Meriter

1. Carl Oscar Berg, f. 30 okt. 1839 i Kumla församling, d 14 okt. 1903 i Stockholm. Föräldrar: fanjunkaren vid Västmanlands regemente, sedermera underlöjtnanten i armén Oskar Berg och Emelie Karolina Sandholm. Genomgick folkskola; åtnjöt undervisning vid Georgiis handelsinstitut i Stockholm. Innehade anställning på affärskontor i Stockholm; bedrev egen grosshandelsrörelse därstädes från 1863 (borgarbrev 10 nov.) och arbetade dels inom livsmedels-, dels inom läderbranschen; medlem av Evangeliska fosterlandsstiftelsen 1875–87; utgav Arbetarens vän (utgivningsbevis 28 maj 1875), vilken tidning enligt överenskommelse med K. P. Rosén fr. o. m. febr. 1890 övertog även tidningen Lördagsbladets prenumeranter; ledamot av riksdagens första kammare för Kopparbergs län 1876–84 och var därunder bl. a. ledamot av bevillningsutskottet 1879–82; utgav Barnens vän jan. 1877–1888; ledamot av styrelsen för Svenska nykterhetssällskapet, där han beklädde flera framskjutna poster; ledamot av brännvinslagstiftningskommittén 8 febr. 1878–11 febr. 1881; rumänisk generalkonsul 1880–91; chef för Skandinaviens ädle storloge av godtemplarordens amerikanska (hickmanitiska) gren 1883; lekmannaombud för ärkestiftet vid kyrkomötet s. å.; verkställande direktör för O. L. Svanbäcks boktryckeri-a.-b. 1886; förläggare för tidningen Morgonbladet sept. 1888–dec. 1890; ledamot av riksdagens andra kammare för Stockholms stad 1888–90 och var därunder bl. a. ledamot av bankoutskottet under samma tid.

Gift 21 maj 1867 med Karolina Vilhelmina Sandell (se följ.).

