Meriter

1. Charles de Mornay, sieur de Varennes, avrättad 4 sept. 1574 på Stockholms Stortorg. Kom i svensk tjänst 1557; i legation till Polen hösten 1557—sommaren 1558; diplomatisk budbärare till sin frände C. de Dancay i Köpenhamn hösten 1558 och våren 1559 (instr. 18 mars); i hertig Eriks tjänst från 1558; sändes jämte Gustaf Johansson (Tre rosor) och Karl Holgersson (Gera) till England 1559 att framföra Eriks frieri till drottning Elisabet (kreditiv 29 mars); reste april 1561 på beskickning till Frankrike (kreditiv 13 febr.) och vistades där maj—juni; erhöll 15 juni 1561 av Karl IX av Frankrike formellt tillstånd att gå i svensk tjänst; framförde, med titel av cubicularius (kammarherre), jämte Per Brahe och sekreteraren Mårten Helsing konung Eriks frieri till Maria Stuart i Skottland april 1562; sändes nov. 1562 till Reval som överste »och regente» för krigsfolket; beordrades 13 juni 1563 att i Finland övertaga ledningen av fejden mot hertig Johan; överste för Smålandsregementet 7 okt. 1563; överbefälhavare hösten 1563; hade 1562— 1564 Tunaläns härad i förläning; erhöll 27 nov. 1563 i förläning Kronobergs slott, Allbo och Kinnevalds härad i Småland, vilket allt han innehade till jan. 1574; befälhavare över alla knektar i Småland 1 juni 1564; överbefälhavare på Götaälvsfronten juli 1565; befälhavare på Varbergs fästning 1565—-66; överbefälhavare mot D. Rantzau sommaren 1566; fången hos danskarna 20 sept. 1566— 16 mars 1571; överbefälhavare (jämte två andra) över Älvsborgs och Gullbergs fästningar 3 mars 1573 och (ensam) 3 okt. s. å.; såsom anklagad för högförräderi ställd inför domstol 11 aug. och dömd från liv och gods 29 aug. 1574.

G. 26 jan. 1564 i Arboga m. Anna Trolle, f. 1534, d. 1617 på Helgerum, Västrums sn (Kalm.), dotter av riksrådet Ture Trolle och Magdalena Eriksdotter (Gyllenstiena). Om fru Annas stipendiestiftelser se släktartikeln ovan.

Biografi

Om D: s tidigare öden i Frankrike uppges dels att han lämnat sitt hemland för sin tros skull, dels att han fått sina egendomar indragna och måst gå i landsflykt. Hans upplevelser från det han lämnat Frankrike intill hans ankomst till Sverige äro så gott som helt okända. Sedan han kommit i svensk tjänst, fick han 1557—62 en rad diplomatiska uppdrag — även rörande hertig Eriks giftermålsprojekt — till Polen, England, Frankrike och Skottland (om dessa se ovan). Vid det bekanta Vadstenabullret dec. 1559 var det D., som utspanade greve Johans av Ostfriesland nattliga besök hos prinsessan Cecilia. Han kallades därefter till Gustav Vasa och hölls fången i början av 1560, men hertig Erik ingrep till hans försvar, och han frigavs inom kort. Erik XIV sålde 9 okt. 1562 några hemman i Tjust till D. för 4,000 franska kronor (Reduktionsdeputerades resol. 15 maj 1696, KA), vilket kan tyda på, att D. haft pengar med sig från Frankrike.

