Meriter

Olson, Gustaf (Gösta) Adolf, f 10 maj 1883 i Linköping, d 23 jan 1966 i Sthlm, Osc. Föräldrar: rådmannen Adolf Fredrik O o Emma Augusta Bengtson. Mogenhetsex vid h a l i Linköping vt 03, volontär vid Andra livgrenadjärreg 18 juni 04, elev vid Gymnastiska centralinst (GCI) 5 okt 05, underlöjtn i nämnda reg:s reserv 14 dec 06–19 okt 11, gymnastikdir:ex vid GCI 10 juni 08, sjukgymnast i Paris 09–18, åter underlöjtn i nämnda reg:s reserv 11 dec 14, löjtn i reserven där 24 april 15–10 juni 21, dir för o ägare av Sv-franska konstgalleriet i Sthlm (ab från 20 dec 19) 18–61, red för Konstrevy 25–32, ordf i Fören för konst 25–37.

G 10 dec 1912 i Paris, Sv Sofiaförs, m Gertrud Julia Emanuella Rydbeck, f 26 mars 1890 i Sundsvall, d 12 mars 1988 i Sthlm, Osc, dtr till stadsingenjören Claes Oskar Emil R o Johanna (Jenny) Maria Björck.

Biografi

Redan under uppväxtåren i Linköping väcktes Gösta O:s intresse för konst, och han umgicks med planer på att själv bli konstnär. Familjens motstånd mot ett ickeborgerligt yrke och faderns tidiga död fick honom i stället att pröva officersbanan, som dock inte gav honom de utkomstmöjligheter han räknat med. Efter reservofficersexamen sökte han sig till GCI. Under utbildningstiden där deltog han som simhoppare i OS i Aten (1906) och ingick i fäktarlaget i London 1908.

Efter gymnastikdirektörsexamen sökte sig O utomlands och lyckades så småningom etablera sig som sjukgymnast i Paris. Till hans praktik sökte sig franska intellektuella, vilka gav O en inblick i Paris' kulturliv. Han umgicks flitigt med skandinaviska konstnärer i staden. Från att tidigare ha satt måleriet från sekelskiftet högst, väcktes alltmer hans intresse för den samtida franska konsten. O blev en flitig besökare på gallerier och auktioner hos parisiska konsthandlare.

Kriget tvingade O hem till Sverige, bl a för militärtjänstgöring, men han var fast besluten att återvända och varaktigt slå sig ner i Paris. Han lyckades också att under krigstiden ta sig dit. O blev nu mycket framgångsrik som sjukgymnast. Framför allt inriktade han sig på att behandla musiker, vilka sökte sig till honom för att öka fingrarnas räckvidd.

O erbjöds 1917 att bli kommissarie för en utställning av fransk konst, Från Delacroix till Picasso, som skulle visas i Sverige. Tanken väcktes att öppna konsthandel i Sthlm med inriktning på fransk konst. De parisiska konsthandlarna, som han tidigare fått kontakt med, erbjöd honom sitt stöd, och året därpå bröt O upp för att etablera sig i Sverige.

Utställningen Från Delacroix till Picasso hade vernissage på våren 1918, väckte stort uppseende, gav goda försäljningsresultat och medförde bra förhandsreklam för O:s Svensk-franska konstgalleri, som öppnades på Sturegatan i nov 1918. Här visades ytterligare franskt måleri men även samtida sv konst, t ex av Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén, Gösta Sandels och John Sten. Med sin öppningsutställning markerade O galleriets linje att visa nya riktningar inom konstlivet. Hans företag betraktades som ett intressant affärsobjekt, och för att öka det rörliga kapitalet ombildades 1919 galleriet till ab med bl a svågern Oscar Rydbeck, Ivar Kreuger och Conrad Pineus som aktieägare.

För O var det dock komplicerat att ställas under en styrelse. Han leddes helt av sin känsla för konst, och när han hade inköpt ett antal målningar av Ivan Aguéli reagerade styrelsen häftigt. Det visade sig då (1920) att målningarna var osäljbara. O kom också i konflikt med sin styrelse då det gällde lanseringen av Hilding Linnqvist. Liksom i fallet Aguéli trodde O blint på en framtid för Linnqvists konst, medan hans styrelse var skeptisk.

O sökte att efter franskt konsthandlarmönster knyta konstnärer till sig genom kontrakt. Konstnären förband sig att lämna ett visst antal målningar till galleriet för försäljning mot att O lanserade dem och garanterade en månatlig summa, ibland också bekostade ateljéhyra. Med osviklig känsla för konstnärernas utvecklingsmöjligheter samlade O en skara omkring sig. De första kontrakten uppgjordes med Otte Sköld, Albin Amelin, Gideon Börje, Sven Erixson, Eric Hallström, Linnqvist och Axel Nilsson. O beredde konstnärerna under perioder viss ekonomisk trygghet och möjliggjorde studieresor på kontinenten. Axel Nilsson har dock vittnat om hur förlamande det uppgjorda kontraktet kunde bli för det konstnärliga sökandet. Det har sagts att O gjorde upp slavkontrakt och köpte sina konstnärer, men även om affären ofta blev förmånlig för honom medverkade han till lanseringen av en hel generations konstnärer. Efter Kreugerkraschen blev hans ekonomiska ställning svagare och kontraktsverksamheten fick inskränkas. Flera av konstnärerna i O:s stab lämnade honom redan 1931, när Färg och form bildades, men skaran utökades med göteborgsmålare som Carl Kylberg, Inge Schiöler och Ragnar Sandberg och senare med yngre konstnärer som Curt Clemens och Tage Hedqvist.