Biografi

I den tidiga ungdomen hade B. gripits av den pietistiska väckelsen och blev snart en ihärdig arbetare i den luterska nypietismens tjänst. Utrustad med en ganska ovanlig förmåga att tala enkelt, ledigt och varmt, uppträdde han redan under senaste hälften av 1860-talet med religiösa föredrag i Stockholm. I hörjan av 1870-talet inköpte han den gamla judiska synagogan vid Tyska brunn, inrättade där ett sjömanskapell och ett läsrum samt en matservering, varest under loppet av ett par, tre årtionden en god och mycket billig kost tillhandahölls gäster ur arbetar- och den lägre medelklassen. I kapellet predikade han själv söndag efter söndag, lockande skaror av den befolkning, som på den tiden var karaktäristisk för staden mellan broarna, men även åhörare från andra samhällslager. De senare lärde sig snart beundra grosshandlaren-predikantens förmåga att komma i omedelbar förbindelse med ett auditorium, alldeles oemottagligt för dogmatiska eller annars djupgående betraktelser men så mycket mera tillgängligt för en personlig förkunnelse, som i övervägande grad bestod av direkta tilltal samt var byggd på historietter eller anekdoter av än känslosam, än lustig karaktär. B:s sålunda artade talarbegåvning liksom själva beskaffenheten av hans utbildning och levnadsbana gåvo honom förutsättningarna för hans i vissa fall lysande verksamhet som nykterhetstalare. Denna begynte redan 1872 och antog under 1870-lalet och nästpåföljande årtionde ett ovanligt omfång. När B. öppnade sitt fälttåg mot alkoholmissbruket, hade den gamla nykterhetsrörelsen i väsentlig grad domnat av. Under den period av glänsande konjunkturer, som vi genomlevde under 1870-talets första hälft, steg alkoholförbrukningen kraftigt, och det dröjde, innan den nya, absolutistiska och anglo-amerikanskt färgade nykterhetsrörelsen kom. B. var dennas förelöpare. Han intog en absolutistisk ståndpunkt och likaledes, om än utan aktuell betoning, en förbudsvänlig sådan. Som svenska nykterhetssällskapets verkställande direktör ålåg det honom — bl. a. — att hålla föredrag i huvudstaden och landsorten. Utomordentligt stora skaror nådde han på detta sätt. Hans föredrag buro allt emellanåt titlar, som än imponerade med sitt angivande av motiv ur den nordiska eller den grekiska mytologien, än lockade nyfikenheten med ett burleskt uttryck, såsom »Döden i grytan». Bortåt ett femtital av föredragen befordrades till trycket, men när de framträdde utan det talade ordets liv, undanskymdes de starka sidorna mer av de svaga; här röjdes särskilt en brist på kultur, som stundom lockar till löje. Inom godtemplarorden spelade B. en viss roll, enkannerligen såsom gallionsfigur — han hade, framför allt genom sin religiösa verksamhet i en tid, då den pietistiska väckelsen nådde samhällshöjderna, vunnit ett socialt anseende, som annars torde ha varit ganska svåråtkomligt för en självbildad grosshandlare i saknad av det gamla affärshusets traditioner. Chef för Skandinaviens ädle storloge av godtemplarordens amerikanska eller hickmanitiska gren (den, inom vilken negrerna vägrades medlemskap) var B. några år »om än icke till gagnet så dock till namnet». — Ett synnerligen viktigt moment i B: s nykterhetsarbete utgjordes av hans personliga ansträngningar att rädda, hejda och bistå individer ur skilda samhällslager, som genom alkoholbruket sjunkit eller höllo på att sjunka ned. Ofta talade han i fängelsekyrkorna och ådagalade där en beundransvärd förmåga att göra intryck på sina åhörare, som, sedan de återfått friheten, stundom vände sig till honom och erhöllo råd, anvisning på anställning, penningemedel till resor etc.

Politiskt konservativ, ehuru med allmänt folklig läggning, vann B., efter att en period ha tillhört första kammaren, tack vare den uppseendeväckande röstkasseringen i huvudstaden hösten 1887 plats i andra kammaren som protektionist. I gemen sin riktning trogen, svek han den dock med hänsyn till fläsktullen, som han röstade emot. I riksdagsarbetet gjorde B. ingen märkbar insats. Politiskt sinne och förmåga av praktiskt parlamentariskt arbete fattades honom, och hans talkonst skattades ej så högt i denna omgivning. En hans motion 1876 gav emellertid uppslaget till 1878—80 års brännvinslagstiftningskommitté, där han dock blott genom en reservation i utpräglad nykterhetsriktning kunde få sina åsikter framförda.

