Meriter

1. Jacob Jonas Björnståhl, f. 23 jan. 1731 på Rotarbo i Näshulta församling, d. 12 juli 1779 i Saloniki. Föräldrar: fänriken vid Södermanlands infanteriregemente Magnus Gabriel Björnståhl och Anna Regina Hjortsberg. Genomgick Strängnäs skola och gymnasium; student i Uppsala 8 mars 1754; disp. 26 mars 1757 (Vindiciæ significationis vocis בר in Psalm II v. 12; pres. Kr. Clewberg); disp. ånyo 12 juni 1761 (Animadversionum in conjecturas anonymi, de transcriptis a Mose commentariis, p. I; pres. E. Hesselgren); fil. magister 16 juni 1761. Docent i svensk filologi 28 nov. 1763 och i arabiska 9 dec. 1765; företog som handledare för A. Fr. och K. Fr. Rudbeck en utrikes resa 1767, under vilken han utnämndes till adjunkt i österländska och grekiska litteraturen vid Uppsala universitet 10 febr. 1771, e. o. professor därstädes 17 jan. 1776 samt professor i österländska språk och grekiska vid Lunds universitet 10 febr. 1779. LVS; medlem av Académie des inscriptions et belles-lettres i Paris och av Society of antiquaries i London. — Ogift.

Biografi

B:s skol- och gymnasieår förflöto under de största försakelser och umbäranden, men redan under denna tid grundlade han en uppseendeväckande lärdom; som nybliven student skall han ha uppträtt som extra opponent vid en akademisk disputation och därvid talat till preses på hebreiska och till respondenten på grekiska. För att kunna fortsätta sina studier måste B. åtaga sig flera konditioner. Denna informatorsverksamhet öppnade för honom möjligheten att anträda en utrikes resa, från vilken han dock aldrig skulle återvända till fäderneslandet. Efter en treårig vistelse i Paris begav han sig till Schweiz och så via Toulon till Rom, dit han anlände i dec. 1770. Då adjunkturen i österländska språk vid Uppsala universitet blev ledig, anmälde sig B. som sökande men lyckades ej bliva uppförd på förslag. Icke desto mindre blev han av dåvarande kronprinsen Gustav, som för tillfället befann sig i Paris och kunde konstatera, att de franska orientalisterna uttalade sig om B. med det största erkännande, utnämnd till platsens innehavare. I aug. 1773 lämnade han Italien och begav sig till Schweiz och därifrån till Tyskland. Det följande året vistades han i Tyskland och Holland och reste på våren 1775 till England. Här skilde han sig från den siste av sina båda disciplar — brodern hade långt förut rest hem till Sverige. I Oxford mottog B. Gustav III:s befalling att tillsammans med M. Norberg, sedermera hans efterträdare som professor vid Lunds universitet, företaga en vetenskaplig resa till Orienten, och sedan han mottagit sin utnämning till e. o. professor vid universitetet i Uppsala, lämnade han i början av mars 1776 England samt anlände efter två månader till Smyrna, varifrån han sedan begav sig till Konstantinopel. Under den följande tiden fortsatte han sina studier i Turkiet, men innan Norberg, som 1779 ankom till Konstantinopel, fick tillfälle att uppsöka B., avled denne efter ett par dagars sjukdom. Sin handskriftssamling, däribland åtskilliga arabiska, persiska och turkiska manuskript, jämte sina dyrbaraste böcker hade han redan 1778, då pesten rasade i Konstantinopel, testamenterat till Uppsala universitetsbibliotek, och sin innestående adjunktslön, som han fick behålla, emedan professorslönen ännu icke var disponibel, anslog han till ett stipendium för en studerande vid Uppsala universitet, som är underofficers, högst fänriks son från Södermanland och »distingverar sig i orientaliska språken, icke allenast hebräiskan, utan ock arabiskan, med de övriga dialekterne».

