Biografi

Strömberg (Närke-Södermanlandssläkten), släkt vars äldste kände stamfar var Mathias S (1705–73), trädgårdsmästare i Riseberga i Närke och av förment finskt ursprung. Sonen Erik S (1744–1810), kronobefallningsman och hovrättskommissarie, var far till Johan Erik S (1775–1845), som 1800 blev fil mag (primus) och följande år docent i fysik vid UU. Lektor i Strängnäs från 1807 undervisade S i filosofi, logik och matematik, och var gymnasiets rektor fyra gånger. Han fick 1822 professors titel, prästvigdes 1828 och utnämndes följande år till kyrkoherde i Överselö, men behöll sitt lektorat fram till tre år före sin död. Han blev 1830 teol doktor. S ansågs särskilt i yngre år som en utmärkt lärare och levde helt för sina studier – för det praktiska livet sades han vara ”mycket främmande”.

Son till S var Adam Theodor (Thore) S (1820–89). Thore S blev 1839 student vid UU och 1848 fil mag. Fram till 1852 var han anställd som extra lärare och tidvis som gymnastiklärare vid läroverket i Örebro, och blev följande år adjunkt vid Strängnäs högre elementarläroverk. Efter en resa till Tyskland 1861 för att studera skolväsendet upptog S studier i teologi. Han prästvigdes 1863, utnämndes följande år till domprost i Strängnäs och blev vid jubelfesten i Lund 1868 teol doktor. S var ledamot vid 1868, 1873 och 1878 års kyrkomöten, orator vid 1866 och 1879 års prästmöten samt preses vid 1873 års prästmöte. S kallades 1880 till Sthlm som pastor primarius och kyrkoherde i Nikolai församling men valdes året därpå, innan han hunnit tillträda befattningen, också till biskop i Strängnäs efter sin svärfader Thure Annerstedt (bd 2).

S var en uppskattad lärare, medryckande och klar i sin framställning. Som präst var han skeptisk till mångläseri och ville istället gynna undervisning med begränsat stoff innehållande uppfostrande moment och praktiskt arbete. Då S tillträdde sin adjunktstjänst fanns i Strängnäs endast ett folkskolehus, vid hans avgång 18 år senare fanns där fyra samt sex slöjdskolor. Under de första av dessa år var han också ortens kommissionär för den relativt nybildade första fasta bokhandeln. S var vice ordförande i direktionen för Strängnäs lasarett och kurhus och tillhörde 1865–74 landstinget. Därtill kom engagemang i kommunala angelägenheter. Han valdes 1875 till (det första) stadsfullmäktiges ordförande och kom därmed att verka i en tid som präglades av återuppbyggnadsarbete efter stadsbranden 1871; gatorna förbättrades, lasarettet kompletterades med en epidemistuga, nya brunnar borrades. S var pragmatisk och framstegsvänlig, i frågor om gatubelysning, elektricitet och järnväg rentav före sin tid. Han tog också initiativ till nyårsrådstugusexor, där alla stadsbor kunde delta för att under otvungna former tala om gemensamma angelägenheter. Efter utnämningen till biskop drog han sig tillbaka från ordförandeposten, men förblev ledamot livet ut.

Med tiden och under påverkan av svärfaderns religiositet blev S allt mer av kyrkoman. Som predikare var han klar och övertygande och kunde gripa människor med sina korta och kraftfulla tal. Som biskop mötte han en tid alltmer präglad av de nya väckelseströmningarna, framför allt av angloamerikanskt snitt, för vilka han stod främmande. S ogillade de fria nattvardsföreningarna, men var i praktiken mer liberal än Annerstedt – vid kyrkomötena ställde han sig bakom förslag om bl a inskränkning av edsavläggandet, revision av katekesen och ändringar i författningarna rörande prästerlig befordran och tillsättande av tjänster, där det sistnämnda syftade till att ge församlingarna större inflytande. Även i det dagliga livet visade han sig tolerant och lät t ex missionsvännerna hyra skollokaler för sina möten. I AK, där S 1876–78 representerade Eskilstuna och Strängnäs, intog han emellertid en betydligt mer konservativ hållning.

S hörde inte till de mer framstående teologerna men var med sitt praktiska sinnelag och sin förmåga att göra sig gällande en god ledare för sitt stift. Han hade också ett spirituellt lynne och i hans umgänge ingick bl a C V A Strandberg (Talis Qvalis, ovan s 633). Under studietiden kom S i kontakt med skandinavistiska strömningar och han deltog i studentmötena i Uppsala och Khvn. Redan som ung framträdde han som författare, och belönades vid fler än ett tillfälle av SA. S skrev också psalmer och utgav 1883 Andliga sånger.

S:s son Edvard Johannes S (1872–1946) avlade 1890 mogenhetsexamen i Strängnäs och studerade därefter glastillverkning vid Kosta glasbruk samt var hyttmästare där 1893–1905. Edvard S ägde och drev sedan Sandviks glasbruk i Hovmantorp, Kron, 1905–17, återvände sistnämnda år till Kosta som fabrikschef men blev redan 1918 VD och disponent vid Orrefors bruks ab. S hade 1927–33 samma befattning i ab De sv kristallglasbruken och ab Eda glasbruk. Från 1933 drev han Strömbergshyttans glasbruk vid Hovmantorp, där han arbetade upp en kvalitetsproduktion av det rena, hyttarbetade glaset. S, som blev något av den svenska glasindustrins ”grand old man”, var en framstående fackman inom glastillverkningen och intresserade sig speciellt för glasets konstnärliga formgivning. Han lämnade också i några skrifter bidrag till glastillverkningens teknik och historia, och erhöll PS:s stora guldmedalj.

