Meriter

Laurell, Per (Pelle) Lorentz, f 8 nov 1837 i Västra Ämtervik, Värml, d 6 mars 1906 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: kontraktsprosten Emanuel L o Hilda Wigelius. Elev vid statens järnvägsbyggnader 56, nivellör 57—58, studentex i Uppsala 23 jan 58, elev vid H ar-tillerilärov vid Marieberg 59—61, nivellör vid Borås järnvägsbyggnad 62, stationsing vid Landskrona—Eslövs järnvägsbyggnad 64— 65, löjtn i väg- o vattenbyggnadskåren (VVK) 29 april 64, arbetschef vid Norsälvsbro, Värml, 69—70, disponent vid Munkedals fabrik 73—77, övering vid Dalslands järnvägsbyggnader 76—79, kapten i VVK 9 mars 77, arbetschef vid sänkningen av sjöarna Hjälmaren o Kvismaren 77—80, övering vid samma arbeten 80—88, led av styr för Mora—Vänerns järnväg från 88 (ordf från 98), konsult ing från 88, VD vid N Södermanlands järnväg 92—95, distning i ö väg- o vattenbyggnadsdistr 93—94, major i VVK 28 sept 95, överstelöjtn 3 okt 02, avsked 21 nov 02, arbetschef vid utvidgningen av Mariestads hamn 02—04.

G 30 okt 72 i Trollhättan m Sara Gustaf-va Sofia Hemgren, f 21 okt 45 i Gärdhem, Älvsb, d 11 april 01 i Sthlm, Hedv El, dtr till rådmannen Johan Petter H o Fredrika Christina Zetterberg.

Biografi

Pelle L började som järnvägsbyggare o var redan i 20-årsåldern nivellör vid statens järnvägsbyggnader. 1864—65 tjänstgjorde han som stationsingenjör vid byggandet av järn- vägen Landskrona—Eslöv. Sina första kanalbyggen genomförde han 67—68 mellan Si-lensjöarna o 73—74 vid Ånimmen. Kanalen mellan Silensjöarna möjliggjorde anläggandet under L:s ledning av en pappersmassefabrik vid Långed o ett pappersbruk vid Munkedal, där L 73—77 var disponent. 76— 79 var han överingenjör vid byggandet av Dalslands järnvägar.

77—88 ledde L, först som arbetschef sedan som överingenjör, arbetet vid sänkningen av Hjälmaren o Kvismaren. Detta arbete var då det största o mest komplicerade torrläggningsföretaget i Europa. L var den rätte mannen att med sina rika byggerfarenheter, sin skicklighet o outtröttlighet genomföra detta på ett tekniskt o ekonomiskt fördelaktigt sätt. Hjälmarens högvattenyta sänktes ca 1,8 m o medelvattenytan ca 1,3 m, o man vann på så sätt ca 18 000 har mark, till största delen odlingsbar. Arbetet var mycket omfattande. Det bestod av upprensning av Eskilstunaån, ombyggnad av kraftstationer, nybyggnad av regleringsdamm vid Hyndevad o nybyggnader av tre broar. Hjälmare kanal, inklusive sluss o hamn, byggdes om. Segellederna i Svartån o Hjälmaren muddrades upp, hamnar förnyades o nya segelleder prickades. Arbetet omfattade också grävning av Kvismare kanal ca 2 mil jämte broar, bl a med svängspann på centrumpelare av ek. Hamnplats anlades vid Odensbacken. För grävningsarbetena användes för denna tid avancerade maskiner: två paternosterverk, tre enskopeverk o ett skruvmudderverk. Maskinerna var i huvudsak svenskbyggda o delvis nykonstruerade. Två av dem patenterades. Schaktmassorna efter grävningarna uppgick till 3 000 000 m3.

Arbetenas praktiska utförande samt hydrologiska o ekonomiska kalkyler redovisade L i Ingeniörs-föreningens förhandlingar 85—88. L deltog med demonstrationshandlingar i de internationella utställningarna i Amsterdam 84 o i Antwerpen 85 o vann guld- resp silvermedalj i konkurrens med bl a Suez- o Panamaprojekten.

