Meriter

1. Robert Mauritz Bowallius, f. 24 maj 1817, d 19 jan. 1902. Föräldrar: komministern i Bergs församling, Västerås stift, Erik Bowallius och Klara Zellroth. Genomgick trivialskolan och gymnasiet i Västerås; student i Uppsala 14 nov. 1836; disp. 10 dec. 1841 (De systemate civitatum septentrionalis Europæ sub initio medii sevi, p. I; pres. V. E. Svedelius); fil. kand. 23 mars 1842; disp. 27 maj s. å. (De institutione nobilium in patria saeculo XVII; pres. J. H. Schröder); fil. magister 14 juni s. å. E. o. amanuens i riksarkivet 29 juli 1842; docent i fäderneslandets historia vid Uppsala universitet 23 dec. s. å.; ord. amanuens i riksarkivet 29 jan. 1847; tjänstgjorde som protokollsförande i den kommitté, som 1851 avgav förslag till nya statuter för universiteten; aktuarie vid riksarkivets historiska avdelning 27 maj 1853; ledamot av Maria skolråd samt av överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor som dess ombud 1865−74 och av direktionen över Stockholms stads undervisningsverk 1872−84; ledamot av kommittén angående förändrad organisation av rikets styrelse och förvaltning 17 sept. 1858−26 maj 1859/kanslerssekreterare för universiteten 1874−76; tf. riksarkivarie 19 juni 1874; riksarkivarie 23 dec. s. å.; inspektor för Beskowska skolan 1875−80; ledamot av styrelsen över allmänna brandförsäkringsverket för byggnader å landet 1877−99; kommitterad till tryckfrihetens vård 1879 och 1882; inspektor för södra latinläroverket 1880−84; erhöll avsked från. riksarkivarieämbetet 1 sept. 1882. — B. hade därjämte kommunala uppdrag samt var dessutom ofta anlitad såsom ledamot eller ordförande i styrelser, t. ex. för åtskilliga välgörenhetsanstalter, Nya dagligt allehandas aktiebolag och ett flertal penninginrättningar, sådana som ränte- och kapitalförsäkringsanstalten, Mälareprovinsernas hypoteksförening och Stockholms stads sparbank. Erhöll Svenska akademiens stora pris 1844; LSkS 1848 (amanuens 1846; sekreterare 1848−66); LHA 1853; historiograf vid KMO 1863; RNO 1868; KNO1kl 1879.

Gift 17 juni 1847 med Beata Aurora Helena Sederholm, f. 18 apr. 1824, d 25 okt. 1889, dotter till brukspatronen Alexander Magnus Sederholm.

