Meriter

Lemoine, Axel Siffer, f 6 maj 1891 i Väddö, Sth, f 22 aug 1949 i Lidingö. Föräldrar: sko-akarmästaren Jacob Oscar L o Sophia Carolina Nordström. Mogenhetsex vid h a l i Uppsala 29 maj 09, anställd vid Uppsala stads elektricitetsverk 4 okt 10—9 sept 11, ord elev vid KTH sept 11, avgångsex från dess fackskola för elektroteknik 21 dec 14, anställd vid marinförvaltn 15—17, eo linjeing vid telegrafstyr 16—18, byråing vid telegrafstyr:s radiobyrå 18—28, förste byråing där 28—36, byrådir i telegrafstyr från 36, tekn chef o programledare för telegrafverkets rundradioverksamhet 23—24, chef för planering o inredn av ab Radiotjänsts utsändningslokaler 24—35, led av Radiotjänsts programråd 24—35, av Union internationale de radiodiffusion, Comité technique, 25—38, ordf i samarbetsdelegationen mot radiostörningar från 1 jan 30, led av sv national-komm för vetenskaplig radiotelegrafi från 31, v ordf där från 34, led av komm ang polisradioväsendet april 41—nov 42, tekn sakk vid Sthlms rådhusrätt ang patentmål från 44, led av rådet för Sveriges meteorologiska o hydrologiska inst från 45, sv ombud vid ett stort antal konferenser ang rundradioärenden. — LIVA 35.

G 22 nov 27 i New York, USA, m Berta Eyvor (Ninni) Sundberg, f 15 sept 03 i Halmstad, dtr till riksbankskassören Gustaf Theodor S o Anna Birgitta (Britta) Nyström samt senare (52) omg m överläk Karl Gustaf Allan Ragnell.

Biografi

Siffer L:s ingenjörsbana kom att helt ägnas radiotekniken. Redan under sina första tjänstgöringsår vid marinförvaltningen medverkade han som assistent åt mariningenjör R Rendahl vid tillkomsten av de första sv gnistsändarstationerna i Boden, Härnösand o Vaxholm. Han deltog också i upprättandet av den stora karlsborgsstationen, som med sina båda 210 m höga master blev färdig 1916.

L kom 17 till telegrafstyrelsens radiobyrå. Året därpå öppnades i Karlsborg den första trådlösa förbindelsen för fast radiotrafik med utlandet. L följde radiotelegrafins o radiotelefonins tekniska utveckling utomlands, även i USA (20), o publicerade bl a en artikel om glödkatodrörens verkningssätt inom radiotelegrafin. Redan 20 var L delegerad vid den första internationella telegraf- o radiokonferensen i Prag o deltog sedan flitigt i det internationella samarbetet.

Efter ett flertal studieresor, bl a till Tyskland, England o USA (23), fick L planera o leda byggandet av vår första storstation för direkt radiotelegrafförbindelse med USA vid Grimeton, nära Varberg, som togs i bruk 24. Han ledde också vid denna tid anläggandet av radiopejlingsstationerna vid Vinga, Hållö, Morup o Landsort samt radiomottagningsstationen i Kungsbacka. Genom kuststationerna kunde redarna få direkt kontakt med fartygen via radiotelefoni. Radio-pejlingen möjliggjorde för fartyg att bestämma sin position.

Ur radiotelefonin utvecklades snabbt radiosändningar av typ broadcasting. Den första anses ha ägt rum i Pittsburgh, USA, 2 nov 20. I Sverige introducerades "rundradion" av radiobyråns chef, civilingenjör S Ljungqvist, o L blev hans närmaste medarbetare genom åren. Radiobyråns första försökssändningar ägde rum i maj 22. Radiofabrikanten Sv radioab o Elektriska ab AEG ställde i sept s å rörmottagare till radiobyråns förfogande, vilka uppsattes hos TT samt bl a i Ljungqvists o L:s bostäder. Rörsändaren placerades i telegrafverkets undervisningsanstalt, vars föreståndare E Malmgren skötte sändningarna. I nov 23 installerades en Western Electric rundradio-sändare o inreddes en studio, som Ijuddäm-pades på praktisk väg, eftersom akustiska mätinstrument saknades. Under försöksåren 23 o 24 var I, både teknisk chef o programledare, o vid slutet av 24 hade 50 000 sv hem radio. Då sändes program även över provisoriska stationer i Göteborg (Nya varf-vet), Malmö o Boden (i kuststationen).

Ett särskilt programbolag, ab Radiotjänst, bildades i maj 24 o erhöll koncession att från 1 jan 25 anordna program vid alla statliga rundradiostationer. L ingick i det samtidigt bildade programrådet. Den tekniska sidan, även i utsändningslokalerna, skulle helt skötas av radiobyrån, således främst av Ljung-qvist o L. Sändarstationer byggdes i Sthlm (Brunkebergstorg), Gbg, Malmö, Sundsvall o Boden, alla färdiga 25, samt i Östersund, klar 26. L planlade o ledde den tekniska utformningen av alla statliga o flertalet kommersiella radiostationer. Efter ytterligare studier i USA (27) svarade han också tekniskt för storstationen i Motala (27), som ersatte Karlsborgssändaren o då var starkast i Europa. Senare projekterade han storstationerna i Spånga (30) o Hörby (37). 31— 32 anlades under L:s ledning rundradiostationerna i Norrköping, Karlstad o Trollhättan samt 34—35 stationerna i Umeå, Örnsköldsvik o Hudiksvall. För områden med dåliga mottagningsförhållanden anordnades trådradio via telefonledningarna. L var också teknisk expert vid inredningen av rundradions utsändningslokaler o utförde där ett banbrytande arbete. Bl a genomförde han specialinredningen av Radiotjänsts o telegrafverkets rundradiocentrals nya lokaler 27—28 i Kungsgatan 8 o handhade dess frågor hos Radiotjänst till 35.

