Meriter

Björn, Didrik Gabriel, f. 10 aug. 1757 i Kristinehamn, d 17 mars 1810 på regementspastorsbostället Vaxhälla i Stigtomta socken. Föräldrar: tullnären i Linköping Magnus Björn och Anna Kristina Ljungdahl. Student i Uppsala 1 febr. 1777. E. o. kanslist i Stockholm; debuterade på Munkbroteatern 7 juli 1785 såsom Almaviva i »Barberaren i Sevilla»; anställd därstädes samma år; debuterade på Dramatiska teatern 8 maj 1788 såsom Sprättenfelt i »Visittimman»; syssloman därstädes 1790–1791; uppträdde tillika på Munkbroteatern och anställdes ånyo där 1791 såsom skådespelare och regissör; övergav av okänd anledning sin skådespelarverksamhet i slutet av år 1794 och övertog gymnasieboktryckeriet i Linköping, vilket han åtminstone till namnet lämnade år 1800, då han avflyttade till Nyköping.

Gift 1) med Kristina Maria Lindbom, f. 7 okt. 1754, d 4 apr. 1803 i Linköping, dotter till prosten Olof Lindbom i Köping och förut gift med prosten Per Henrik Groth i Svärdsjö, från vilken hon för B:s skull blev skild; 2) med Anna Charlotta Göthberg, f. 1781, d 14 juli 1838 i Stockholm.

Biografi

Under sin aktörstid spelade B. på Munkbroteatern och även på Dramatiska teatern den ena stora rollen efter den andra, såsom titelrollerna i »Tom Jones», »Beverlei», »Grefven av Oldsbach», »Äfventyraren», »Vestindiefararen», »Den mjeltsjuke», »Öfverlöparen», »Barberaren i Sevilla», »Figaros bröllop», lord Clarendon i »Eugenie», Stålfelt i »De okände», de manliga titelrollerna i »Annette och Lubin», »Montrose och Amelie», m. fl. Uppskattningen av hans talang var något skiftande. Den stora publiken höll tillgodo med hans skrik och överdrivna gester enligt tidens spelsätt, men en och annan finare konstdomare var icke lika belåten, och han kritiseras skarpt i brev från Gustav III, N. von Rosenstein, J. H. Kellgren och A. N. Edelcrantz m. fl. Större betydelse än såsom aktör har han i egenskap av översättare och bearbetare för scenen. Inemot sextio uppförda stycken av hans hand vittna om hans stora arbetsflit. Bland dessa framträda, i synnerhet Beaumarchais' tre mästerverk, Lessings »Minna von Barnhelm», Calderon's »Domaren i Zalamea» samt »De okände», med vilken dram han 1791 införde Kotzebue på den svenska scenen. Hans efter utländska mönster 1792 sammanskrivna femaktsdram »Den förförde ynglingen» väckte på sin tid en oerhörd uppståndelse, emedan den ansågs såsom ett paskill mot den hedervärda handelskåren. Vid denna tid hade den storslagna och lidelsefulla känslosamheten kommit på modet i stället för 1780-talets omhuldade idyller. De tårdrypande, hjärterörande men på samma gång gräsliga dramerna av Mercier och hans gelikar fyllde teatersalongerna med en tacksam publik, vilken smälte i tårar under alla dessa hemska äventyr, som upplevdes av utsvävande unga män och förförda flickor. B. frossade i att översätta och bearbeta dylika ohyggligheter, som han sedan lät uppföra under sitt eget författarnamn. Stockholmsposten klandrade honom skarpt för dessa från en mängd olika håll hämtade »sammel-surio-versio-imita-plagi-originaler» och framhöll överdriften i denna fadda och falskt realistiska genre.

Den borgerliga verksamhet, åt vilken B. efter avskedet från scenen ägnade sig i Linköping, fick ett tragikomiskt slut, som emellertid kastar ett visst ljus över den ovanlige gymnasieboktryckarens förhållanden i den lantliga stiftsstaden. Kring sekelskiftet inträffade flerstädes oroligheter till följd av dyrheten på livsmedel och brännvin. B. blev angiven såsom en av anstiftarna till ett dylikt upplopp i Linköping och häktades även, men rådstuvurätten lämnade målet åt framtiden, och hovrätten fann, att han ej kunde åt saken fällas. Av vittnesmålen framgick endast, att B. infunnit sig på stadskällaren och där av folkmassan blivit hälsad med utropet: »Se här ha vi vår Bonaparte, vår vän!» vilket han besvarat med en återhälsning, samt att han även i övrigt i viss mån fraterniserat med de upproriska. I högsta domstolen, som i dec. fastställde rådstuvurättens beslut, yttrade en av ledamöterna, att, »ehuru det vid Björns inkomst på källaren skedde utrop icke synes hava särdeles sårat Björns blygsamhet, vilken igenom vanan att på skådeplatsen framställa hjältar och store män torde blivit mindre ömtålig, så kunde man likväl icke annat förmoda, än att en dylik sammanliknelse hos de församlade snarare bort väcka en stark benägenhet till löje än till raseri och upplopp».