I nov. 1562 sändes D. till Estland med uppdrag att föra befälet över krigsfolket till Clas Christersson Horns ankomst. Han sökte snart få återvända till Sverige, men sändes högsommaren 1563 till Finland för att där övertaga befälet mot hertig Johan. Här stannade han ej länge; redan före 19 aug. förhandlade han med allmogen i Västmanland om det stundande danska kriget. Från arbete med organisation av lantvärnet vid Tiveden kallades D. 15 sept. till den söder ut tågande armén. Han fick därefter order att medfölja på tåget mot Halmstad och fick överbefälet över armén, sedan konungen lämnat den. Omedelbart efter danska arméns ankomst till Halmstad anträdde D. befallt återtåg natten till 9 nov., upphanns nästa dag av danskarna vid Mared och led en betydande motgång; det fortsatta återtåget gick i upplösningens tecken. D. drabbades av konungens onåd, men kom snart åter i gunst och kunde i jan. 1564 hålla bröllop. Redan hösten 1562 skrev Henrik Classon Horn, att Anna Trolle var D. »tillslagen fullkommelig med hennes ja och samtycke ... och är den Carolus mäkta lustig och lättsinnig därav».

Som befälhavare på Kronoberg erhöll nu D. ansvaret för gränsförsvaret och fick befäl över alla knektar i Småland. Efter det hans bondeuppbåd 26 maj lidit nederlag vid Refteled, lyckades han 29 juli uppsnappa en dansk proviantfora, och i början av sept. brände han tillsammans med Clas Christersson Horn Sölvesborg och Elleholm i Blekinge, varefter han begav sig mot Göinge härad. — I slutet av 1564 fortsatte D. även på kungligt uppdrag förhandlingar med Lothringen, vilka han påbörjat 1562; de resulterade sedermera i giftermålsförhandlingarna mellan Erik och Renata av Lothringen.

Under 1565 års fälttåg hade D. i uppgift att bevaka Daniel Rantzaus armé men kunde endast delvis utföra uppdraget. Han var med i anfallet mot Varberg i aug., fick befälet här, sedan slottet erövrats, och tillbakaslog Rantzaus anfall 23 sept.—18 okt. Sommaren 1566 övertog D. befälet mot Rantzau i Västergötland och lyckades i passet mellan Mjörn och Anten uppsnappa hela den danska trossen. Han tillfångatogs av danskarna vid Gullbergs ängar 20 sept. och kvarhölls därefter i dansk fångenskap, huvudsakligen på Kallundborg, till 16 mars 1571.

Återkommen till Sverige inträdde D. i den nye konungens tjänst; han riktade även ett latinskt tröstbrev till sin gamle, nu fångne herre (5 juli 1571). Han fick fortfarande inneha sitt län Kronoberg, kallades vid ett tillfälle att deltaga i rådets överläggningar och anlitades ofta av konungen i fortifikatoriska värv: så 1572 för Gullbergs befästning och för uppgörande av stadsplan för Älvsborg (jämte Per Brahe); hans förslag och ritningar godkändes av konungen 13 dec. 1572. När D. sedan blev befälhavare över Älvsborgs och Gullbergs fästningar 1573, hade han redan engagerat sig djupt i de företag, som skulle medföra hans fall.

Redan på sommaren 1572 hade vissa svenska herrar (osäkert vilka) förhandlat med Dancay om läget i Sverige och framkastat tanken, att kungen av Frankrike skulle skaffa landet en ny härskare. I början av 1573 visar sig D. vara fullt initierad i dessa planer och förhandlar med Dancay om dessa. Närmast synes det ha varit Henrik av Anjou, som varit påtänkt till svensk konung, men denne valdes till konung i Polen i juni 1573. D: s möjligheter voro dock ej uttömda härmed. En annan utländsk makt träder nu i förgrunden av hans intriger, nämligen Lothringen, eller rättare änkehertiginnan Kristina, med vilken han förhandlat redan under Erik XIV:s tid. Källmaterialet till D:s och Kristinas gemensamma planer utgöres dels av Dancays rapporter, dels av D: s och andras brev om de penningsummor, som Kristina ställt till förfogande över Nederländerna, varvid fransmannen La Garde varit behjälplig. Tydligen har D: s syfte även varit att befria den fångne konung Erik.

