Meriter

Lindh, Axel Edvin, f 10 jan 1888 i Lund, d 14 aug 1960 där. Föräldrar: stationsförmannen Per Mårtensson L o Thilda Roos. Studentex vid Lunds privata elementarskola 13 juni 10, inskr vid LU 24 aug 10, FK där 14 sept 14, FM där 15 sept 15, lärare vid Lunds privata elementarskola ht 16—vt 20, amanuens vid fysiska instit vid LU maj 19—dec 19, assistent där jan 20—maj 23 o juni 25—april 26, FL 15 sept 22, disp 24 maj 23, FD 31 maj 23, doc i fysik 26 juni 23, tf prof i fysik juni 23 —maj 25, allt vid LU, prof i fysik vid Chalmers tekn inst (CTI) 29 jan 32-30 juni 37, prof i fysik vid UU 22 jan (tilltr 1 juli) 37—30 juni 54, led av högskolekomm för omorganisation av CTI till tekn högsk 34, av Sv nationalkomm för fysik 34, av styr för dess militärfysiska inst 41—45, av VA:s nobel-komra för fysik från 35, ordf i Sv fysikersamf 42-47. - LVA 34, LVVS 35, LVS 37, LFS 41.

G 23 juni 1917 i S Mellby, Krist, m Emma Svensson, f 2 sept 1889 där, dtr till lantbrukaren Per S o Anna Persson.

Biografi

Efter avlagd magisterexamen knöts Axel L till fysiska institutionen i Lund, där han från 1919 under några år innehade amanuens- o assistentförordnanden. Institutionschef var vid denna tid prof Manne Siegbahn, som 1914 inlett sina banbrytande röntgenspektroskopiska arbeten o under vars ledning lundainstitutionens karaktär av internationellt erkänt forskningscentrum utbyggdes o befästes. L blev snart en av Siegbahns nära medarbetare. Hans av många omvittnade energi o arbetsintensitet ledde under 20-talets första år till betydande forskningsresultat. Den väsentligaste delen av hans vetenskapliga författarskap hänför sig till denna tid.

Då Siegbahn 1923 överflyttade sin verksamhet till UU, förordnades L att upprätthålla vakansen. L som s å disputerat uppehöll nu i två år som tillförordnad professuren i fysik. 1926 reste han som Rockefellerstipendiat till prof G Hertz, då verksam i Halle. Hertz var en mångsidig forskare, som förutom sina klassiska mätningar av gasers excitationsenergier dels hade arbetat med fin-strukturundersökningar i röntgenabsorptionsspektra, dels utvecklat den s k diffusionsmetoden för separation av ädelgasisotoper. Från denna tid i Halle bevarade L med stor pietet ett antal diffusionsceller, vilka påpassligt kunde demonstreras två decennier senare vid en föreläsning i Uppsala i samband med offentliggörandet av den första amerikanska kärnvapenrapporten.

Besöket i Halle stimulerade L till ytterligare forsknings- o studieresor på kontinenten. En av dessa, ställd till Utrecht 1930, resulterade i en publikation över bandspektroskopiska undersökningar, utförda under prof L S Ornsteins ledning vid riksuniversitetets fysiska laboratorium. Året därpå tilldelades L forskarstipendium vid LU. Kort därefter, i jan 1932, förordnades han till professor i fysik vid Chalmers tekniska institut (CTI) i Gbg, o 1937 tillträdde han efter kallelse den efter Siegbahn ledigblivna professuren i fysik vid UU.

Teknologer vid CTI har beskrivit L som en sträng o fordrande lärare. Det experimentella inslaget i hans akademiska föreläsningar var i regel omfattande o väl förberett. Han eftersträvade en systematisk genomgång i teori o experiment av det föreskrivna kursmaterialet, o det kunde ta åtskilliga terminer att gå igenom stoffet för den grundläggande akademiska utbildningen i fysik. Vid de institutioner där han verkade sökte han bygga upp en allsidig instrumentuppsättning för fysikaliska demonstrationer. Som Siegbahns efterträdare vid UU tedde det sig naturligt för L att själv eller genom medarbetare fullfölja dennes arbeten inom det röntgenspektroskopiska området o därmed anknyta till sin egen tidigare forskningsverksamhet.

