Meriter

Larsson, Axel Samuel (Sam) Emanuel, f 30 sept 1883 i Uppsala, d 24 dec 1945 i Ulriksdal, Solna. Föräldrar: akademivaktmästaren Carl Axel L o Katarina Vilhelmina Larsson. Mogenhetsex vid h a l i Uppsala vt 04, inskr vid UU 2 okt 05, FK där 5 febr 10, amanuens i kommerskoll o statistiska centralbyrån 10, sekr i AK:s tillf utsk 12—18, i skattestatistiska utredn 13—15, förste aktuarie o föreståndare för järnvägsstyr:s statistiska kontor 15—18, e led o tf byråchef i kontrollstyr 18, landstingsman 18—28 o från 38, verkst led i styr för Sthlms läns landstings skyddshem 19—26, ord byråchef i kontrollstyr 11 okt 20, ordf i komm ang rusdryckslagstiftn sept 26—nov 28, statsråd o chef för socialdep 7 juni 30—24 sept 32, led av delegationen för det internat socialpolitiska samarb 32—39, ordf i komm ang arbetslöshetsförsäkr okt 32—dec 33, tf överdir o chef för kontrollstyr 22 juni 33—34, led av FK från 33 (andra lagutsk 33—37, särsk utsk 33 o 35, talmanskonferensen 38—44, utrikes-utsk 38—44, v ordf i andra särsk utsk 44), ordf i komm ang olovlig rusdryckshantering dec 33—juni 35, led av kommissionen ang tredje mans rätt mars—maj 34, generaldir o chef för riksförsäkr:anstalten från 4 jan 35, ordf i Sthlms läns arbetsförmedl 35—40, led av soc:styr:s sektion för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkr från 35, av komm ang arbetsfostran juni 37—aug 39, ordf i folkpartiets FK:grupp 38—jan 45, i komm ang arbetstidsreglering för personal vid tullverkets kust- o gränsbevakn från juni 39, i komm ang krigsskadade okt 42—maj 44, fullm i riksgäldskontoret från 44.

G 10 okt 14 i Sthlm, Kat, m Karin Ingeborg Elmén, f 20 mars 93 där, ibid, d 18 april 75 där, Högalid, dtr till grosshandl Karl August Vilhelm E o Alma Ingeborg Winberg.

Biografi

Sam L:s far var akademivaktmästare i Uppsala, o från denna uppväxtmiljö var steget inte långt till akademiska studier, vilka ägnades statsvetenskapliga ämnen, främst statistik. Redan under ungdomsåren anslöt sig L till nykterhetsrörelsen, där han under studentåren bl a verkade som studieledare i Templarorden. Denna folkrörelseanknytning kom att få livsavgörande betydelse för honom.

Efter att ha avlagt den gamla kandidatexamen 1910 blev han amanuens i kommerskollegium o statistiska centralbyrån. 18 förordnades han till byråchef i kontrollstyrelsen, där han 20 fick fullmakt på detta ämbete. Redan under amanuenstiden kom han i beröring med det politiska livet som sekreterare hos ett av riksdagsutskotten o i finansdepartementets statistiska skatteutredning. 18 började han sin bana som liberal politiker som medlem av Sthlms läns landsting.

I början av 20-talet kom L, liksom hela den liberala-folkfrisinnade rörelsen, att ägna stort intresse åt nykterhetsfrågan. På offentligt uppdrag studerade han 21 rusdrycksförbudets verkningar i Finland. Tidigare hade han som medlem av den organiserade nykterhetsrörelsen varit för ett rusdrycksförbud i Sverige, men hans iakttagelser i Finland kom honom att ändra mening. L:s finska förbudsstudier (ms i UUB) fick honom att hädanefter konsekvent avråda från förbudsexperiment, trots att denna ståndpunkt ådrog honom häftiga angrepp från förbudstrogna meningsfränder inom främst den folkfrisinnade rörelsen. Den politiska striden i Sverige om införande av ett rusdrycksförbud kulminerade med folkomröstningen i aug 22, vilken resulterade i en knapp seger för nej-sidan. Den orsakade också att det liberala samlingspartiet delades i det större, förbudsvänliga folkfrisinnade partiet under C G Ekman o det mindre, förbudsfientliga liberala partiet under Eliel Löfgrens ledning.

