Meriter

2 Stråle, Gustaf Holdo, sonsons sonsons sonsons son till S1, f 25 juni 1826 i Sthlm, Hedv El, d 11 mars 1896 där, ibid. Föräldrar: justitierådet Nils Vilhelm S o Lovisa Regina Lagerhjelm. Elev vid Klara skola o Sthlms gymn, inskr vid UU ht 44, ex till rättegångsverken där 30 nov 47, auskultant i Svea hovrätt 20 dec 47, eo notarie 10 jan 48, v notarie där 28 sept 49, anställd vid Rörstrands porslinsfabrik (från 67 Rörstrands ab), Sthlm, 50, disponent o delägare 53, administrativ disponent där 63–93, deltog i riksdagarna 53–60 (led av bankoutsk 59/60), led av borgarståndet vid riksdagarna 62–66 (led av statsutsk 62/63 o bevilln:utsk 65/66), led av AK 67–69 o 76–78 samt av FK 79–87B (led av tillf utsk 69 o 82, av särsk utsk 77, av lagutsk 78 o 84–87B samt av bevilln:utsk 80–81), statsrevisor 60–63, 67 o 79, led av Sthlms stadsfullm 63–68 o 76–90, av dir för Sthlms ensk bank 64–74, av komm ang ett museum för konstindustri o slöjd i Sthlm mars–dec 77, av skatteregleringskomm 80–aug 81, av komm ang plats för livrustkammarens saml:ar 81, av komm ang en konst- o industriutställn i Sthlm dec 81–okt 83, av styr för Tekn skolan i Sthlm 92–94, ordf i Sthlms fabriksfören:s fullm. – LSkS 89.

G 1) 11 nov 1853 i Sthlm, Nik, m Anna Charlotta Broling, f 12 maj 1836 där, Maria, d 29 sept 1854 där, Ad Fredr, dtr till myntproberaren Carl Abraham B (bd 6) och Sofia Maria Willberg; 2) 22 okt 1856 i Sthlm, Klara, m Carolina Maria Theresia Wester, f 23 aug 1836 i Värsås, Skar, d 13 april 1897 i Sthlm, Hedv El, dtr till överstelöjtnanten Lars Magnus W och Carolina Mandorff.

Biografi

Holdo S:s far Nils Vilhelm S (1787–1853) avlade hovrättsexamen vid UU 1803 och gjorde sedan domstolskarriär inom Nedre justitierevisionen. Han var justitieråd 1826–51 och intog då genom sin energi och debattvilja en förgrundsställning inom HD. Starkt politiskt intresserad grep sig S som ledamot av adelsståndet vid nära nog samtliga riksdagar 1809–51 särskilt an juridiska och finansiella frågor, bl a var han under flera riksdagar en av de mest aktiva förespråkarna för den myntrealisation som sedan genomfördes 1834. I sitt offentliga agerande var S myndig och bestämd, han hade en stark rättskänsla och hans åsikter präglades av klarhet och konsekvens. S hade ärvda tillgångar, bl a flera egendomar, men byggde också upp en egen förmögenhet. Från sin svåger och nära vän Pehr Lagerhjelm (bd 22) övertog han 1834 en tredjedel av egendomen och porslinsfabriken Rörstrand i nordvästra Sthlm. Sedan familjen flyttat dit följande år involverades S i ledningen för fabriken och 1847 blev han ensam ägare av företaget. Han initierade då en upprustning av driften efter engelsk förebild men tvingades snart av sjukdom in i en mer passiv roll.

Holdo S:s uppväxt förflöt harmoniskt i en familjekrets med stort umgänge och stark sammanhållning, med Rörstrand alltmer i centrum. Miljön har senare väl beskrivits av dottersonen H Elliot (1971). Efter några års juridiska studier i Uppsala inledde S 1848 en traditionell statlig ämbetsmannakarriär men drogs redan 1850 in i ledning och drift av Rörstrand. Vid faderns död 1853 fick han som 27-åring axla rollen som disponent. Även om utbildningen pekat åt annat håll, tycks S ha välkomnat det alternativ som erbjöd sig i en företagsledande uppgift. Sedan den ännu yngre Robert Almström (bd 1) 1855 tillträtt som förste verkmästare vid företaget, från 1863 delägare och teknisk disponent, kunde S också koncentrera arbetet till övergripande strategi, ekonomi och dministration.

