Meriter

Mortensen, Johan Martin, f 10 dec 1864 i Malmö, Caroli, d 30 nov 1940 i London, Sv förs. Föräldrar: byggmästaren Christian Mårtensson o Bothilda Månsdtr Möller. Mogenhetsex vid Malmö h a l 31 maj 84, inskr vid LU 16 sept 84, FK 31 maj 89, FL 30 maj 96, disp 15 maj 97, FD 30 maj 97, doc i litt:hist 14 juni 97, allt vid LU, tf prof i estetik samt litt:- o konsthist vid GH vt 98–ht 99, doc i allm litt:hist vid UU 3 maj 00–14, uppehöll undervisn:-skyldigheten o delar av examinationen i estetik samt litt:- o konsthist där 06 samt vt:erna 07 o 10–14, led av styr för Sv vitterhetssamf 07–14, bitr lär i estetik samt litt:- o konsthist vid LU 1 april 14, tf prof i litt:-hist med poetik där 1 jan 19–20, prof:s namn 15 okt 20, SDS.s korrespondent i London från 21. – LHVL 20, LVSL 20.

G 1 juni 1910 i Sthlm, Osc, m FK Anna Berg, f 7 jan 1884 i Sundsvall (fb för Umeå o Umeå stads hfl 1877–86, vol AI:14b, f 651), d 30 nov 1940 i London, Sv förs, dtr till generaldir o rdgm Lars B (bd 3) o Freja Eleonora (Ellen) Weidenhielm.

Biografi

Efter studier vid LU avlade Johan M fil kand-examen med estetik samt litteratur- och konsthistoria som huvudämne. Hans avsikt var att i sin doktorsavhandling behandla Kellgren, men han blev avrådd av Henrik Schück, och avhandlingen kom i stället att ägnas åt profandramat i Frankrike. Där lade han tonvikten vid medeltidsdramats brytning med det antikiserande renässansdramat. Han analyserade dramerna också från scenisk-teknisk synpunkt. Mer populärvetenskapligt hållen är hans bok Medeltidsdramat i Frankrike (1899), som också översattes till franska.

M höll sig för övrigt i sin forskning och essäistik till den modernare litteraturen; framför allt det franska språkområdet intresserade honom. I essäer behandlade han den franska naturalismens författare som bröderna Goncourt (OoB 1895 och 1896) och Alphonse Daudet (OoB 1898). Högst satte han dock Zola, som han betraktade som den store avslöjaren av samhällets ruttenhet, men han uppskattade också en dekadent författare som Huysmans för dennes rättframhet och okonventionalitet.

När M 1900 tillträtt tjänsten som docent i Uppsala vändes hans forskningar, med intresset för fransk naturalism som drivkraft, mot den sv litteraturen vid realismens genombrott. Dessa resulterade i boken Från Aftonbladet till Röda rummet. I boken speglas skeendet genom porträtt av sv författare, inramande kapitel som skildrar tidens idéströmningar. Bland författarna ägnas Almqvist, Runeberg och Bremer utförliga redogörelser, men M lyfte också fram publicister som Hierta och Crusenstolpe. Numera bortglömda poeter som Wilhelm v Braun och G L Sommelius bereds utrymme. M:s ambition var att vinna förståelse för det enskilda författarskapet och att stilistiskt analysera framställningssättet. Boken fick dock kritik för bristande källforskning (Böök) och för att M genom litterär analys inte lyckades särskilja de betydande författarna från de mediokra (Schück; konseljakt). M hävdade emellertid att den förhärskande schückska skolans exakthet ledde till litteraturhistoriens utarmning och var antiestetisk och antilitterär. Själv ville han teckna författarpersonligheter och göra deras verk till föremål för litterär-estetisk analys. En litteraturhistorisk undersökning borde, ansåg han, alltid drivas tillsammans med litterär kritik, annars blev litteraturhistorien enbart en materialsamling. Han kritiserade den gängse sv inställningen, som han ansåg avskilde vetenskap från litterär kritik genom sina långtgående krav på exakthet i beläggen. I Frankrike var blandformen självklar i Sainte-Beuves och Brunetières efterföljd. Den litteraturhistoriska undersökningen skulle kombineras med litterär värdering. Med en komparativ metod arbetade M i två uppsatser rörande Runeberg och hans litterära förebilder. Han utpekade Goethes konstsyn som väsentlig i detta sammanhang och hävdade att Runeberg lärt sig uttrycka sin nationalkänsla genom Walter Scott. M:s teser om det europeiska inflytandet på Runebergs diktning avvisades dock av samtiden. Också hos Almqvist sökte han förebilder och förklarade att Tintomara-motivet hade sina rötter i 1700-talets franska fesaga.