Som medhjälpare i en kupp tänkte D. sig de värvade skotska trupper, som i juni 1573 anlände till Älvsborg, där D. sammanträffade med deras befälhavare Archibald Ruthwen och Gilbert Balfour. Även Erik XIV:s trädgårdsmästare, fransmannen Jean Allard, vilken troddes ha vetskap om konungens dolda skatter, spelade en framträdande roll i konspirationen; likaledes invigdes hertig Karl, åtminstone till en del, i densamma. I sept. for D. till Stockholm, där han fortsatte förhandlingarna med skottarna, som tågat dit. I början av okt. fick konungen genom den skotske kaptenen Hugh Cahun någon kännedom om vad, som var å bane, men de anklagade tillbakavisade beskyllningarna, och Cahun blev avrättad. Hertig Karl var nu på hösten närmare invigd i planerna. Pontus De la Gardies förhållande till konspirationerna är åtminstone tvetydigt. Skottarna avseglade emellertid till Estland i slutet av okt., och D. återvände i slutet av nov. till Älvsborg.

I början av 1574 kom så sammansvärjningen i dagen under förhör, som höllos i Estland efter en strid mellan de skotska och tyska legoknektarna. Balfour avgav då en berättelse om förhandlingarna med D., Pontus De la Gardie ställde materialet till konungens förfogande, och D. stämdes inför domstol. Han hade 26 mars 1574 enligt konungens ord mottagit fyra stämningar men ej efterkommit dem utan begett sig till Karls hertigdöme. Från vissa rådsherrar mottog han nu kallelse att inställa sig i Stockholm 26 juli, lovade att komma 2 aug. men verkställde kort därefter en tidigare planlagd flykt sjövägen från Nyköping. Hertig Karl lät dock gripa honom och sände honom till huvudstaden, där han 11 aug. ställdes inför en domstol av tjugufyra adelsmän. Den nu följande högförräderiprocessen mot D. var ett i högsta grad ömtåligt mål, både med hänsyn till den inblandade hertig Karl och till de utländska makter och personer, som hade att göra med denna vittutseende »praktik». Som bevismaterial kunde användas vad som framkommit under förhören med skottarna, uttalanden av hertig Karls tjänare engelsmannen Sigfrid Preston, en skriftlig redogörelse av hertig Karl själv samt vad D. bekände. Domen föll 29 aug. och lydde på mistning av liv och gods, emedan D. fört avog sköld mot konungen och vållat Cahuns orättfärdiga dödsdom. I domen åberopades dock blott Balfours utsago och D:s egna bekännelser; hertig Karls andel i eller åtminstone medvetenhet om stämplingarna undertrycktes såsom varande alltför ömtålig. Sedan hertig Karl 1 sept. utan resultat ingivit ansökan om nåd för D., enligt vad han säger på begäran av Erik och Johan Sparre, vilkas moder var syster till D: s hustru, avrättades den dömde 4 sept. på Stockholms Stortorg. Han begrovs i Riddarholmskyrkan.

D. företräder, med intressanta personliga modifikationer, typen 1500-talshugenott i utländsk tjänst, lika förfaren med pennan, tungan och svärdet. Både hans diplomatiska och militära insatser förtjäna beaktande; den danske gesanten i London Spithovius erkänner hans verksamhet som förhandlare, och Erik XIV har berömt hans krigiska, särskilt fortifikatoriska insikter. I Erik XIV:s omgivning var han en av de få personerna med verkligt omfattande världserfarenhet, hans anseende stod högt, och både enligt egen utsago och enligt bevarade aktstycken kunde han tillåta sig en viss frispråkighet gentemot kungen. Han skrev förutom sitt modersmål både latin och svenska (egenhändiga svenska skrivelser av honom finnas bevarade). I intim brevväxling begagnade han gärna efter tidens smak ett skämtsamt latinsk-svenskt (»mackaroniskt») tungomål, såsom då han under 1563 års fälttåg lovar Mårten Helsing, att han skall reservera åt honom »unam vacram danskam iung-frouam»; ej heller drog han sig för grovt skämt av något slag. I sin korrespondens med Rantzau under fångenskapen i Danmark framträder han som latinsk amatörpoet, och han kan även inpassa ett Ovidiuscitat i sina brev. D. ägde ett exemplar av Johannes Magnus' historia (nu i K. biblioteket). Tröstebrevet till den fångne konung Erik vittnar om den teologiska beläsenhet, som anstod en hugenot tisk ädling.