Rörstrand hade grundats 1726 med Marieberg som enda nationella konkurrent under sent 1700-tal, från 1820-talet främst det nyanlagda Gustavsberg. Med sina 200 anställda var företaget kring 1850, före den egentliga industrialiseringsvågen, den enskilt största fabriksanläggningen i huvudstaden. 1850-talet medförde en högkonjunktur men också en ökande konkurrens utifrån genom importlättnader. S och Almström, som båda gjorde studieresor till bl a England, Frankrike, Tyskland, Ryssland och Danmark, gick genast på offensiven genom fler ugnar och ångmaskiner med åtföljande ökad produktionskapacitet.

1867 stabiliserades organisationen genom ombildningen till Rörstrands ab med S som dominerande ägare, och nytt kapital anskaffades inom några år genom markförsäljning till det nybildade verkstadsföretaget ab Atlas. Under denna tid tillhörde S även direktionen i Sthlms enskilda bank och odlade för kapitalförsörjningen säkert gynnsamma kontakter med A O Wallenberg. I 1870-talets uppåtgående konjunktur tillkom 1874 filialfabriken Arabia utanför Hfors för den finska och i synnerhet ryska marknaden, på 1880-talet ombildad till eget bolag. Sortimentet breddades så att flintgodset efterhand ersattes med ben- och fältspatsporslin, majolika, opak, parian m m, i första hand under påverkan från engelsk porslinsindustri. Vidare satsade man nu alltmer på den snabbt expanderande stadskulturens behov av enklare hushållsgods, kakelugnar och hygienporslin.

I den aktiverade marknadsföringen ingick att delta på internationella utställningar från 1855 och framåt. Förmåga till teknisk effektivisering, massproduktion och marknadsanpassning blev nu Rörstrands största tillgång. En svaghet, möjligen större än vid Gustavsberg, låg snarare på det stilmässiga planet. Efter kritik vid världsutställningarna i Paris 1867 och särskilt London 1871 anställdes en ”chefsdessinatör” som rådgivare och inspiratör. 1884 infördes den varumärkesskyddade kronstämpeln. En självständigare formgivning och större konstnärliga framgångar utomlands lät emellertid vänta på sig till närmare sekelskiftet.

Det sena 1800-talet blev för Rörstrand en period av kraftig expansion och kommersiella framgångar. Värdet av tillverkningen tiodubblades, och antalet anställda femdubblades till närmare 1 000. På det stora fabriksområdet i Sthlm, som 1866 klövs av den nya stambanedelen mot Uppsala, anlades bostäder för ca 1 300 personer, kall- och varmbadhus, skola samt ledningsnät för gas och elektricitet. Anläggningen utvecklades till en komplett bruksmiljö efter delvis engelskt mönster med olika former av sociala kassor och andra personalinsatser men i förening med en auktoritär ledningsstil och starkt utvecklad hierarki på alla plan.

Redan 1845 hade Sv slöjdföreningen bildats i vågorna efter det skråsystem som då var under avveckling. Tidigt deltog S i dess arbete för att främja den konstindustriella utvecklingen, speciellt vid organiserandet av de olika inhemska industriutställningarna, som 1866 och 1877, men också genom värderingar och granskning av tävlingsbidrag. För Rörstrand såväl som Gustavsberg blev föreningen en katalysator för tidens brytningar mellan retrospektiv stilimitation, internationella strömningar och viljan att skapa en nationell keramik.

Att få till stånd ett konstindustrimuseum var en ambition i samma syfte, och S medverkade i den statliga kommitté som 1877 lämnade ett förslag i denna riktning. Detta realiserades dock aldrig, utan Slöjdföreningens samlingar överlämnades senare till NM. På Rörstrand byggde S själv upp en keramisk museisamling i förening med ett välförsett fackbibliotek. Hans historiker över produktionen både där och vid det 1788 nedlagda Marieberg kom att inverka på den aktuella konstdebatten och då närmast till stöd för den uppvärdering av 1700-talets formspråk som började slå igenom under 1880-talet.