Trots att "absolutisten" L:s ställningstagande mot förbudet sannolikt fick viss betydelse för utgången av folkomröstningen, kom L att kvarstå inom det folkfrisinnade partiet, där majoriteten visserligen var förbudsvänlig men skilda meningar dock fanns företrädda. Tilläggas bör att nykterhetsfrågan efter 22 i någon mån kom att skjutas åt sidan inom de frisinnade o liberala partierna, vilket på längre sikt skapade möjligheter för återföreningen i det nya folkpartiet 34.

På hösten 23 publicerade L, på uppdrag av den s k Norrlandskommittén, en statistisk översikt om Norrlands näringsliv o allmänna utveckling. Utredningen fick betydelse bl a därför att den riktade uppmärksamheten på de speciella problem som var utmärkande för det norrländska näringslivet i jämförelse med landet i övrigt.

30 kallades L till socialminister i G G Ekmans ministär, o från detta år till sin död 45 deltog han oavbrutet i det politiska arbetet. Det var i ett tillspetsat skede av striden om arbetslöshetspolitiken som L tog ledningen för socialpolitiken. Hans djupa känsla för socialvårdens oumbärlighet o hans uppriktiga framstegsvänlighet skaffade honom respekt o beundran även hos meningsmotståndare. Hans sociala patos var dock länge lika oförståeligt för högern som hans liberala grundsyn för socialdemokraterna. Som socialminister kom L att verka under ett ekonomiskt bekymmersamt skede, samtidigt som den rådande minoritetsparlamentarismen försvårade ett mer långsiktigt reformarbete. Inte desto mindre kom han att som socialminister förbereda en del av de sociala reformer, som skulle känneteckna den senare delen av 30-talet. Det gällde bl a socialvården, nykterhetslagstiftningen o socialförsäkringarnas utbyggnad.

Som socialminister fick L klä skott för Ådalshändelsema 31, eftersom han som den högste ansvarige (motsvarande inrikesminister) hade godkänt tillkallandet av militär för att skydda de s k arbetsvilliga i Ådalen, o vid de efterföljande angreppen från vänsterhåll i riksdagen o pressen intog han en mycket fast hållning, samtidigt som han fick stöd av större delen av det borgerliga lägret. När L hösten 32 avgick ur regeringen, fick han överlag ett gott eftermäle. Han prisades för sitt klara lugn, sin saklighet o vederhäftighet, o man ansåg att han hade växt med sin uppgift. Han ansågs allmänt ha varit ett av de mest framstående statsråden i den avgående frisinnade-liberala ministären.

Under de följande åren verkade L som överdirektör för kontrollstyrelsen, där han mycket aktivt bl a arbetade för att bekämpa den florerande spritsmugglingen. Från 35 var han generaldirektör o chef för riksförsäk-ringsanstalten. I det nybildade folkpartiet blev han tidigt ledande, bl a som ledare för FK-gruppen. Hans stora tal i riksdagen var omsorgsfullt utarbetade o skickligt o temperamentsfullt framförda. Som politiker var L den sanne liberalen. Hans politiska åskådning vilade inte bara på en djup personlig övertygelse utan var även ett troget uttryck för hela hans mentalitet. Sympatisk, hjärtevinnande o rättrådig, kunde det heta även hos meningsmotståndare.