År 1875 började B. utgivandet av den bekanta tidningen »Arbetarens vän», och därmed fortsatte han ända till sin död. Denna publikations uppgift angavs vara att främja nykterhet, sedlighet, sparsamhet och gudsfruktan bland svenska folket och i all synnerhet bland arbetarna. Den skulle utgöra ett kraftigt kampmedel mot »svenska folkets farligaste fiender: brännvinet, flärden och det överdådiga levernet». En stor del av texten författades av utgivaren och hans hustru, tillsammans med vilken han sedan 1877 också utgav »Barnens vän». Innehållet i »Arbetarens vän» var visserligen präglat av välmening, och det inneslöt stora portioner av sunt förnuft, men det ådagalade för mycket av allmän konservatism, av naiv individualism och socialpolitisk bortkommenhet såväl som suckande socialistskräck för att tidningen skulle kunna vinna förtroende hos de arbetaremassor, vilkas klassmedvetande allt mer väcktes. En tid (1880—81) medarbetade Ernst Beckman, vars bidrag i många fall skilde sig fördelaktigt från det genomsnittliga innehållet. En hel del av B: s berättelser ha utkommit i bokform; de äro snällt belärande, här och var åtskilligt, salvelsefulla, ha inga litterära anspråk, men ådagalägga en viss talang och utmärka sig för en verklig fyndighet. — B:s publicistiska gärning förde honom in i tryckeriaffärer och därmed i svåra bekymmer. Svanbäcks bok-tryckeri-a.-b., som han ledde, måste träda i konkurs, och samma öde drabbade även honom själv (1892). I samband härmed ådömdes han (1893) två månaders fängelse för eftersatt bokföring, ett olycksslag, som väckte ett oerhört uppseende, skadeglädje på vissa håll, men så mycket djupare sorg och förstämning på andra. De sista tio åren av sitt liv var B. sysselsatt så gott som uteslutande med skriftställeri och höll sig för övrigt starkt tillbaka, icke minst därtill tvingad av en försvagad hälsa. Om sitt ekonomiska läge kunde han kort före sin död skriva till redaktör W. Skarstedt: »Jag har sedan dess betalat alla mina enskilda skulder och kan se folk i ansiktet.» När han gick bort, yttrades det också från olika sidor, att den mångomtalade olyckan ej sänkt någon moralisk skugga över hans person.