Mer källforskningsmässigt meriterande var de arbeten som M ägnade C Livijn (bd 23) och dennes publicistik och skönlitterära författarskap. Han beskrev Livijn som tidstypisk författarpersonlighet, satte in honom i den litterära miljön och konstaterade att Livijn gått till eftervärlden främst som politisk pamflettist. Kritikerna invände att det inte fanns någon proportion mellan det arbete M nedlagt på att kartlägga Livijns liv och dennes litterära betydelse. För M var det dock mer väsentligt att se författaren som ett uttryck för sin tids estetiska ideal.

I den populärvetenskapliga serien Svenskar författade M biografier över Almqvist och Lagerlöf. Men det var med Strindbergs författarskap han ansåg att den sv litteraturen nått sin höjdpunkt. Almqvist och Strindberg var 1800-talets litterära revolutionsgestalter. Om Almqvist var en av de huvudagerande i Från Aftonbladet till Röda rummet var Strindberg huvudpersonen i fortsättningen Från Röda rummet till sekelskiftet. Strindbergs författarskap gav det mångsidigaste uttrycket åt realism och naturalism. M betraktade hans diktning som en "passionshistoria", självrannsakande och självutlämnande.

Vid 1890-talets slut hade M lärt känna Strindberg under dennes vistelse i Lund och berättade i kåserande stil om sina möten med honom i boken Strindberg som jag minnes honom (1931). Här skildrades Strindbergs tvära kast mellan självhävdelse och anspråkslöshet, hans intresse för ockultism men också deras samtal om böcker.

1920 sökte M professuren i Lund men placerades i tredje förslagsrummet efter F Böök och A Nilsson. Trots ett rikhaltigt författarskap ansågs hans litteraturhistoriska metodik med estetisk inriktning föråldrad och hans framställningskonst bemängd med lättviktig essäistisk prosa. Som universitetslärare påstods M sakna intresse for sina studenter och bedriva undervisningen med alltför mycket pedanteri. Betydelse som litteraturhistoriker fick dock M med översiktsverken över det sena 1800-talets litteratur, som då ännu var knapphändigt behandlad.

Efter misslyckandet vid professorstillsättningen lämnade M det akademiska livet och flyttade till London, där han fungerade som Sydsvenska Dagbladets korrespondent. Han rapporterade om engelskt samhälls- och kulturliv. Dessa studier samlade han i böckerna London av i dag (1926) och Londonkaleidoskop (1930). Han och hans maka dödades 1940 i sin londonvilla i ett bombanfall.