1858 blev det möjligt för städernas växande medelklass utanför de borgerliga näringarna att ingå i riksdagens borgarstånd, och S invaldes som en av fyra adelsmän i ståndet till 1862/63 års riksdag. Samtidigt omvaldes andra kända namn som Lars Johan Hierta (bd 19) och August Blanche (bd 4). På riddarhuset hade S vid de närmast föregående riksdagarna ingått i den moderat-liberala gruppering som kallades ”Lantadelns sällskap”. Som ombud för Sthlm röstade han i borgarståndet 1865 entydigt ja till den politiskt kontroversiella representationsreformen.

På Stockholmsbänken i den första AK-uppsättningen 1867 anslöt sig S till det ministeriella partiet, dominerat av stads- och ämbetsmannaintressen och främst ett stöd för regeringen De Geer. Större organisatorisk fasthet och medvind fick det oppositionella lantmannapartiet, som präglades av klassiska landsbygdsintressen som antibyråkrati, sparsamhet, allmän värnplikt och en moderat protektionism. Snart började S närma sig denna gruppering, men av allt att döma avhöll de begynnande hälsoproblemen honom från att söka omval. 1876 återkom dock S till AK, och även om han framstår som i grunden sakfrågeinriktad och styrd av personligt grundade uppfattningar anknöt han nu tydligt till lantmannapartiet. Troligen kostade det honom mandatet vid 1878 års val. Genom sin sociala ställning och synlighet i debatten hade S emellertid byggt upp en politisk plattform som i stället gav honom erbjudande från två landsting om en plats i FK. Där representerade han fram till 1887 Västmanlands län.

S blev snabbt en slagfärdig och orädd debattör, och ordväxlingarna med Adolf Hedin (bd 18) och Hans Forssell (bd 16) väckte uppmärksamhet. Någon särskilt flitig motionär var han däremot inte, även om det går att nämna vissa tullfrågor, ändringar i konkurslagen och höjda anslag till KB i dess nya lokaler. Redan innan tullfrågan blev högaktuell vid 1880-talets mitt framträdde S som uttalad protektionist och hade då även allmänpolitiskt utvecklats från klart liberal till konservativ. Vid flera tillfällen invaldes han i utskott på Ekonomi- och lagområdena. Han ingick även i skatteregleringskommittén och utsågs vid flera tillfällen till statsrevisor. S engagerade sig också för skarpskytterörelsen.

Efter några år i sockenstämmonämnden i Sthlm blev S 1862 invald i stadsfullmäktige, där han framträdde som talesman för de nya kommunallagarnas mer politiska anda i motsats till ämbetsmannaintressena. I debatten om överståthållarens roll hamnade han därmed på tvärs mot den dominante och expansionistiske Albert Lindhagen (bd 23), som satte kontinuitet och beslutskraft framför politisk förankring. I sak delade dock S Lindhagens syn på vikten av effektivitet i förvaltningen, frågor som han i synnerhet under ”reformdebatten” 1877–80 drev i drätselnämnden och beredningsutskottet.

Sparsamhetsmannen S motarbetade även en i hans tycke alltför aktiv stadsplanering i form av gaturegleringar och fastighetsköp. Som S och andra såg det skulle risken då ligga i en vidlyftig lånefinansiering med åtföljande tomtspekulation och skattehöjningar, som kunde driva bort industrier från Sthlm. Stadens båda inköp 1883 och 1886 av delar av Rörstrandsbolagets eget område ansågs samtidigt av många ha skett till överpris och gav upphov till uttryck som ”Rörstrandsväldet” och ”bolagskotteriet”. För S blev debatten ur flera perspektiv politiskt mycket obekväm, även om han själv formellt inte deltagit i stadens beredning och beslut. Några år senare föll han också igenom i valet.