Författare

E. H. Thörnberg.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Arbete, gudsfruktan, och nykterhet. Ett föredrag. Sthm 1874. 12: o 23 s. 2: a uppl. Sthm 1875. 12: o 23 s. — Den nya syndafloden. Nykterhetsföredrag. Sthm 1874. 16 s. 2: a uppl. Sthm 1875. 16 s. — Frihet eller träldom. Några ord till svenska arbetare.-Sthm 1874. 12: o 12 s. 2:ä uppl. Sthm 1877. 12: o 12 s. (Anon.; 3:e—6:e uppl.. utg. som Nykterhetsskrifter, 1, 1882—1906, se nedan.) — Nykterhetsföredrag, hållet i Betlehemskyrkan den 14 december 1873. Sthm 1874. 12 s. 2: a tillökta uppl. [med titel:] Hvar är ve? Hvar är sorg? Sthm 1874. 12: o 20 s. 3:e uppl. Sthm 1875. 12: o 22 s. — Andersson, Petersson och Lundström. Stockholmsbilder. Sthm 1875. 12: o 59 s. 2:a uppl. Sthm 1877. 12: o 59 s. — Ariadnetråden. Nykterhetsföredrag. Sthm 1875. 12: o 20 s. — Belsazars sista dryckeslag. Nykterhetsföredrag. Sthm 1875. 12: o 26 s. — Det första ruset och dess följder. Föredrag. Sthm 1875. 12: o 23 s. 2: a uppl. Sthm 1876. 12: o 23 s. — Döden i grytan, i nionde århundradet före och i nittonde århundradet efter Kristi födelse. Nykterhetsföredrag. Sthm 1875. 12:o 21 s. 2: a uppl. Sthm 1876. 12: o 21 s. — Fria måndagar, lifräntor och läseri. Några vinkar till arbetare. Sthm 1875. 12: o 20 s. — Fula fläckar på en vacker tafla. Föredrag. Sthm 1875. 12: o 21 s. 2: a uppl. Sthm 1875. 12: o 21 s. — Hvarföre det är så dyrt att iefva, eller ännu ett par fläckar på den vackra taflan. Föredrag. Sthm 1875. 12: o 48 s. — Här är ondt vatten. Nykterhetsföredrag. Sthm 1875. 12: o 32 s. — Nykterhetsföredrag. Sundsvall 1875. 20 s. — Smicker och förtal. Föredrag. Sthm 1875. 27 s. — Strid och frid. Sånger, tillegnade svenske arbetaren, samlade och utg. H. 1*. Sthm 1875. 12: o 24 s. — Taflor ur lifvet. Svenska arbetaren tillegnade, samlade och utg. H. 1—7. Sthm 1875—76. 12: o Varje häfte 24 s. — Yggdrasilsmyten i nutidens belysning. Ett föredrag. Sthm 1875. 12: o 28 s. 2:a uppl. Sthm 1879. 12: o 28 s. — Daniel och hans vänner. Föredrag. Sthm 1876. 12: o 18 s. [Ny uppl.] Chikago 1878. 16: o 13 s. — Den lefvande källan och de usla brunnarna. Nykterhetsföredrag. Sthm 1876. 12: o 23 s. — Den syriske Hasael och den svenske Hasael. Nykterhetsföredrag. Sthm 1876. 12: o 20 s. —¦ Hvem dyrkar du? Föredrag. Sthm 1876. 12: o 24 s. — »Ingalunda skolen I dö.» Nykterhetsföredrag. Sthm 1876. 12: o 24 s. — Männen på gränsen eller de skattskyldige. Nykterhetsföredrag. Sthm 1876. 12: o 22 s. — Nykterhetspredikan i Upsala söndagen den 30 januari 1876. Upps. 1876. 12: o 22 s. — Ynglingens väg. Föredrag. Sthm 1877. 12: o 18 s. — Barnens bilderbok af L. S. och C. O. B. H. 1—2. Sthm 1878—80. 4: o 47, 47 s. — Draken och vilddjuret. Nykterhetsföredrag. Sthm 1880. 16 s. [Ny uppl.] Sthm 1881. 16 s. — Ett hinder i vägen. Nykterhetsföredrag för de nyktre. Sthm 1880. 14 s. [Ny uppl.] Sthm 1881. 16 s. — Konsten att säga nej. Några ord till Sveriges unge män. Sthm 1880. 12: o 12 s. [Ny uppl.] Sthm 1881. 12: o 12 s. — Mannen i röfvarehänder. Sthm 1880. 16 s. [Ny uppl.] Sthm 1881. 15 s. — Soldaten och hans son. Sthm 1880. 12: o 35 s. [Ny uppl.] Sthm 1884. 32 s. (Skrifter för folket, utg. af Sv. nykt.-sällsk, 7.) — Sveriges Goliat. Sthm 1880. 15 s. [Ny uppl.] Sthm 1881. 15 s. — Några ord om dryckenskapen. Sthm 1881. 8 s. — Uppvräkt på refvet. Berättelse ur lifvet. Sthm 1881. 32 s. [Ny uppl.] Sthm 1884. 32 s. (Skrifter f. folket, utg. af Sv. nykt.-sällsk, 8.) — Nykterhetsskrifter. Sthm. 12: o N:o 1. Frihet eller träldom. 3:e uppl. 1882. 12 s. 6:e uppl. 1906. 12 s. N:o 2. Hörer du oss eller wåra fiender till? 1882. 12 s. 4:e uppl. [med titel:) Tillhör du oss eller våra ovänner. 1906. 14, (2) s. N:o 3. Några ord om frihet. 1882. 12 s. 4:e uppl. 1906. 13, (3) s. N:o 4. Träldom och jämmer. 1882. 8 s. 4:e uppl. 1906. 10 s. N:o 5. »Sörjande wägar.» 1882. 8 s. 4:e uppl. 1906. 9, (1) s. N: o 6. En farlig passagerare. 1882. 12 s. 3:e uppl. 1892. 12 s. N: o 7. Korg och öfwerlefwor. 1882. 11 s. 4:e uppl. 1906. 12 s. N:o 8. »Eben-Eser.» 1882. 12 s. 3:e uppl. 1892. 12 s. N:o 9. Fredrik Ring. 1882. 24 s. 4:e uppl. 1906. 27 s. N:o 10. Den stora hemligheten. 1882. Ils. 4:e uppl. 1906. 12 s. N:o 11. Hyfweln. Berättelse. 1882 . 23 s. 4:e uppl. 1906. 26 s. N:o 12. Blomberg och Spån-ström. 1882. 8 s. 4:e uppl. 1906. 8 s. — Bödelsbänken. Nykterhetsföredrag. Sthm 1883. 15 s. 2: a uppl. [under titel:] »Befria de till döden fälda»! Sthm 1889. 15 s. — Linnesömmerskan. Sthm 1883. 16 s. — Loke och hans slägt. Nykterhetsföredrag'. Sthm 1883. 12: o 12 s. [Ny uppl.] Sthm 1889. 12: o 13 s. — Skuggbilder wid bålen och buteljen. Skizz. Sthm 1883. 46 s. [Ny uppl.] Sthm 1884. 63 s. (Skrifter f. folket, utg. af Sv. nykt.-sällsk, 4.) — Verklighetsbilder. 1*. Sthm 1884. (4), 179 s. — Lejon eller krokodil? Föredrag. Upps. 1885. 58 s. — Svälttullar. Föredrag. Sthm 1886. 15 s. — »Och hafvet gaf igen sina döda.» Föredrag. Sthm 1888. 16 s. — Kalle Pljelms barndomsminnen berättade af honom sjelf. Sthm 1889. 151 s. 2: a uppl. Sthm 1907. 175, (3) s. — Föredrag vid Djurvännernas nya förenings årssam-manträde den 10 april 1890. Sthm 1890. 39 s. (B: s föredrag s. 3—10; även sep. Sthm 1890. 8 s.) — »De absoluta nykterhetssträfvandena.» Försök till vederläggning och belysning af teol. d:r H. D. Janssons föredrag i Sundbybergs kapell den 27 april 1894 af Eska. Sthm 1894. 74 s. (Anon.) — »Separatorn» och andra berättelser ur lifvet. Sthm 1898. (4), 382 s. — Hyfveln och andra berättelser ur lifvet. Sthm 1899. (4), 364 s. —. Marfa. d'Orino jämte andra berättelser. Sthm 1900. (4), 346, (1) s. — Farbror Stens minnen. [1]—3. Sthm 1901—03. (4), 348; (4), 319; 319 s. — Efteråt. En blick på den socialistiska framtidsstaten. 2: a uppl. Sthm 1902. 96 s.. (Anon.; l:a uppl. i Farbror Stens minnen, 1, 1901.) — Asken Yggdrasil. Sthm 1902. 24 s. — För eller emotl Dramatiserad framställning i nykterhetsfrågan. Två akter med prolog. Sthm 1903. 96 s.