Biografi

Efter att ha fått sin första uppfostran hemma i komministergården i Bergs socken och med heder ha avslutat sin skolgång i Västerås kom B. på hösten 1836 till Uppsala för att fortsätta sina studier vid universitetet, där han efter någon tvekan bestämde sig för att taga den filosofiska graden. Avgörande för B:s framtid var, att han i Uppsala kom i beröring med Hans Järta. Dennes son, professor Tomas Järta, hade varit lektor i Västerås och rekommenderade nu hos fadern sin förre lärjunge, som han värderade »för huvud och flit». Hans Järta var sedan 1837 riksarkivets chef, och hans strävan gick bl. a. ut på att främja den historiskt-vetenskapliga sidan av arkivarbetet genom upprättande av en historisk avdelning. För detta ändamål avstod han riksarkivarielönen till arvoden åt unga historiker, som han lyckades fästa vid arkivet. Därav kom sig, att han också intresserade sig för B., som han fann hava »lust och fallenhet för svenska historien», och försåg honom med material till hans gradualdisputation. Sedan B. på sommaren 1842 promoverats till filosofie magister, ägnade han under fyrtio år det mesta av sina krafter åt riksarkivets tjänst. Till en början delade han dock sin tid mellan riksarkivet och universitetet, i det han tjänstgjorde som docent i Uppsala under terminerna och i riksarkivet under ferierna. Men 1846 öppnade sig en utsikt för honom att få fast anställning i arkivet, sedan riksdagen beviljat en tillökning i dess stat, avsedd bl. a. till löner åt två amanuenser. Det var vid den tiden, som Hans Järta skrev till B. E. Hildebrand om B.: »Emot hans karaktär har jag ej hört något annat anmärkas, än att han är, dock lovligen, slug; så bedöma honom hans vänner och kamrater; själv har jag ej erfarit annat bevis på hans slughet, än att jag funnit honom vara angelägen om att vinna en ordinarie plats i arkivet». Slugheten bestod egentligen däruti, att B., på samma gång som han ordnade och förtecknade handlingarna i arkivet, också förstod att forska för egen räkning med mycket vackert resultat; med sin avhandling om riksdagen 1713−14 erövrade han 1844 Svenska akademiens stora pris. Järta gladde sig åt hans framgång: »Mig fägnar det, att åter en av riksarkivets amanuenser utmärkt sig huvudsakligen genom forskningar och utredning av förut okända förhållanden», skrev han till Hildebrand, och denne trodde, att akademiens prismedalj säkert skulle »hos förnuftigt folk giva en ny väckelse till förmån för riksarkivet». Därjämte skrev B. flera smärre uppsatser och recensioner i tidskriften Frey, som han hade varit med om att grunda. Emellertid hade han nytta av sitt författarskap, ty, det var huvudsakligen detta, som åberopades av riksarkivarien J. J. Nordström, Järtas efterträdare, då han föreslog B. till den ena av de båda nya amanuensbefattningarna, vilka tillsattes i jan. 1847. Efter några år genomfördes åter en reglering av tjänsterna i riksarkivet, varigenom Hans Järtas »historiska avdelning» officiellt erkändes. I stället för den gamla aktuariebefattning en skulle riksarkivet hava två aktuarier, den ene vid administrativa, den andre vid historiska avdelningen. Till den senare befattningen utnämndes B., ehuru han icke saknade medtävlare, som likaledes ansågos vara skickliga arkivmän. Den nya ordningen tillämpades från och med juli 1853. Bland B:s' arbeten i riksarkivet före hans utnämning till riksarkivarie kunna särskilt nämnas de förteckningar över ständernas beslut och försäkringar, statsrättsliga handlingar och ministeriella handlingar (Muscovitica, Brandenburgico-Borussica), som han, delvis tillsammans med J. A. Posse, utarbetade och som sedermera i reviderad form tryckts i riksarkivets Meddelanden.

Till riksarkivarien Nordström stod B. i gott förhållande. Redan som amanuens förordnades han ett par gånger att förestå riksarkivarieämbetet under chefens tjänstledighet, och detta upprepades sedermera nästan varje år. I juni 1874 avled Nordström, och B. blev hans efterträdare, därmed uppnående ett eftersträvat mål och lön för över trettio års träget arbete i arkivet. Men vederbörande togo sig en lång betänketid; först efter ett halvt års väntan skedde utnämningen. Under tiden skötte B. i alla fall riksarkivarieämbetet och fick uppdrag att utarbeta förslag till instruktion för riksarkivet. Detta hade alltifrån sin uppkomst räknats till K. M:ts kansli, varför bestämmelser om dess organisation intagits i kansliordningarna, den sista av 1809. Sedan slutet av 1830-talet hade riksarkivet emellertid i allt väsentligt blivit ett särskilt verk, som under de sista årtiondena utvecklats så, att en instruktion var väl behövlig; den fastställdes av K. M: t 23 dec. 1874, samma dag som B. utnämndes till riksarkivarie.