B:s minnestecknare Olof Espling dröjer gärna vid hans inskränkta behov, hans gudsfruktan, vördnad för överheten, kärlek till fäderneslandet, uppriktighet i vänskap och ärlighet i allt sitt väsende. Genom skildringens alltför sirliga vändningar framlyser ett starkt personligt temperament, varmt i vänskap, snart till vrede och försoning. I enskilt umgänge skall B. ha varit »språksam, hövlig men icke krypande, skämtsam men med anständighet, satyrisk med smak men icke med galla». Dock stötte han stundom dem han kom i beröring med genom ett förakt för de yttre formerna, som kunde urarta till en viss framfusighet, I kläder var han snygg men icke präktig, Till sin växt var han av en reslig och fast byggnad, till utseendet manlig och oförsagd.

B. är en av 1700-talets märkligaste forskningsresande. Med rastlös iver ägnade han sitt liv åt vetenskapen, och hela hans bana vittnar om en oförskräckthet och en energi, som ej visste av hinder eller böjde sig för svårigheter. Av hans postuma resebeskrivning framgår, att hans vetenskapliga forskningar ingalunda inskränkte sig till de orientaliska språken allenast; för den klassiska filologien hyste han ett livligt intresse, och även i övrigt innehålla hans skildringar talrika iakttagelser av värde på olika områden. Hans bibliografiska intresse förnekade sig aldrig; vart han kom genomforskade han med outtröttlig iver bok- och handskriftsamlingar, och han försummade intet tillfälle att meddela upplysningar om sällsynta eller nyutkomna arbeten i österländsk och klassisk filologi. Hans förnämsta verk på det rent orientaliska området »Decalogus Hebraicus» vittnar om en vidsträckt beläsenhet och ett sunt omdöme. Med full rätt opponerar han sig mot varjehanda kabbalistiska griller, som vissa av hans samtida sökte införa i den hebreiska filologien, och framhåller eftertryckligt arabiskans stora betydelse för ett verkligt fruktbringande studium av hebreiska språket. Bland utlandets lärda åtnjöt. B. ett stort och berättigat anseende.

B. utarbetade aldrig själv någon genomförd skildring av sina resor, men han förde under dem noggranna journaler, som lades till grund för utförliga resebrev, ställda till vänner och gynnare i hemlandet, bland dem Karl Kristoffer Gjörwell, för vars periodiska skrifter de delvis voro avsedda. Det är framför allt Gjörwells svärmiska vänskap och beundran, vi hava att tacka för att B:s reseanteckningar efter hans frånfälle gjordes tillgängliga för allmänheten. Han offentliggjorde vad han ägde och i andras gömmor kunde sammanleta av Björnståhlska resebrev och erhöll för skildringen av i breven ej behandlade delar av resan från dv. legationspredikanten i Konstantinopel K. P. Blomberg utdrag ur B:s i denna stad kvarvarande journal, vilken enligt Gjörwell var ej mindre rik på saker än breven och därför utgjorde en värdefull ersättning för dessa, »ehuru gärna, ja visserligen häldre, man önskat att se anteckningarne med en Björnståhls utförlighet, enligt dess store kunskaper och förträffeliga minne, uti brev framlagde».

De papper, som B. vid sitt frånfälle efterlämnade, skulle enligt hans testamente tillfalla hans lärjunge, reskamrat och vän K. F. Rudbeck, vilken redan förvarade journalen för de tidigare reseåren och andra från B. härrörande papper och till vilken de i Konstantinopel kvarvarande papperen 1780 sändes, sedan de begagnats av B. för hans arbete. Om den skriftliga kvarlåtenskapens öden under den följande tiden är intet bekant, men på 1830-talet dök en vidlyftig samling av papper, som tillhört B., åter upp. Enligt meddelande av universitetsbibliotekarien Berling påträffades dessa papper av kanslirådet J. G. Liljegren, vilken ordnade dem och överlämnade dem till Lunds universitetsbibliotek, där de alltjämt befinna sig. Samlingen, som vittnar såväl om B:s lärda nit och sällsynt vidsträckta förbindelser med sin tids in- och utländska lärda som ock om den minutiösaste pietet för även det obetydligaste beskrivna pappersark, omfattar sexton fasciklar, innehållande handlingar till B:s biografi, hans brevväxling i nio fasciklar, uppsatser och avhandlingar i koncept i språkliga, teologiska och vittra ämnen samt dessutom föreläsningsanteckningar, bibliografiska anteckningar och strödda excerpter av ganska brokigt slag.

