Meriter

8. Sten Turesson (Bielke), son till B. 6., f. troligen omkring 1380, d 1431 (begraven i Vadstena 8 sept). Riksråd senast 1422 (blev däremot aldrig riddare); hövitsman å Piksborg från 1426.

Gift 1) 1414 med Margareta Karlsdotter, d 1428 eller (före 28 febr.) 1429, dotter till riksrådet och lagmannen i Uppland Karl Ulfsson (sparre) till Tofta och änka efter riddaren Knut Tordsson Bonde; 2) 1429 med Agneta Eriksdotter Krummedige, d mellan 14 sept. 1452 och 1 juni 1453, dotter till danske rikshovmästaren Erik Krummedige.

Biografi

S., som i bevarade handlingar namnes första gången 19 maj 1399, kom aldrig att spela någon särskilt framträdande politisk roll men deltog ej sällan i nordiska stormannaförsamlingar och svenska rådsmöten. Om man bortser ifrån att han efter sin kusin Ture Stenssons (se ovan 7) död var hövitsman på det småländska fästet Piksborg, torde han huvudsakligen ha ägnat sig åt skötseln av sina enskilda jordagods. Dessa voro många och betydande. Sålunda ägde han Viks, Örby och Ekholmens gårdar i Uppland, av vilka de båda förstnämnda ursprungligen hade tillhört hans moders släkt, medan Ekholmen tillfallit honom genom giftermålet med den ryktbare Karl Ulfssons till Tofta dotter. Dessutom innehade han från 1419 Fågelvik i Småland, men nämnda gods, som också på sin tid ägts av Karl Ulfsson, kom vid arvskiftet efter S:s första hustru 1429 att övergå till hennes son i föregående giftet, sedermera konung Karl Knutsson, vars förmyndare och fosterfader S. hade varit. — I överensstämmelse med sin släkts traditioner ådagalade S. frikostighet mot andliga stiftelser. Så t. ex. grundade han år 1419 i anslutning till faderns i livstiden uttalade önskan tvenne prebenden i Uppsala domkyrka, och i Vadstena klosters diarium prisas han som en speciell gynnare av Birgittas skapelse. Däremot blev han den ofrivillige anstiftaren av ett annat klosters ofärd: enligt en från Stockholms franciskanklosters kalendarium härrörande anteckning vållade han genom sin »ignorantia» sistnämnda klosters brand en oktobernatt år 1424.