I den nya instruktionen föreskrevs bl. a., att riksarkivarien i jan. varje år skulle avgiva berättelse om riksarkivets verksamhet under det förflutna året, vilket förut skett endast under Järtas tid. Detta gav uppslag till en publikation, som haft stor betydelse för arkivväsendets utveckling i Sverige. På hemställan av B. beviljade nämligen K. M:t medel till utgivande av Meddelanden från svenska riksarkivet, ett slags arkivtidskrift, avsedd att innehålla årsberättelser, översiktskataloger, bidrag till riksarkivets historia samt varjehanda uppgifter rörande arkivväsendet. Första häftet, vari bl. a. årsberättelserna för 1875 och 1876 trycktes, utkom på våren 1877, och därefter ha riksarkivets Meddelanden utgivits för varje år (sex häften under B:s' tid). En annan nyhet, som B. införde, var, att man började föra ordentliga anteckningar om forskare och av dem begagnade arkivalier (det s. k. forskardiariet börjar med juli 1874). Om tillmötesgående mot forskare vittnar föreskriften i instruktionen, att riksarkivet skulle hållas öppet två timmar på eftermiddagarna under månaderna maj—aug. På samma gång som B. på hösten 1874 ingav sitt förslag till instruktion, fäste han uppmärksamheten på behovet av ökade arbetskrafter och förbättrade lönevillkor för tjänstemännen i riksarkivet; särskilt ansåg han det vara angeläget att få en tredje aktuarie. Dessa frågor behandlades sedermera 1876 av den då fungerande löneregleringskommittén, som föreslog en väsentlig löneförbättring, men B:s' förslag om inrättande av en tredje aktuariebefattning upptogs endast reservationsvis av en ledamot, universitetsbibliotekarien K. G. Styffe. B. fick emellertid tillfälle att i ett utlåtande över kommitténs förslag åter framföra sin mening. Vid ärendets slutliga avgörande, 1877, segrade denna såtillvida, att riksarkivet fick tre arkivarier — titeln »arkivarie» infördes då i stället för »aktuarie», vilket B. redan 1874 föreslagit —, en vid den administrativa avdelningen och två vid den historiska. Någon tillökning av den ordinarie personalen kom dock därigenom icke till stånd, ty i stället indrogs en av de fyra amanuenstjänster, som riksarkivet på sista tiden haft. Omregleringen 1877 är även i ett annat hänseende märklig. I K. brevet 1 juni detta år angående ny stat för riksarkivet förordnades nämligen, att riksarkivet från och med 1878 skulle vara ett självständigt ämbetsverk under ecklesiastikdepartementet med riksarkivarien såsom chef. Därmed var bandet, som sedan gammalt förenat riksarkivet med K. M:ts kansli, formligen upplöst, och B. blev sålunda den förste arkivchef, som ej var underordnad en överstyrelse inom kansliet. Sedan B., enligt uppdrag i nämnda K. brev, inkommit med förslag till ändringar i instruktionen till följd av omregleringen, utfärdades förnyad instruktion för riksarkivet 26 okt. s. å.

I årsberättelsen för 1875 anmälde B. riksarkivets behov av ökat utrymme. Samlingarna hade under det årtionde, som förflutit, sedan riksarkivet 1865 inflyttade i huset n:o 4 vid Birger-jarlstorg å Riddarholmen, ansenligen ökats utöver vad då kunde beräknas. B. framhöll, att den tidpunkt icke vore långt avlägsen, då antingen en tillbyggnad måste ske till det dåvarande arkivhuset eller en annan tillräcklig och ändamålsenlig lokal åt riksarkivet anordnas. Sedan återkommer han till riksarkivets lokalfråga i alla årsberättelser och i särskilda framställningar. Saken blev icke avgjord förrän 1885, tre år efter sedan B. lämnat chefskapet för riksarkivet, men de förberedande åtgärderna hade han satt i gång; det var det förra av de båda nyssnämnda alternativen, som slutligen accepterades. — Särskilt efter utnämningen till riksarkivarie fann B. tid till ett ganska flitigt medarbetarskap i Nya dagligt allehanda, där han gjorde en betydande insats såväl som ordförande i styrelsen (från 1874) som genom sina bidrag, recensioner, nekrologer, inlägg i dagens frågor, uttalanden i riksarkiv- och universitetsfrågor samt politiska uppsatser, bl. a. i norska frågan. Även som pensionerad fortsatte B. att medverka i Nya dagligt allehanda, tills sorgen över hustruns död (1889) nedbröt honom och förlamade hans produktivitet. För tjänstearbetet, som ännu ej tyngt hans obrutna krafter, fann han efter avskedet ersättning i de många uppdrag, som tillfallit honom och främst i befattningen som jourhavande direktör och ordförande i Mälareprovinsernas hypoteksförening, som han lämnade först vid åttio års ålder (1897).