Som amatörhistoriker med tonvikt på det tidiga 1700-talet har S respekterats även i senare tid. På sina utlandsresor gjorde han avskrifter, särskilt av diplomatiskt material. Främsta resultat blev hans arbete om Alingsås manufakturverk (1884), liksom Rörstrand grundat på 1720-talet. Hans syn på frihetstidens politiska system och industristöd var i linje med samtidens rätt negativ. S:s kunskaper omfattade även arkeologi, numismatik, konsthistoria och bibliografi, och bland hans personliga vänner märks riksbibliotekarien Gustaf Klemming (bd 21). Tidvis undergrävde boksamlandet familjens privatekonomi, och han tvingades till bokauktioner vid flera tillfällen, särskilt 1876 och 1888. Ännu 1892 (handskr U 373:1, KB) bestod biblioteket på Rörstrand trots detta av nästan 2 000 band med inriktning mot historia, biografi och urkundsutgåvor samt dessutom en stor samling anonyma politiska skrifter och småtryck från 1600- och 1700-talen. S var också verksam inom Adolf Fredriks församling och i ett antal föreningar.

Från 1860-talets slut plågades S av hjärtbesvär och perioder av depression, vilket orsakade ett uppehåll i det politiska arbetet under en stor del av 1870-talet. Även den direkta ledningen i Rörstrand tvingades han på 1880-talet trappa ned och avvecklade etappvis ägarintressena i bolaget fram till dess att företagsledningen 1893 övertogs av Almström ensam. Trots S:s livliga temperament och lätthet att knyta kontakter blev antalet riktigt nära vänner begränsat. Gästfriheten var stor på det s k slottet vid Rörstrand, där familjens våning fortfarande finns kvar. Sitt intimaste nätverk, ”juntan”, skildrade S själv på vers och med täcknamn. Hans väl omvittnade talegåva förenades med kvickhet och ironi, samtidigt som självständigheten, på gränsen till egensinne, politiskt inte enbart blev en tillgång.

Författare

Leif Gidlöf med bidrag av Andreas Tjerneld (Nils Vilhelm S)

Arkivuppgifter

Handl:ar efter S på Strålegården, Rottne, Kron (korr, anteckn:ar, fotografier, klipp m m) o i KB (i G Klemmings arkiv: korr, ms o hs). Avskriftssaml i KB (25 vol) o i RA (kopiesaml I:443–468). – Brev från S i GUB, i KB (till bl a G Klemming o C Snoilsky), i LUB (till bl a S Nilsson), i RA, i UUB o i SSA (till bl a W Odelberg).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Några minnen från Juntan. [Dikter.] Sthlm 1865. (Norstedt). 47 s. [Sign: G. H. S. Utökad uppl se: Rimmade tillverkningar från Rörstrand (1883).] – Rörstrand och Marieberg. Ett bidrag till den svenska keramikens historia uti adertonde århundradet. Sthlm 1870. (Hæggström). iv, 175 s, xiv pl-bl i färg, [8] pl-bl (med svart-vita monogram), ill. [Fransk övers med förord daterat 1872: Rörstrand et Marieberg. Notices et recherches sur les céramiques suédoises du dix-huitième siècle. Sthlm 1872. (Hæggström). vi, 144 s, [8] pl-bl (med svart-vita monogram), ill. Det tycks även finnas exemplar med färgplanscherna från det svenska originalet (ej så i UUB:s exemplar).] – Grafkärl funna i svensk jord. Ett bidrag till keramikens historia. Sthlm 1873. (Hæggström). [4], 163 s, xii pl-bl, ill. – Rörstrands samling af fajans och porslin. Sthlm 1879–80. (Hæggström). I–II. I, Rörstrands historia och tillverkningar 1726–1850. 1879. xxv, lxxii, 155, 84 s, xii pl-bl i färg, ill. II, Mariebergs historia och tillverkningar 1758–1788. 1880. xii, 172, [1], 72, [4] s, xii pl-bl i färg, ill. [De avslutande pagineringssviterna i respektive del består av kataloger över Rörstrands egna samlingar av respektive företags produktion. Dessa har tillkommit i samarbete med G Upmark.] – Rimmade tillverkningar från Rörstrand. [Dikter.] Sthlm 1883. (Hæggström). 79, [6] s, ill. [Föregående uppl se: Några minnen från Juntan (1865). Innehåll: I, Borduppsatser eller Minnen från Juntan (dikterna i detta avsnitt i stor utsträckning identiska med dem i Några minnen från Juntan). II, Styckegods.] – Alingsås manufakturverk. Ett bidrag till den svenska industriens historia under frihetstiden. Sthlm 1884. (Hæggström). cx, 340 s, [2] pl-bl. – Om Les anecdotes de Suède. Sthlm 1887. (Kongl. boktr). [1], 48 s. [Särtr ur: HT, årg 7, 1887, s [103]–150.]