Författare

K. V. ZETTERSTÉEN

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Vindiciæ significationis vocis versionis Græcæ, Chaidaicæ, Arabicæ, Æthiopicæ, Judæo-Germanicæ, vulgatæ, ut et Judæorum, Socinianorum cet. [grekiska tecken] oppositæ. P. 1*. Upps. 1757. 4:o 3 bl., 22 s. (Diss., præs. Chr. Clewberg, resp. B.) — Animadversiones in conjecturas anonymi de transcriptis a Mose commentariis. P. 1*. Upps. 1761. 4:o 3 bl., 28 s. (Diss., præs. E. Hesselgren, resp. B.) — Decalogus Hebraicus ex Arabica dialecto illustratus. P. 1*. Upps. 1763. 4:o 2 bl., 45, (1) s. (Diss., præs. B., resp. J. A. Tingstadius.) — Lettre. . . touchant la version arabe des cinq livres de Moyse, et qui se trouve dans le Pentateuque-Tritaple-Samaritain, ms. de la bibliothéque du prince Barberini (G. Fabricy, Des titres primitifs de la révélation ou considérations critiques sur la pureté et l’intégrité du texte original des livres saints de l’Ancien Testament, T. 1, Rome 1772, s. 373—385). — Resa til Frankrike, Italien, Sweitz, Tyskland, Holland, England, Turkiet och Grekland, beskrifven af och efter Jac. Jon. Björnståhl. Efter des död utg. af C. Chr. Gjörwell. D. 1—6. Sthm 1780—84. 22, (10), 548 s., 1 portr.; (8), 6, (6), 251, (2) s.; (22), 284, (2) s.; (24), 348, (2) s.; (19), 293,(2) s.; (8), 76, 54, (1) s., 1 pl. Även i tysk övers.; J. J. Björnståhl’s Briefe auf seinen ausländischen Reisen an den Königl. Bibliothekar C. C. Gjörwell . . . Bd 1—6. Stralsund, Leipzig & Rostock 1777—83 (Bd 1—2: 2:e verb. Aufl. 1780); holländsk: J. J. Björnståhls Reize door Europa en het Oosten. D. 1—6. Utrecht & Amsterdam 1778—84 (annan uppl. D. 1—6. Amsterdam 1792); samt italiensk (efter den tyska uppl.): Lettere ne’ suoi viaggj stranieri di Giacomo Giona Bjoernstaehl scritte al signor Gjörwell. . . T. 1—6. Poschiavo 1782—87. Utdrag av B:s arbete dessutom i: J. Stauning, Iagttagelser og Efterretninger om Orienten, især Egypten og Arabien, uddragne af Hormors, Niebuhrs, Forskaals og Biørnstaahls Reisebeskrivelser. . . Köpenh. 1787.

Källor och litteratur

Källor: Orig.-fullmakt för B . 10 febr. 1771, UB (sign. U. 46); Gjörwells företal till de olika delarna av B:s Resa; Biogr. lexicon, 2 (1836); C. Annerstedt, Upsala universitets historia, 3: 1 (1913), s. 573—574, o. 3: 2 (1914), s. 402; O. Espling, Minne öfver Jacob Jonas Björnståhl (1785; med bl. a. en av P. F. Aurivillius meddelad förteckning på B:s till univ.-biblioteket i Uppsala testamenterade handskrifter och böcker); K. U. Nylander, Semitiska studier i Sverige under flydda tider (Ny svensk tidskr., 1889), s. 347; C. J. Tornberg, Codices arabici, persici et turcici bibliothecæ Regiæ universitatis Upsaliensis (1849); O. Walde, Om bokanteckningar som källor (Nord. tidskr. för bok- och bibl.-väsen, 1918).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jacob Jonas Björnståhl, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18347, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. V. ZETTERSTÉEN), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18347
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jacob Jonas Björnståhl, urn:sbl:18347, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. V. ZETTERSTÉEN), hämtad 2024-04-19.