. 6 april 1872; disp. pro gradu 6 maj s. å.; fil. doktor 31 maj s. å.; anställdes i Stora Kopparbergs bergslags tjänst, patenterade härunder en metod att extrahera nickel på våta vägen och en annan att tillgodogöra fosforhaltiga malmer; medverkade, efter studieresa till Harz, vid byggandet av svavelsyrefabrik och kopparextraktionsverk i Falun 1872—74; anlade i Falun 1873 tillsammans med en kompanjon ett buteljglasbruk, baserat på buteljernas formning i roterande kokiller (företaget nedlades 1874 på grund av dåliga konjunkturer); var 1875 privat konstruktör i Falun; anställd 1876—77 vid Klosters järnbruk; överflyttade 1877 till Stockholm för att utexperimentera en mjölkseparator för kontinuerlig skumning; ingick 1878 kompaniskap med bergsingenjör Oscar Lamm (se denne) för uppfinningens exploaterande; erhöll för mjölkseparatorn 1,100 kr. i belöning av Vetenskapsakademien 1879 och Lantbruksakademiens stora guldmedalj 1883; bildade 1883 a.-b. Separator för mjölkseparatorns exploaterande i stort; uppfann ungefär samtidigt laktokriten för bestämmande av fetthalten i mjölk och emulsorn, en apparat för införande av billigt fett i skummjölk; konstruerade 1883 en reaktionsångtur- bin för mjölkseparatorns drivande och 1888 en aktionsångturbin, den sedan så berömda de Lavalturbinen; bildade 1893 a.-b. de Lavals ångturbin för uppfinningens exploaterande; erhöll för ångturbinen Vetenskapsakademiens stora guldmedalj 1892 och Vereins deutscher Ingenieure Grashofmedalj 1904; konstruerade på 1890-talet ångpannor för 110—220 at tryck och en mjölkningsmaskin; bildade 1895 a.-b. de Lavals Laktator för mjölkningsmaskinens exploatering; anlade på 1890-talet en fabrik för karbidframställning på elektrisk väg i Trollhättan; konstruerade ungefär samtidigt dels en elektrisk kontinuerligt arbetande ljusbågsugn, dels en cyklonugn för framställning av zink ur fattiga blyzinkmalmer; ägnade sina sista år åt torvfrågan, förbättrade våtkolningen och anlade en försöksfabrik vid Stavsjö mosse i Småland; grundade även bl. a. följande bolag: Svenska Stålpressnings-a.-b. Olofström 1887; a.-b. de Lavals glödlampfabrik Svea 1894 och a.-b. Bångbro rörverk 1895; var styr.-led. i samtliga ovannämnda bolag; en av stiftarna av Svenska uppfinnareföreningen 1886 och dess förste ordf. Var juryman för Sverige å internationella utställningen i Amsterdam 1885. LVA 1886; LLA 1886; HedLLA 1896; led. av riksdagens andra kammare 1888—90 och av riksdagens första kammare 1894—1902. RNO 1885; KV02kl 1891; KVOkl 1897. G. 10 nov. 1895 i Stockholm (Klara) m. Isabel Amalia Grundal, f. 18 aug. 1874 i Stockholm (Klara), dotter av praktiserande läkaren med. lic. Nils Adolf Richard Grundal och Enriqueta Elisabeth Rosenblad.

Biografi

Gustaf D. var den borne uppfinnaren. Han uppfann redan under Klosterperioden bl. a. en silbotten för bessemerkonvertern i syfte att ernå en mera finfördelad lufttillförsel än som dittills visat sig möjligt och därmed minska stålets benägenhet för rödskörhet. D. flyttade 1877 till Stockholm och började sin nya verksamhet med ett litet kapital, som han lånat av sin kusin Tycho Robsahm, sedermera hans mångårige trogne medarbetare. D. ägnade närmaste åren åt att konstruera en mera fullkomnad mjölkseparator än den dittills använda tyska. Han lyckades framställa en sådan med kontinuerlig avledning av grädde och skummjölk. Samtidigt framträdde en dansk uppfinnare, som oberoende av D. lyckades konstruera en kontinuerligt arbetande mjölkseparator. D: s djärvhet att våga använda en långt högre hastighet än den danske uppfinnaren gav honom ett visst ehuru ej obetingat försprång. År 1878 började mjölkseparatorn exploateras av den firma, som D. bildat tillsammans med Oscar Lamm. Erkännanden började strömma in och med dem beställningar och inkomster. År 1883 ombildades firman till a.-b. Separator. Tack vare detta bolags chef John Bernströms (se denne) förutseende och snabba beslutsamhet fullkomnades mjölkseparatorn i utomordentlig grad genom bolagets förvärv av von Bechtolsheims geniala uppfinning av Alfaplåtama (Alfapatentet). Genom dessa uppdelades mjölken under rotationen i tunna skikt, varigenom nästan fullständig renskumning kunde åstadkommas. Därmed var mjölkseparatorns framgång definitivt given, och en svensk storindustri grundlagd.

