Meriter

Bergegren, Henrik (Hinke) Bernhard, f. 22 apr. 1861 i Stockholm. Föräldrar: bokhandlaren Evald Teodor Bergegren och Karolina Hillberg. Elev i nya elementarskolan 1871—77; idkade estetiska, litterära och sociala studier i utlandet 1878 —83. Redaktionssekreterare i Socialdemokraten sommaren 1890; utgav Under röd flagg våren redigerade Proletären i Norrköping juli 1891—jan. 1892 och Brand dec. 1904—maj 1916 samt Brands månadshäfte; teaterrecensent i Folkets dagblad Politiken.

Gift 16 sept. 1886 med Anna Katarina Gustafsson, f. 9 mars 1857, d. 7 april 1934, dotter till hemmansägaren Gustaf Wik.

Biografi

B. ådrog sig först en allmännare uppmärksamhet, då han vid studentföreningen Verdandis bekanta diskussion i sedlighetsfrågan år 1887 fällde de yttranden, som främst föranledde de akademiska myndigheternas ingripande. Han har med stor energi genom föredrag, artiklar, broschyrer och skönlitterära alster sökt sprida revolutionära, anarkistiskt färgade åsikter. Bakunin och Krapotkin ha varit bland hans lärofäder. Som teoretiker har han emellertid icke gjort någon insats. Själv har han särskilt betonat, att F. Domela Nieuwenhuis' revolt mot den parlamentariska taktiken i Holland på 1890-talet haft betydelse för den revolutionära socialismens utveckling i Sverige. Den hänsynslöshet och råhet i tonen, som karaktäriserat B: s framträdande, har fyra gånger ådragit honom fängelsestraff och har tidtals föranlett både den allvarliga pressen och skämttidningarna att flitigt sysselsätta sig med honom. Hans agitation har i stor utsträckning tagit formen av en ateistisk och anti-militaristisk propaganda. Ett annat huvudtema i hans förkunnelse har varit fri kärlek med begränsning av nativiteten. Mycket uppmärksammad var på sin tid hans strid för en omläggning av den svenska arbetarrörelsens taktik. Efter ett kortvarigt försök till samarbete med Hj. Branting i Socialdemokraten 1890 vände han sig i en serie föredrag i Stockholm, med största förbittring mot den »parlamentaristiska» riktningens strävan att tillförsäkra arbetarklassen inflytande genom deltagande i riksdagsarbetet och mot de socialdemokratiska ledarnas »halvborgerlighet». I stället förordade han en klart revolutionär taktik med den internationella generalstrejken som det egentliga kampmedlet; beteckningen anarkist, som hans motståndare inom arbetarrörelsen tillade honom, ville han emellertid icke förbehållslöst acceptera. De angripna dröjde ej att svara. Striden fördes med växande skärpa på möten och i pressen. Ett särskilt språkrör för sina åsikter skapade B. i veckorevyen »Under röd flagg», som under hans redaktion utkom på våren 1891. Slutligen upptogs taktikfrågan i maj 1891 till avgörande på partikongressen i Norrköping. B. yrkade här på samarbete mellan socialister och anarkister, enär bådas mål var klasssamhällets grusande, rekommenderade »småmord» som ett »alldeles utmärkt» taktiskt medel och fordrade en utredning om vilka våldsåtgärder kunde anses »mest praktiska» och »möjliga». Kongressen godkände emellertid under A. Danielssons, F. Sterkys och Hj. Brantings ledning den hittills följda taktiken. Bättre resonans funno B: s åskådningar inom den år 1892 stiftade Stockholms socialdemokratiska ungdomsklubb, som allt mer radikaliserades. År 1897 vanns samarbete med andra liknande föreningar i olika delar av riket, och år 1899 antog sammanslutningen namnet Sveriges socialistiska ungdomsförbund, därmed markerande, att arbetet för det socialistiska framtidsprogrammet var organisationens syfte och att detta arbete ej fick skjutas i bakgrunden för nutidsprogrammets mera näraliggande, begränsade uppgifter. Det allt hänsynslösare fronderiet mot partiledningen föranledde emellertid år 1903 ungdomsförbundets sprängning genom Socialdemokratiska ungdomsförbundets utbrytning. Till en verklig uppgörelse kom det hösten 1906, då den socialdemokratiska partistyrelsen, närmast med anledning av B: s och hans meningsfränders förbindelser med genom bankplundringsplaner komprometterade ryska och finska revolutionärer, ur partiet suspenderade B. och en annan oppositionsman, K. G. Schröder, en åtgärd, som godkändes genom allmän omröstning och bekräftades av partikongressen 1908. De principiella motsatserna diskuterades i samband med suspensionsåtgärden i Uppsala på ett av studentföreningen Laboremus utlyst möte, där B. var närvarande och i sin vanliga ton deltog i debatten. Efter den ryska revolutionen har B. i likhet med både meningsfränder och motståndare av radikal läggning hamnat i det vänstersocialistiska partiet, som accepterat bolsjevismens förhoppningar att genom tvångsåtgärder kunna bana vägen för en anarkistisk-kommunistisk ordning. Någon mera framträdande del i partiets politiska agitation har han emellertid icke tagit. Offentligen har han under de senaste åren företrädesvis framträtt som teaterrecensent.