L:s vetenskapliga insatser faller huvudsakligen inom röntgenspektroskopin, där han nådde viktiga resultat ifråga om den kemiska bindningens inflytande på spektrallinjers o absorptionskanters lägen. Sina tidiga arbeten inom detta område sammanfattade L i den 1923 utgivna doktorsavhandlingen över röntgenabsorptionsspektra av klor, svavel o fosfor. Han fastslog där att elementens K-absorptionskanter ingalunda utgjorde invarianta atomegenskaper, som man tidigare föreställt sig, utan att en förskjutning med valensen ägde rum mot kortare våglängder i förhållande till kantens läge för själva grundämnet. Inom mätfelen var denna förskjutning med några få undantag karakteristisk för valenstalet hos föreningar av flervalenta element. L:s arbeten, som väckte internationell uppmärksamhet, initierade ett avsevärt antal sv o utländska undersökningar av den kemiska förskjutningens natur o omfattning. Själv fullföljde L sina primärarbeten med upptagningar av K-kanten för angränsande element i det periodiska systemet o hade till slut genom egna arbeten i stort sett täckt området mellan 14 Si o 30 Zn.

L gav sig tidigt i kast även med det näraliggande men betydligt mera svårbemästrade problemet att observera kemiska effekter i emissionsspektra. Tillsammans med O Lundquist publicerade han i Kosmos 1924 några upptagningar av den sk K|3 1-linjen hos elementen fosfor, svavel o klor, i vilka en sådan effekt för första gången kunde påvisas. Genom sina insatser vid denna tid skapade sig L ett erkänt forskarnamn. Detta medförde bl a att han fick uppdraget att medverka i den av Wien o Harms utgivna handboken i experimentalfysik med ett band om röntgenspektroskopi (1930).

Som chef för de fysiska institutionerna i Gbg o Uppsala fortsatte L under nya betingelser att arbeta med problemen kring den kemiska bindningens inflytande på röntgenspektra. Särskilt intresserade honom frågan om möjligheten av upptagningar av spektra med kemiskt väldefinierade substanser, o han återknöt ännu i sina sista egenhändiga undersökningar på 50-talet till tanken på det perfekta sekundärstråleröret, en strålningskälla som verksamt eliminerar det direkta elektronbombardemangets störande inflytande på den undersökta provsubstansen. I dessa sammanhang kom ädelgasspektra på ett självklart sätt in i bilden, o en ny metod för upptagning av sådana spektra utvecklades.

L var sedan 1935 ledamot av VA:s nobelkommitté, o han gjorde under årens lopp ett stort antal utredningar i samband med utdelandet av nobelpriset i fysik. När L efter uppnådd emeritusålder drog sig tillbaka till födelsestaden Lund, behöll han detta uppdrag o var in i det sista sysselsatt därmed.

L hade en utpräglat patriarkalisk läggning. Han krävde i sin ämbetsmannagärning en disciplin o en ordning som hade släktskap med den institutionstradition som odlades vid tyska universitet o till vilken han var knuten genom sin språkliga inriktning o sina personliga kontakter.

Författare

Åke Vinterbäck

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Experimentelle Untersuchungen iiber die K-Röntgen-Absorptionsspektra der Ele-mente Chlor, Schwefel und Phosphor. Akad Ab-handl ... Lund 1923. 71 s, 3 pl. - Röntgenspek-troskopie. Leipzig 1930. VII, 436 s. (Handbuch der Experimentalphysik, Bd 24, T 2.) — Bidrag i Arkiv för matematik, astronomi och fysik [utg av VA], bd 18, 29 A-B, 31 A-B, Sthlm 1924-44, o i tidskr mm, seUUM 1937-1950, Upps 1953, s 337 f.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 22 jan 1937, nr 23, RA.

A L 60 år (SvD 10 jan 1948); N Ryde, minnes-teckn över A L (Minnestal hållna i VVS 1958—64, 1965); M Siegbahn, Spektroskopie der Röntgen-strahlen (1931); SMoK; UUM 1937-50 (1953).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Axel E Lindh, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10571, Svenskt biografiskt lexikon (art av Åke Vinterbäck), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10571
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Axel E Lindh, urn:sbl:10571, Svenskt biografiskt lexikon (art av Åke Vinterbäck), hämtad 2024-04-18.