D:s märkligaste uppfinning var aktionsångturbinen. Den förbrukade dock till en början för mycket ånga för att få varaktig framgång. D. kom 1888 på tanken att kombinera divergerande ångexpansionsmunstycken med ett snabbt roterande turbinhjul, i vilkas skövlar den ur munstyckena utströmmande ångans hastighetsenergi genom aktion omvandlades i mekaniskt arbete. Ångan expanderar från begynnelsetryck till sluttryck i ett enda tryckfall i nyssnämnda expansionsmunstycken och erhåller därvid en mycket hög utströmningshastighet, för vars tillgodogörande turbinhjulet måste arbeta med stor periferihastighet och därmed högt varvtal. D. mötte till en början stora svårigheter. Problemet att konstruera en axel, som utan större vibrationer tillät turbinhjulet att arbeta med dessa höga varvtal, löstes av D. och hans medhjälpare genom ett djärvt och genialt grepp (fjädrande axeln). De höga centrifugalkrafterna å skövlar och turbinhjul behärskades genom rationella konstruktioner å skovelinfästning och turbinhjul, ehuru detta ej skedde fullständigt, förrän D. överlämnat ångturbinens utveckling i andra händer. Nyskapande konstruktioner måste även utföras för att nedväxla turbinhjulets varvtal till ett för elektrisk generator, pump m. m. avpassat sådant. D. övergick till att använda kugghjul. Hans kuggkonstruktioner med deras precisionstillverkning och periferihastigheter ha i hög grad befordrat utvecklingen på detta område. Den första de Lavalturbinen utsläpptes i marknaden omkr. 1890. Den har vunnit stor användning, ehuru för relativt små effektbelopp (intill 500 hk). D. har indirekt haft inflytande på den efterföljande stora utvecklingen på ångturbinområdet.

D. var föregångsman även på ångpanneområdet. Han konstruerade på 1890-talet vattenrörpannor för 110 och 220 at, vilka tillsammans med hans ångturbiner skulle utgöra högtrycksaggregat, inrättade för relativt automatisk drift. Dylika aggregat utställdes bl. a. i Stockholm 1897, men pannorna visade sig ej tillräckligt driftsäkra och vunno ej industriell användning.

D: s uppfinnarverksamhet vidgades efter 1895 och blev alltmer kapitalkrävande. Hans tilltro till sina nya uppslag var ofta så stor, att den första försöksmaskinen tillverkades i många exemplar för att därmed vinna tid för den påtänkta exploateringen. Försöken misslyckades dock ofta, de många försöksmaskinerna måste kasseras och nya tillverkas. Den betydande förmögenhet, som D. förvärvat under sin första verksamhetsperiod, började smälta undan, och han mötte under senare år ofta stora svårigheter att anskaffa kapital. Det låg emellertid mycken idealism i D: s strävanden. Han arbetade på att genom sin verksamhet höja svensk teknik och svensk företagsamhet. Han insåg tidigare än de flesta värdet av Sveriges vattenkraft och sökte med dess hjälp skapa en stor metallurgisk och kemisk industri.

D: s arbete med mjölkseparatorn ledde hans spekulationer omkr. 1895 in på konstruerandet av en mjölkningsmaskin, som emellertid ej fyllde de på den ställda förhoppningarna; det stora Laktatorbolaget måste efter få år gå i likvidation. — D. intresserade sig tidigt för karbidframställning på elektrisk väg och anlade en liten fabrik härför i Trollhättan. Tillverkningen var till en början lönande men måste 1902 nedläggas på grund av överproduktion och dåliga priser. Av större betydelse blev D: s insats för tillgodogörandet av fattiga blyzinkmalmer, vilka dittills ej kunnat tillgodogöras vid zinkhyttorna. Han använde en elektrisk kontinuerligt arbetande ljusbågsugn, s. k. stackugn eller strålningsugn, och vid särskilt fattiga zink- malmer den s. k. cyklonmetoden, enligt vilken finpulveriserad zinkmalm och kol inblåstes i en ugn mot en kraftig het luftström, varvid zinken hastigt oxiderades. Reduktionen till ren zink skedde sedan i särskild ugn. Den förra metoden exploaterades av a.-b. de Lavals elektriska smältugn i Trollhättan och sedermera av Trollhättans elektriska kraft-a.-b. År 1912 likviderade emellertid detta senare bolag, och metoden, som senare modifierats, övertogs av Elektrotermiska a.-b. Cyklonmetoden, avprovades i Risshyttan 1904 och exploaterades av a.-b. Sala Zink. Den höll emellertid ej vad den. lovade, och bolaget gick i konkurs 1909.