O strävade också att efter franskt mönster etablera sig på auktionsmarknaden. Han kunde 1922 hålla sin första auktion, och raden av regelbundna auktioner, som till slut blev 75, inleddes 1926. Han visade stor förmåga att dra den rätta, köpkraftiga publiken till evenemangen. O skötte auktionen efter Ivar Kreuger, och den blev, trots de dåliga tiderna, en ekonomisk framgång för honom. Återropen var här liksom på auktionen efter Jean Jahnsson (bd 20) få, och båda auktionerna drog in välbehövligt kapital till galleriet.

Avsaknaden av sv konsttidskrifter fick O att 1925 grunda Konstrevy, en tidskrift för vilken han själv var redaktör, distributör och ansvarig utgivare fram till 1932 då Åhlén & Åkerlund övertog utgivningen. Avsikten var att presentera nyare sv och utländsk konst, framför allt fransk, men tidskriften kritiserades för att alltför mycket bevaka Sv-franska konstgalleriets utställningar. Tidskriftens innehåll ger dock en rättvis spegling av det samtida konstlivet, där Sv-franska konstgalleriet stod för vitaliteten i Sthlms utställningsutbud. O engagerade skribenter som Erik Blomberg, Klas Fåhraeus, Tor Hedberg, Ragnar Hoppe, Gregor Paulsson och Axel Romdahl. Första numrets omslag tecknades av Linnqvist och följdes av flera andra originalomslag av sv konstnärer.

O upprätthöll sina kontakter med de franska konsthandlarna. Fyra gånger om året brukade han fara till Paris för sonderingar av konstmarknaden. Den konsthandlare som kom att spela den största rollen för O var Daniel-Henry Kahnweiler. Hans oräddhet och förmåga att lita på det egna omdömet blev vägledande. Genom Kahnweiler mötte O flera parisiska konstnärer, bl a Picasso, som O träffade första gången omkring 1920. Kontakterna dem emellan präglades av ömsesidig respekt, medan Georges Braque, Marcelle Marquet och framför allt Maurice Estève tillhörde vänkretsen. O hade också från 1930-talets slut vänförbindelser med Paris' ledande konsthandlare Louis Carré, som specialiserat sig på konstnärer som Pierre Bonnard, Juan Gris, Léger och Jacques Villon. O:s allt fastare affärsförbindelser med de franska konstnärerna gjorde att tyngdpunkten i verksamheten försköts från sv till fransk konst.

Sitt liv som konsthandlare har O skildrat i Från Ling till Picasso (1965). Under sin 40-åriga verksamhet i konsthandeln fick han rika tillfällen att se att förväntningar han haft på unga konstnärer infriades. Redan 1917 köpte han för modesta summor målningar av Modigliani, då okänd, vilka senare blev föremål för prisstegringar ingen vågat drömma om. O:s oräddhet och dynamiska personlighet underlättade de framsynta placeringarna.

Det var Matisses fauvism och kubismen som väckte O:s intresse för konst, och entusiasmen för dessa konstriktningar dämpades inte. För 1960-talets popkonst var han inte lika mottaglig och trodde inte att en sådan rörelse skulle skriva in sig i konsthistorien. Otte Sköld betraktade O som en "slagruteman", som mer leddes av sin känsla för konsten än av att söka säkra ekonomiska placeringar. O såg som sin uppgift att vara förmedlare mellan konstnär och allmänhet och att i detta syfte professionellt lansera konstnärerna. Konstkännedom, affärsbegåvning och organisationsförmåga räckte inte. Konsthandlaren måste framför allt drivas av kärlek till konsten och ha känsla för dess kvalitet: "dålig konst kan aldrig bli god även i den mest smarta konsthandlares händer" var hans övertygelse (cit efter Sköld, s 178).

Författare

Barbro Schaffer

Arkivuppgifter

Bl a brev, även från O, samt tidn:klipp i Gertrud o G O:s saml i RA. Brev, kontrakt o räkenskaper i Sv-franska konstgalleriets arkiv, NM. – Brev från O i GU B (bl a många till Anna Schiöler), KB (bl a till K Jungstedt) o i RA (över 270 st till O Rydbeck).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Savez-vous rcspirer? Quelques considérations sur la gymnastique médicale sué-doise commc traitement dans les affections des organcs de la respiration. [Paris 1912.] 22 s. – Utställning af fransk konst. Stockholm april – maj 1918. 22 s, 9 pl. [Föret.] – Paris 1909 (Konstrevy, årg 20, 1944, Sthlm, 4:o,s 13-15). - Från Ling till Picasso. En konsthandlares minnen, berättade genom Karin Jacobsson. Sthlm 1965. 226 s, 12 pl.

Redigerat: Konstrevy. [Utg av Svensk-franska konstgalleriet.] Årg 1 -8, 1925-32. Sthlm. 4:o.

Källor och litteratur

Källor o litt: K A Arvidsson, De gamla uvarna, 3. Han sätter pris på mästare (Vecko-Journalen 1958, nr 49); O G C[arlsund], G O 60 år (Afton-tidn 9 maj 1943); A Elvin, Axel Nilsson (SAK.s publ 79, 1970); T Grünberger, Sv måleri under andra världskriget (1984); N Ryndel, Inge Schiöler (SAK:s publ 81, 1972); B Schaffer, Analys o värdering (1982); A Sköld, Otte (1960); W Stenhammar o R Stenbock, K Andra livgrenadjärreg (1941). – Nekr:er över O i DN 24 jan, i SvD 25 jan 1966.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf (Gösta) A Olson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7764, Svenskt biografiskt lexikon (art av Barbro Schaffer), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7764
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf (Gösta) A Olson, urn:sbl:7764, Svenskt biografiskt lexikon (art av Barbro Schaffer), hämtad 2024-04-24.