Författare

Barbro Schaffer

Arkivuppgifter

Ms o excerpter efter M i LUB. – Brev från M i KB (bl a till A L Elgström-Collijn, G Linder o K Warburg), i UUB (bla till A Blanck) o i Bonniers förlags arkiv.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten; Edgar Allan Poe (Svensk tidskrift, utg af F v Schéele, årg 4, 1894, Upsala, s 160–180; även sep, 21 s). – En kärleksroman från det gamla Alexandria (Nordisk revy, för litteratur o konst, politik o sociala ämnen, årg 2, 1896, Sthlm, s 599–606). – Johan Gabriel Borkman. Ibsens nya drama (ibid, s 925–933). – Profandramat i Frankrike. Akad afh ... Lund 1897. X, 228 s. - Medeltidsdramat i Frankrike. Gbg 1899. V, 203 s, 1 pl. (Populärt vetenskapliga föreläsningar vid Göteborgs högskola, 9.) Reprouppl Lund 1967. 203 s. O vers: Le théåtre francais au moyen åge, Paris 1903, XXI, 254 s, Réimpr Geneve 1974. - Fredrika Bremer. Sthlm 1902. 49 s, 1 pl. (Föreningen Heimdals folkskrifter, 73.) – Tristan och Isoide. En kärlekssaga från medeltiden. Sthlm 1903. 29 s. (Ibid, 79.) – Från Aftonbladet till Röda rummet. Strömningar i sv litteratur 1830–1879. Sthlm 1905. 393 s. 2. uppl 1913. 397 s. – Till Tintomara-motivets historia (Studier tillägnade Henrik Schück ..., Sthlm 1905, 4:o, s 268–278). – C. J. L. Almqvist. Sthlm 1906. 58 s. [Ny utg:] 1907, 79 s, 8 pl. (Svenskar [5].) – Per Hallström, Die vier Ele-mente [recension] (Aus fremden Zungen, Jahrg 17, 1907, Berlin, 4:o, s 620-623). - Likt och olikt. Studier o kritiker. Sthlm 1908. 329 s. - Selma Lagerlöf. Sthlm 1908. 72 s, 10 pl. (Svenskar [7].) 2. uppl 1913. — Lifsberusningens och svenskhetens skald [v Heidenstam] (Idun, årg 22, 1909, Sthlm, fol, s 328-330). — Clas Livijns dramatiska författarskap. Sthlm 1911. VIII, 341 s. - Clas Livijns lyriska skriftställarskap. Upps 1912. II, 145 s. [UUÅ, 1913, bd 1. Filosofi, språkvetenskap o hist vetenskaper, 1.] – August Strindberg (Thalia, tidn för scenisk konst o musik, årg 3, 1912, Sthlm, 4:o, s 18–20). – Clas Livijn. Ett nyromantiskt diktarefragment. Sthlm 1913. 391 s, 1 pl. – Clas Livijns publicistiska verksamhet. Ett bidr till sv tidnings-hist. Upps 1913. 51 s. [UUÅ, 1914, 1:1.] – Claude Farrére ([F C P E Bargone, pseud] C Farrére, Mannen som mördades, Sthlm 1916, s 5–9). – Japanska spökhistorier (Bonniers månadshäften, årg 10, 1916, Sthlm, 4:o, h 11, s 33–36). – Hamlet. Några utvecklingslinjor (Edda, Årg 7, 1916, Kristiania, 4:o, Bd 6, s 58–74). – Människor och böcker. Studier o kritiker. Lund 1917. 294 s. – "Fredrika Bremer och erotiken." En replik till doktor Lydia Wahlström (Idun, 30, 1917, s 762-765). - Frödings Atlantis (Edda, 5, 1918, Bd 9, s 161–174). – Från Röda rummet till sekelskiftet. Strömningar i sv litteratur under adertonhundra-åttio- o nittio-talen. 1-2. Sthlm (tr Upps) 1918–19. 1. Naturalismen. IV, 330 s. 2. Symbolismen. 440 s. – Stockholmsliv på 1820-talet (Liber librariorum, bokhandlarnas bok, minneskr utg med anl av Svenska sortimentsbokhandlareföreningens 25--åriga tillvaro, d 1, Sthlm 1919, 4:o, s 178–192). – Återbesättandet av professorsämbetet i litteraturhistoria vid Lunds universitet. Underdånig besvärsskrift. Lund 1920. 46 s. – Moliéres Misantropen (Edda, 7, 1920, Bd 14, s 255–271). – Strindberg's personality (The American-Scandina-vian review, vol 10, 1922, [New York,] s 289-295). – London av i dag. Sthlm 1926. 300 s, 16 pl. – Londonkaleidoskop. Sthlm 1930. 297 s. – Strindberg som jag minnes honom. Sthlm 1931. 104 s, 1 pl. [Ur S-T 4 o 11/1 (bilagor), 23, 25, 28 o 30/1 samt 2, 4, 6, 10, 13, 16, 20, 24 o 27/2 s å.] – Minnen från Malmö läroverk på 1870–80-talen (Byahornet, skånsk revy, årg 1–9, 1942–50, Malmö, 4:o, s 1238-43 [i årg 6, 1947, ur SDS 22/ 11 1936]). – Artiklar i Nordisk familjebok, Ny ... uppl, bd 2–38, Sthlm 1904–26, o bearb i 3. ... uppl, 3-20, 1925-34, samt i bla: OoB 1895-96, 1989-1902, 1904-08, 1912, 1917, 1922, Sthlm; Nordisk tidskrift ... utg af Letterstedtska fören, 1902, 1906, 1908-11, 1914, 1917, Sthlm; Samlaren 1902, 1904, 1910, 1912, Sthlm; vidare SDS 16 o 23/ 6 1901, 22/6 o 21/9 1919, 9/4 1922, 24/12 1935 o 22/11 1936 samt UNT 9/12 1911 o 16/10 1914 (Studentföreningen Verdandis tidningsartiklar n:r 243 o 288).