Samtidigt med dessa torrläggningsföretag genomförde L åtskilliga kanaliserings- o upprensningsarbeten av farleder. Han var bl a arbetschef vid Helgasjön—Tolgsjön—Asa-sjöns kanalbyggnad 86. Senare ledde han muddringsarbeten i Tjuvholmssundet (89— 93), i Hjärterö o Toftö sund (90—92), i Kolsundet (90), i Tynderösundet (92—93) o vid Munksund (94—95). L var som konsulterande ingenjör anlitad för hamnbyggnader o kraftverksanläggningar också i Finland o Ryssland. På väg- o vattenbyggnadsstyrelsens förordnande lade han fram flera förslag till hamnutvidgningar, kanaler, båtleder, broar o sjösänkningar. Han projekterade en ny förbättrad farled mellan Vänern o Kattegatt o en reglering av Vänerns avlopp. 02— 04 var han arbetschef vid utvidgningen av Mariestads hamn. — Inom WK var L ansedd som en av dess skickligaste o mest framgångsrika medlemmar, o han blev 02, strax före sitt avsked, överstelöjtnant.

Författare

Sigwid Ribbing

Arkivuppgifter

Strödda brev från L i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om husbyggnader (In-geniörs-föreningens förhandlingar, årg 10, 1875, Sthlm, 4:o, s 135—143, pl 21; utvidgat särtr 1876, 27 s, 1 tab). — [Diskussionsinlägg] (ibid, 11, 1876, s 126—128, 130 f, 133, 16, 1881, s 142 f, 146 f, 212, 222—225). — Är profilbelastningen af broar och specielt af jernvägsbroar behöflig för att betrygga trafiken för de faror, som af en bros svaghet kunna föranledas, och äro i så fall de profil- belastningar, som för detta ändamål nu i allmänhet företagas, tillfyllestgörande? (ibid, 15, 1880, s 216—224). — Profilbelastning af broar (ibid, 16, 1881, s 206—212). — Kongsvinger—Mora jernväg. Ekonomisk och teknisk utredning. Örebro 1883. 81 s, 1 tab, 1 karta. [Föret.] — Genmäle å en i tidningen Aftonbladet införd uppsats af Ff. R. Astrup rörande Mora—Kongsvinger-banan. Falun 1883. 15 s. — Till frågan om en Mora— Kongsvingerbana. Sthlm 1883. 4 s. [Undert.] — Om sjöarne Hjelmarens och Qvismarens sänkning (Ingeniörsfören förhandl, 20, 1885, s 3—7, 46—54, pl 1—3, 8; 21, 1886, s 46— 58, 179—183, pl 6—8, 21; 22, 1887, s 81— 88, 181—185, pl 12—13, 23—25; 23, 1888, s 53—64, pl 8—9). —¦ Sjöarne Hjelmarens och Qvismarens sänkning (Ymer, årg 6, 1886, Sthlm, s 165—186, 1 karta; omtr i Svenska mosskulturföreningens tidskrift, årg 4, 1890, Jönköping, s 246—266). —¦ Mora—Venern-banans spårvidd och riktning. Falun 1886. 19 s. — Mora—Venern-banan. Genmäle med anledning af A. F. O. Cederbergs uppsats i samma ämne af den 22 dec. 1886. Örebro

1887. 20 s. — Mora—Venern-banan. Sammanförd och kortfattad redogörelse. Örebro

1888. 44 s. — Mora—Venern-banan inför 1888 års riksdag. Örebro 1888. 19 s. — Äro dalakommunerna intresserade af nu i fråga satt förbättrad sjökommunikation emellan Vänern och Kattegatt. [Rubr.] Örebro 1889. 7 s. [Undert.] — Om minimibredden å landsvägsbroar (TT, årg 20, 1890, Sthlm, 4:o, s 112—115). — Betänkande rörande sjön Hjelmarens reglering, afg den 25 augusti 1890. Örebro 1891. 4:o. 9 s. — Förslag till sjön Mjörns sänkning och reglering af dess vattenaflopp upprättadt. Gbg 1899. 13 s. — Förslag n<> 2 till sjön Mjörns sänkning . . . Gbg 1900. 14 s. ¦— Kanalförslaget Vänern— Kattegatt. Sthlm 1904. 127 s. [Sep ur SvD.]

— Förslag till farled mellan Venern och Kattegatt enligt alternativ n:o 1 (Underd. betänkande öfver förslag till förbättrad farled mellan Venern och Kattegatt, Sthlm 1904, s 45— 94, 100—104). — Alternativt förslag n:o 2 till farled förbi Trollhätte strömmar (ibid, s 95—99). — Bidrag i TT, årg 28, 1898, 30, 1900, Sthlm, 4:o.

Källor och litteratur

Källor o litt: K. väg- o vattenbyggnadskåren 1851—1937, ed R Smedberg (1937); P L L t (Sv papperstidn 1906); SPG 17 (1905); SvTeknF; B Waldén, Den stora sjösänkningen (1940).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Per (Pelle) L Laurell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11070, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sigwid Ribbing), hämtad 2024-05-11.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11070
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Per (Pelle) L Laurell, urn:sbl:11070, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sigwid Ribbing), hämtad 2024-05-11.