Författare

Ingvar Andersson.

Arkivuppgifter

Brev från P. De la Gardie till D. finnas i Rålambska saml. (nr 18, fol.), K. biblioteket.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Brev i P. von Möller, Bidrag till Hallands historia (1874), Monumenta historias danicas, R. 2 (1882—87) samt i Epistolas con-solatorias regum, principum ... ad Henricum Rantzovium. .. studio G. L. Fro-benii collectas (1593); D:s trohetsed till Johan III, se nedan, tryckta källor: Wiss copie etc.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., Erik XIV:s latinska registr., Trolle-De Mornayska familjepapperen, Handl. ang. Charles De Mornays rättegång, Scotica, Gal-lica, allt i RA; Beskickningsräkenskaper, KA; Opsnappede svenske Breve, Rigsarkivet, Köpenhamn; Hdskr. Gl. kongl. Saml. 4:o, 3092, la, Det Kgl. Bibliothek, Köpenhamn; D:s brevväxl. 156 3 25/i—19/e m- hertig Kristoffer av Mecklenburg, Mecklenburg-Schwerinisches Geheimes und Hauptarchiv, Schwerin (fotostater i RA). — Breve til og fra Herluf Trolle og Birgitte GJ0e ...udg. ved G. L. Wad, 2 (1893); Breve til og fra Mogens Gyldenstjerne og Anne Sparre, udg. ved E. Marquard, 1 (1929); Calendar of state papers, Foreign series, 1558—59, 1561—62, 1562 (1863, 66, 67); Duplessis-Mornay, Mémoires et correspondance, 2 (1824); Erik XIV:s almanacksanteckningar ... utg. af C. M. Stenbock (1912); A. P. de Granvelle, Papiers d'état, 8 (Collec-tion de documents inédits sur 1'histoire de France, Ser. 1, Hist, polit., 1850); Handl. rör. Skandinaviens hist, 3—4 (1817), 9 (1821), 11—12 (1824—25), 27 (1845), 36 (1855); Hist. handl., 7 (1870), 13 (1892), 20 (1905); Hist. märk- wärdigheter . . . [utg. av S.Loenbom], 2, 2:a uppl. (1770); Indberetninger fra Charles de Dancav ... 1567—73, udg. ved C. F. Bricka (1901); Kancelliets Brevb0ger 1566—70 (1896), 1571—75 (1898); Kon. Gustaf den förstes registr., 27—29 (1913—16); Kon. Johan III:s bygnads- och befästningsföretag... medd. af V. Granlund, 1* (Hist. bibliotek, 1, 1875); Privilegier, resolutioner och förordningar för Sveriges städer, 3: 1, utg. av F. Lindberg (1939), s. 200 f., 278, 280; Sv. riksdagsakter, 2 (1899); Wiss copie och afftryck uthaff then sententz och dom som framlidnefl] här Carolo de Mor-nai. .. bleff affsagd för sin förrädtlige handel. .. emoot.. . her Johan then tridie. .. anno 1574 [jämte bil. utan titel, utgörande D :s trohetsed till Johan III]. U. o. o. å. 4:o 8 bl. (Huvudskriften omtr. i Den sw. Mer-curius, aug. 1758, s. 162—168). — Aeg. Girs, Kon. Johan den III :s chrö-nika (1745); D. Hansson Hund, Kon. Erik XIV:s krönika... utg. af F. A. Dahlgren (Saml. utg. af Sv. fornskrift-sällsk., 3:3, 1847); P. Jonas Anger-mannus, En kort lickpredikan. .. [över] Anna Trolle (1620); J. Messenius, Scondia illustrata (1700—05); E. Jöransson Tegel, Kon. Erics den XIV:des historia (1751). — A. G. Ahlqvist, Karin Månsdotter (1874); dens., Kon. Erik XIV:s sista lefnadsår (1878), samt i detta arbete s. 113 anförda skrifter; J. A. Almquist, Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523—1630, 1—4 (1917—23); I.Andersson, Erik XIV och Lothringen (Scandia, 6, 1933); dens., Erik XIV:s engelska underhandlingar (Skrifter utg. av Vetensk.