Utgivit: S [Zelow] v Knorring, Torparen och hans omgifning. En skildring ur folklifvet. Med en inledande uppsats. 1–2. Sthlm 1906. 240, 248 s. [Anon.] (Svenska klassiker, 3.) – C Livijn, Bref från fälttågen i Tyskland och Norge 1813 och 1814 ... med en inl. Sthlm 1909. 270 s. – C. J. L. Almquist. Sthlm 1909. 315 s. [Urval med inl.] (Sveriges nationallitteratur 1500-1900, 11.) – 1800-talets äldre prosadiktare, 1-2. Sthlm 1908–09. (Ibid, 12–13.) 1. Cederborgh. Crusenstolpe. Fredrika Bremer. Sophie von Knorring. 327 s. 2. Emilie Flygare-Carlén. August Blanche. Orvar Odd. Onkel Adam. 317 s. – August Strindberg. Sthlm 1910. 336 s. (Ibid, 17.)

Redigerat: Sverige i England. Anteckningar saml inom den sv kolonien. Gbg 1923. 337 s. [Med inl o flera egna bidr.]

Översatt: F Rabelais, Gargantuas och Pantagruels lefverne, i utdrag, Sthlm 1902, 98 s (Världslitteraturen i urval och öfvers red av H Schück, Fria häften, 1).

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 9 juli 1920, nr 67 RA. F Book, J M, Från Aftonbladet till Röda rummet (NT 1906); H Corneli, Konsten, vännerna, verkligheten (1975); H Elovson; J M (VSLÅ 1941); N Hansson, J M, Från Röda rummet till sekelskiftet (NT 1919); A Hultin, J M: Från Aftonbladet till Röda rummet (FT 1905); Kända londonsvenskar dödade vid nattligt bombardemang (SvD 3 dec 1940); O Rabenius, Kring drottning Kristinas klocka (1942); O Sylwan, J M, Från Aftonbladet till Röda rummet (OoB 1905); A Werin, Lärare (Under Lundagårds kronor, 4, 1957).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan M Mortensen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9517, Svenskt biografiskt lexikon (art av Barbro Schaffer), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9517
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan M Mortensen, urn:sbl:9517, Svenskt biografiskt lexikon (art av Barbro Schaffer), hämtad 2024-04-20.