Författare

S. Bergh.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: De institutione nobilium in patria sasculo xvn. Ex actis publicis. Upps. 1842. 17 s. (Diss., prres. J. H. Schröder, auctor & resp. B.) — De forma regiminis Suecias anno mdcxxxiv confirmata. Ex actis'publicis. P. 1—3. Upps. 1842. 4: o 27 s. -f- tit.-bl. (Diss., prass. B., resp. C. A. Hwasser, P. O. Koersner & J. J. Borelius.) — Bidrag till yttranderättens historia i Sverige under envåldstiden (Frey, 1845, s. 15—'33). — En blick på borgareståndet vid början af frihetstiden (ibid., 1846, s. 299—324). — Berättelse om riksdagen i Stockholm 1713—1714. Hist. försök (Sv. akad. handl. ifrån år 1796, D. 22, Sthm 1847, s. 211—306; bel. med akad:s stora pris 1844). — Kronologiskt register öfver delarne 21—30 af Handlingar rörande Skandinaviens historia (bih. till Handl. rör. Skandinaviens historia, D. 30, Sthm 1849; 39 s.; anon.). — Om svenska statsskickets förändring efter konung Carl XII:s död och om ståndens inbördes ställning vid början af den så kallade frihetstiden (HA Handl., D. 21, 1857, s. 221—330; även sep. Sthm 1857. 110 s.; inträdestal i HA 4 apr. 1854). — Bidrag till historien om K. Christiern II :s archiv och dess delning mellan Sverige, Norge och Danmark (Meddel. fr. Sv. riks-archivet, H. 3, 1879, s. 21-—66; anon.; större delen av texten även på tyska under utsatt förf.-namn i Archival. Zeitschr., Bd 7, 1882, s. 176—191).

Utgivit; Meddelanden från Svenska riks-archivet. [H.] 1—6. Sthm 1877—82.

Recensioner i tidskriften Frey (1844, 46, 49, 50), Sv. literatur-tidskrift (1867), Hist. tidskrift (1881) och Ny svensk tidskrift (1890); recensioner samt talrika politiska och andra artiklar i Dagligt allehanda (1848) och Nya dagligt allehanda (1863, 1871, 74, 77, 1883—88,1890) m. m.; riksarkivariens årsberättelser rör. riksarkivets verksamhet och förvaltning 1875—1881 samt utlåtanden och arkivförteckningar i Meddelanden från Svenska riks-archivet (1877—83, 1891). Se vidare Förteckning öfver R. M. Bowallii tryckta skrifter, i nedan nämnda minnesteckning över B. av B. Bowallius.

Källor och litteratur

Källor: Riksarkivets ämbetsarkiv; Hans Järtas och Bror Emil Hildebrands brevväxling (dep. i RA). — Löneregleringskommitténs betänkande 30 aug. 1876 (1876); Meddelanden från Svenska riks-archivet, 1—6 (se ovan); J. A. Almquist, Sveriges bibliografiska litteratur, 1—3 (1004 —12); B. Bowallius, Robert Mauritz Bowallius. Försök till lefnadsteck-ning (1897); E. Hildebrand, Carl Gustaf Styffe (VA Årsbok, 1910).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Robert Mauritz Bowallius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18023, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. Bergh.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18023
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Robert Mauritz Bowallius, urn:sbl:18023, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. Bergh.), hämtad 2024-04-19.