Meriter

4. Sophie Adolphine Adlersparre, den föregåendes dotter, f. 6 mars 1808 på Öland, d 23 mars 1862 i Stockholm. Studerade i Stockholm 1830–34, 1836–39 såsom lärjunge till K. G. Qvarnström, J. G. Sandberg och O. J. Södermark samt i Paris 1839–40 på Leon Cogniefs akademi, för Per Wickenberg och för K. Wahlbom (anatomi); försörjde sig sedan med porträttmålning i Stockholm; företog 1845 en ny utrikes resa och studerade därunder juli–dec. s. å. för Chr. C. Dahl i Dresden och dec. 1845–apr. 1846 för Cogniet i Paris, varpå hon över Dresden återvände till Sverige; reste 1851–55 med statsunderstöd till München, Bologna, Florens och Rom.

Biografi

Med 1845–46 års resa kan S. A:s egentliga studietid anses avslutad. Genom kopior efter Rafael, Murillo m. fl. hade hon gjort sig ett namn såväl inom som utom Sverige; mest berömd blev den i Dresden utförda kopian av Sixtinska madonnan, nu i katolska kyrkan i Kristiania. Resan 1851—55 gav henne tillfälle att fortsätta detta kopieringsarbete efter italienska renässanstavlor, som utgör tyngdpunkten i hennes produktion. Utom Sixtinska madonnan må bland av henne utförda kopior särskilt nämnas Rafael, Kristi förklaring, Louvre (1846), nu i katolska kyrkan i Stockholm, Rafael, S: ta Cecilia, Louvre (1846), och Franceschini, Josefs död (1851–55). En vacker samling dylika arbeten hembjöds som gåva åt staten, men anbudet avböjdes. I sina självständiga arbeten når hon i regel ej högt. Ett flertal porträtt av den kungliga familjens medlemmar samt av Pius IX finnas i de kungliga samlingarna, ett självporträtt (omkr. 1840) i akademin för de fria konsterna. Bland hennes många lärare synas Södermark och Cogniet ha betytt mest för hennes utveckling. Hela hennes verksamhet var djupt religiöst betonad, och i Rom, där hon rönte stark påverkan av de tyska nasarenernas konst, övergick hon till katolicismen.

Hennes största betydelse torde ligga i att hon genom sitt framträdande som konstnär och sin sega kamp mot varje motstånd jämnat vägen för den senare kvinnliga konstnärsgenerationen. Ett gott stöd hade hon i det intresse, som från hennes första studieår visades henne av dåvarande kronprinsessan Josefina, samt i den ekonomiska hjälp, som hon fick av sin faster Lovisa Adlersparre, Georg Adlersparres hustru. Hennes sista år fördystrades av en tärande och plågsam sjukdom.

Författare

Gerda Boethius.

Källor och litteratur

Källor: Dagbok, i sammandrag meddelad av Sofie Leijonhufvud i Tidskr. för hemmet, Årg. 5—6, 1863—64; Kvinnornas egen konstutställning (Idun, 1911, s. 146); J. Roosval, Svenskt konstgalleri (1912); Ida Trotzig, Sophie Adlersparre (Idun, 1911, s. 406); Svenska konstnärinnors utställning 1—30 mars 1911. Kataloe.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sophie Adolphine Adlersparre, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5565, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gerda Boethius.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5565
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sophie Adolphine Adlersparre, urn:sbl:5565, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gerda Boethius.), hämtad 2024-04-19.