Författare

B. Boëthius.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Jakten efter själar. En stridsskrift. Oskarshamn 1904. 16: o 32 s. 2:a delvis omarb. uppl. Sthm 1908. 32 s. — Strejkledaren. Roman från arbetarrörelsens tidigare år. Sthm 1907. 300 s. — Sedlighets-kråkor. Lustspel i fyra akter. 1909. 78 s. — Kärlek utan barn. Föredrag hållet i Stockholm våren 1910. Sthm 1910. 48 s. Nytryck. Sthm 1913 o. 1915. — Ljusets fiender. Föredrag åtalat vid Stockholms rådhusrätt. Sthm 1910. 40 s. [Ny uppl.] Sthm [tr. Oskarshamn] 1911. 40 s. — Fri kärlek. Anteckningar och reflexioner. [1.] Könsdriften starkare hos man eller kvinna? Sthm 1910. 32 s. [2.] Avhållsamhetsdogmen — med perversitet i släpet. Sthm 1910. 31 s. — Rusets fånge. Skådespel i en akt. Sthm [tr. Södertälje] 1911. 36 s. [Ny uppl.] Sthm 1913. 16: o 72 s. — Medel mot för stor barnskara. Bearb. efter G. Hardy's franska orig. Sthm 1912. 32 s. — Röda jungfrun. Skådespel i fyra akter. Sthm [tr. Falköping] 1912, 76 s. Omarb. i en akt, för amatörer. Sthm [tr. Falköping] 1918. 28 s. — Offer för könsmoralen. 1912. 31 s. — En misskänd oskuld. Humoresk. Sthm 1913. 56 s. 2: a uppl. Sthm s. å. — Bältespännare. Äktenskapshistorier. Sthm 1913. 141 s. [Ny uppl.] Sthm 1920. 139 s. — En stad i eld och blod. Berättelser från Paris belägring och kommunen. Sthm 1914. 160 s. — Försvarsdill et och arbetarklassen. Agitationsbroschyr. Sthm 1914. 32 s. — Sjätte budets lagstiftning. Ett varnings- och maningsord. Sthm 1914. 39 s. — Allarm! Tryckt och otryckt både gammalt och nytt från många olika områden: antimilitaristiskt. avslöjande och hädiskt, om nöd och hyckleri, om klasskamp och socialism. 1.* Sthm 1915. 48 s. — Kains barn. Roman. D. 1—2. Sthm [tr. Falköping] 1916. 151, (1) s.; 138, (1) s. — Ungsocialismen. Historik på uppdrag av Sverges ungsocialistiska parti utarb. och förf. Sthm 1917. 112 s., 3 pl. — Prästen och djävulen. Det blir en gång. Två enaktare. Sthm 1919. (3). 32 s. — Försiktighet eller fosterfördrivning. Några anteckningar i sedlighetsfrågan, Sthm 1919. 52 s. — Rösta med de moderat-liberala. Lustspel i 3 akter. Sthm 1920. 95 s.

Översatt: K. Marx, Det socialdemokratiska partiprogrammet kalfatrat Sthm 1891. 25, (1) s. (Skrifter i taktik- och program-frågan, 1.) — E. Ferri. Socialismen och modern vetenskap. Sthm 1903. 129, (2) s. (Anon.) 4:e uppl. Sthm 1910. 128 s. — P. Fischer, Marx' värdeteori och den borgerliga nationalekonomien. Öfversättning. Jämte lefnadsteckning Tundert. Hinke Bergegren] och porträtt af Karl Marx. Sthm [tr. Oskarshamn] 1904. 58 s. — H. Ibsen, En folkfiende. Skådespel i fem akter. Sthm 1906. 221 s, 2 portr. (Anon.) — J. P. Jacobsen, Niels Lyhne. Roman. Sthm 1907. 222 s, 1 portr. (Anon.) — A. Bebel, Kvinnan och socialismen. Översättning från senaste bearbetade tyska upplagan. Sthm 1913. 566 s, 1 portr. (Anon.) ¦— R. Grossman, För hem och härd. Skådespel av Pierre Ramus. Sthm 1917. 16: o 72 s. — E. Gutfreund, Arbetarledare. Social tidsbild i fyra akter. Örebro 1918. 112 s.

Utgivit: Skrifter i taktik- och program-frågan. 1.* Sthm 1891. (Se ovan.) — Under röd flagg. Sthm 1891. — Redigerat: Brand. Socialistiska ungdomsförbundets organ. Sthm dec. 1904—maj 1916. — Brands månadshäfte. Sthm jan. 1908—maj 1916.

Källor och litteratur

Källor: H. Bergegren, Ungsocialismen (1917); G. Magnusson, Socialdemokratien i Sverige, 1, 2 (1920—21); O. v. Zweibergk, Studentföreningen Verdandi 1882—1892 (1892): E. Wallin, De tio åren (Stormklockan 1913 N: o 11 A. Fästskrift).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
H (Hinke) B Bergegren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18564, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18564
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
H (Hinke) B Bergegren, urn:sbl:18564, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-04-16.