Utgivit: O. Th. Sundholm, Bränvinets och bränvinslagstiftningens historia i Sverige. Sthm 1875. 35 s. — Fristunden. Kalender... Sthm 1877, 1885, 1888—90. (1885 med titel: Fristunden. En julbok tillegnad »Arbetarens väns» läsare och vänner.) — Arbetarens vän. Tidning för nykterhet, sedlighet och gudsfruktan. Arg. 1—18, 22—29. Sthm 1875—92, 1896—1903. (Årg. 6—7, 1880, 81, tills, med E. Beckman.) — Barnens vän. Tidning för de små. Årg. 1—12. Sthm 1877—88. (Arg. 4, 1880, tills, med E. Beckman.) — Ungdomspostilla. Predikningar för barn och ungdom öfver svenska kyrkans gamla högmessotexter. Sthm 1882. 573, (1) s. — Ungdomspostilla. Korta predikningar öfver andra årgången af de nya högmessotexterna. Sthm 1885. 538 s.

Källor och litteratur

Källor: Nekrologer i Arbetarens vän 1903 N: o 11 och i Korsblomman 1904 (1903); W. Skarstedt, Nykterhetsrörelsens banerförare (1903—06).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Oscar Berg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18538, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. H. Thörnberg.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18538
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Oscar Berg, urn:sbl:18538, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. H. Thörnberg.), hämtad 2024-04-20.