L tog initiativet till bildandet 30 av samarbetsdelegationen mot radiostörningar, där han blev ordförande. Delegationen utgav tryckta anvisningar för störningsskydd av elektriska apparater m m. Han var också initiativtagare till sv nationalkommittén för vetenskaplig radio. Som sv ombud vid ett femtiotal internationella konferenser o som flitig medlem i den tekniska kommittén av internationella rundradiounionen gjorde L stora insatser o bidrog bl a till lösningen av den besvärliga våglängdsfrågan i Europa. Han studerade därvid radiovågornas utbredning o framlade förslag till internationell fördelning.

L intresserade sig också mycket för amatörradioverksamheten o handhade utarbetandet av föreskrifter. Efter krigsutbrottet 39 förbjöds privata radiosändare, o materielen deponerades hos telegrafverket. När amatörverksamheten åter skulle sätta igång efter krigets slut, ledde L överläggningar sommaren o hösten 45 med delegerade ur försvarsstaben, statspolisen o föreningen Sveriges sändareamatörer. Resultatet blev ett positivt betänkande, som godkändes av 46 års riksdag.

L var kamratlig o vänlig o betraktade gärna sina egna upplevelser humoristiskt. Hans gedigna tekniska kunnande o intresse för vetenskaplig forskning gjorde honom uppskattad av utlandets förnämsta radioexperter. Han var organisatören bakom den generalkonferens, som Union Radio Scientifique Internationale höll i Sthlm 48. L var då redan sjuk o avled följande år, 58 år gammal.

Författare

Rune Kjellander

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Principiell framställning av glödkatodrörens verkningssätt samt användning vid mottagning inom radiotelegrafien. [Omsl.] Sthlm 1920. 66 s. [Sep ur TT s å.] — [Enkätuttalande om radio] (Radio, årg 2, 1924, Sthlm, 4:o, n:r 2, s 2 f). — Från mikrofonen till högtalaren. Populärt om radio. D 1*. Radiovågors utbredning och räckvidd. Sthlm 1929. 82 s. — Stockholms studiolokaler (Populär radio, årg 1, 1929, Sthlm, 4:o, s 38 f, 62). — Rundradions våglängdsproblem (Radio och grammofon, 8, 1930, s 59 f). — Rundradiostörningar från starkströmselektriska anläggningar (ibid, 9, 1931, s 13 f, 41—43, 67—70). — "Stockholm—Motala". Vad som sker vid en radiosändning. Sthlm 1933. 165 s. [Tills med S Jerring.] ([Omsl:] Vår underbara värld, 8.) — Rundradion och radiostörningar [föredrag 2.2.1937] (Populär radio, 9, 1937, s 51 f, 72, 75 f, 93). — Metoder för undertryckande av radiostörningar från spårvagnar och trådbussar (Svenska spårvägs-, buss- och förortsbansföreningen. Årsmötet i Jönköping .. . 1939, Sthlm 1939, s 41—54). — Rundradions våglängdsproblem (Nordisk familjeboks månadsskrift, årg 2, 1939, Sthlm, s 124—132). — Centralantennsystemet (ibid, s 480—485). — Radio. Sthlm 1940. 243 s. (Tekniskt folkbibliotek [:11].) 2. uppl 1944. 249 s. — Bidrag, delvis sign Lmn, -ne o Radiophil, i bl a TT, årg 50, 1920, 52—61, 1922—1931, 63, 1933, 65, 1935, 67, 1937, 79, 1949, Sthlm (tr Norrköping), 4:o, allm avd o Elektroteknik, o i Tekniska meddelanden från Kungl. Telegrafstyrelsen, 1921—1931, 1933, 1937—1939, 1943, 1948, Sthlm, 4:o.

översatt: T Christiansen, Radiomottagaren. En bok om felsökning och radioservice. Sthlm 1946. 231 s, 3 diagram. [2. uppl] 1947.

Källor och litteratur

Källor o litt: T Althin, Telelandet Sverige (1953); O Burmeister, S L (Dödsrunor utg av S:te Örjens gille, nr 180, 1950); H Heim-biirger, Telefon, telegraf o radio 1921—1945 (Sv telegrafverket, 5:1—2, 1974); Hört o sett. Radio o television 1925—1974 (1974); SvTeknF; Vem är vem inom handel o industri? 1944—45 (1944); Vem är vem i Norden? (1941); World biography 1948, 2 (1948); Väd 1949; Väv, 1, Sthlmsdelen (1945).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A Siffer Lemoine, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11215, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11215
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A Siffer Lemoine, urn:sbl:11215, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2024-04-20.