D. förvärvade 1896 Önan och västra stranden till Helvetesfallet i Trollhättan och ansåg sig därmed vara ägare även till delar av vattnet. Omfattande förslag till vattenkraftanläggningar för metallurgiska och kemiska industrier utarbetades. Emellertid öppnade svenska staten process mot det de Lavalska bolaget Trollhättans elektriska kraft-a.-b. Processen gick bolaget emot i samtliga instanser (definitiv dom 1902). Denna utgång var ett hårt slag för D.

D: s efterlämnade anteckningar innehålla skisser över flygmaskiner, automatiska telefoner, vindmotorer, varmluftsmotorer, gasmotorer, fotogenmotorer, separering av gaser med olika spec. vikt. m. m. De frågor, vilka fångade D: s intresse under hans sista år, voro torvfrågan och mjölkningsmaskinfrågan. Han sökte genom förbättring av våtkolningsmetoden, d. v. s. torvdyns upphettning under tryck, avvattna torven på ett ekonomiskt sätt och anlade en försöksfabrik vid Stavsjö mosse i Småland. Försöken understöddes av statsmedel och anslag från Jernkontoret. D. hann ej slutföra försöken; de fortsattes efter hans bortgång men nedlades omkr. 1917. Mjölkmaskinexperimenten återupptogos under D: s sista levnadsår, men nu efter vakuumsystemet, kombinerat med mekanisk bearbetning av spenarna. Även dessa försök fortsattes utan positivt resultat någon tid efter D:s död.

D. sysselsatte under 1890-talet en betydande ingenjörstab och en stor experimentverkstad. Han var en utmärkt chef för sina medarbetare, var alltid glad och visade vänlighet mot alla. I sitt umgänge med människor var han fängslande och livlig, slagfärdig och i viss mån kolerisk, men hans häftighet var aldrig bestående. I slutet av 1912 kände sig D., den annars så outtröttlige entusiasten, nedstämd och trött, ej blott av överansträngning och affärsbekymmer; han var svårt kroppsligt sjuk. Trots detta reste han i början av 1913 till England och kämpade för sina bolags bestånd och framtid. Efter hemkomsten opererades han, men avled. D:s liv har av många mod rätta kallats ett drama. Få människor ha levat sitt liv så intensivt som han, haft sådan framgång och så hårt fått känna motgångens bitterhet. Han var en genial uppfinnarebegåvning men saknade ibland den skarpa affärsblicken och det klara omdömet. En del av det, på vilket han nedlade sitt brinnande intresse, blev snart glömt och har till synes lämnat föga spår efter sig, men mycket av hans arbete, som ej slutfördes av honom, har upptagits och förts vidare av andra. Betydelsen av D. såsom inspirerande kraft inom teknik och industri under en tidsperiod, då det verkliga industriella genombrottet i Sverige ägde rum, kan knappast överskattas. Han ingav Sverige förtröstan till egna resurser och egna krafter och bidrog i hög grad till att förskaffa det tekniska arbetet aktning och erkännande. Hans verkliga insats är ej begränsad till de världsberömda uppfinningarna de Lavals separator och de Lavals ångturbin.

Författare

Tore Lindmark.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om wolfram och dess klorföreningar. Sthm 1872. 1 bl., 28 s. (Gradualavh., Upps.) — Anförande vid landtbruksmötet i Lima. U. o. o. å. Ils. (Särtr. ur Berättelse rörande landtbruksmötet i Lima d. 26 augusti 1885, tr. 1886). — Separator, emulsor, la[k]tokrit. Sthm 1885. 13 s. — Om ändring af patentförordningens tjugufemte paragraf. Motion i riksdagens första kammare af dr G. de Laval. Utdrag af ett föredrag... af . .. Nils Rahm. Utg. af motionären. Sthm 1897. 7 s. & omsl.

Källor och litteratur

Källor: Nekrologer i Industritidn. Norden 1913, s. 41—43, och i Zeit-schr. d. Vereins deutscher Ingenieure 1913, s. 351—362; Aktiebolaget Separator. Stockholm. [Festskrift 1883—1908] (1908); [Chr. Barthel], Carl Gustaf Patrik de Laval (LA Handl. och tidskr. 1913); W. Boman & G. Holmberger, Gustaf de Laval (Tekn. tidskr. 1913, veckouppl., s. 49—51); G. A. Granström, Försök till en biografi över doktor Gustaf de Laval (1925; endast i maskinskr. i I VA); L. Gumilevskij, Gustav Laval (1936; på ryska); T. Lindmark, Gustaf Patrik de Lavals tekniska livsgärning (IVA Handl., 37, 1924); Sv. teknolog-föreningen 1861—1936, red. av G. Indebetou & E. Hylander (1937); A. Wahlstedt, Minnespenningar över enskilda svenska män och kvinnor, 3:e följden (Numism. meddel. 29, 1937). — Meddel. av olika personer om D:s liv och verV^nmlipt

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
C Gustaf P de Laval, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17423, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tore Lindmark.), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17423
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
C Gustaf P de Laval, urn:sbl:17423, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tore Lindmark.), hämtad 2024-11-08.