Av S: s barn nådde två söner och tre döttrar, samtliga födda i äktenskapet med Margareta Karlsdotter och sålunda halvsyskon till konung Karl Knutsson, mogen ålder. Den mest betydande av sönerna var Ture Stensson, f. omkring 1416, d 1439. Han gjorde sig under sina senare år mycket bemärkt som en av Karl Knutssons närmaste vänner och förtroendemän och deltog flitigt i de många herredagarna 1435–39, från 1436 såsom medlem av riksrådet. Lagman i Uppland från 1437 eller 1438, blev han dessutom i början av år 1439 av Karl Knutsson insatt som hövitsman å det viktiga Älvsborg, där han påföljande sommar segerrikt kämpade mot en norsk belägringshär, som ville återvinna det västsvenska fästet åt konung Erik men som omsider i följd av den unge slottshövitsmannens behjärtäde och tappra uppträdande med stor manspillan måste draga sig tillbaka. Efter denna händelse, som drastiskt och livfullt skildras i Karlskrönikan, begav sig Ture Stensson på hösten 1439 till den av Karl Knutsson sammankallade herredagen i Tälge, där konung Erik definitivt avsattes. Riksföreståndaren anträdde så tillsammans med sin unge halvbroder en resa till Kalmar för att taga detta slott i sin besittning. Sedan resenärerna på sin färd hunnit en dagsled söder om Nyköping, insjuknade emellertid Ture Stensson helt hastigt och dog efter ett par dagar, troligen 23 okt. (han begrovs i Vadstena 29 okt.). Karlskrönikans författare, som måhända stått honom nära i livstiden, tolkar i till synes personligt kända ord Karl Knutssons och hela det svenska folkets djupa sorg över den förhoppningsfulle ynglingens bortgång och karakteriserar honom i det sammanhanget som en »hjälte, manlig både i storm och strid» och avhållen av alla, med vilka han kom i beröring. Tures sannolikt yngre broder Knut Stensson, d 1451 (begraven 11 nov.), blev riddare vid konung Kristoffers kröning 1441 och vart senare riksråd och (troligen 1450) lagman i Uppland. Efter att vid Karl Knutssons tronbestigning ha erhållit Axvalls slottslän utbytte han detta inom kort (förmodligen 1450) mot Nyköpings slott och län. Gift med Elin Gustavsdotter (Sture), som efter hans död (sannolikt i slutet av 1452 eller i början av 1453) gifte om sig med sedermera riksföreståndaren Erik Axelsson (Tott), efterlämnade han lika litet, som Ture Stensson några barn. Av de tre systrarna var säkerligen Margareta Stensdotter äldst. Hon gifte sig senast 1436 med riksrådet Nils Stensson (Natt och dag), d i slutet av 1439, och torde ha överlevat sin man men var död 1451. Systern Birgitta Stensdotter, d mellan 2 jan. 1461 och 4 juni 1464, blev i sitt före 29 aug. 1438 ingångna äktenskap med riddaren och riksrådet Gustav Sture, d 1444, moder till riksföreståndaren Sten Sture d. ä. Sedan hon 1445 eller 1446 gift om sig med riddaren och riksrådet Gustav Karlsson (gumsehuvud), kom hon genom brodern Knut Stenssons död 1451 i besittning av Ekholmen, som varit dennes sätesgård. Av S:s övriga jordagods tillföll Vik vid samma tid den yngsta dottern Katarina Stensdotter, vilken i okt. 1438 äktade danske riddaren och riksrådet Klas Nilsson (sparre) till Ällinge i Skåne och efter hans död ännu 1458 bodde på Vik. Örby däremot kom, sedan S:s trenne barn i det senare äktenskapet i späd ålder hade avlidit, att tillhöra deras moder, S:s änka Agneta Eriksdotter, som sedan bodde där men slutligen år 1451 sålde Örby till sin systerson Johan Kristiernsson (Vasa).

Författare

G. Carlsson.

Källor och litteratur

Källor: Pergaments- och pappersbrev, RA och UB; De la Gardiska archivet, 2 (1832), s. 134 (ang. Birgitta Stensdotters död); Handl. rör. Skandinaviens historia, 36 (1855), s. 1 o. följ.; Hist. handl., 7 (1870), s. 16; C. A. Klingspor & B. Schlegel, Svenska slott: Engsö (1877), s. L.XII1; Repertorium diplomaticum regni Danici mediasvalis, udg. ved Kr. Erslev, 3 (1906), s. 363, 511 o. följ.; Scriptores rerum Suecicarum, 1:1 (1818), s. 148, 150, 156, 168, 228; 111:1 (1871), s. 25; Stockholms stads privilegiebref 1423—1700 (1900—13), s. 2; Sv. medeltidens rimkrönikor, utg. af G. E. Klemming, 2 (1866); Sv. riksarkivets pappershandl. 1351 — 1400 (Meddelanden fr. sv. riksarkivet 1887), s. 36; Sv. diplomatarium fr. o. m. år 1401, 2--3 (1879—1902); Sverges traktater med främmande magter, utg. af O. S. Rydberg, 3 (1895). — G. Carlsson, Till de medeltida Stureätternas genealogi (Personhist. tidskr., 1920); K. H. Karlsson, Sv. Bjelke-slägten under medeltiden (Sv. ättartal, 1889); B. Schlegel, Sv. slott: Wijk (1876); Alexandra. Skoglund, De yngre Axelssönernas förbindelser med Sverige 1441 —1487 (1903), s. 34 o. följ.; C. G. Styffe, Skandinavien under unionstiden (1911).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sten Turesson (Bielke), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18180, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Carlsson.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18180
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sten Turesson (Bielke), urn:sbl:18180, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Carlsson.), hämtad 2024-04-19.