Författare

Nils Personne.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Coupletter; i anledning af Hans MaJ:ts konungens höga födelse-dag. Upförda å Svenska theatern vid första representation af Barberaren i Sevila, Sthm 1785. (4) s. (Anon.; jmfr nedan översättningar.) — Promenaden; prologue, till Soliman II. Gifven å Ulricsdals-theatern på Hennes Maj: ts drottningens namns-dag den 15 maji 1788. Sthm 1788. (2), 33 s, (Anon.) — Fri-corpsen, eller Dalkarlarne; divertisse-ment med coupletter. Gifvit på Hans Kongl. Höghet kronprinsens födelsedag, efter 20: de representationen af Det oskyldiga bedrägeriet, å Kongl. svenska dramatiska theatern i Stockholm den 1 november 1788. Sthm 1788. (2), 17 s. — Divertissement, i anledning af Hans Maj: t konungens lyckliga återkomst till Stockholm; gifvit på Svenske comiske theatern den 27 december 1788, efter operetten Masqueraden. Sthm 1788. (7) s. (Anon.) — Theatern och åskådarne; prologue. Gifven på Svenska comiska theatern i Stockholm, vid första representation af Michel Wingler på Amerikanska ön d. 1 nov. 1789. [Jämte] Divertissement; vid slutet af Michel Wingler på Amerikanska ön; comedie uti 3 acter, af herr Björn. Sthm 1789. 20, (6) s. (Själva pjäsen översätta, av B. efter orig. av Saint-Foix.) — Skalde-bref til Stockholms borgerskap. Sthm 1790. 12: o 12 s. ¦— Det besynnerliga spec-taklet. Efterspel uti en act. Upfördt på Svenska comiska theatern den 12 nov. 1790. Sthm [1790]. 28 s. — Prologue. På Hans Kongl. Höghet, hertig Carls födelse-dag den 7 october 1791. Sthm 1791. 4: o 7 s. (Anon.j — Afresan, eller Den belönta tapperheten. Efter-spel. Första gången upfördt på Svenska comiska theatern den 16 november 1791. Sthm 1791. (4), 20 s. — Den besynnerlige, eller Den uprättade oskulden; moraliskt lustspel uti tre akter. Första gången upfördt på Svenska comiska theatern den 7 martii 1792. Sthm 1792. (4), 91 s. (Imitation efter A. F. F. v. Kotzebue.) — Den förförde ynglingen. Drame i fem akter. Första gången upförd på Svenska comiska theatern den 14 september 1792. Sthm 1792. (4), 128 s. (Är enl. förf. själv 'varken original, imitation eller översättning'.) — Sång-stycken på Hans Kongl. Höghet hertig Carls födelse-dag den 7 october 1792. Hörande till Marknaden, comedie, blandad med sång, uti 1 act. Sthm 1792. 4: o 11 s. (Anon.) •— Medel, at förekomma lefvande menniskors begrafning. Link. 1795. 14 s. — Skålar, då kyrkoföreståndaren Magnus Forss-beck på sin egendom Sörstad firade fullbordandet af kyrkobyggnaden St. Lars [i Linköping] den 3 januarii 1802. Link. [1802]. 12: o (8) s. — Ord till musiken uti det divertissement, som i anledning af Hans Kongl. Maj: ts vår allernådigste konungs namnsdag uppfördes å Norrköpings teater af Svenska komiska troppen den 6 november 1805. Norrk. 1805. 4 s.