-soc. i Lund, 17, 1935); Cl. Annerstedt, Grundläggningen af sv. väldet i Livland (UUA, 1868); S. Arnell, Die Auflösung des livländischen Ordensstaates (1937); Axtorna. En studie i organisation och taktik (Meddel. fr. K. krigsarkivet, 4, 1926); O. Celsius, Kon. Erik den fjortondes historia, 2: a uppl. (1795); R. Eländer, Om förhållandet mellan Gustav Vasa och hans son Erik (Hist. tidskr. 50,1930); dens., Herr Sten. Studier i Erik XIV:s historia (1932); A. F[orsse]ll, En dagbok av Charles de Mornay från 1563 (Meddel. fr. sv. riksarkivet 1930, tr. 1932); O. Hult, Vilhelmus Lemnius och Benedictus Olai (1918); S. Kjöller-ström, Striden kring kalvinismen i Sverige under Erik XIV (1935); G. Landberg, De nordiska rikena under Brömsebroförbundet (1925); J. Mollerus, Cim-bria literata (1744); W. Mollerup, Bidrag til den nordiske Syvaarskrigs Historie [Dansk] Hist. Tidsskr., R. 5:2, 1880—81); R. de Mornay de la Villetértre, Vies de plusieurs anciens seigneurs de la maison de Mornay (1689); P. von Möller, Bidrag till Hallands historia (1874); G. Rudbeck, Två intressanta bokägarenamn (Nord. tidskr. f. bok- o. bibi.-väsen, 8, 1921); A. N. Ryge, Peder Oxes til Gisselfeld . . . Liv og Levnets Beskrivelse (1765); B. S[chlege]l, Charles de Mornay (Sv. biogr. lex., N. F., 4; 1865—68); B. Schlegel & C. A. Klingspor, Den... ej... introducerade sv. adelns ättar-taflor (1875); A. Stille, De ledande idéerna i krigföringen i Norden 1563—1570 (LUÅ 1879); G. O. F. Westling, Det nordiska sjuårskrigets historia, 1 (Hist. bibliotek, 6, 1879); V. Wigert, Erik XIV. Hans sinnessjukdom (1920); F. U. Wrangel, Pontus de la Gardie och hans släkt i Frankrike (Hist. tidskr., 10, 1890); F. Ödberg, Om Klas Kurssell, k. Erik XIV:s och Johan III: s krigsöfverste i Livland (1899); dens., Om konung Erik XIV: s förhållande till fogdarne och allmogen i Vestergötland krigsåren 1565—1566 (Västergötlands fornminnes-fören:s tidskr., 1:10, 1899); dens., Om kon. Erik XIV:s vistelse på Orreholmens kungsgård i Vestergötland hösten 1565 (ibid., 2: 1, 1901); dens.. Om prinsessan Cecilia Wasa, markgrefvinna af Baden-Rodemachern (1896); dens., Om stämplingarna mot kon. Johan III åren 1572—1575 (1897); dens., Tidsbilder ur 1500-talets svenska häfder (1896).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Charles de Mornay, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17458, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingvar Andersson.), hämtad 2024-11-09.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17458
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Charles de Mornay, urn:sbl:17458, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingvar Andersson.), hämtad 2024-11-09.