Källor och litteratur

Källor o litt: C-H Ankarberg o B Nyström, Rörstrand i Sthlm: tegelbruk, fajansmanufaktur o keramisk storindustri 1270–1926 (2007); J Arckenholtz, Sagu-Brott af 1734 års riksdag i Sthlm, ed I Carlsson (2003); A Bæckström, Rörstrand o dess tillverkn:ar 1726–1926 (1930); Carlander, 3 (1894) o 4 (1904); S Carlsson, Ståndssamhälle o ståndspersoner 1700–1865 (1949); F v Dardel, Dagboksanteckn:ar 1873–1876 (1916) o 1877–1880 (1918); E Ekegård, Studier i sv handelspolitik under den tidigare frihetstiden (1924); S Ekman, Slutstriden om representationsreformen (1966); H Elliot, G H S: Rörstrandsdisponent, förf, bokälskare (1971); G Frick, Sv slöjdfören o konstindustrin före 1905 (1978); dens, Sv slöjdfören o Fören handarb:s vänner (Signums sv konsthist: konsten 1845–1890, 2000); S Gerentz, Kommerskoll o näringslivet 1651–1951 (1951); I Hammarström, Sthlm i sv ekonomi 1850–1914 (1970); T Höjer, Sockenstämmor o kommunalförvaltn i Sthlm fram till 1864 (1967); T Lidman, Lantadelns sällsk 1857 (Partiliv i ståndsriksdagen. Adel o borgare 1850–1865, 1977); dens, Adlig partipolitik vid 1800-talets mitt (1979); F Lindberg, Växande stad: Sthlms stadsfullm 1862–1900 (1980); L L Lorichs, Västmanlands läns landsting 1863–1927 (1930); V Millqvist, Sv riksdagens borgarstånd 1719– 1866 (1911); dens, Minnesskr vid Sthlms stadsfullm:s femtioårsjubileum … (1913); G B Nilsson, André Oscar Wallenberg, 3. Ett namn att försvara, 1866–1886 (1994); dens, 100 års landstingspolitik: Västmanlands läns landsting 1863–1963 (1966); T Nilsson, Elitens svängrum: FK, staten o moderniseringen 1867–1886 (1994); Ny ill tidn 1896, s 101; B Nyström, Keramiken (Signums sv konsthist: konsten 1845–1890, 2000); dens o J Brunius, Rörstrand 280 år: med fajans, flintgods, porslin o stengods (2007); H Schück, Hans Forssell (2001); SMoK; K Sondén, Robert Almström (VAÅ 1931); Sv industriens män, 1 [1874-1875]; E Thermænius, Lantmannapartiet (1928); dens, Riksdagspartierna (1935); A Tjerneld, Björckar o Muréner: partiaktivitet vid borgarståndets elektorsval 1859–1865 (Partiliv i ståndsriksdagen. Adel o borgare 1850–1865, 1977); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 1 (1988); R Törnebladh, Riksdagsminnen (1913); G Wallin, Valrörelser o valresultat: AK-valen i Sverige 1866–1884 (1961); U Willers, Från slottsflygeln till Humlegården: August Strindberg som biblioteksman (1962); P-J Ödman, Kontrasternas spel: en sv mentalitets- o pedagogikhist (2006). – Nils Vilhelm S: Ankarberg o Nyström, a a; Elliot, a a; B Wedberg, Konungens högsta domstol 1809–1844 (1940), s 477–507.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Holdo Stråle, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34557, Svenskt biografiskt lexikon (art av Leif Gidlöf med bidrag av Andreas Tjerneld (Nils Vilhelm S)), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34557
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Holdo Stråle, urn:sbl:34557, Svenskt biografiskt lexikon (art av Leif Gidlöf med bidrag av Andreas Tjerneld (Nils Vilhelm S)), hämtad 2024-04-25.