Översatt: [B.] Imbert, Kärlekens vilfarelser; bref. Öfvers. af .. c . .. 1 . n. D. 1—2. Sthm 1781. (Anon.) — [P. A. C] de Beaumarchais, Barberaren i Sevilla, eller Den frugtlösa vaksamheten; comedie i fyra acter. Öfvers. af .. c ... 1 . n. Ärnad at första gången upföras, uppå Hans Maj: ts konungens höga födelse-dag, den 24 januarii, men upförd med coupletter å Nya svenska theatern i Stockholm den 25 januarii 1785. Sthm 1785. (8), 104 s. (Anon.) ('Coupletterna' även särsk. utg.; se ovan.) — [L.] Anseaume, Ord till musiken uti Klåckan; comedie i en act; på vers och blandad med sång. Öfvers., med bibehållande af Dunys musik. Första gången upförd på Nya svenska theatern den 18 februarii 1786. Sthm 1786. 12 s. — [J. P. C] de Florian, Billetten och lottsedeln. Comedie uti en act. Sthm 1786. 33, (1) s. (Anon.) — fj. P. C] de Florian, Det lyckliga hushållet, eller fortsättning af. Billetten och lottsedeln. Comedie uti en act. Sthm 1786. 43 s. (Anon.) — [J. P. C] de Florian, Tvillingarne ifrån Bergame,; comedie uti en act. Sthm 1787. 32 s. — [P. Calderon de la Barca], Den värdige medborgaren, eller Rättvisan är för alla; drame i fem acter. Första gången upförd på Svenske comiske theatern i Stockholm den 22 februarii 1789. Sthm [1789]. (4), 112 s. (Fri övers, från en fransk imitation, av J. M. Collet d'Herbois, av det spanska orig. El Alcalde de Zalamea.) — [A. L. R. R.] de Beaunoir, Fanfan och Colas, eller Fosterbröderne; comedie uti en act. Fri öfversättning. Första gången upförd på Svenska comiska theatern i Stockholm den 27 julii 1786. Sthm 1791. (4), 67 s. — [J. C] Brändes, Grefven af Oldsbach, eller Den bepröfvade dygden; drame uti 5 akter. Fri öfversättning. Första gången upförd på Svenska comiska theatern i Stockholm d. 26 sept. 1790. Sthm 1791. (2), 118 s. — [}L. S.] Mercier, Westindie-fararen, eller Dygdens belöning. Drame i 3 akter. Fri öfversättning. Första gången upförd på Svenska comiska theatern i Stockholm d. 2 martii 1791. Sthm 1791. (2), 94 s. 2: a uppl. Sthm 1792. (2), 94 s. (Orig:s titel L'habitant de la Guadeloupe.) — [A. F. F. v. Kotzebue], De okände, eller Verldsförakt och' ånger; drame i fem akter. Första gången upförd på Svenska dramatiska theatern den 30 junii 1791. Sthm 1791. (4), 123 s. (Fri övers, från Kotzebue's Menschenhass und Reue.) - - [J. C. B. Dejaure], Den förförda flickan; drame i 3 akter. Första gången upförd på Svenska comiska theatern den 16 november 1791. Sthm 1791. (4), 58 s. (Fri övers, från Dejaure's Louise et Volsan.) [Ny redaktion, med tillagda sångstycken:] Första gången upförd på Svenska comiska theatern den [ ] october 1793. Sthm 1793. (4), 64 s. — [P. A. C. de Beaumarchais], Coupletter til Figaros bröllop. Sthm 1792. 11 s. —¦ [G. E. Lessing], Minna von Barnhelm, eller Soldatlyckan; drame uti fem akter. Första gången upförd på Svenska comiska theatern den 26 februarii 1793. Sthm 1793. (4), 77 s. (En fransk imitation av Lessings pjäs, av M. A. J. Rochon de Chabannes, särskilt följd i den svenska behandl.) — [P. J. B. Choudard Desforges], Feodor och Lisinka, eller Det räddade Novogrod; drame i tre acter. Första gången upförd på Svenska comiska theatern den 9 martii 1793. (4), 52 s. — [A. F. F.] von Kotzebue, Papegojan, eller Älska far och fosterland; drame i tre acter. Öfversatt och förändrad. Första gången upförd på Svenska comiska theatern den 24 januarii 1794. Sthm 1794. (4), 80 s. — [L. B. Picard], Nunnorna, eller Besökelse-klostret; comedie uti två akter, blandad med sång. Första gången upförd på Svenska comiska theatern den 22 februarii 1794. Sthm 1794. (4), 44 s. — [Amélie-Juiie Can-deille], Carolina, eller Den vackra arrendatorskan; comedie med sång i tre acter. Första gången upförd på Svenska comiska theatern den 2 april 1794. Sthm 1794. (4), 100 s. — [E. G. F. de Faviéres], Paul och Virginie. Comedie med sång i tre akter. ... Första gången upförd på Svenska comiska theatern, den 15 maji 1794. Sthm 1794. (2), 66 s. — [P. A.] Lebrun, Den dygdige ynglingen, eller Oskuldens seger; drame i tre akter. Upförd första gången på Svenska comiska theatern i Stockholm d. 11 aug. 1794. Sthm 1794. (2), 82 s. (Orig: s titel L'Orpheline.) — [A. J. Lemierre d'Argy], Calas, eller Fanatismen. Drame i fyra akter. Af Svenska dramatiska sälskapet til up-förande antagen, 1794. Link. 1796. (4), 76 s. (En bearb. efter B:s över-sättn. av C. G. Nordforss under titel: Jean Calas, dram i fyra akter, utg. Sthm 1817. (2), 80 s.) — [L.] Dorvigny, Man gör så godt man kan, och icke som man vill. Komedi i en akt. Sthm 1837. 43 s. (Thalia, H. 14; anon.)

Källor och litteratur

Källor: Den samtida tidningspressen; brev till och från C. G. Gjörwell, KB; Bref rör. teatern under Gustaf III 1788—1792, utg. af E. Lewenhaupt (1894); F. A. Dahlgren, Anteckningar om Stockholms theatrar (1866); G. E. Klemming, Sveriges dramatiska litteratur (1863—79); B. Wedberg, Konungens högsta domstol 1789—1809 (1922), s. 89. — S e i övrigt: N. Personne, Svenska teatern, 2 (1914).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Didrik Gabriel Björn, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18321, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Personne.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18321
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Didrik Gabriel Björn, urn:sbl:18321, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Personne.), hämtad 2024-04-19.