Under det andra världskrigets mörka år kom L att göra en omistlig insats, dels som kritiker av den s k mörkläggningspolitiken dels även som försvarare av den förda samlingspolitiken. Som medlem av utrikesnämnden kom han ofta att höra till kritikerna av fortsatta eftergifter mot Tyskland, men samtidigt varnade han gång på gång för en äventyrspolitik, som skulle försvaga den nationella enigheten o öka risken för att kasta in Sverige i kriget. Under L:s ledning kom folkpartiet att som enda regeringsparti rösta emot införandet av vilande censur o utgivningsförbud i grundlagen. Under den restriktiva Westmanska tryckfrihetsregimen var L den farligaste o mest auktoritative kritikern i FK — knapp, saklig men effektiv. När under Finlands vinterkrig känslorna hos många löpte i väg med förståndet, talade han varnande ord, inte utan en viss fränhet.

Inom folkpartigruppen i riksdagen tillhörde L redan från början ledningen. Mycket av folkpartiets välfärdsprogram under 30- o 40-talen bar hans signatur. Hans känsla för de klassiska liberala frihetsidealen var stark o levande. Någon hård partiman blev han aldrig trots uppgiften som parlamentarisk ledare. Hans riktlinje var den västerländska idealismen; som idépolitiker kunde han påminna om både Karl Staaff o E A Nilsson i Örebro. Det är karaktäristiskt att hans politiska intresse främst inriktades på sociala frågor, utrikes- o försvarspolitik o tryckfrihetsfrågor. Hans anföranden som gruppledare vid remissdebatterna visar dock att han hade ett betydande register, även om han valde att inskränka sina framträdanden både till ämne o tidslängd. Därmed vann han både i lödighet o saklighet.

Författare

Kent Zetterberg

Arkivuppgifter

L:s arkiv i UUB. Brev från L i KB, RA o UUB (blatillUQuensel).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: De uppländska spelmanstävlingarna i Uppsala 7—8 maj 1909. Redogörelse utg. af Upplands nation genom S L. Sthlm 1909 [omsl tr 1910]. 58 s, 1 karta. (Svenska landsmål ock svenskt folkliv, B 5 = h 110 (omsl).) — 1919 års taxering till krigskonjunkturskatt. Bearb. av taxeringslängderna. Sthlm 1920. 103 s. (Skattetekniska utredningar utg. genom Kungl. finansdepartementet.) — Norrland i statistisk belysning. D [1]—2. Sthlm 1923—28. (Landstingens Norrlandskommitté.) [1.] Folkmängd och befolkningsrörelse. Näringsliv. Kommunikationer. Övriga ekonomiska förhållanden 1923. VIII, 424 s. 2. Hälso- och sjukvård, fattigvård, folkskoleundervisning, Tr Norrtälje 1928. VI, 199 s. — [Riksdagsanförande] (Svensk debatt, 1: Vad får sägas? Interpellationsde-batt om tidningsbeslagen . . ., Gbg 1942, s 11—15). — [Riksdagsanförande] (Folkberedskapens upplysningsskrifter, 2: G Gunther, Sveriges neutralitetspolitik . . ., Sthlm 1942, s 17—20; [ny uppl] 1943).

Källor och litteratur

Källor o litt: PM om S L:s saml i UUB, forskn-projektet Sverige under andra världskriget, StU.

Art:ar i DN 25 aug 1923, SvD 30 sept 1943 o S-T 30 maj 1931; K Hesselgren, S L död (Folkpartiet 1945); ledare i DN 28 dec 1945; riksdagsprot 1933—45; K Zetterberg, Liberalism i kris (1975) o där anf litt. — Ne-kr:er i Expressen 26 dec 1945, i DN, Eskils-tuna-Kuriren, Karlstads-Tidn, S-T, SvD o Sv morgonbladet 27 dec 1945.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A Samuel (Sam) E Larsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11050, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kent Zetterberg), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11050
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A Samuel (Sam) E Larsson, urn:sbl:11050, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kent Zetterberg), hämtad 2024-04-24.