Strömbergshyttans produktion var emellertid inte S:s eget verk, utan i hög grad ett resultat av samarbetet med hustrun sedan 1903, Gerda Helga Elisabeth S (1879–1960), f Svensson, som tillsammans med maken gjorde en ledande insats inom svensk glaskonst. Gerda S var som ung anställd vid Kosta glasbruk och kom sedan via Sandviks glasbruk med sin make 1927 till Eda. Paret tog där intryck av den speciella sliptradition som fanns bland de hantverksskickliga arbetarna: breda fasetter med trubbiga vinklar samt olivslipning. Där skapades, med Gerda S som den egentliga formgivaren, ett glas i tjockväggig stil som bidrog till mellankrigstidens förnyelse av det svenska glaset. Strömbergshyttans ovanligt enhetliga produktion utmärktes av en tung, klassisk enkel stil, antingen osmyckad eller med ljusbrytningseffekter genom fasettslipning i klar kristall.

S hade ett utpräglat sinne för glas som material och ritade flera serviser och serier av servisglas och karaffer, skålar och vaser, med enkla och rena former och ofta i en gråblå glasmassa som blev typisk för henne. Hon var företrädd på Stockholmsutställningen 1930 med en rik kollektion, vid världsutställningen i Paris 1937 samt vid flera utställningar i NM, Metropolitan Museum i New York och Victoria and Albert Museum i London. S tilldelades hedersdiplom vid triennalen i Milano 1951, då nordisk formgivning fick ett allmänt genombrott.

Dotter till paret S var Elisabeth S (1906–70), som efter utbildning till vävlärarinna i Sthlm 1929 anställdes vid Kronobergs läns textilinventeringskommitté med arbetet förlagt till Smålands museum i Växjö. Hon bedrev 1931–33 textil forskning runtom i landet och fick sedan anställning vid Johanna Brunssons vävskola i Sthlm. 1934 blev S museitjänsteman vid NordM och utvecklades under åren där till en av Sveriges främsta experter inom textilfacket. Från 1950 och under resten av sitt liv kom S att verka vid Röhsska museet i Gbg, där hon bl a nyordnade textilmagasinet. Hon blev 1961 intendent och var vid sidan om det huvudsakliga arbetet redaktör för Nordisk textilteknisk terminologi. S skrev också artiklar, utarbetade en ordbok med textiltermer och var medförfattare till flera böcker. Hon deltog i arbetet med restaureringen av bl a Chalmersska huset, Gunnebo slott och flera offentliga byggnader i Gbg, och gjorde sig känd även i utlandet.

En brorson till Johan Erik S var Otto Mauritz S (1856–1939). Han utexaminerades 1877 som bergsingenjör vid KTH och var under fyra år anställd vid Utansjö bruk i Västernorrland. 1881–92 var Otto S bruksförvaltare och 1893–97 disponent för Strömsbergsverken i Uppland. Han var 1897–1916 disponent för ab Österby bruk och även ledamot av dess styrelse. Under S:s tid i Österby genomfördes en försiktig expansion – både utvidgning och modernisering ägde rum – under vilken företagets soliditet ytterligare förstärktes, men då familjen Tamm sålde bruket lämnade S sin plats.

S, som var konservativ protektionist, tillhörde FK 1905–1919 och 1922. Han var ledamot i järnvägsrådet 1908–26 samt i flera kommittéer. S var också under lång tid landstingsman i Uppsala län (ordförande 1908–15) och hade uppdrag i en rad bolag och styrelser, såsom för Ultuna lantbruksinstitut, Uppsala–Gävle järnvägs ab, Skandinaviska kredits ab, Oxelösunds järnverks ab samt 1898–1911 i direktionen för Uppsala brandstodsbolag.

Författare

Lena Milton

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: SMoK; Sv släktkal 1912 (1911) o 1930 (1929).

Johan Erik S: J Lagerholm, Södermanland-Närkes nation (1933); Strängnäs gymnasiums hist (Regium Gustavianum gymnasium Strengnense 1626–1926, 1926), s 317; Strängnäs hm; UUM.

Adam Theodor (Thore) S: J Lagerholm, a a; O Lövgren, Psalm- o sånglexikon (1964); Sthlms hm; Strängnäs hm; Strängnäs stads hist, ed H Jägerstad (1959); R Tomson, Lekmän, präster o prelater: kring allm kyrkomötet år 1868 (1960); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 1 (1988).

Edvard Johannes S: Konsthantverk o hemslöjd i Sverige 1930–1940, ed Å Huldt, M Hörlén o H Seitz (1941); E Steenberg, Sv glas (1946). – Art:ar om S i SvD 10 sept 1932 o 10 sept 1942. Nekr:er i SvD 27 nov o i Smålandsposten 28 nov 1942. Gerda Helga Elisabeth S: A M Herlitz-Gezelius, Vackra ting o bruksting från 10- o 20-tal (1974); Konsthantverk o hemslöjd i Sverige 1930–1940; Nyttokonst, ed A Hald o S E Skawonius (1951); SKL; E Steenberg, a a.

Elisabeth S: Röhsska konstslöjdmuseets årsb 1969–70.

Otto Mauritz S: A Attman, Adertonhundratalet (Fagerstabrukens hist, 2, 1958), s 631f; Ö Tigerstedt, Kavalkad (Fagerstabrukens hist, 4, 1957); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 1 (1988).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Strömberg (Närke-Södermanlandssläkten), släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34583, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34583
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Strömberg (Närke-Södermanlandssläkten), släkt, urn:sbl:34583, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton), hämtad 2024-04-25.